Kaffe, vinterjacka och test - min vecka

Har äntligen hittat en vinterjacka, detta har underlättat min tid utomhus avsevärt och jag njuter av den friska luften när jag är ute. Löven håller på och ändras i alla färger nu och det är otroligt vackert, precis så som jag tänkt mig. Eftersom jag rör mig mellan Kyotos västliga och lite nordliga delar (dvs inte runt stadskärnan) ser jag alltid något eller några delar av bergen som omger staden (ja vissa finns mitt ibland husen också men). Bergen är alltid fullväxta med träd så det blir mycket färgglatt så här års. På morgnarna och kvällarna ser man också gärna dimmor som smyger omkring runt bergen och skogsdungarna. Det är precis så som man ser på målningar, fast på riktigt! Innan jag kom till Japan trodde jag att det bara var en stilisering som var vanlig bland japanska konstnärer men det ser faktiskt ut så där ^^



Men ännu har inte alla löv fallit av, här ser vi t.ex en buske som började blomma i förra veckan (dvs, ingen frost ännu...!).



Som jag kanske tidigare nämnt finns det drickaautomater i varje gathörn här i Japan och så här i kyliga tider så har jag börjat att begagna mig av de varma dryckerna som erbjuds. Det finns i nästan varje automat varmt kaffe, choklad och juice plus de vanliga drickorna och teerna (som är kalla). Kaffet är alltid sött och ofta med mjölk, så gott.... Bara värmen när man är utomhus är ju helt tokigt gott men ändå. Jag tycker att det är så coolt att man får ut sin vanliga (men mycket tjockare än vanligt) aluminiumburkar fast uppvärmda till lagom temperatur!!

Imorgon har jag test på de senaste 3 kapitlen jag jobbat med, ska göra bättre ifrån mig den här gången hoppas jag (inte för att det gick dåligt förra gången men jag gjorde en massa slarvfel vilket är förbannat onödigt om man ändå kan det man gör!).

Annars är jag uppåt värre och har roliga saker framför mig de kommande veckorna. Inte för att jag har varit direkt nere innan men nu är det verkligen bra fart igen!　　　 (^ワ^)/
Jag tror att det syns också för idag fick jag kommentaren "you look prettier than usual today, did you do something?" (jag svarade att jag hade duschat hihi (^_~)

Ett inlägg om modet på Ritsumeikan

Den stora skillnaden mellan öst och väst, som det har slagit mig är vad som anses anständigt och inte. I väst kan man ha ganska urringat innan någon börjar grumsa över det men korta kjolar (speciellt med högklackade stövlar till) vet ju "alla" är förbehållet för ett visst nattligt utövat yrke.

Här är det tvärtom, en kvinnas ben kan visas så till den milda grad att man inte vet var man ska titta när det blåser men det glappar aldrig över nyckelbenen, axlarna och överamarna skymtas ganska sällan i någon större mängd heller.

Årets, eller åtminstone höstens, stora modefluga här är korta shorts, vill minnas att de kallades cityshorts eller något liknande hemma. Till detta bär man så gott som alltid ett par högskaftade, högklackade stövlar. Många har också knästrumpor eller strumpor som går över knäna. En del har till och med små volanger och nätstrumpor i olika varianter, det finns skitsnygga dödskallestrumpor också. Upptill är det ofta en långärmad tröja med ett långthalsband om halsen. Här liksom i Sverige innan jag åkte är halsband med stora pärlor som sitter ganska glest fortfarande populärt. Japanerna är inte lika anala om symmetri som vi är så man ser ofta örhängen som matchar, dvs går i uppenbart samma stil och färgschema men är olika långa eller har olika form (jaa jag vet, underbar detalj, inte sant!!)

Handväska har man ju så klart och det förekommer en hel del riktigt dyra märkessaker (säkert mer än vad jag fattar för jag kan inte alla märken, bara dem som det står på vad det är ^^;), annars är det ganska mörka saker modell större medium och lite påsaktig gärna i läder. Räcker inte hanväskan till kompletterar man med en söt kasse och räcker inte den tar man en till (speciellt av den lite finare sorten i stabilare plast med snören till handtag).

Och killarna sedan då... Ja man märker ju att de lägger ner lite mer tid än många av grabsen hemma (en japansk tjej kommenterade till mig idag faktiskt att så gott som alla utbyteskillarna såg ut i håret som om de kom direkt från sängen till skolan, om hon bara visste vad sant det var, hihi). Det allra mest framträdande är nog frisyrerna. Modet just nu förespråkar en lite längre frisyr med mycket lugg (ibland undrar man om de ens kan se var de går med sina långa superstylade luggar) och lite längre i nacken -japp det är farligt nära en hockeyfrilla! Man blonderar gärna så att håret får en röd ton eller ibland år det orangea hållet (det finns så klart några stenhårda killar som har blonderat alldeles gult och ljust men oj, de är så hårda att man knappt får kolla på dem (^ワ^)

Jag har sett en del hattar nu när det börjar bli kallare och japanskt nog är de ofta i annorlunda material. Gärna något fluffigt, luddigt eller på något annat sätt mjukt trots att det är i form av en typisk hatt. Min favorit än så länge är en ganska lujsrosa fluffig som om den vore av angora på en i övrigt helt allvarligt klädd kille. Ja alltså det var snyggt på riktigt på något vridet sätt. Det är bara i Japan som folk ror hem sådana projekt!


De har alltid väldigt snygga ögonbryn men jag har hört från japanska flickor att japanska killar minsann ser till att både färga och hålla efter sina ögonbryn (duktiga pojkar de där!).

Om man inte har shorts på sig kan man ha vad jag vill kalla Marilyn Monroe kjol på sig. Den kan vara av varierande längd men är ofta minst knälång, det viktiga är att den är plisserad och i ett ganska tunnt material. De är väldigt söta och vippiga och till det har man vilka skor man vill. Fast oftast något med klack. På Ritsumeikans kampus är det mycket höga klackar och det förekommer faktiskt en del olyckor ^^;

Både jackor och koftor som slutar under bysten är ganska vanligt.

Och naturligtvis finns det en anirörelse mot de puttinuttigare kläderna. Den coolaste av alla de japanska stilarna grundar sig i lager på lager och gärna kläder utan passform (har man en hyfsat rak kroppsform förefaller detta att funka skitbra). Jag ska sätta mig på ett lämpligt ställe någon dag och måla av lite fler coola människor med lager på lager stil.

***

Johanna leker med maten

Dagen innan jag blev sjuk var jag en mycket duktig flicka och travade iväg och storhandlade så att jag hade en kyl full av färska gränsaker，det var väldigt lämpligt att bli sjuk och inte kunna äta något på flera dagar efter det!

Så idag när jag kommit tillbaka igen var det bara att ta tag i kylskåpssituationen och laga till alla de där sakerna jag köpt som skulle börja bli minst sagt trista inom en snar framtid.

Jag gör en gryta eller vad man ska kalla det.

Kryddbasen är vitlök, ingefära och lök. Grönsakerna jag använder är :

Shiitake modell mediumstor (ovan)
Vita små svampar som man köper i ett kluster. Enoki heter denna svamp. (nedan)

Det här är konnyaku i trådform, det är här jag leker med maten, det är så flubbrigt och skojjigt!


Det blev så mycket mat att jag fick dela det på två stekpannor för att allt skulle bli stekt ordentligt. Andra grönsaker som inte är med på egna bilder är bambuskott, morötter och annat "vanligt" som finns i en wokmix-påse (hittade äntligen lite sånt stuff i frysdisken på min billiga livsmedelsaffär). Och kinakål, kostar ingenting och räcker i evigheter (om den inte vissnar för att den ligger på kylelementet i kylskpet :P )



Så här blev det när det var färdigt! Det var ganska gott men verkligen inte extraordinärt.


PS!!
Missa inte Emilys blog, hennes foton från Kiyomizudera blev mycket mindre suddiga än mina och dessutom inte alls lika mörka! Länk finns i högerkolumnen ＝＞

Kvällsutflykt till Kiyomizudera (ett tempel)

Idag har jag tagit det lugnt, fortfarande lite spak efter viruset som visade sig vara "årets inlfluensa" typ. Vi är åtminstone 6 personer som har/har haft det i I-house 1, yay för delade kök och toaletter -not.

På kvällen efter jag kom hem från sista föreläsningen var jag egentligen trött men Emily var så entusiasmerande att jag inte kunde låta bli att bli meddragen på en exkursion till ett tempel som är känt för att ha många lövträd som är vackra när löven börjar vissna (紅葉). Dessutom hade de illumination på både templet och utvalda träd och dungar på ett mycket effektfullt sätt.


Dessutom var det fint med stadens ljus som bakgrund (se foton för en hint, är ledsen att jag inte kan min kamera bättre, detta är vad jag lyckades prestera, Emily fick några bra som hon har lovat att jag ska få tillgång till också vad det lider!).



Efter några timmar ute i kylan (och en 20-minuters extra promenad eftersom den sista anknytningsbussen hade slutat gå) kom vi på att vi behövde middag så det blev lite mat på ガストinnan det blev hemkomst. Jag åt enkelt men ååå så gott att äntligen få äta igen, har knappt vågat stoppa i mig någonting på flera dagar.



Och japp, om det är någon som sett mina foton från Japan 2004 så är detta ett tempel som jag besökt tidigare, kanske känner man igen den här draken som jag är väldigt förtjust i (^.^)

Lite gnäll (＞人＜);

Här kommer (tyvärr) ytterligare ett inlägg med en massa gnäll och min cykel på slutet.

Blev sjuk i söndags. väldigt sjuk. Jag som aldrig kräks fick verkligen ta tillbaka det (jaa jag vet nooog sagt om det nu, bleeh). Har lyssnat på P2 (som jag äntligen lyckas få in på datorn), med laptopen i sängen och fördragna gardiner har jag sovit bort två dagar nästan. Men alla har varit så gulliga mot mig och jag har nästan känt mig mer ompysslad här än vad jag skulle ha varit hemma hihi. Både folk hemifrån har skypat mig och pratat med mig och pysslat med mig, dessutom har folk här kollat hur det går via mobil-mail etc. Nyss kom Fantastic (som egentligen heter Fransceska och kommer från Italien) förbi mitt rum och gav mig té och kollade att allt var okej. Så gulligt!

På request från min syrra kommer här en bild på min cykel (tyvärr ser man inte teapot-texten, ber att få återkomma med bild på det). Och om det här inte är kräksorange så vet jag inte vad (tro mig jag har fått tillfälle att bekräfta de senaste dagarna!). Visst är den fiiiin! (^ワ^) måste dock fixa bromsarna för det är bara bromsen på ena sidan som funkar (jag har faktiskt hittat en väg till skolan med färre backar och övergångsställen enkom för att inte behöva fixa bromsarna med en gång, det är vad jag kallar enastående lat!! Men jag SKA fixa det, jag ska, imorgon, eller på torsdag eller...snart heh)




Ja, det är ett paraply som hänger där. Det är någon slags liten anordning som finns där som gör att jag kan sticka in paraplyet utan att det fastnar i hjulet när jag cyklar. Samtidigt håller en eker fast paraplyet så att det inte flaxar iväg eller, hemska tanke, fälls upp medan man cyklar. Genomskinliga paraplyer är att föredra när man cyklar i regnet, man kan kolla ut genom dem. Ett tag i allafall, tills det blir imma (^ワ^)

Karaoke x 2 och skolfestival

Den senaste tiden har det blivit mycket musik i form av karaoke. I torsdags eftermiddag gick jag i väg till ett karaokeställe nära kampus tillsammans med en av klasskamraterna som är från Hongkong, några japanska buddiesar, en kille från mitt studenthem och en ny bekantskap från utbytisarnas skara. Det är lite spännande, vi är ju runt 100-talet så det är faktiskt fortfarande folk man knappt känner till av utbytesstudenterna. Vi stannade i ungefär 3 timmar, betalade ca 40 kr var och fick dessutom ta så mycket dricka och kaffe och te som vi ville ha. Det var extra billigt eftersom vi gick dit på en obekväm tid.

På fredagen upprepade vi bravaden med samma folk som på torsdagen i grund och botten med några folk extra. Som t.ex. Satine och Emily (vilket jag var väldigt glad för). Den här gången kostade det lite mer men vi fick också stanna hela kvällen så länge vi ville. Det var jättekul och alla var väldigt avslappnade och det blev en mycket trevlig stämmning (mao inget västerlädskt svinande som man ändå är så invand med. Både hemifrån Sverige och de vanliga utbytis-sammankomsterna). Jag fick löfte om att få musik på japanska så att jag kan lära mig lite fler låtar att sjunga på karaoke. Det finns visserligen västerlänsk musik och jag har några låtar som jag övar på där med men visst är det borde coolare och roligare att sjunga på japanska, dessutom är det ju plugg att lära sig texten till en låt på japanska ;)



På lördagen var det skolfestival. Det innebär att alla klubbar som finns i skolan (allt från mycket seriösa sportklubbar till rena flumklubbar som bara fikar) ställer upp ett litet bord där de säljer något. Det fanns även flera scener med olika sorters framföranden som pågick under dagen. Alla har pratat om detta i flera, flera veckor så man hade ju lite förväntningar men jag vet inte om jag var så imponerad... Som alltid när japaner roar sig hadlade det till en väldigt stor procent om att köpa mat. Jag råkade äta en stor brunch innan jag åkte (glömde att japaner så gott som alltid vill äta något så fort de hittar på något trevligt) och när jag blev hungrig så insåg jag att mycket av maten ändå innehöll vetemjöl.

Det var mörkt och mulet och småningom regnigt och tyvärr inte en särskilt lämplig dag att ha en skolfestival på. Men det var ganska småputtrigt och mysgit ändå. Det kommer att vara ungefär samma sak imorgon också.

Det tuffaste jag såg idag var Ritsumeikans skollag i dubbelhopprep (!). I vanliga fall brukar jag tycka att det är lite töntigt med hurtiga hopprepsmänniskor med för mycket energi och matchande kläder men det här laget har något alldeles extra. Det är lika stora delar dansad koreografi som faktiskt hoppande och repen är inte bara som de hoppar över utan delar av koreografin. Mycket snyggt utfört och många frivolter fick jag se. Hade jag bara haft en vinterkappa så hade det varit ännu bättre, blev kall, åkte hem och somnade som en sten!

Senare på kvällen hasade jag mig ut i köket och träffade Emily och Satine, vi blev sittande och pratade i flera timmar. Man börjar känna sig väldigt bekväma här nu och i Emily har jag träffat min överkvinna i rapar, vad kan jag säga, 尊敬している！

Imorgon skall det regna här hela dagen så jag funderar på att sitta inne och kura hela dagen med en bok eller om jag ska ut och jaga efter en vinterkappa kanske... Eller titta upp till skolfestivalens andra dag. Vädret får nog avgöra!

Idag har jag ätit mamman och barnet

Jag tror bestämt att den här veckans bloggande är vigt åt mat....

Idag har jag varit och träffat japanen igen, vi gick och käkade en rätt som heter 親子丼ぶり（おやこどんぶり）vilket torde översättas som förälder-och-barn-donburi (donburi är en typ av rätt, det är kortfattat att man har en skål med ris och häller något över så har man en donburi). Hur som helst tycker jag att mamman-och-barnet-donburi låter mycket härligare och groteskare så jag föredrar att säga det :＞

Nåväl så innebär den här maträtten att man tar en skål med ris och häller över god, stekt kyckling och sås och sedan knäcker ett ägg över (=barnet). På vissa restauranger (oftast enligt japanens utsago) brukar man värma på alltihopa litet så att ägget stelnar men den här butiken, som är ett av hans favoritställen, gör inte det. Så jag käkade en maträtt med ett rått ägg knäckt rakt över. Och det var helt tokigt gott!! Jag måste förstås skjuta in att äggen i Japan (som mycket annat men det är en annan historia) smakar helt annorlunda från hemma. Äggen är mycket sötare och mildare än hemma. Hemma smakar rått ägg så himla mycket äggvita och jag vet inte, snusk på något vis. Till detta serverades en ingefärssoppa baserad på kycklingfond och när jag nästan druckit ur hittade jag ett litet vaktelägg som bara kokats så att gulan höll i hop simmandes på botten. Slurp och så hade jag slukat det med! Så här skriver wikipedia om donburi (klicka på länken)＞＞http://en.wikipedia.org/wiki/Donburi　　kanske håller wikipedia på att bli mitt nya huslexikon vilket jag tycker är lite läskigt eftersom vem som helt kan gå in och skriva vad som helst där, det är så mycket på gott och ont det där...


Efter denna kulinariska upplevelse vandrades det vidare till MacDonalds för kaffe (det var det enda stället som fanns inom något som helst avstånd!) och jag blev kvar där några timmar innan det blev dags att dra på halsduk och vantar för att tampas med kylan och blåsten som kommer om nätterna.

Imorgon eftermiddag kanske det blir karaoke och på fredag har ett annat gäng bjudit med mig, får se om något av det blir av alls, man vet aldrig med utbytisar de är ett ombytligt släkte! På lördag och söndag däremot vet jag vad som blir av och det är Ritsumeikans skolfestival. Hela kampus ska förvandlas till någon slags festivalaktig marknadssak och det ska säljas mat och vara uppvisningar av diverse klubbar på skolan, om jag har föstått det hela rätt! Alla har varit väldigt uppspelta över detta i cirka en månad nu så det börjar bli dags för ett antiklimax (ja, idag är det jag som är optimisten!). Hur som haver ser jag mycket fram emot att det händer saker som inte behöver kosta så mycket i helgen för det börjar bli lite pricy att äta ute och göra roliga saker så gott som varje dag.

Nej nu ska jag dra mig tillbaka för ett nöje som bara kostar mig lite tid, boken heter "Power VS Force The Hidden Determinants of Human Behaviour" författad av David R. Hawkins. Det är Prutten som har övertygat mig att läsa den (jag höll ändå på att dö av att inte läst något annat än fåniga lärobokstexter på japanska), han är helfrälst. Jag gillar inte att få teorier nedtryckta i halsen på mig och språket känns lite amerikanskt glansigt och svulstigt men vi får se om innehållet förlåter förpackningen, 20 sidor in kan jag inte avgöra så mycket ännu så jag ber att få återkomma.
Godnatt

PS
Ett underbart citat från i tisdags;
vår lärare i internationell sociologi tackar för att vi skrivit så snälla saker i utvärderingen han lät oss göra veckan innan sedan svarar han på kommentarer och förklarar att han tyvärr inte har möjlighet att använda videofilmer i undervisningen för att det helt enkelt inte finns något som är lämpligt att visa sedan säger han

"I don't have a video, I'm sorry, but I have a poem"

Aaaaah, han är störtskön! En brittisk liten farbror som alltid går omkring med ett pillemariskt smajl och verkar tycka att allting är ganska jolly good i Japan. Dessutom sa han att jag inte skulle oroa mig för min uppsats (halleluja!). Jag hade fixat mina källhänvisningar hyfsat ordentligt men han grumsade lite på klassen att man måste tala om när man skriver av någon annas text var man har tagit det ifrån ( come on! Om man skulle "sno" en texstsnutt (ett citat mao) skulle man bli halshuggen och halstrad över långsam glöd samt få sina inälvor virkade till en julgran på t.ex engelska institutionen i Lund)! Så kanske är det förlåtligt att vara lite sen ändå, om man vet vad man håller på med? Eller, jag klarade mig med nöd och näppe, den här gången, thankyouverymuch!

Mera mat och lite om kansai-/kyotoben (dialekt)

Idag hade jag brandövning tillsammans med mina korridorare här i I-house 1, det var lika tråkigt som alltid men kändes på något sätt mer aktuellt här än vad det brukar göra hemma. Kanske för att det faktiskt har varit lite jordbävningskänningar sedan vi kommit hit och så. Eller bara för det faktum att huset känns som det till stora delar är byggt av billig betong och papper.... I don't know and I don't care så länge det håller och inte är för dragigt (vi får se hur det blir med det...).

Gick och åt lunch till frukost tillsammans med Satine, det blev nikudon för min del. Det är stekta köttremsor med kryddor lagt ovanpå en skål med ris. Det var biff och purjolök och helt ok. Det var värsta stället vi hamnade på dock, såg ut som en galen människas vardagsrum (se bilden nedan, det mesta av galenskapen syns dock inte men det är en torkad blåsfisk som hänger till vänster i fönstret, t.ex!).


Var på två föreläsningar idag och väntade Satine medan hon hade kalligrafiklass (tur att jag inte tar den, de får sitta och göra samma kanji i timmar och aldrig får de någon intruktion av läraren!! Tacka vet jag Shimamura-sensei!!)

Satine skulle iväg och köpa en dator på kvällen men det visade sig vara för långt bort så vi, tillsammans med en japansk väninna till Satine bestämde oss för att ta en middag tillsammans ute istället. vi hamnade på ett ställe som sålde grillspett för 14 kronor styck. Vilket är billigt om man inte äter MÄNGDER, hehe. Det blev dyrt men ååå så gott det var! Den lilla japanskan beställde in åt oss och det blev bland annat fläskkött med picklade-plommon-sås på, nöt och salladslök-spett, kyckling och hjärta. Ja hjärta, jag är en en hjärtslukare för det var faktiskt helt ok! Det smakade ganska fräscht och inte för fett och jag hade aldrig ätit det om jag bara visste innan. Men så här efteråt kan man ju vara lite kaxig :P
Här har vi ätit halvvägs! Vi beställde in sallad och friterad potatis till också...


I skolan idag hade vi en del av en av föreläsningarna om kansai-dialekt och då speciellt Kyotodialekt. Vår lärarinna har bott hela livet i Kyoto och kunde läsa upp exempelmeningarna jättefin för oss. I Sverige får dialekter ofta folk att låta lite efterblivna eller språket att bli mer kantigt eller nästan aggresivt ( som göteborgska eller vissa skånska dialekter) men kyotodialekten är så mjuk och böljande att man blir alldeles kär i den! Jag vill aldrig åka någon annanstans än hit i Japan!

Jag har förstås hört kyotodialekt runt om på kampus och på stan och så men det var roligt att få allt uppstolpat och framlagt som med vanliga studier. Min japan håller också på att lära mig kyoto-/kansaiben så vi får se, kanske kan jag faktiskt plocka upp ett eller annat under året jag är här.
Än så länge har jag lärt mig att svära lite, några andra halvoanvändbara fraser samt verbböjningar som har dialektala varianter här. Min favorit än så länge är おおきに(ôki ni) som används istrället för ありがとう (arigatô) (betyder tack). Många ord har annan betoning här också, korta ljud blir långa och tvärtom, det är lite lurigt men jag gillar det.

Två fina citat som jag har plockat upp de senaste dagarna (ni har förgyllt mina dagar och jag kan inte avstå att sprida glädjen ;)) )
Pappa konstaterar att jag klarar mig rätt bra i Japan och när jag berättar att jag ska träffa japanen jag var på dejt med igen berättar han att han och mamma brukar säga till varandra något i stil med

"Tänk, singel, 23 år och på andra sidan jorden"

hihi jag tycker att det är så fint!!! Och roligt, kanske var det sättet pappa sa det på och sammanhanget som kanske ändå inte riktigt kommer fram här, men roligt var det. Sedan kommer ett till guldcitat från Elin idag, vi chattade och Elin utbrister plötsligt

"fan vad jag blev sugen på ost nu"

Mitt i ingentig! Åååå jag dör, det var så roligt! Oooooooost liksom, å Elin! Vi konstaterade att det nog kommer att bli mycket ost i kollektivet. Härligt, det finns saker att längta till i Sverige också ^＿〜

Idag lyssnar jag på Tujiko Noriko via iTunes delade filer i I-house 1's lokala nätverk. Tujiko Noriko är japansk stillsam electronica och jag kan inte låta bli att bli lite kär...Kanske måste jag gå ner och tigga till mig några låtar att ha på min dator från Daniel som delar med sig av braig musik... Prova att ladda ner lite Tujiko Noriko eller kanske kolla efter henne på P2's låtlista för programmet kalejdoskop (ett alldeles eminent program som jag alltid varmt kan rekommendera) för jag tror att det dyker upp där mer eller mindre frekvent. P2 kan spela Tujiko Noriko lite då och då faktiskt tror jag, när de inte spelar klassisk musik. Jag älskar P2.

Sist lite skojigt skvaller från det andra studenthemmet. Vi på I-house 1 får beröm för att vara de lugnaste och seriösaste studenterna i mannaminne men folket i I-house 2, de minsann... Är stökiga, högljudda har gäster fast de inte får och FESTAR I BADRUMMET! Hihihihi, tydligen hade några amerikanska killar (oidentifierat vilka, det finns rätt många och det kan ha varit andra engelsktalade personer inblandade också) tagit sig friheten att bada och festa med några japanska tjejer mitt i natten i tjejernas stora badrum. Hur vi alla vet detta? En koreansk tjej skulle ta sig en dusch på natten och klev rakt in! Hon lär enligt ryktet ha blivit rätt chockad också! Så galet, så dekadent, så skojigt!

***

Konnyaku-djävulens tunga (ett inlägg om matlagning)

Idag har jag tagit en stillsam dag (till). Min gammelfaster har nämligen också gått bort och jag sörjer henne faktiskt. Fast jag vet att hon var nöjd med att ha levat i sina mer än nittio år. Men hon var så cool och det finns fortfarande så många saker jag skulle vilja ha frågat henne, saker hon kunde ha berättat som är borta nu. Hon är i alla fall min idol och jag är säker att jag på många sätt kommer att bli som hon när jag blir gammal. Jag hoppas i alla fall.

For iväg till en mataffär lite längre bort som jag inte varit inne i ännu men väl utanför flera gånger. Vad gäller färden dit reste jag medelst min fina orangea cykel med texten "Teapot" tryckt på ramen (det är ju bara så min cykel, jag vet!). Det var som en riktig höstdag idag och luften var klar och frisk och kylig, precis som det ska vara. Löven börjar se allt torrare och mer benägna att skifta färg ut. I alla trädgårdar, hur små de än är prunkar fruktträd, ofta päron, sharon (persimon/kaki) eller en sorts citrusfrukt som är stor som en grapefrukt men har grönt skal som en lime, kanske är det yuzo. Sharonträden är finast med de orangea stora frukterna mot de snart färgskiftande löven.

Idag bestämde jag mig för att göra lite seriös matlagning så jag handlade i en fin icke-Nettoaktig butik för en gångs skull. Fruktdisken var imponerande och jag lyckades köpa frukt som bara var dubbelt så dyr som i Sverige, ett kap! (Ja alltså jag skojar inte äpplen för 7 kronor/st är ett fynd). Jag köpte också konnyaku i trådar (som nudlar) här intill kommer en fin länk till en förklaring av vad konnyaku är ＞＞http://en.wikipedia.org/wiki/Konnyaku. Här på bilden intill kan man se hur det blev när jag lagat färdigt, det smakade bra med vitlök, kål, bönskott, morot, broccoli samt tunna strimlor av nötkött stekt med miso och soja. Och lite sesamolja och lite chiliolja över precis innan jag tog av det av värmen.

Typiskt nog syns inte konnyakun så bra på den här bilden... Det är små halvgenomskinliga/gråaktiga nudliga saker iaf.

Som man kan läsa på websidan jag tipsar om ovan har konnyaku nästan ingen smak men den är lätt att smaksätta. Den absorberar såsen av det som man kokar det med, mmmm. Man kan köpa jättefina knutar av konnyakutrådar att ha att koka med i grytor, det ska jag köpa nästa gång! Och koka med en massa japansk svamp! *dregel* Det finns också smarrigt godis med konnyaku som bas. Man har bara tillsatt fruktkoncentrat till och får en härlig, stabbig, flubbrig fruktgelé jag inte kan motstå på något vis. Mina favoritsmaker är mango och japanska plommon. Jag letar efter litchi men har inte hittat det ännu... Men det torde vara tokigt gott som allting annat som har med litchi att göra.

Jag är lite sugen på att bjuda folk på lite svensk mat här men har lite problems med att fundera ut något som inte är tokigt dyrt att köpa här, går att laga utan ugn och smakar fantastiskt bra. Hehe jag vet att det är ganska höga krav men det viktigaste av allt är att det blir gott, svensk mat är oftast tråkig men jag tänker inte stå och laga äcklig mat bara för att den är svensk! Man skulle kunna göra köttbullar och något kanske.... Vore lite festligt att göra raggmunkar också men folk verkar tycka att det är äckligt här! Hmm idéer är välkomna, gärna maträtter utan massor av gluten också, för att förenkla lite till :P


Här kommer lite frukt som jag faktiskt lyckades köpa tokbilligt för att det är säsongens vara och de höll på att gå ut inom några få dagar. Betalade ca 7 kronor för hela asken av de här småsharonerna.....!


Kolla bara, pyttesmå! Dessotom är det ett par-tre kärnor i som man får spotta ut (för stora för att ens överväga att svälja!)

Och jaaa, de var smaskens! Hälften åt jag som de var och andra hälften gjore jag sharonsallad på. Några av er känner redan till det här receptet men ååå det tål att upprepas. Tag och tärna (om det går, ibland är de för mogna, ta sönder den i mindre bitar, valfritt tillvägagångssätt) sharon. Gör en dressing bestående av en mild vinäger (balsamvinäger eller min favvis äppelcidervinäger) och soja. Beroende på hur mogen sharonen är får du anpassa smakerna så att det blir lagom söt-syrligt och sältigt. Blanda, klart! Man kan säkert ha i mer saker, ett yttepytte uns ingefära skulle säkert lyfta men jag tycker att det är så gott som det är!!

Igår var jag på Kappasushi (och ja syrran, jag åt både en och två bitar för dig också XD ). Den bästa biten (av mycket smaskens) var rå lax med lök på. Ja, det var lök på laxen!! Och det var så utsökt att jag inte kan beskriva!!! Mmmmmh lök på laxen, yes yes yes, varför gör inte vi det oftare i Sverige!? Måste luska reda på hur de förbereder och var för slags krydda det var mer... Majonnäs iaf.

Slutet på en tung vecka

Kanske är detta slutet på den tyngsta veckan sedan jag kom hit. En massa jobbiga saker hände både mig här och mina kära där hemma vilket naturligt vis har bekymrat mig oerhört. Det kommer att bli mera tungt vet jag men jag är redo och min arbetsbödra har lättat efter att ha avklarat lite papers och annat som man behöver göra halvvägs in i terminen.

Men trots att det har varit mycket elände och stänga in sig på rummet med förbenade uppsatser har jag ändå märkt att det finns folk som bryr sig som man kan prata med. Både utbytisar och japaner ochd det är så skönt att känna att man inte är ensam i världen eller kontinenten för den delen!

Emily har också haft en strävsam vecka och hon hävdade bestämt att det var en tvåmånaderskris för henne. Igår möttes vi på hemvägen och bestämde oss för att laga lite mat och hänga lite. Jag lagade stekt kål med god japansk svamp, massor lök, vitlök, ingefära, några ostbitar som smälte ovanpå samt ägg som jag stekte med alltihopa de sista minuterna. Vi blev kvar i köket och Matt från Polen/Skottland (född Polen pluggar i Skottland) fastnade med oss, de hjälpte mig att avsluta lite plommonvin som hade blivit kvar i min kyl och tog för mycket plats. Efter det tog Emily och jag en kvällspromenad på en timme.

Det var så skönt och avslappnande att jag inte kan beskriva hur gott det gjorde mig!


I förrgår tog jag några timmar ledigt från pluggandet också. Jag hade sedan länge planerat att träffa någon nämligen. Denna någon är ingen mindre än den supersöta japanska tjejen på kortet här intill. Det är Yoshis lillasyster!! Han har mer eller mindre tussat ihop oss osh det kommer jag alltid att vara tacksam för! Vi träffades för första gången efter att ha mailat och det funkade jättebra från första stunden. Hon är rättfram och rolig och verkar bra skärpt. Det var väldigt lätt att hålla igång en konversation med henne och hon hjälpte mig när min grammatik kom till korta och så vidare. Vi gick och åt en bit och sedan visade hon mig Kyotos julgran. Eller åtminstone en av dem. Den finns på bild här. Det var en enorm gran och självklart översållad med ljus. Ljusen var koreograferade att blinka till olika julsånger som också spelades där. För första gången började det kännas att det är lite höst och att det någon gång kommer en vinter med jul.

Så idag ska jag belöningsshoppa lite, det blir jakt efter lite varmare kläder och kanske skor, julklappar och kanske en bok...

Kanska går jag till Kappa sushi (se bilden). Det är ett ställe där de lagar sushi på löpande band (bokstavligt talat). Ett rullband förbinder alla bord i rummet med köket där det står en massa kockar och lagar sushi som de ställer på bandet. På Kappa sushi kostar en tallrik med två sushibitar på oftast 100 yen (ca 7 kronor). Var där förra fredagen med Emily och vi höll på att äta ihjäl oss innan självbevarelsedrifen slutligen slog till och såg till att vi flydde från godsakerna som bara fortsatte att komma på rullbandet hela tiden...

Dagen idag verkar jag ha vikt helt åt mig själv så jag tror att jag ska ta och ge mig iväg innan jag internettar bort den. Imorgon ska jag, om vädret tillåter, ut på utflykt med Scott och några kandadensare tror jag. Scott har verkligen varit en kompis och bekymrat sig om mig han också men ännu bättre har han dragit rätt min rygg och det har inte varit nådigt mina vänner! Det har krävts många dragningar för att få det mesta att lossna och om jag inte hade varit med om liknande saker förut så hade jag nog trott att ryggen hade gått av vid flertalet tillfällen.

Jag har en massa småhistorier om saker som har hänt här som jag sitter och klurar på... Småbetraktelser som inte riktgit passar in någonstans. Om jag inte får några direkta planer för i kväll kanske jag skulle ta och få dem på pränt.

Nåväl, tills vidare

...to the funny-farm where life is beautiful all the time...

....and then the days got worse andd worse and now you see I've gone completely out of my mind. And they're coming to take me away HOHO HIHI HAHA to the funny-farm where life is beautiful all the time and I'll be happy to see the nice young men with the clean white coats and they're coming to take me away HAHA... (Neuroticfish/They Are Coming To Take Me Away)

Ibland går bara allt galet. Det blir så ibland, jag har ofta några dagar i streck när jag bara tappar och river ned saker utan att förstå vad som händer, man lär sig att leva med det ett tag och sedan brukar det gå över. Sedan jag kom till Japan har allt gått väldigt bra och jag har haft ovanligt bra flyt som jag verkligen har njutit av.

MEN

nu har ödets gudar bestämt att smekmånaden är över och kastat ut lite blandade missöden i min väg att pyssla med. Som ni alla trogna bloggläsare redan vet så dog min katt i helgen, det är mycket tragiskt och jag vet att jag kommer att behöva sörja färdigt när jag är hemma igen eftersom det ändå känns väldigt overkligt här borta (med andra ord, jag måste komma hem och känna tomheten efter henne innan jag kan förstå och acceptera helt, tror jag).

Nåväl, jag har kanske inte varit helt balanserad de sista dagarna på grund av detta. För att spä på min irritation sedan lyckades jag snärta iväg kulan som håller ihop min nosring i måndags. Den är NÅGONSTANS i mitt rum men trots att jag har finkammat golvet i omgångar kan jag bara inte hitta den. Jag saknar min nosring...


Men vänta vänta jag är inte färdig med eländet än! Jag hade en inlämningsuppgift som jag skulle skriva till tisdag eftermiddag. Jag läste och gjorde allt förarbete på måndagen för att sedan göra en långsittning i skolans datasal där jag knåpade ihop 2 sidor under några timmar. Jag trycker på skriv ut men får inget papper utan en generalhängning av datorn.

Det var så hängt att det inte gick att tvängsavsluta datorn eller ens stänga av datorn på avstängnigsknappen (personal tillkallades). JAG HADE INTE SPARAT MITT ARBETE. Det gick inte att återskapa på något vis...

Jag veeet att det är det dummaste man kan göra och att det lixom inte funkar som ursäkt men det är precis vad som hände... Jag bara skrattade, det här var för mycket på en vecka, knappt det, loppet av 3 dagar. Arbetet pep i väg ut i evigheten och jag håller på och skriver ett nytt som kanske inte räcker eftersom jag redan har passerat inlämningstiden.

Idag skolkade jag för att hinna med allt arbete jag har... Har en förkylning som smyger runt i kroppen och väntar på att en svag punkt ska uppenbara sig så att den kan attackera så jag gav upp med att sitta och plåga mig igenom de sista två lektionerna idag, det gick bara inte. Det var soligt om än kallt väder idag så jag tänkte vila mig lite och få lite solljus på min favoritplats på taket innan jag tog tag i allt arbete jag har framför mig. MEN nån gillade tydligen inte att man var där uppe för brandluckan var låst från utsidan T.T så inget mera mediterande och inget mera månskådande i lugn och ro för mig där uppe. Jefla skit säger jag. Om de hade sagt något hade man ju kunnat argumentera med dem men de bara tog bort möjligheten ör oss. Irriterande men typisk sak att hända i Japan på nåt vis. Jag kommer att sakna taket mycket.

Ja, sammanfattningsvis är allt detta ju helt löjligt! Hur kan allt detta hända samtidigt?!? Jag nynnar på låten i rubriken och känner mig precis sån för ett litet tag. Sedan tar jag en klunk väldigt sött kaffe på burk och fortsätter på mitt paper version 2.

Bleeeh. Jag blir knäääääpppppp.

Ok färdiggnällt. Men jag är faktiskt född i Örebro så jag får gnälla lite. Juh




Pussar och kramar till alla som orkat läsa hela vägen hit

XOX

Idag har jag inte gjort någonting. Gårdagens bravader plus hemska besked tog lite musten ur mig och jag har bara hängt omkring, lite för mig själv och deppat till Blackfield och lite i köket med Satine som var snuvig och eländig för den sakens skull.

För att vara lite snabb och effektiv (förlåt Elin) så har jag bara saxat en kort snutt om gårdagen (senare gjorde jag lite tillägg också) i ett mail till min kära väninna.

Vi sågs klockan elva på morgonen, cyklade tillsammans runt på stan lite och letade efter ett lunchställe, käkade lunch, gick på KONSTMUSEUM tillsammans . Det var en utställning med en 1700-talsmålare som heter Jakuchu. I typisk japansk stil med tusch och vatten på pappersskärmar som används som rumsavdelare har denne konstär målat naturscener och djur/blommotiv. Konstnärens styrka är hans stora känsla för vad som är essentiellt för bilden och inte. T.ex beundrade jag mycket hans sätt att lämna stora delar av en skärm helt omålade och fick det att se helt naturtroget ut som dimma. Eller en annan bild som min japan pekade ut för mig, där man såg fiskar och svepande vassblad men inget annat ändå fick man precis intrycket av hur det såg ut på flodbottnen och med vattnet. Att få betraktaren att se saker som inte finns där kräver stort geni enligt mig. Hans detaljkänsla imponerade och kombinerat med starka, enkla och svepande linjer som höll ihop helheten var alla hans bilder en klass för sig jämfört med andra objekt i utställningen. Störst intryck gjorde en svartvit skärm med en ruggig råka som satt och kurade på en krokig gren. Dels för känslan och bildspelet men även det faktum att nästan allt var djupt skuggat och i efterhand hade han stänkt på klarvit färg som såg precis ut som riktig snö. Lite blöt så att det blir så där ruggigt-aktigt. Genialt. Eftersom det är tusch så gäller även att det inte går att korrigera eller sudda... Det var läckert. Sen var det ju inte dumt att gå tillsammans med någon som hade studerat konst och kunde berätta en massa om tekniker etc.
www.jakuchu.jp/en/index.html

Sen gick vi till Starbuck's och drack kaffe och pratade i några timmar och helt plötsligt var det mörkt ute och vi började bli hungriga igen. Så då bjöd han hem mig och lagade mat till oss och jag kan inte annat än att vara imponerad. Sen hängde jag
kvar, och vi pratade så klart hela tiden. Vid 10-tiden tänkte jag att jag kanske skulle försöka bevara något av min anständighet och åka hemmen då ringde en av hans kompisar och ville komma förbi. Så jag stannade och drack en drink med dem och pratade pratade pratade (tack電子辞書 (=bärbara elektroniska lexikon) för att du finns!!) till klockan 3 nästan!

Det har varit mycket prat om vad som är japanskt, japanskt manér, japanskt tankesätt osv osv och givetvis andra hållet, jämfört med Sverige, Europa och Väst som helhet. Det har varit en hel del ljus som har gått upp och samband som jag inte sett tidigare. Det har också pratats om politik och andra viktiga saker, det har varit väldigt befriande att kunna prata koncentrerat och med någon som faktiskt har funderat över det.

Jag lärde killarna att säga "George Bush is full of shit", det är jag ganska stolt över ;P

Med andra ord så hade jag en väldigt social och trevlig dag tills jag fick veta det sorgliga...



Bilderna är tagna på min väg till kampus. Är det inte helt fantastiskt med frukt som bara växer helt tokigt överallt!

Världens tuffaste katt har gått ur världen

Japp hon var den tuffaste kattrackan som fanns. Mina vänner Isis has left the building och just nu suger livet stenhårt för att jag sitter ensam halvfull och gråter framför datorn klockan 04.40 en lördag natt.

Egentligen skulle jag berätta om en trevlig dejt med en japansk kille som jag varit på men luften gick helt ur mig, jag kan just nu inte föreställa mig mitt föräldrahem utan katten.


Påkörd, opererad och död.



Elände.

Saker som jag pysslar med

Efter att ha pratat med folk i telefon känner jag att jag vill klargöra lite över min vardag här... Speciellt om hur mycket japanska som pratas här för jag har nog mest skrivit om saker jag har gjort med utbytesfolk här på blogen.

1. Jag pratar japanska varje dag. Både på föreläsningar och emellan dem. Vi utbytisar har en bänk som alla brukar samlas runt på raster och till lunch. Många buddiesar brukar också komma förbi och umgås men även andra japaner som vill träffa nytt folk kommer förbi, eller studenter som vill göra enkäter eller liknande.

2. Oftast när man hänger med buddiesarna gör man inte så mycket utan bara pratar. Men idag t.ex. spelade jag volleyboll helt på japanska under en håltimme. Mao blir det inte så mycket att nämna i bloggen. Japanerna har ju en kultur av att inte bjuda hem folk förrän man känner dem väldigt väl och...jag har ju bara varit här i två månader ännu!

3. Vissa av de andra utbytisarna är bättre på japanska än engelska. T.ex. pratar jag japanska med alla kineser/taiwaneser/hongkongianer som bor på min våning. En av hongkongtjejerna, Carrie (ja, det är hennes västerländska namn men hon är en helt äkta 150cm lång asiat) som både är klasskamrat till mig och korridorsgranne här på tredje våningen och jag hänger ibland och då blir det bara japanska. Vi håller på och styr upp en karaokeeftermiddag om några veckor och har gjort en liten utflykt till Arashiyama tillsammans.

4. Jag mailar (via mobilen så klart då) dagligen på japanska. Både med mina japanska vänner och de utbytisar som är hyfsade på japanska.

5. Jag har en TV som jag försöker hålla mig uppdaterad på nyheter etc med. Dvs jag kollar lite varje dag och här sänds inga program på engelska med textning till som jag sett ännu iaf.

Japp, så det blir lite mer japanska än vad man kanske kan tro om man följer min blog!

Något annat som jag håller på med just nu är svenskaundervisning. Helt på frivilligbasis eftersom det är mina vänner men 2 gånger i veckan ser det ut att bli svenska med 2 skilda grupper som vill lära sig. Det är förvisso bara 4 personer men jag har för avsikt att faktiskt lära dem en bra grund för att kunna ta sig fram i Sverige som turist åtminstone. Bra fraser, grundläggande uttalsregler, räkna, lite grammatik och såna saker.