Om landsbygdsortens inavel

Var ute i Mariestad i fredags (jag lär mig visst aldrig verkar det som =P). Den här gången gjorde jag stan grundligare än jag någonsin gjort tidigare, t.o.m när jag bodde här på riktigt. Detta innefattade väldigt mycket springande mellan de två olika uteställena som finns i Mariestad (en krog och ett dansställe). Man måste spendera minst lika mycket tid med att gå mellan ställena som att verkligen vara inne på dem (ja det var 50 jävligt bortkastade spänn att betala i inträde), det är så det skall göras.

Eftersom det är en liten stad är det ju fullt med människor som man känner till eller känner igen ute. Vet inte om det är bra eller dåligt men jag verkar ha ett ganska bra ansiktsminne jämfört med många här, det är inte så många som känner igen mig som jag känner igen. Men det gör faktiskt ingenting.

I alla fall så sprang jag på lillebrorsan till killen jag var tillsammans med under högstadiet och gymnasiet. Lillebrorsan pratade mer med mig under den kvällen än han sagt sammanlagt under den tid hans bror och jag var tillsammmans. Han hade med sig en tjej som jag genast kände igen och försökte placera men hon tittade bara besvärat på mig och sa "nej mig känner du nog inte igen" och "nej vi har inte gått på samma skola" etc etc. Men det visade sig sen att hon hade tagit över mitt ex 4 dagar efter att det tagit slut (!). Det visste jag mer eller mindre om då det var aktuellt också.
Men nu var hon alltså ihop med lillebrorsan i stället, min buksvägerska. Så bara där började inaveln bli ganska koncentrerad sen så hade hennes lillasyrra varit tillsammans med min lillebror också. Så liten är den här staden. Man träffar aldrig någon ny, det är alltid någon man känner som varit där tidigare.


urk


Nåväl jag pratade med den här tjejen och kom fram till att hon faktiskt var riktigt sympatisk och jag hade riktigt trevligt till slut! Joa och jag hängde på lillebrorsan och tjejens kompisar på efterfest men först skulle det själklart intagas någon slags fyllekrubb så det blev att gå till grillen på Bantorget. Det är där alla raggare håller till, jag har aldrig ens tänkt tanken på att gå dit, jag gillar varken korv eller raggare men dit gicks det. Det var... precis som jag trodde att det skulle vara... Alla satt och gapade och skröt om sina jobb på Volvo blandat med bilsnack. Ehe. När efterfestfolket smörjt sina krås begav vi oss iallafall till fots tvärs över stan (det tog 15 min att gå ^^;) till en kille som hade gått hem tidigare men ville ha efterfest. Problemet var bara att han hade däckat där inne och vi inte kunde väcka honom, eller komma in för den delen. Men någon stor person forcerade dörren till trapphuset och lägenheten var öppen. Det gick inte att väcka lägenhetsinnehavaren på plats heller, han vaknade inte ens när folk började pilla på hans elgitarr, det brukar ju sitta i ryggmärgen att vakta sådana annars. Men folk gick och försåg sig ur hans barskåp (OK det var hemmagjort vin från skafferiet) och hängde, det verkade inte som om det var första gången som det här hänt.
Man kan säga att det här var en ganska slumpvis vald grupp, de var i min ålder och vi träffade dem på krogen. Men en av killarna var uppvuxen i Lugnås och har dejtat en av mina arbetskamrater i Skövde, en av tjejerna har jag sjungit i flera olika körer med och så var där en ex-flickvän till min bror med. Ytterligare en person var kompis och klasskamrat till min bror under högstadiet och hemma och hälsade på här flera gånger, han hade dessutom stenkoll på att jag skulle till Japan och jag kunde inte fatta varför men han hade hittat min blog (hej John om du fortfarande läser).

Vid 5-tiden gav jag upp och körde hem till Lugnås. Ja, jag hade varit nykter hela kvällen, kanske lika bra det för annars hade jag nog inte trott att allt var sant haha.