Bergsexkursion och andra utflykter ( inklusive spindelspaning)

Första delen a lördagen intogs i framstupa sidoläge. Men efter ett tag tröttnade jag på att tycka synd om mig själv så Scott Morris, en fransk tjej som jag tror heter Ardette for iväg på en oplanerad utflykt och hamnade på en liten brant stig rakt uppför ett berg precis bakom Ritsumeikan (mitt kampus). Vi blev ganska illa ätna av mygg men när vi tagit oss upp till toppen och kunde kika ut genom vegetationen var det redan bortglömt.



Vi tog en annan väg ner (man kan ju inte gå samma väg tillbaka, det är äkta tråkigt och det begriper ju alla!) den nya stigen var om möjligt ännu brantare och det enklaste sättet att förhindra fall var att greppa tag om trädstammarna på närmaste träd och därifrån till nästa och så vidare och så vidare. Bristen av mygg på den här sidan förklarades ganska snabbt när Scott tvärnitade 2 cm framför ett spindelnät med en 5-7 cm stygging i mitten... Burr ＝S Efter det gick vi ännu försiktigare ned.


Det faktum att jag har kollat på en himla läbbig en till spindel varje dag i kanske en månad nu har dock immuniserat min västa fobi, jag får en adenalinchock men det är också allt. Vet inte hur jag skulle reagera på en utanför sitt nät dock.


Vi tog oss iväg till ett litet tempelaktigt ställe också men det var stängt... Men de hade en enorm spindel som satt så man kunde fota den... Jag lovar och svär (att det var så hääääär stor) ehm jag menar den var säkert 7 cm där den satt i sitt nät. Det är väldigt mycket spindel. Jepp.


De här stenfigurerna satt och tryckte på ett ställe vi passerade, de tilltalar mig!

Utsikten från bergssidan, hela Kyoto är som ett hav och de gröna bergen sticker upp som öar, det upphör aldrig att fascinera mig!