England -tur och ännu inte retur

Planerade så fort jag fått mitt arbetsschema för sommaren så att jag skulle kunna åka och hälsa på en nära vän som har flyttat till London. På två år hade jag ännu inte lyckats komma iväg och det var verkligen hög tid att jag kom till henne så att hon fick visa stan och alla roliga uteställen etc för mig och självklart att bara umgås (hon har varit i Sverige iaf sen hon flyttade!).

Trots att det var ett helt långt sommarlov som knappt ens var påbörjat så hade vi båda ganska många inbokade saker redan så mitt beskök fick påbörjas samma dag som när min väninna kom tillbaka efter en månad i Ghana, men det var ingen fara, vi skulle åka upp till hennes familj först, tisdag till onsdag eller torsdag för att sedan få några dagar i slutet av veckan till shopping och museibesök och kanske teater eller musikal i London.
Det var en jättefin plan och det kunde ha blivit så om inte Minis farfar hade dött, hon hade inte kunnat kontakta mig sedan hon själv fått beskedet så vi möttes som avtalat men sen fick ju alla de andra planerna ändras....

Jag har
varit i Tamworth en liten halvt gudsförgäten ort utanför Birmingham och bott i familjens hus
träffat alla hennes släktingar på pappans sida (de var väldigt snälla och trevliga allihop)
lärt mig äta massa god, stark, indisk mat med fingrarna (!)
haft på mig indier-muslimska kläder och suttit med på minnesgudstjänst (eller-vad-det-nu-kan-tänkas-kallas)
lärt mig 2 fraser och några ströord gujrati (guddjraati) ("Maru nam Johanna che" och "kem che/cho"
fått insiderknep om indisk matlagning från Minis mamma

det ni!

Det har faktiskt varit väldigt kul och intressant att se min kompis liv från den här sidan också, hemma så brukade jag aldrig vara med på sånt här (jo mat har jag ju fått några gånger ^_~ ). Lite kul att se har det faktiskt varit. Som tur var var det ingen chock att farfadern dog, han hade tydligen varit trött och vid hög ålder länge. Fast det är klart det är alltid tråkigt när folk försvinner, döden är så permanent.

När jag så skulle hem åkte jag med en långfärdsbuss kl 5 på morgonen från Birmingham (sov 2 timmar den natten trodde jag skulle kunna sova i bussen, as if!). Väl framme vid flygplatsen i Stansted, efter ett antal timmar på bussen, fick jag beskedet att mitt flyg var inställt. That's it, inget mer.

Mitt trötta och numer allt mer modstulna jag troppade runt runt på flygplatsen i jakt på någon slags information, som t.ex om jag var tvungen att köpa en ny biljett nu, var jag skulle ta vägen och liknande. Inte konstigt att Ryanair gömmer sin informationsdisk så långt borta, de lär ju få en del högljudda åsikter om företaget varje dag, om man säger så. De talade snabbt och effektivt om för alla att de inte kunde boka om några flyg åt oss och om vi inte hade några andra ärenden kunde vi avlägsna oss.

Som tur var mötte jag en svensk kvinna i kön som behövde komma hemåt, hon delade med sig av telefonnummer till ombokningen. Det var ju förstås helt fullt på tråden och svårt att komma fram men det var ju i alla fall någon slags hjälp. Utmattad och komplett modstulen som jag var ringde jag hem till mamma (mamma!) och ynkade mig lite (ok jättemycket), mamma fick telefonnumret och på en kvart eller där omkring hade hon ordnat en ny biljett åt mig. Tur att de finns mammorna, mammor som kan och fixar ^_~

Jag får iofs flyga till Malmö i stället för Göteborg och jag fick inte komma hem igår utan imorgonkväll. Men ack så skönt ändå för jag var bland de sista att få någon biljett alls hem innan fredag nästa vecka. Så är det mer Ryanir.

Som grädde på moset är det förbjudet att ta med något annat än sitt pass, biljetten och medicin som man måste ha under flighten. Allt måste bäras i en genomskinlig plastpåse. Ingen dricka, inget att läsa, inget annat får man ta med. Jag har redan funderat på om jag ska behöva smuggla tuggumin i munnen (blä). Jävla terrorister (ja, alla tolkningar).

Så nu väntar jag på det andra flyget...

Senare....

Nu är jag hemma igen och välbehållen dessutom! Några tillägg till ovanstående berättelse.
Jag har lärt mig att världen är full av trevliga personer. Både på vägen till England och på vägen hem har jag genom trassel med busstrafiken till flygplatsen och långa köer kommit i samspråk med medresenärer och faktiskt lyckats hålla en hyfsat lång och vettig konversation nästan hela vägen.

På vägen dit träffade jag AZ som jag fick följe med hela vägen till London från Göteborg, det var mycket trevligt att ha sällskap och dessutom en guide som kunde London. På vägen hem var det två tjejer som bodde i Malmö, de bjöd mig på skjuts till Lund eftersom sista flygbussen hade gått (jah, flyget hem var naturligtvis väldigt föresenat, över timmen minst). Jag trodde aldrig att det skulle vara så kul att resa själv! Men man har ju inte börjat prata med folk förrän något har börjat krångla så om man får en helt problemfri resa kanske den blir tråkig istället ^_~

Eftersom mitt flyg var ombokat blev det också en ny resrutt via Malmö istället för via Göteborg (som är mycket närmare till mitt föräldrahem där jag numera bor, har inte någon lägenhet i Lund längre T.T ) fick jag också tillfälle att hälsa på Elin lite! Vi satt uppe halva natten och pratade och drack té och allt var precis som det skulle vara, tack Elin för att jag fick komma och bo hos dig!!


Passade också på att käka falafel (mmmm) och att ta en sväng förbi Axel på förmiddagen innan tåget gick hem. Nu är det bara Joel som jag inte har sett på eeeevigheter men han är ju å andra sidan i utrikiska länder och reser. Men men snart samlas 4-4-eyes igen *muhahahahaha (jag vet inte varför men det kändes på sin plats med ett evil laughter precis där)*. Är på väg med mamma och brorsan ner kvällen den 24:e.

Kika på bilderna jag tog under resan här>> http://s57.photobucket.com/albums/g204/Johanna_i_Kyoto/England%20augusti%202006/