Idag har jag inte gjort någonting. Gårdagens bravader plus hemska besked tog lite musten ur mig och jag har bara hängt omkring, lite för mig själv och deppat till Blackfield och lite i köket med Satine som var snuvig och eländig för den sakens skull.

För att vara lite snabb och effektiv (förlåt Elin) så har jag bara saxat en kort snutt om gårdagen (senare gjorde jag lite tillägg också) i ett mail till min kära väninna.

Vi sågs klockan elva på morgonen, cyklade tillsammans runt på stan lite och letade efter ett lunchställe, käkade lunch, gick på KONSTMUSEUM tillsammans . Det var en utställning med en 1700-talsmålare som heter Jakuchu. I typisk japansk stil med tusch och vatten på pappersskärmar som används som rumsavdelare har denne konstär målat naturscener och djur/blommotiv. Konstnärens styrka är hans stora känsla för vad som är essentiellt för bilden och inte. T.ex beundrade jag mycket hans sätt att lämna stora delar av en skärm helt omålade och fick det att se helt naturtroget ut som dimma. Eller en annan bild som min japan pekade ut för mig, där man såg fiskar och svepande vassblad men inget annat ändå fick man precis intrycket av hur det såg ut på flodbottnen och med vattnet. Att få betraktaren att se saker som inte finns där kräver stort geni enligt mig. Hans detaljkänsla imponerade och kombinerat med starka, enkla och svepande linjer som höll ihop helheten var alla hans bilder en klass för sig jämfört med andra objekt i utställningen. Störst intryck gjorde en svartvit skärm med en ruggig råka som satt och kurade på en krokig gren. Dels för känslan och bildspelet men även det faktum att nästan allt var djupt skuggat och i efterhand hade han stänkt på klarvit färg som såg precis ut som riktig snö. Lite blöt så att det blir så där ruggigt-aktigt. Genialt. Eftersom det är tusch så gäller även att det inte går att korrigera eller sudda... Det var läckert. Sen var det ju inte dumt att gå tillsammans med någon som hade studerat konst och kunde berätta en massa om tekniker etc.
www.jakuchu.jp/en/index.html

Sen gick vi till Starbuck's och drack kaffe och pratade i några timmar och helt plötsligt var det mörkt ute och vi började bli hungriga igen. Så då bjöd han hem mig och lagade mat till oss och jag kan inte annat än att vara imponerad. Sen hängde jag
kvar, och vi pratade så klart hela tiden. Vid 10-tiden tänkte jag att jag kanske skulle försöka bevara något av min anständighet och åka hemmen då ringde en av hans kompisar och ville komma förbi. Så jag stannade och drack en drink med dem och pratade pratade pratade (tack電子辞書 (=bärbara elektroniska lexikon) för att du finns!!) till klockan 3 nästan!

Det har varit mycket prat om vad som är japanskt, japanskt manér, japanskt tankesätt osv osv och givetvis andra hållet, jämfört med Sverige, Europa och Väst som helhet. Det har varit en hel del ljus som har gått upp och samband som jag inte sett tidigare. Det har också pratats om politik och andra viktiga saker, det har varit väldigt befriande att kunna prata koncentrerat och med någon som faktiskt har funderat över det.

Jag lärde killarna att säga "George Bush is full of shit", det är jag ganska stolt över ;P

Med andra ord så hade jag en väldigt social och trevlig dag tills jag fick veta det sorgliga...



Bilderna är tagna på min väg till kampus. Är det inte helt fantastiskt med frukt som bara växer helt tokigt överallt!