onsdag, november 08, 2006

...to the funny-farm where life is beautiful all the time...

....and then the days got worse andd worse and now you see I've gone completely out of my mind. And they're coming to take me away HOHO HIHI HAHA to the funny-farm where life is beautiful all the time and I'll be happy to see the nice young men with the clean white coats and they're coming to take me away HAHA... (Neuroticfish/They Are Coming To Take Me Away)

Ibland går bara allt galet. Det blir så ibland, jag har ofta några dagar i streck när jag bara tappar och river ned saker utan att förstå vad som händer, man lär sig att leva med det ett tag och sedan brukar det gå över. Sedan jag kom till Japan har allt gått väldigt bra och jag har haft ovanligt bra flyt som jag verkligen har njutit av.

MEN

nu har ödets gudar bestämt att smekmånaden är över och kastat ut lite blandade missöden i min väg att pyssla med. Som ni alla trogna bloggläsare redan vet så dog min katt i helgen, det är mycket tragiskt och jag vet att jag kommer att behöva sörja färdigt när jag är hemma igen eftersom det ändå känns väldigt overkligt här borta (med andra ord, jag måste komma hem och känna tomheten efter henne innan jag kan förstå och acceptera helt, tror jag).

Nåväl, jag har kanske inte varit helt balanserad de sista dagarna på grund av detta. För att spä på min irritation sedan lyckades jag snärta iväg kulan som håller ihop min nosring i måndags. Den är NÅGONSTANS i mitt rum men trots att jag har finkammat golvet i omgångar kan jag bara inte hitta den. Jag saknar min nosring...


Men vänta vänta jag är inte färdig med eländet än! Jag hade en inlämningsuppgift som jag skulle skriva till tisdag eftermiddag. Jag läste och gjorde allt förarbete på måndagen för att sedan göra en långsittning i skolans datasal där jag knåpade ihop 2 sidor under några timmar. Jag trycker på skriv ut men får inget papper utan en generalhängning av datorn.

Det var så hängt att det inte gick att tvängsavsluta datorn eller ens stänga av datorn på avstängnigsknappen (personal tillkallades). JAG HADE INTE SPARAT MITT ARBETE. Det gick inte att återskapa på något vis...

Jag veeet att det är det dummaste man kan göra och att det lixom inte funkar som ursäkt men det är precis vad som hände... Jag bara skrattade, det här var för mycket på en vecka, knappt det, loppet av 3 dagar. Arbetet pep i väg ut i evigheten och jag håller på och skriver ett nytt som kanske inte räcker eftersom jag redan har passerat inlämningstiden.

Idag skolkade jag för att hinna med allt arbete jag har... Har en förkylning som smyger runt i kroppen och väntar på att en svag punkt ska uppenbara sig så att den kan attackera så jag gav upp med att sitta och plåga mig igenom de sista två lektionerna idag, det gick bara inte. Det var soligt om än kallt väder idag så jag tänkte vila mig lite och få lite solljus på min favoritplats på taket innan jag tog tag i allt arbete jag har framför mig. MEN nån gillade tydligen inte att man var där uppe för brandluckan var låst från utsidan T.T så inget mera mediterande och inget mera månskådande i lugn och ro för mig där uppe. Jefla skit säger jag. Om de hade sagt något hade man ju kunnat argumentera med dem men de bara tog bort möjligheten ör oss. Irriterande men typisk sak att hända i Japan på nåt vis. Jag kommer att sakna taket mycket.

Ja, sammanfattningsvis är allt detta ju helt löjligt! Hur kan allt detta hända samtidigt?!? Jag nynnar på låten i rubriken och känner mig precis sån för ett litet tag. Sedan tar jag en klunk väldigt sött kaffe på burk och fortsätter på mitt paper version 2.

Bleeeh. Jag blir knäääääpppppp.

Ok färdiggnällt. Men jag är faktiskt född i Örebro så jag får gnälla lite. Juh




Pussar och kramar till alla som orkat läsa hela vägen hit

XOX

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hehe, jag brukar kalla det pms när allt kör ihop sig. Nu har jag ju inte haft pms på ett tag så nu skyller jag på barnen. Nej, sömnbrist heter det visst! (Som om det var någon skillnad ;) )

Your personal Goddess sa...

Det är underbart att vara från Örebro ibland ;)