http://www.jonas.i.vadheterdet.se Den bästa jäkla bloggen jag någonsin läst, jag skulle läsa en instruktionsbroschyr med största nöje om det bara var Jonas som skrev den! Plus att det är om Japan och att den här killen har varit mitt SI-barn för 2 år sedan.
http://life-is-an-article.blogspot.com/ Hjalmar, killen som är med på massor av bilderna i ovanstående blogg. Det här är en nyare (och ännu pågående) blog på engelska. Även här förekommer ett väldigt tjusigt språkbruk.
http://www.jnto.go.jp/affordable/ En sajt med tips på saker man kan göra gratis eller väldigt billigt i Japan, vem sa att det måste vara svindyrt att vara i Japan? Avliva myten lite i.a.f med den här sidan!
http://www.gaijinsmash.net/ en amerikansk kille som skriver om hur det är att arbeta som engelsklärare i Japan. Om du inte vet vad kanchô är så måste du läsa den och om du vet vad kanchô är...måste du nog läsa den också!
http://www.shell.linux.se/draxoo/ Axels blog om när han var i Kyoto (han hade en sida med fina foton men jag har slarvat bort adressen, återkommer om jag hittar den)
http://www.viona-art.com/pages/frameset01/setmenu.html En oerhört begåvad ung fotografs hemsida. Jag är så kär i alla hennes bilder, hon är ett geni!! Önskar att jag hade samma känsla för färg och form och komposition som hon har ^^
http://dojo.fi/~rancid/loituma__.swf kan någon förklara den här sidan? Och varför kan jag inte sluta titta? gaah
måndag, augusti 21, 2006
söndag, augusti 13, 2006
England -tur och ännu inte retur
Planerade så fort jag fått mitt arbetsschema för sommaren så att jag skulle kunna åka och hälsa på en nära vän som har flyttat till London. På två år hade jag ännu inte lyckats komma iväg och det var verkligen hög tid att jag kom till henne så att hon fick visa stan och alla roliga uteställen etc för mig och självklart att bara umgås (hon har varit i Sverige iaf sen hon flyttade!).
Trots att det var ett helt långt sommarlov som knappt ens var påbörjat så hade vi båda ganska många inbokade saker redan så mitt beskök fick påbörjas samma dag som när min väninna kom tillbaka efter en månad i Ghana, men det var ingen fara, vi skulle åka upp till hennes familj först, tisdag till onsdag eller torsdag för att sedan få några dagar i slutet av veckan till shopping och museibesök och kanske teater eller musikal i London.
Det var en jättefin plan och det kunde ha blivit så om inte Minis farfar hade dött, hon hade inte kunnat kontakta mig sedan hon själv fått beskedet så vi möttes som avtalat men sen fick ju alla de andra planerna ändras....
Jag har
varit i Tamworth en liten halvt gudsförgäten ort utanför Birmingham och bott i familjens hus
träffat alla hennes släktingar på pappans sida (de var väldigt snälla och trevliga allihop)
lärt mig äta massa god, stark, indisk mat med fingrarna (!)
haft på mig indier-muslimska kläder och suttit med på minnesgudstjänst (eller-vad-det-nu-kan-tänkas-kallas)
lärt mig 2 fraser och några ströord gujrati (guddjraati) ("Maru nam Johanna che" och "kem che/cho"
fått insiderknep om indisk matlagning från Minis mamma
det ni!
Det har faktiskt varit väldigt kul och intressant att se min kompis liv från den här sidan också, hemma så brukade jag aldrig vara med på sånt här (jo mat har jag ju fått några gånger ^_~ ). Lite kul att se har det faktiskt varit. Som tur var var det ingen chock att farfadern dog, han hade tydligen varit trött och vid hög ålder länge. Fast det är klart det är alltid tråkigt när folk försvinner, döden är så permanent.
När jag så skulle hem åkte jag med en långfärdsbuss kl 5 på morgonen från Birmingham (sov 2 timmar den natten trodde jag skulle kunna sova i bussen, as if!). Väl framme vid flygplatsen i Stansted, efter ett antal timmar på bussen, fick jag beskedet att mitt flyg var inställt. That's it, inget mer.
Mitt trötta och numer allt mer modstulna jag troppade runt runt på flygplatsen i jakt på någon slags information, som t.ex om jag var tvungen att köpa en ny biljett nu, var jag skulle ta vägen och liknande. Inte konstigt att Ryanair gömmer sin informationsdisk så långt borta, de lär ju få en del högljudda åsikter om företaget varje dag, om man säger så. De talade snabbt och effektivt om för alla att de inte kunde boka om några flyg åt oss och om vi inte hade några andra ärenden kunde vi avlägsna oss.
Som tur var mötte jag en svensk kvinna i kön som behövde komma hemåt, hon delade med sig av telefonnummer till ombokningen. Det var ju förstås helt fullt på tråden och svårt att komma fram men det var ju i alla fall någon slags hjälp. Utmattad och komplett modstulen som jag var ringde jag hem till mamma (mamma!) och ynkade mig lite (ok jättemycket), mamma fick telefonnumret och på en kvart eller där omkring hade hon ordnat en ny biljett åt mig. Tur att de finns mammorna, mammor som kan och fixar ^_~
Jag får iofs flyga till Malmö i stället för Göteborg och jag fick inte komma hem igår utan imorgonkväll. Men ack så skönt ändå för jag var bland de sista att få någon biljett alls hem innan fredag nästa vecka. Så är det mer Ryanir.
Som grädde på moset är det förbjudet att ta med något annat än sitt pass, biljetten och medicin som man måste ha under flighten. Allt måste bäras i en genomskinlig plastpåse. Ingen dricka, inget att läsa, inget annat får man ta med. Jag har redan funderat på om jag ska behöva smuggla tuggumin i munnen (blä). Jävla terrorister (ja, alla tolkningar).
Så nu väntar jag på det andra flyget...
Senare....
Nu är jag hemma igen och välbehållen dessutom! Några tillägg till ovanstående berättelse.
Jag har lärt mig att världen är full av trevliga personer. Både på vägen till England och på vägen hem har jag genom trassel med busstrafiken till flygplatsen och långa köer kommit i samspråk med medresenärer och faktiskt lyckats hålla en hyfsat lång och vettig konversation nästan hela vägen.
På vägen dit träffade jag AZ som jag fick följe med hela vägen till London från Göteborg, det var mycket trevligt att ha sällskap och dessutom en guide som kunde London. På vägen hem var det två tjejer som bodde i Malmö, de bjöd mig på skjuts till Lund eftersom sista flygbussen hade gått (jah, flyget hem var naturligtvis väldigt föresenat, över timmen minst). Jag trodde aldrig att det skulle vara så kul att resa själv! Men man har ju inte börjat prata med folk förrän något har börjat krångla så om man får en helt problemfri resa kanske den blir tråkig istället ^_~
Eftersom mitt flyg var ombokat blev det också en ny resrutt via Malmö istället för via Göteborg (som är mycket närmare till mitt föräldrahem där jag numera bor, har inte någon lägenhet i Lund längre T.T ) fick jag också tillfälle att hälsa på Elin lite! Vi satt uppe halva natten och pratade och drack té och allt var precis som det skulle vara, tack Elin för att jag fick komma och bo hos dig!!
Passade också på att käka falafel (mmmm) och att ta en sväng förbi Axel på förmiddagen innan tåget gick hem. Nu är det bara Joel som jag inte har sett på eeeevigheter men han är ju å andra sidan i utrikiska länder och reser. Men men snart samlas 4-4-eyes igen *muhahahahaha (jag vet inte varför men det kändes på sin plats med ett evil laughter precis där)*. Är på väg med mamma och brorsan ner kvällen den 24:e.
Kika på bilderna jag tog under resan här>> http://s57.photobucket.com/albums/g204/Johanna_i_Kyoto/England%20augusti%202006/
Trots att det var ett helt långt sommarlov som knappt ens var påbörjat så hade vi båda ganska många inbokade saker redan så mitt beskök fick påbörjas samma dag som när min väninna kom tillbaka efter en månad i Ghana, men det var ingen fara, vi skulle åka upp till hennes familj först, tisdag till onsdag eller torsdag för att sedan få några dagar i slutet av veckan till shopping och museibesök och kanske teater eller musikal i London.
Det var en jättefin plan och det kunde ha blivit så om inte Minis farfar hade dött, hon hade inte kunnat kontakta mig sedan hon själv fått beskedet så vi möttes som avtalat men sen fick ju alla de andra planerna ändras....
Jag har
varit i Tamworth en liten halvt gudsförgäten ort utanför Birmingham och bott i familjens hus
träffat alla hennes släktingar på pappans sida (de var väldigt snälla och trevliga allihop)
lärt mig äta massa god, stark, indisk mat med fingrarna (!)
haft på mig indier-muslimska kläder och suttit med på minnesgudstjänst (eller-vad-det-nu-kan-tänkas-kallas)
lärt mig 2 fraser och några ströord gujrati (guddjraati) ("Maru nam Johanna che" och "kem che/cho"
fått insiderknep om indisk matlagning från Minis mamma
det ni!
Det har faktiskt varit väldigt kul och intressant att se min kompis liv från den här sidan också, hemma så brukade jag aldrig vara med på sånt här (jo mat har jag ju fått några gånger ^_~ ). Lite kul att se har det faktiskt varit. Som tur var var det ingen chock att farfadern dog, han hade tydligen varit trött och vid hög ålder länge. Fast det är klart det är alltid tråkigt när folk försvinner, döden är så permanent.
När jag så skulle hem åkte jag med en långfärdsbuss kl 5 på morgonen från Birmingham (sov 2 timmar den natten trodde jag skulle kunna sova i bussen, as if!). Väl framme vid flygplatsen i Stansted, efter ett antal timmar på bussen, fick jag beskedet att mitt flyg var inställt. That's it, inget mer.
Mitt trötta och numer allt mer modstulna jag troppade runt runt på flygplatsen i jakt på någon slags information, som t.ex om jag var tvungen att köpa en ny biljett nu, var jag skulle ta vägen och liknande. Inte konstigt att Ryanair gömmer sin informationsdisk så långt borta, de lär ju få en del högljudda åsikter om företaget varje dag, om man säger så. De talade snabbt och effektivt om för alla att de inte kunde boka om några flyg åt oss och om vi inte hade några andra ärenden kunde vi avlägsna oss.
Som tur var mötte jag en svensk kvinna i kön som behövde komma hemåt, hon delade med sig av telefonnummer till ombokningen. Det var ju förstås helt fullt på tråden och svårt att komma fram men det var ju i alla fall någon slags hjälp. Utmattad och komplett modstulen som jag var ringde jag hem till mamma (mamma!) och ynkade mig lite (ok jättemycket), mamma fick telefonnumret och på en kvart eller där omkring hade hon ordnat en ny biljett åt mig. Tur att de finns mammorna, mammor som kan och fixar ^_~
Jag får iofs flyga till Malmö i stället för Göteborg och jag fick inte komma hem igår utan imorgonkväll. Men ack så skönt ändå för jag var bland de sista att få någon biljett alls hem innan fredag nästa vecka. Så är det mer Ryanir.
Som grädde på moset är det förbjudet att ta med något annat än sitt pass, biljetten och medicin som man måste ha under flighten. Allt måste bäras i en genomskinlig plastpåse. Ingen dricka, inget att läsa, inget annat får man ta med. Jag har redan funderat på om jag ska behöva smuggla tuggumin i munnen (blä). Jävla terrorister (ja, alla tolkningar).
Så nu väntar jag på det andra flyget...
Senare....
Nu är jag hemma igen och välbehållen dessutom! Några tillägg till ovanstående berättelse.
Jag har lärt mig att världen är full av trevliga personer. Både på vägen till England och på vägen hem har jag genom trassel med busstrafiken till flygplatsen och långa köer kommit i samspråk med medresenärer och faktiskt lyckats hålla en hyfsat lång och vettig konversation nästan hela vägen.
På vägen dit träffade jag AZ som jag fick följe med hela vägen till London från Göteborg, det var mycket trevligt att ha sällskap och dessutom en guide som kunde London. På vägen hem var det två tjejer som bodde i Malmö, de bjöd mig på skjuts till Lund eftersom sista flygbussen hade gått (jah, flyget hem var naturligtvis väldigt föresenat, över timmen minst). Jag trodde aldrig att det skulle vara så kul att resa själv! Men man har ju inte börjat prata med folk förrän något har börjat krångla så om man får en helt problemfri resa kanske den blir tråkig istället ^_~
Eftersom mitt flyg var ombokat blev det också en ny resrutt via Malmö istället för via Göteborg (som är mycket närmare till mitt föräldrahem där jag numera bor, har inte någon lägenhet i Lund längre T.T ) fick jag också tillfälle att hälsa på Elin lite! Vi satt uppe halva natten och pratade och drack té och allt var precis som det skulle vara, tack Elin för att jag fick komma och bo hos dig!!
Passade också på att käka falafel (mmmm) och att ta en sväng förbi Axel på förmiddagen innan tåget gick hem. Nu är det bara Joel som jag inte har sett på eeeevigheter men han är ju å andra sidan i utrikiska länder och reser. Men men snart samlas 4-4-eyes igen *muhahahahaha (jag vet inte varför men det kändes på sin plats med ett evil laughter precis där)*. Är på väg med mamma och brorsan ner kvällen den 24:e.
Kika på bilderna jag tog under resan här>> http://s57.photobucket.com/albums/g204/Johanna_i_Kyoto/England%20augusti%202006/
söndag, augusti 06, 2006
Fyllefest med 70-åringar
Jepp it's true igår var jag på en mycket blöt fest för och med sjuttioåringar. Det var ett födelsedagskalas med finska förtecken och outtömligt spritförråd. Folk drack sig till det stadiet då det sjungs mycket och man måste förklara "och hon hon är så jävla snäll och fin det, ska du veta, har jag alltid tyckt" eller "du är min bästa vän" etc och det vinglades omkring så att det lilla partytältet i trädgården var mycket nära att rasa flera gånger. Det ramlades också, och utropades högt att man skulle gå på toaletten. Naturligtvis förekom också det klassiska kramandet och tafsandet från överförfriskade personer. Det var klockrent!
Med andra ord så var det ingen som hade kunnat skilja denna fest från ett fylleslag med 20-åringar eller 15-åringar heller för den delen. Folk är och förblir tydligen ganska oförändrade genom livet, ändå.
Det enda dåliga med den här festen var väl att jag var en av två nyktra personer.
Med andra ord så var det ingen som hade kunnat skilja denna fest från ett fylleslag med 20-åringar eller 15-åringar heller för den delen. Folk är och förblir tydligen ganska oförändrade genom livet, ändå.
Det enda dåliga med den här festen var väl att jag var en av två nyktra personer.
fredag, augusti 04, 2006
Här verkar det inte komma in några bilder
...så kila vidare till http://s57.photobucket.com/albums/g204/Johanna_i_Kyoto/ för bilder som tagits under sommaren.
Om det är någon som vet hur man får bilduppladdningen att funka är alla tips välkomna (ja, jag vet hur det ska gå till, det funkar inte, jag har heller inte fått upp några bilder med tips och trix från FAQ:en och jag har inte fått svar på en vecka från Blogger. Böh) Skitirriterande.
Om det är någon som vet hur man får bilduppladdningen att funka är alla tips välkomna (ja, jag vet hur det ska gå till, det funkar inte, jag har heller inte fått upp några bilder med tips och trix från FAQ:en och jag har inte fått svar på en vecka från Blogger. Böh) Skitirriterande.
Om landsbygdsortens inavel
Var ute i Mariestad i fredags (jag lär mig visst aldrig verkar det som =P). Den här gången gjorde jag stan grundligare än jag någonsin gjort tidigare, t.o.m när jag bodde här på riktigt. Detta innefattade väldigt mycket springande mellan de två olika uteställena som finns i Mariestad (en krog och ett dansställe). Man måste spendera minst lika mycket tid med att gå mellan ställena som att verkligen vara inne på dem (ja det var 50 jävligt bortkastade spänn att betala i inträde), det är så det skall göras.
Eftersom det är en liten stad är det ju fullt med människor som man känner till eller känner igen ute. Vet inte om det är bra eller dåligt men jag verkar ha ett ganska bra ansiktsminne jämfört med många här, det är inte så många som känner igen mig som jag känner igen. Men det gör faktiskt ingenting.
I alla fall så sprang jag på lillebrorsan till killen jag var tillsammans med under högstadiet och gymnasiet. Lillebrorsan pratade mer med mig under den kvällen än han sagt sammanlagt under den tid hans bror och jag var tillsammmans. Han hade med sig en tjej som jag genast kände igen och försökte placera men hon tittade bara besvärat på mig och sa "nej mig känner du nog inte igen" och "nej vi har inte gått på samma skola" etc etc. Men det visade sig sen att hon hade tagit över mitt ex 4 dagar efter att det tagit slut (!). Det visste jag mer eller mindre om då det var aktuellt också.
Men nu var hon alltså ihop med lillebrorsan i stället, min buksvägerska. Så bara där började inaveln bli ganska koncentrerad sen så hade hennes lillasyrra varit tillsammans med min lillebror också. Så liten är den här staden. Man träffar aldrig någon ny, det är alltid någon man känner som varit där tidigare.
urk
Nåväl jag pratade med den här tjejen och kom fram till att hon faktiskt var riktigt sympatisk och jag hade riktigt trevligt till slut! Joa och jag hängde på lillebrorsan och tjejens kompisar på efterfest men först skulle det själklart intagas någon slags fyllekrubb så det blev att gå till grillen på Bantorget. Det är där alla raggare håller till, jag har aldrig ens tänkt tanken på att gå dit, jag gillar varken korv eller raggare men dit gicks det. Det var... precis som jag trodde att det skulle vara... Alla satt och gapade och skröt om sina jobb på Volvo blandat med bilsnack. Ehe. När efterfestfolket smörjt sina krås begav vi oss iallafall till fots tvärs över stan (det tog 15 min att gå ^^;) till en kille som hade gått hem tidigare men ville ha efterfest. Problemet var bara att han hade däckat där inne och vi inte kunde väcka honom, eller komma in för den delen. Men någon stor person forcerade dörren till trapphuset och lägenheten var öppen. Det gick inte att väcka lägenhetsinnehavaren på plats heller, han vaknade inte ens när folk började pilla på hans elgitarr, det brukar ju sitta i ryggmärgen att vakta sådana annars. Men folk gick och försåg sig ur hans barskåp (OK det var hemmagjort vin från skafferiet) och hängde, det verkade inte som om det var första gången som det här hänt.
Man kan säga att det här var en ganska slumpvis vald grupp, de var i min ålder och vi träffade dem på krogen. Men en av killarna var uppvuxen i Lugnås och har dejtat en av mina arbetskamrater i Skövde, en av tjejerna har jag sjungit i flera olika körer med och så var där en ex-flickvän till min bror med. Ytterligare en person var kompis och klasskamrat till min bror under högstadiet och hemma och hälsade på här flera gånger, han hade dessutom stenkoll på att jag skulle till Japan och jag kunde inte fatta varför men han hade hittat min blog (hej John om du fortfarande läser).
Vid 5-tiden gav jag upp och körde hem till Lugnås. Ja, jag hade varit nykter hela kvällen, kanske lika bra det för annars hade jag nog inte trott att allt var sant haha.
Eftersom det är en liten stad är det ju fullt med människor som man känner till eller känner igen ute. Vet inte om det är bra eller dåligt men jag verkar ha ett ganska bra ansiktsminne jämfört med många här, det är inte så många som känner igen mig som jag känner igen. Men det gör faktiskt ingenting.
I alla fall så sprang jag på lillebrorsan till killen jag var tillsammans med under högstadiet och gymnasiet. Lillebrorsan pratade mer med mig under den kvällen än han sagt sammanlagt under den tid hans bror och jag var tillsammmans. Han hade med sig en tjej som jag genast kände igen och försökte placera men hon tittade bara besvärat på mig och sa "nej mig känner du nog inte igen" och "nej vi har inte gått på samma skola" etc etc. Men det visade sig sen att hon hade tagit över mitt ex 4 dagar efter att det tagit slut (!). Det visste jag mer eller mindre om då det var aktuellt också.
Men nu var hon alltså ihop med lillebrorsan i stället, min buksvägerska. Så bara där började inaveln bli ganska koncentrerad sen så hade hennes lillasyrra varit tillsammans med min lillebror också. Så liten är den här staden. Man träffar aldrig någon ny, det är alltid någon man känner som varit där tidigare.
urk
Nåväl jag pratade med den här tjejen och kom fram till att hon faktiskt var riktigt sympatisk och jag hade riktigt trevligt till slut! Joa och jag hängde på lillebrorsan och tjejens kompisar på efterfest men först skulle det själklart intagas någon slags fyllekrubb så det blev att gå till grillen på Bantorget. Det är där alla raggare håller till, jag har aldrig ens tänkt tanken på att gå dit, jag gillar varken korv eller raggare men dit gicks det. Det var... precis som jag trodde att det skulle vara... Alla satt och gapade och skröt om sina jobb på Volvo blandat med bilsnack. Ehe. När efterfestfolket smörjt sina krås begav vi oss iallafall till fots tvärs över stan (det tog 15 min att gå ^^;) till en kille som hade gått hem tidigare men ville ha efterfest. Problemet var bara att han hade däckat där inne och vi inte kunde väcka honom, eller komma in för den delen. Men någon stor person forcerade dörren till trapphuset och lägenheten var öppen. Det gick inte att väcka lägenhetsinnehavaren på plats heller, han vaknade inte ens när folk började pilla på hans elgitarr, det brukar ju sitta i ryggmärgen att vakta sådana annars. Men folk gick och försåg sig ur hans barskåp (OK det var hemmagjort vin från skafferiet) och hängde, det verkade inte som om det var första gången som det här hänt.
Man kan säga att det här var en ganska slumpvis vald grupp, de var i min ålder och vi träffade dem på krogen. Men en av killarna var uppvuxen i Lugnås och har dejtat en av mina arbetskamrater i Skövde, en av tjejerna har jag sjungit i flera olika körer med och så var där en ex-flickvän till min bror med. Ytterligare en person var kompis och klasskamrat till min bror under högstadiet och hemma och hälsade på här flera gånger, han hade dessutom stenkoll på att jag skulle till Japan och jag kunde inte fatta varför men han hade hittat min blog (hej John om du fortfarande läser).
Vid 5-tiden gav jag upp och körde hem till Lugnås. Ja, jag hade varit nykter hela kvällen, kanske lika bra det för annars hade jag nog inte trott att allt var sant haha.
onsdag, juli 26, 2006
4 4-eyes lixom
Fick ett meddelande på mitt mobilsvar natten till i tisdags, mina allra närmaste vänner hade fest i Lund och ringde för att säga att de saknade mig! Gullungar, om de (ni) bara visste hur mycket jag saknar dem (er) också. Hade lätt kapat ena armen för att få vara med då men skulle upp och arbeta istället...
Och här är en jättefinbild tagen någon gång under våren 2006 av någon som jag inte vet vem det är (hör av dig om du vill ha cred för den!!) på oss en gång när vi faktiskt var tillsammans och lyckades hålla oss stilla så länge att vi fastnade på kort samtidigt>>
http://i57.photobucket.com/albums/g204/Johanna_i_Kyoto/44eyes.jpg
Och här är en jättefinbild tagen någon gång under våren 2006 av någon som jag inte vet vem det är (hör av dig om du vill ha cred för den!!) på oss en gång när vi faktiskt var tillsammans och lyckades hålla oss stilla så länge att vi fastnade på kort samtidigt>>
http://i57.photobucket.com/albums/g204/Johanna_i_Kyoto/44eyes.jpg
vegansk potatissallad
Tar mig friheten att sprida ett recept som jag hittat på och är ganska stolt över, skulle kunna äta det här varenda dag.
Vegansk potatissallad
Du behöver (1 port)
ca 5 medelstora kalla kokta potatisar
1/2 äpple (gärna lite syrligt)
olivolja
äppelcidervinäger eller balsamvinäger (vit)
färsk mynta
Skär allt i lagom stora bitar, hacka myntan och gör en dressing med tydlig vinägersmak. Blanda allt fort så att inte äpplet blir brunt, hacka myntan över. Är gott med en mild lök finhackad i också men det är inget måste.
Jupp that's about it, god som sagt.
Vegansk potatissallad
Du behöver (1 port)
ca 5 medelstora kalla kokta potatisar
1/2 äpple (gärna lite syrligt)
olivolja
äppelcidervinäger eller balsamvinäger (vit)
färsk mynta
Skär allt i lagom stora bitar, hacka myntan och gör en dressing med tydlig vinägersmak. Blanda allt fort så att inte äpplet blir brunt, hacka myntan över. Är gott med en mild lök finhackad i också men det är inget måste.
Jupp that's about it, god som sagt.
söndag, juli 23, 2006
Elin, Elin!
Har lyckats krångla mig ledig några dagar till och passade tidigt på att boka med min vän Elin från Lund att hon skulle komma upp hit till Västergötland.
Under en arbetsvecka har vi hunnit med att
åka runt Kinnekulle
gå på Rörstrands fabriksutförsäljning (Lidköping)
fika de grymmaste chokladkakorna på denna sidan om Vänern
äta picnic i det gröna 3 gånger
titta på en hantverksby med utsällare i små stugor lägs en gata
bada i Vristulven, ett måste om man kommer hit på sommaren
kolla på stan i Mariestad (wohoo, jag vet men man måste åtminstone ha sett det, dessutom sa Elin att Mariestad och Eslöv ser ganska lika ut)
göra ett eget hemmaSPA med mystiska dekokter och ansiktsmasker (allt från bakpulver till gröt med ägg och rosenvatten i!)
dricka kopiösa mängder te tillsammans med Joanna
äta frukost på verandan och ha nyplockade bär i yoghurten (ytterligare ett måste på sommaren, helst ska det vara nyslungad honung på också men den var inte färdig ännu >_< )
Men så klart och framför allt så var det jätteroligt att träffa Elin igen, vi har inte setts sen skolan slutade i våras. Det var tungt på perrongen när vi skulle skiljas åt igen i fredags och man började prata om att "nästa gång vi ses är det kanske sista gången på ett helt år", shit det västa med att åka är allt man missar här hemma. Som ett helt år med Elin... och Joanna och alla andra som jag lämnar hemma. Annars har man ju mest tänkt på det som man ska göra istället för att vara hemma.
Hela veckans tema har varit att kommentera allting med "guuu va pittoräskt" vilket har gjorts med stor framgång ^_~ Dessutom har Elin börjat bli en hejare på västgötska så nu antar jag att jag får börja lära mig skånska på riktigt (man kommer inte undan med att bara kunna säga "kooaaw" efter att ha bott i Skåne i 3 år va?).
Hela huset som mina föräldrar och jag bor i (det är en stuga på landet mest av allt) har under de senaste veckorna huserat en ansenlig mängd besökare. Min storebrorsa med familj tittade förbi, min lillebrorsas flickvän och en grupp om fyra kompisar till brorsan har mer eller mindre bott här. Killarna håller på och tillverkar kläder och rustning till ett lajv där de ska spela orcher så de står ute och jobbar mest hela dagen men brukar övertala mig att åka och bada med dem fram mot eftermiddagen.
Vi har varit upp mot 12 personer till middagarna ibland och det är jätteroligt med alla som kommer hit. Eftersom man har hela gården att vara på känns det inte trångt och man kan dra sig undan när man vill. Enda problemet är väl att det bara finns en toalett :)
Det har tagits fina bilder med Elin som jag kommer att lägga upp vad det lider
Under en arbetsvecka har vi hunnit med att
åka runt Kinnekulle
gå på Rörstrands fabriksutförsäljning (Lidköping)
fika de grymmaste chokladkakorna på denna sidan om Vänern
äta picnic i det gröna 3 gånger
titta på en hantverksby med utsällare i små stugor lägs en gata
bada i Vristulven, ett måste om man kommer hit på sommaren
kolla på stan i Mariestad (wohoo, jag vet men man måste åtminstone ha sett det, dessutom sa Elin att Mariestad och Eslöv ser ganska lika ut)
göra ett eget hemmaSPA med mystiska dekokter och ansiktsmasker (allt från bakpulver till gröt med ägg och rosenvatten i!)
dricka kopiösa mängder te tillsammans med Joanna
äta frukost på verandan och ha nyplockade bär i yoghurten (ytterligare ett måste på sommaren, helst ska det vara nyslungad honung på också men den var inte färdig ännu >_< )
Men så klart och framför allt så var det jätteroligt att träffa Elin igen, vi har inte setts sen skolan slutade i våras. Det var tungt på perrongen när vi skulle skiljas åt igen i fredags och man började prata om att "nästa gång vi ses är det kanske sista gången på ett helt år", shit det västa med att åka är allt man missar här hemma. Som ett helt år med Elin... och Joanna och alla andra som jag lämnar hemma. Annars har man ju mest tänkt på det som man ska göra istället för att vara hemma.
Hela veckans tema har varit att kommentera allting med "guuu va pittoräskt" vilket har gjorts med stor framgång ^_~ Dessutom har Elin börjat bli en hejare på västgötska så nu antar jag att jag får börja lära mig skånska på riktigt (man kommer inte undan med att bara kunna säga "kooaaw" efter att ha bott i Skåne i 3 år va?).
Hela huset som mina föräldrar och jag bor i (det är en stuga på landet mest av allt) har under de senaste veckorna huserat en ansenlig mängd besökare. Min storebrorsa med familj tittade förbi, min lillebrorsas flickvän och en grupp om fyra kompisar till brorsan har mer eller mindre bott här. Killarna håller på och tillverkar kläder och rustning till ett lajv där de ska spela orcher så de står ute och jobbar mest hela dagen men brukar övertala mig att åka och bada med dem fram mot eftermiddagen.
Vi har varit upp mot 12 personer till middagarna ibland och det är jätteroligt med alla som kommer hit. Eftersom man har hela gården att vara på känns det inte trångt och man kan dra sig undan när man vill. Enda problemet är väl att det bara finns en toalett :)
Det har tagits fina bilder med Elin som jag kommer att lägga upp vad det lider
söndag, juli 16, 2006
Arvikafestivalen på två dagars varsel, kanske det bästa jag gjort hittills, den här sommmaren
För en vecka sedan nämnde jag för en kompis att man kan jobba på Arvikafestivalen och på så vis komma in gratis mot att man arbetar ett antal timmar varje dag. Tänkte sen inte mer på det förrän kompisen ringde för en halv vecka sedan och undrade om jag inte skulle med, hon hade fått jobb och det fanns mer ledigt plus att det fanns plats för mig i tält och bil. Ett erbjudande som jag inte kunde tacka nej till.... Så jag krånglade och härjade och lyckades till slut byta bort mina arbetspass som var inbokade för att kunna följa med.
Har varit på Arvikafestivalen tidigare (2003) och blev väldigt förtjust redan då. Dessutom var det en hel del roliga band som skulle spela. En del sånt som man skulle vilja se på konsert och en del som man ville se för skojs skull och så åkte jag ju så klart med förhoppningen att upptäcka nångot nytt också.
http://www.arvikafestivalen.se/?page_id=295 (länken är till spelschemat och är du ändå inne på sidan kan jag tipsa om provlyssningen som finns under fliken "kärleken" på huvudsidan)
Några band som kan omnämnas speciellt från festivalen är kanske The Knife, Combichrist och Client. Absolut bäst var ju så klart the Knife. Arrrrrrgh jag vet fortfarande inte vad jag ska säga men jag var helt euforisk efter spelningen, den var underbar! Ljudet var väldigt bra och inte en falsk ton togs vad jag kunde märka. Scenshowen var -precis som jag förväntat mig- något alldeles extra och jag får återkomma med en sammanfattning av detta när jag har landat lite till. Combichrist och Client var nya bekantskaper som jag gillade på plats men vars skivor jag ännu inte hört men de skall definitivt kollas upp.
Dessutom har det spanats på vackra människor.
I mitt resesällskap fanns Joanna och en bekant till henne, Elise och 3 av Elises vänner, Ida, Victor och Johanna. Joannas och mitt tält hade inte riktigt alla pinnar (det blev bara en halv igloo och sen en pannkaka om man säger så) så efter första natten, då tältet på något sätt lyckades hållas upprätt så pass att jag kunde sova i det, fick vi låna ett extratält av dem. Ida var en flitig fotograf och hennes bilder finns på http://idagranath.bilddagboken.se/index.php?main=L3AvZGF5dmlldy5odG1sP3Q9MTE1Mjc0MTYwMSZpZD04Mjc3Mzg1
Det enda smolket i min bägare bestod (består) i en hals som endast med våld kan åstakomma något som liknar mänskligt tal. Med mycket stöd från magen har jag sedan i torsdags fått väsa fram vad jag vill ha sagt pga en förkylning som har satt sig i halsen. Folk har bett mig att vara tyst för att jag låter så illa. Det är mystiskt. Annars brukar man ju kunna bli hes etc efter en lyckad festival. Jaha så är det med det, nu får jag inte bada på ett tag och måste träffa farbror doktorn imorgon.
Jag ser mycket mer fram emot att Elin ska komma från Lund och leka med mig under den här veckan!
Nu när det har gått några veckor sedan festivalen tog slut har det dykt upp några anekdoter som jag inte kan slå ur minnet.
På vägen till festivalen blev vi stannade av polisen och det visade sig att det hade körts för fort... Det blev 1000kr i böter för den som körde, tur att hon inte körde lite fortare för då hade hon blivit av med sitt 2 månader gamla körkort (fasa!). Så varenda gång som vi passerade en 70-skylt dånade en kör från baksätet "nu äre sjuttiii". Dessutom hade det snappats upp den något klockrena kommentaren "men här kan vi ju inte stanna, här bor ju ingen" på vägen mellan Mariestad och Olstorp i Tidan (och nej, där bor det verkligen ingen kanske en bonde och hans get men inte nära till någonting). Dessa två kommentarer blev lite som ett mantra för hela festivalen.
En natt vaknade jag av att det var ett fasligt liv på våra grannar och medresenärer. Det visade sig att hela deras tält med sovsäckar etc var dränkt i rödvin.
Några timmar tidigare hade en av dem kommit hem i ett dyngfullt tillstånd och bara slängt sig rakt över sovsäckarana och en bag-in-box som var full. Detta hade lett till en smärre explosion med efterföljande syndavåg av vin.
Hade ingen aning att lådvin kunde göra så, men det var ganska kul. Speciellt som det inte var min sovsäck, hihi.
Mina bilder från festivalen finns på >>
Johanna_i_Kyoto/Arvikafestivalenbilder/
Har varit på Arvikafestivalen tidigare (2003) och blev väldigt förtjust redan då. Dessutom var det en hel del roliga band som skulle spela. En del sånt som man skulle vilja se på konsert och en del som man ville se för skojs skull och så åkte jag ju så klart med förhoppningen att upptäcka nångot nytt också.
http://www.arvikafestivalen.se/?page_id=295 (länken är till spelschemat och är du ändå inne på sidan kan jag tipsa om provlyssningen som finns under fliken "kärleken" på huvudsidan)
Några band som kan omnämnas speciellt från festivalen är kanske The Knife, Combichrist och Client. Absolut bäst var ju så klart the Knife. Arrrrrrgh jag vet fortfarande inte vad jag ska säga men jag var helt euforisk efter spelningen, den var underbar! Ljudet var väldigt bra och inte en falsk ton togs vad jag kunde märka. Scenshowen var -precis som jag förväntat mig- något alldeles extra och jag får återkomma med en sammanfattning av detta när jag har landat lite till. Combichrist och Client var nya bekantskaper som jag gillade på plats men vars skivor jag ännu inte hört men de skall definitivt kollas upp.
Dessutom har det spanats på vackra människor.
I mitt resesällskap fanns Joanna och en bekant till henne, Elise och 3 av Elises vänner, Ida, Victor och Johanna. Joannas och mitt tält hade inte riktigt alla pinnar (det blev bara en halv igloo och sen en pannkaka om man säger så) så efter första natten, då tältet på något sätt lyckades hållas upprätt så pass att jag kunde sova i det, fick vi låna ett extratält av dem. Ida var en flitig fotograf och hennes bilder finns på http://idagranath.bilddagboken.se/index.php?main=L3AvZGF5dmlldy5odG1sP3Q9MTE1Mjc0MTYwMSZpZD04Mjc3Mzg1
Det enda smolket i min bägare bestod (består) i en hals som endast med våld kan åstakomma något som liknar mänskligt tal. Med mycket stöd från magen har jag sedan i torsdags fått väsa fram vad jag vill ha sagt pga en förkylning som har satt sig i halsen. Folk har bett mig att vara tyst för att jag låter så illa. Det är mystiskt. Annars brukar man ju kunna bli hes etc efter en lyckad festival. Jaha så är det med det, nu får jag inte bada på ett tag och måste träffa farbror doktorn imorgon.
Jag ser mycket mer fram emot att Elin ska komma från Lund och leka med mig under den här veckan!
Nu när det har gått några veckor sedan festivalen tog slut har det dykt upp några anekdoter som jag inte kan slå ur minnet.
På vägen till festivalen blev vi stannade av polisen och det visade sig att det hade körts för fort... Det blev 1000kr i böter för den som körde, tur att hon inte körde lite fortare för då hade hon blivit av med sitt 2 månader gamla körkort (fasa!). Så varenda gång som vi passerade en 70-skylt dånade en kör från baksätet "nu äre sjuttiii". Dessutom hade det snappats upp den något klockrena kommentaren "men här kan vi ju inte stanna, här bor ju ingen" på vägen mellan Mariestad och Olstorp i Tidan (och nej, där bor det verkligen ingen kanske en bonde och hans get men inte nära till någonting). Dessa två kommentarer blev lite som ett mantra för hela festivalen.
En natt vaknade jag av att det var ett fasligt liv på våra grannar och medresenärer. Det visade sig att hela deras tält med sovsäckar etc var dränkt i rödvin.
Några timmar tidigare hade en av dem kommit hem i ett dyngfullt tillstånd och bara slängt sig rakt över sovsäckarana och en bag-in-box som var full. Detta hade lett till en smärre explosion med efterföljande syndavåg av vin.
Hade ingen aning att lådvin kunde göra så, men det var ganska kul. Speciellt som det inte var min sovsäck, hihi.
Mina bilder från festivalen finns på >>
Johanna_i_Kyoto/Arvikafestivalenbilder/
lördag, juli 08, 2006
Men sen kan man ju förlåta...
Depeche Mode på Stadion i Stockholm igår, det inte dumt, eftersom jag var där (wohoo!) med Joanna (wohoo!)
Se tidningarnas recentioner, jag håller verkligen med om att det var lite stillsamt i början men sen ojojoj!
http://aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,853878,00.html
http://expressen.se/index.jsp?a=628994
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=558267
Och om du inte orkar gå in på länkarna så var spellistan följande:
A pain that I'm used to
A question of time
Suffer well
Precious
Walking in my shoes
Stripped
Home
It doesn't matter two
In your room
Nothing's impossible
John the revelator
I feel you
Behind the wheel
World in my eyes
Personal Jesus
Enjoy the silence
Extranummer
Shake the disease
Photographic
Never let me down
Verkligen så kul att ha sett. Tyckte att det började i ett ganska lågt tempo och tänkte "men de är ju rätt gamla, med ålderns rätt får de ta det lite lugnt" men det blev det ändring på efter några låtar och det var kul att se och ha upplevt. Stod ganska långt till vänster om scenen så att utsikten över scenen blev lite skev men vi såg ändå bättre än när vi stod bakom alla långa typer i mitten .
Vi hade lite tid när vi åkte upp (fick låna föräldrarnas bil, gissa om det spisades Depeche i bilen!) så vi missade förbanden men kom å andra sidan ganska lagom till Depeche gick på scenen.
Vi har dessutom träffat mycket odryga och helt sympatiska stockholmare och blivit övertygade om att det finns alla sorter i Stockholm också.
Så var det sagt :P
Dagens brunaste citat:
"Mandarin och chili!?!
Den enda gången jag kan tänka mig att blanda mandarin och chili är om man först äter en mandarin fortsätter med en maträtt med chili i och sedan kräks"
Joanna
Depeche Mode på Stadion i Stockholm igår, det inte dumt, eftersom jag var där (wohoo!) med Joanna (wohoo!)
Se tidningarnas recentioner, jag håller verkligen med om att det var lite stillsamt i början men sen ojojoj!
http://aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,853878,00.html
http://expressen.se/index.jsp?a=628994
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=558267
Och om du inte orkar gå in på länkarna så var spellistan följande:
A pain that I'm used to
A question of time
Suffer well
Precious
Walking in my shoes
Stripped
Home
It doesn't matter two
In your room
Nothing's impossible
John the revelator
I feel you
Behind the wheel
World in my eyes
Personal Jesus
Enjoy the silence
Extranummer
Shake the disease
Photographic
Never let me down
Verkligen så kul att ha sett. Tyckte att det började i ett ganska lågt tempo och tänkte "men de är ju rätt gamla, med ålderns rätt får de ta det lite lugnt" men det blev det ändring på efter några låtar och det var kul att se och ha upplevt. Stod ganska långt till vänster om scenen så att utsikten över scenen blev lite skev men vi såg ändå bättre än när vi stod bakom alla långa typer i mitten .
Vi hade lite tid när vi åkte upp (fick låna föräldrarnas bil, gissa om det spisades Depeche i bilen!) så vi missade förbanden men kom å andra sidan ganska lagom till Depeche gick på scenen.
Vi har dessutom träffat mycket odryga och helt sympatiska stockholmare och blivit övertygade om att det finns alla sorter i Stockholm också.
Så var det sagt :P
Dagens brunaste citat:
"Mandarin och chili!?!
Den enda gången jag kan tänka mig att blanda mandarin och chili är om man först äter en mandarin fortsätter med en maträtt med chili i och sedan kräks"
Joanna
lördag, juli 01, 2006
Stockholm-Johanna 1-0
Att åka till Tidan på efterfest var kanske inte så smart. Det kan jag erkänna men vi var ju 4 st som skulle hålla ihop och folk verkade trevliga, "vi ger Tidan en chans" sa vi. Ha!
Tidan kanske det inte var mer fel på än vanligt men att hänga med folk som använder "jävla sosse" som skällsord borde kanske få en varningsklocka att ringa. Nåja jag är väl inte sosse själv tänkte jag och hoppades lite vagt att det var sossementalitet som de dissade.
Jomenvisst.
Vi hade hamnat med ett gäng stockholmsbrats som levde svin i en sommarstuga i Tidan. De 2 sympatiska killarna som bjudit med oss höll pinsamt låg profil medan resterande 4 kastade allt från tandkräm till varandra i Ån, lyssnade på dansband (!) och växlade mellan att skandera "men hångla då" och "men klä av er då".
Droppen var väl någonstans mellan spontanslagsmålet som uppstog mellan en av de våra och en av killarna, det efterföljdes av att hon helt sonika bestämde sig för att gå hem (närmare 2 mil) och det att en av killarna konstaterade till de kvarvarande "det här är ett blått hus och ni är två röda baciller". Att sedan alla lokala tjejer titulerades som "sockenhora" var -överflödigt att säga- bara beviset på vilken pinsam felbedömning som gjorts, det här var verkligen äkta kräk.
Nej det här svineriet kunde inte tolereras alls, vi 3 kvarvarande bestämde oss för att dra fortare än snabbt. Vi började gå för att komma bort en bit från eländet och insåg snabbt att även om vi hade pengar till en taxi så hade ingen av oss någon mobiltelefon. Nu hade avskedet varit av en sådan art att det inte var ett alternativ att gå tillbaka för att be om en sån ynnest som att låna någons mobiltelefon eller att de skull ringa efter en taxi åt oss så vi hade inget annat väl än att börja knata de 20 kilometer som skulle ta oss tillbaka till Mariestad.
Vi fick i ärlighetens namn skjuts av ett tidningsbud säkert 2 km men gick 10 innan det äntligen kom en bilist som kunde se att vi var tre flickor i nöd och inte några farliga landsvägsrånare. På vägen fick också vi låna telefon hemma hos en farbror som blev väckt av sina hundar som skällde när vi gick förbi vid 6-tiden på morgonen men då visade det sig att det inte gick att beställa taxi förrän timmar senare så det tjänade inget till.
Vi blev förbikörda av säkert 15 bilar men ingen ville ens sakta in för oss där vi gick mellan halv 5 och 7 på morgonen. Tre unga tjejer utan några väskor, huttrande utan ordentliga tröjor på sig och en barfota med skorna i handen. Hur farliga skulle vi kunna vara egentligen? Iaf blev vi till slut upplockade av en man från Litauen och kl halv 8 återvände vi törstiga och trötta med skavsår och blåsor under fötterna till den lägenhet som vi skulle ha sovit i.
Hämdbegäret på de jävla skitstövlarna till stockholmspack är stort.
Sensmoral; glöm aldrig mobilen, ha alltid en tröja med ut och lita aldrig på folk som använder "jävla sosse" som skällsord.
Tidan kanske det inte var mer fel på än vanligt men att hänga med folk som använder "jävla sosse" som skällsord borde kanske få en varningsklocka att ringa. Nåja jag är väl inte sosse själv tänkte jag och hoppades lite vagt att det var sossementalitet som de dissade.
Jomenvisst.
Vi hade hamnat med ett gäng stockholmsbrats som levde svin i en sommarstuga i Tidan. De 2 sympatiska killarna som bjudit med oss höll pinsamt låg profil medan resterande 4 kastade allt från tandkräm till varandra i Ån, lyssnade på dansband (!) och växlade mellan att skandera "men hångla då" och "men klä av er då".
Droppen var väl någonstans mellan spontanslagsmålet som uppstog mellan en av de våra och en av killarna, det efterföljdes av att hon helt sonika bestämde sig för att gå hem (närmare 2 mil) och det att en av killarna konstaterade till de kvarvarande "det här är ett blått hus och ni är två röda baciller". Att sedan alla lokala tjejer titulerades som "sockenhora" var -överflödigt att säga- bara beviset på vilken pinsam felbedömning som gjorts, det här var verkligen äkta kräk.
Nej det här svineriet kunde inte tolereras alls, vi 3 kvarvarande bestämde oss för att dra fortare än snabbt. Vi började gå för att komma bort en bit från eländet och insåg snabbt att även om vi hade pengar till en taxi så hade ingen av oss någon mobiltelefon. Nu hade avskedet varit av en sådan art att det inte var ett alternativ att gå tillbaka för att be om en sån ynnest som att låna någons mobiltelefon eller att de skull ringa efter en taxi åt oss så vi hade inget annat väl än att börja knata de 20 kilometer som skulle ta oss tillbaka till Mariestad.
Vi fick i ärlighetens namn skjuts av ett tidningsbud säkert 2 km men gick 10 innan det äntligen kom en bilist som kunde se att vi var tre flickor i nöd och inte några farliga landsvägsrånare. På vägen fick också vi låna telefon hemma hos en farbror som blev väckt av sina hundar som skällde när vi gick förbi vid 6-tiden på morgonen men då visade det sig att det inte gick att beställa taxi förrän timmar senare så det tjänade inget till.
Vi blev förbikörda av säkert 15 bilar men ingen ville ens sakta in för oss där vi gick mellan halv 5 och 7 på morgonen. Tre unga tjejer utan några väskor, huttrande utan ordentliga tröjor på sig och en barfota med skorna i handen. Hur farliga skulle vi kunna vara egentligen? Iaf blev vi till slut upplockade av en man från Litauen och kl halv 8 återvände vi törstiga och trötta med skavsår och blåsor under fötterna till den lägenhet som vi skulle ha sovit i.
Hämdbegäret på de jävla skitstövlarna till stockholmspack är stort.
Sensmoral; glöm aldrig mobilen, ha alltid en tröja med ut och lita aldrig på folk som använder "jävla sosse" som skällsord.
torsdag, juni 29, 2006
"...det var sommar då och natten blev ju bra, det var vackert men det såg jag först idag"
Broschyrerna från Ritsumeikan har nu luslästs och jag har vidagit de åtgärder jag kan vad gäller söka bostad (valde det lite dyrare korridoralternativet, egen toa och kylskåp på rummet förförde mig, tillslut, dessutom har jag ju extrapengar som jag inte räknade med.Wohoo igen!)
I broschyren "Pre-arrival guide 2006", som var mycket informativ med tips på hur man enklast tar sig fram dit man ska, information om boendet, vad mat generellt kostar etc fanns det underbara avsnittet "A few things to keep in mind". Det börjar logiskt med en förklaring att man ska använda desu/-masu form (artigare tilltal) till personer som är äldre än en själv ("You will find that Japanese people are very appreciative of your efforts to speak to them in their own langugage") OK fair enough, det är inte så många månader sen som jag hotade ettorna som är i Gifu nu att jag skulle slita öronen av dem om de inte använde desu/-masu när de borde. Jag kan väl hålla med om att det är en helt vettig punkt att ta upp. Sen börjar det bli lite mer mystiskt.
"Most public toilets in Japan are reasonably well-equipped" men de skriver att alla ställen inte har toapapper så de rekommenderar att man ska ha lite papper med sig i väskan när man går ut. OK det är en lite underlig anmärkning, jag vill minnas att det så gott som alltid fanns toapapper. Sen "reasonably well-equipped" tjaha antingen så var det värsta high-tech muggen med fler knappar än vad jag vågade gissa vad de styrde eller så var det bara en liten porslinsbassäng i golvet som man fick huka sig över. Hum.
Nåväl det är den sista punkten som jag verkligen funderar över "women in Japan do not generally sit cross-legged". Visst kan jag acceptera att det inte görs, det kunde jag nästan tänka mig att det anses som lite ofint (men jag tror inte att någon sagt/påpekat det för mig uttryckligen) men är det så urbota fel att man skriver det i en lista med 4 punkter som handlar om att visa respekt, toaletter och driks (som man inte ger)?! Om det är så viktigt hade man ju trott att man skulle ha hört det medan man var i Japan första gången eller någon gång under lektionerna?
Är det någon som vet något mer i ärendet? Jag är ju så klart jättenyfiken och kommer inte bli nöjd förrän jag sett en japanska sitta i skräddarställning och hört en förklaring varför det inte görs.
I broschyren "Pre-arrival guide 2006", som var mycket informativ med tips på hur man enklast tar sig fram dit man ska, information om boendet, vad mat generellt kostar etc fanns det underbara avsnittet "A few things to keep in mind". Det börjar logiskt med en förklaring att man ska använda desu/-masu form (artigare tilltal) till personer som är äldre än en själv ("You will find that Japanese people are very appreciative of your efforts to speak to them in their own langugage") OK fair enough, det är inte så många månader sen som jag hotade ettorna som är i Gifu nu att jag skulle slita öronen av dem om de inte använde desu/-masu när de borde. Jag kan väl hålla med om att det är en helt vettig punkt att ta upp. Sen börjar det bli lite mer mystiskt.
"Most public toilets in Japan are reasonably well-equipped" men de skriver att alla ställen inte har toapapper så de rekommenderar att man ska ha lite papper med sig i väskan när man går ut. OK det är en lite underlig anmärkning, jag vill minnas att det så gott som alltid fanns toapapper. Sen "reasonably well-equipped" tjaha antingen så var det värsta high-tech muggen med fler knappar än vad jag vågade gissa vad de styrde eller så var det bara en liten porslinsbassäng i golvet som man fick huka sig över. Hum.
Nåväl det är den sista punkten som jag verkligen funderar över "women in Japan do not generally sit cross-legged". Visst kan jag acceptera att det inte görs, det kunde jag nästan tänka mig att det anses som lite ofint (men jag tror inte att någon sagt/påpekat det för mig uttryckligen) men är det så urbota fel att man skriver det i en lista med 4 punkter som handlar om att visa respekt, toaletter och driks (som man inte ger)?! Om det är så viktigt hade man ju trott att man skulle ha hört det medan man var i Japan första gången eller någon gång under lektionerna?
Är det någon som vet något mer i ärendet? Jag är ju så klart jättenyfiken och kommer inte bli nöjd förrän jag sett en japanska sitta i skräddarställning och hört en förklaring varför det inte görs.
måndag, juni 26, 2006
Första posten
Yay, nu börjar det bli på riktigt!
Idag kom antagningsbeskedet från Ritsumeikan. Det var i sig ingen väldigt stor överraskning då jag redan blivit utsedd av Lunds universitet att vara den enda ansökande till Lunds universitets utbytesplats på Ritsumeikan men dock trevligt att få det hela bekräftat på papper. Dessutom kan jag sätta igång med att köa för korridorrum, söka visum, krångla med CSN och annat pyssel.
Det föll sig även så att jag köpte mina biljetter idag. Avresa den 12:e september från Göteborg, mellanlandning i Frankrike och sedan blir det ankomst till Osaka. Jag har hela tiden sagt att det kommer att kännas på riktigt när jag har biljetten så jag antar att det här är en milstolpe.
Men dagens roligaste besked överskuggar faktiskt de här två ovanstående händelserna och det är att jag fick ett stipendium!!
I mina ansökningshandlingar till universitetet fanns det även en lapp om stipendium som jag fyllde i och skrev en och en halv sida uppsats för. Jag skulle förklara varför jag läste japanska och vad jag skulle använda det till i framtiden. Tänkte inte mer på detta efter jag skickat iväg handlingarna, det är ju ett ganska bra tag sedan men nu är jag väldans glad att jag tog mig i kragen och skev ihop den där uppsatsen. Yatta! Pengar är kul när man har dem. ^^
Idag kom antagningsbeskedet från Ritsumeikan. Det var i sig ingen väldigt stor överraskning då jag redan blivit utsedd av Lunds universitet att vara den enda ansökande till Lunds universitets utbytesplats på Ritsumeikan men dock trevligt att få det hela bekräftat på papper. Dessutom kan jag sätta igång med att köa för korridorrum, söka visum, krångla med CSN och annat pyssel.
Det föll sig även så att jag köpte mina biljetter idag. Avresa den 12:e september från Göteborg, mellanlandning i Frankrike och sedan blir det ankomst till Osaka. Jag har hela tiden sagt att det kommer att kännas på riktigt när jag har biljetten så jag antar att det här är en milstolpe.
Men dagens roligaste besked överskuggar faktiskt de här två ovanstående händelserna och det är att jag fick ett stipendium!!
I mina ansökningshandlingar till universitetet fanns det även en lapp om stipendium som jag fyllde i och skrev en och en halv sida uppsats för. Jag skulle förklara varför jag läste japanska och vad jag skulle använda det till i framtiden. Tänkte inte mer på detta efter jag skickat iväg handlingarna, det är ju ett ganska bra tag sedan men nu är jag väldans glad att jag tog mig i kragen och skev ihop den där uppsatsen. Yatta! Pengar är kul när man har dem. ^^
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
