Stillsam söndagsutflykt + knark

Söndagsmorgonen var även den stillsam och på gränsen till tråkig (jag städade och fixade med lite smågrejer) men på eftermiddagen for jag och Scott iväg till den kejserliga trädgården, något som vi pratat om att göra länge men aldrig kommit oss för. Förrän igår då. Vi köpte med oss några sushibitar till lunchlåda som vi mumsade på och satt under några träd i den enorma parken. Vi tillbringade några timmar i parken och promenderade, vilade, krubbade sushi och läste lite böcker.

Det var väldigt stillsamt och skönt och med solens sista strålar cyklade vi hemåt. På vägen ringde Jyunko, min japanska väninna och uppmanade mig att leka med henne och en till japansk bekant så de följde mig den sista biten hem och stannade till 11 som är den tid då man måste betala för en övernattning om man vill stanna.

Jag skulle vl kanske gått och lagt mig men fastnade på nätet med familj och vänner via Skype. Härligt att höra av dem (er!!) förutom beskedet att en av mina älskade katter råkat ut för en olycka av något slag som resulterat i ett styggt sår på magen som man fick åka och sy hos farbror doktorn... Vi hoppas och ber att det ska gå vägen för den lilla stygga kattan! Men Isis är ju vida känd för sin morska attityd och kampvilja så jag är ändå hoppfull. Som tur i oturen kan dessutom mamma ta hand om kissen under den första kritiska veckan eftesom barnen på skolan har lov, om jag har fattat allt rätt.

Jag har uppdaterat min fotosida, därtill har jag lagt en fast länk till den i högerkolumnen här intill! Kolla efter albumdelen som heter "Japanbilder". Jag kommer att tala om på bloggen när jag uppdaterar min fotosida och dessutom hamnar de bästa (mest relevanta kanske) fotona så klart i bloggen.

Å, knark ja. Scott knäckte min rygg (knäcka alltså, hjälpa mig att sträcka ut så att det knäpper så där läskigt i ryggen), Det är äkta knark för mig och jag har lidit utan det. Kanske lyckades jag komma ihåg att be Axel göra det när han var över här för några veckor sedan men det skulle isf vara en av två gånger som jag fått min rygg uträtad sedan jag kom hit. Jämfört med kanske 3 gånger i veckan eller mer när jag lyckades tracka min stackars bror till det. Men oh my god vad det är avslappnande för en sliten rygg att få den knäppt och utslätad!! Totalt knark och sant beroendeframkallande.

Nu ska jag avsluta den här internet sessionen för idag och läsa ett brev som Morfar skickat, ska bli väldigt spännande att läsa vad han har att säga till mig. Mamma printade ut min blog senast hon var och hälsade på nämligen!