Stillsam söndagsutflykt + knark

Söndagsmorgonen var även den stillsam och på gränsen till tråkig (jag städade och fixade med lite smågrejer) men på eftermiddagen for jag och Scott iväg till den kejserliga trädgården, något som vi pratat om att göra länge men aldrig kommit oss för. Förrän igår då. Vi köpte med oss några sushibitar till lunchlåda som vi mumsade på och satt under några träd i den enorma parken. Vi tillbringade några timmar i parken och promenderade, vilade, krubbade sushi och läste lite böcker.

Det var väldigt stillsamt och skönt och med solens sista strålar cyklade vi hemåt. På vägen ringde Jyunko, min japanska väninna och uppmanade mig att leka med henne och en till japansk bekant så de följde mig den sista biten hem och stannade till 11 som är den tid då man måste betala för en övernattning om man vill stanna.

Jag skulle vl kanske gått och lagt mig men fastnade på nätet med familj och vänner via Skype. Härligt att höra av dem (er!!) förutom beskedet att en av mina älskade katter råkat ut för en olycka av något slag som resulterat i ett styggt sår på magen som man fick åka och sy hos farbror doktorn... Vi hoppas och ber att det ska gå vägen för den lilla stygga kattan! Men Isis är ju vida känd för sin morska attityd och kampvilja så jag är ändå hoppfull. Som tur i oturen kan dessutom mamma ta hand om kissen under den första kritiska veckan eftesom barnen på skolan har lov, om jag har fattat allt rätt.

Jag har uppdaterat min fotosida, därtill har jag lagt en fast länk till den i högerkolumnen här intill! Kolla efter albumdelen som heter "Japanbilder". Jag kommer att tala om på bloggen när jag uppdaterar min fotosida och dessutom hamnar de bästa (mest relevanta kanske) fotona så klart i bloggen.

Å, knark ja. Scott knäckte min rygg (knäcka alltså, hjälpa mig att sträcka ut så att det knäpper så där läskigt i ryggen), Det är äkta knark för mig och jag har lidit utan det. Kanske lyckades jag komma ihåg att be Axel göra det när han var över här för några veckor sedan men det skulle isf vara en av två gånger som jag fått min rygg uträtad sedan jag kom hit. Jämfört med kanske 3 gånger i veckan eller mer när jag lyckades tracka min stackars bror till det. Men oh my god vad det är avslappnande för en sliten rygg att få den knäppt och utslätad!! Totalt knark och sant beroendeframkallande.

Nu ska jag avsluta den här internet sessionen för idag och läsa ett brev som Morfar skickat, ska bli väldigt spännande att läsa vad han har att säga till mig. Mamma printade ut min blog senast hon var och hälsade på nämligen!

Bergsexkursion och andra utflykter ( inklusive spindelspaning)

Första delen a lördagen intogs i framstupa sidoläge. Men efter ett tag tröttnade jag på att tycka synd om mig själv så Scott Morris, en fransk tjej som jag tror heter Ardette for iväg på en oplanerad utflykt och hamnade på en liten brant stig rakt uppför ett berg precis bakom Ritsumeikan (mitt kampus). Vi blev ganska illa ätna av mygg men när vi tagit oss upp till toppen och kunde kika ut genom vegetationen var det redan bortglömt.



Vi tog en annan väg ner (man kan ju inte gå samma väg tillbaka, det är äkta tråkigt och det begriper ju alla!) den nya stigen var om möjligt ännu brantare och det enklaste sättet att förhindra fall var att greppa tag om trädstammarna på närmaste träd och därifrån till nästa och så vidare och så vidare. Bristen av mygg på den här sidan förklarades ganska snabbt när Scott tvärnitade 2 cm framför ett spindelnät med en 5-7 cm stygging i mitten... Burr ＝S Efter det gick vi ännu försiktigare ned.


Det faktum att jag har kollat på en himla läbbig en till spindel varje dag i kanske en månad nu har dock immuniserat min västa fobi, jag får en adenalinchock men det är också allt. Vet inte hur jag skulle reagera på en utanför sitt nät dock.


Vi tog oss iväg till ett litet tempelaktigt ställe också men det var stängt... Men de hade en enorm spindel som satt så man kunde fota den... Jag lovar och svär (att det var så hääääär stor) ehm jag menar den var säkert 7 cm där den satt i sitt nät. Det är väldigt mycket spindel. Jepp.


De här stenfigurerna satt och tryckte på ett ställe vi passerade, de tilltalar mig!

Utsikten från bergssidan, hela Kyoto är som ett hav och de gröna bergen sticker upp som öar, det upphör aldrig att fascinera mig!

Halloweenfest + The World (älskade World!)

AJ is a great guy, jag menar kolla bara, skulle inte denna utstyrsel intyga detta så kan inget!! Vem kan inte föreställa sig denna syn bakom disken på det sunkigaste fish n' chips stället i Belfast?! Ingen, nä jag trodde väl det. Alla har förstås klämt på fejkbrösten han låg inne med, både kända och okända människor. Haha, AJ är, som sagt, fantastisk!
Här har vi Sawa och Marcus i sin fina (och matchande) indiska mundering!







Matt som ursprungligen är polsk men talar med utmärkt fin brittisk accent (vilken jag någon gång har för intention att plocka upp) hade den enklaste men också genialaste outfiten av oss alla, antagligen var det för att han gick in för det som det blev så bra!

Scottarna hade också en ganska rolig idé på gång, de klädde nämligen ut sig till varandra! Det blev ett ganska internt skämt, det var ju bara vi som kände dem hyfsat väl som fattade men för oss var det riktigt skojigt. Och mystiskt, när man bara tittade i ögonvrån så förväxlade man dem.


Jag latade/fegade lite och hade bara på mig gamla kläder men det blev i Halloweenstämmning iaf eftersom det var en korsett och svart långkjol. Innan vi gick till, den i denna blog snart berömda på gränsen till ökända, nattklubben The World (naturligtvis inofficiellt katakaniserad till ワ-ルド [warudo] av oss utbytisar). Man fick rabatt om man kom uklädd och gratis inträde om man hade en hel kostym så mina vänner övertygade mig att fylla i eyelinern lite och gå som gothare vilket funkade finemang. Jag tivdes alldeles utmärkt med ögonen sådär faktiskt (fast om jag gör det igen ska jag måla med en mindre kladdig penna, det klenade verkligen ut sig det där). The World, var som alltid toppen och det spisades blandad house/elektronika japanskt elektroniskt vilket var ganska spännande för mig. Inte väldigt upphetsande men lite kul. Det var jättemycket utbytisar och japaner som jag kände ute så jag hade en fantastik toppenkväll och lyckades till och med prata med japanska killar för första gången. Det har varit ett mycket begränsat antal japanska killar som engagerat sig som buddies och bland de vanliga studenterna verkar de mest vara livrädda för oss. Tänk om de skulle bli tvungna att prata ENGELSKA, ve och fasa, om vi skulle försöka prata med dem. Nåväl, det var en spännande kväll med väldigt många av mina vänner ute.

När jag kom hemsivrande på morgonkvisten lyckades jag dessutom få både chatta och skypa med folk därhemma vilket jag är väldigt glad över. Det känns skönt att veta att man lätt och billigt kan snacka iväg några timmar! Lite fix till så kan jag dessutom föra videosamtal (jag tror att detta är den rätta termen?) med er som har tillgång till webkamera (min fantastiska mac har så klart inbygd kamera, skryyyyyyt).

I kvall blir det halloweenfest och Marcus ar har!!

Inte for att jag inte visste att han skulle komma s@ var det and@ en stor chock och forv@ning att Marcus fr@n japanskan hemma bara dok upp p@ campus har i morse. Jag blev faktiskt valdigt glad att se honom och kommer precis ifr@n min andra lunch som jag passade p@ att inta med honom　och Sawa (hans flickvan som jag traffat och mailat med flera g@nger har i Kyoto, ser henne nastan varje dag eftersom hon ocks@ laser har p@ Ritsumeikan).


Har kommer foto fr@n onsdagens tempel...

Detta ar ett stenmonument som jag blev fortjust i, ocks@ inom tempelomr@det. Har lovat mig sjvalv att g@ dit i lugn och ro igen for mera foton och ta reda p@ vad detta egentligen ar.

S@... Ikvall blir det halloweenfest och jag fuskar genom att bara ta lite gamla klader som jag hade med mig UTAN att gora dem till n@got annat, roligt, som en h`o`na eller tupp eller ko for den delen... Det blir korsett och l@ngkjol och f@r racka med det! (Brorsan skulle nog vara nojd iaf, d@ kanns det and@ lite bra.)Ryktet sager att man kommer in gratis p@ The World ikvall om man ar helt uppkladd och att man f@r ubgefar halva biljetten i avdrag om man har klatt ut sig lite. Det ar ju alltid kul att g@ p@ klubb... Kanske blir det en utekvall for mig i natt men jag vet annu inte. Jag tanker go with the flow iaf och se vad for olika forslag som dyker upp.

Nu m@ste jag dock kila ivag for att samla litteratur till mitt Japanforskingsprojekt. Jag har valt amnet "japanska kvinnor och heltidsanstallning" jag ville basera allt p@ enkater men det fick jag visst inte s@ det f@r bli till att hitta n@got skrivet att ha med i texten ocks@. Jaja, jag valde ett intressant amne iaf.

Eller så postar man bara ett inlägg till....!

Jeppz, här kommer lite fler foton blandad kompott! Här ovan ser vi min utsikt från fönstret samt ett foto taget från mitt älskade tak.



Bilder från tidsåldersfestivalen.






Samt det yttersta beviset vilken leksak macen är... hehe.

Bilderna från Osakaturen

Osaka är Japans svar på Göteborg... Den är den näst största och näst mest influensrika staden i landet, känd för sina invånares obegripliga dialekt samt humoristiska sinnelag. Desstuom sägs maten vara enastående med rätter som okonomiyaki (stek-vad-du-gillar i en omelett och häll god sås och majonäs på det) samt tidigare nämnde bläckfiskbollar (takoyaki). Här kommer lite bevis på vad de verkligen innehåller, TENTAKLER!



Här kommer en bild (tyvärr har jag inte lyckats få den på rätt ledd och nu är det för sent att fixa men till nästa gång... Detta är en av gatorna som vi passerade till Macbutiken. Den var livligare än vad bilden visar. Måste åka tillbaka dit någon gång!!


Sedan kommer en bild på hur oskyldiga de ser ut bläckfiskbollarna (igen!!)




Sedan kommer en cool staty av en munk (speciellt tagen för brorsan).



Sist men inte minst en bild för Elin, the タコis everywhere!! And it follows me gaaaaah. Typ.


Eftersom det var den 25:e idag (igen, jag har redan varit här såå länge!), kilade jag iväg till loppmarknaden vid templet som jag var på förra månaden också. Idag var det lite mindre ashett (även om solen gassade lite just runt lunch när jag var där) och jag gick för mig själv så jag kunde kolla i min egen takt. Inhandlade lite småsaker till er därhemma och en liten väska som jag blev kär i redan förra månaden, tur att den inte hann bli såld! Den är jättefin och bild kommer imorgon då det verkar vara en gräns på 5 bilder／inlägg... Jag är fortfarande inte färdig med denna loppis (kommer kanske aldrig att bli heller, med tanke på mina gener) och fortfarande väldigt imponerad. Passade på att titta på templen idag också men insåg snart att jag kommer behöva en hel efter- eller förmiddag bara för templet. Då är det dessutom att föredra att det inte är fullt av gaijins (utlänningar) som vill fynda japanskt eller en tvärhand höga japanska damer som bestämt går i sin egen lilla bubbla och inte låter någon störa dem när de går och pratar.

Jag hade lite av en gaijin-incident idag. Eftersom det är runt 25 grader varmt fortfarande på dagarna brukar jag bara ha ett linne och jeans på mig samt varm tröja i väskan. Linnen är lite korta om man sitter och hukar sig på backen för att man rotar runt i en enorm hög med begagnade kimono-delar. Jag 100% säker på att jag INTE visade något som helst av rumpklyftan men kanske en del av ryggen. Hör bakom mig hur en av försäljarna kommenterar till en annan "ja jag vet inte vad det är med dessa gaijins som visar halva ryggen på detta viset, blir de inte kalla?" varpå jag, så klart, snor om och svarar på min tydligaste japanska "å men ni förstår detta är varmt för mig! I mitt hemland är det här sommartemperatur...". Tvärr lyckades jag inte se någon direkt förvåning men sedan pratades det på lite om vilket hemland det kunde tänkas vara och hur lång tid det tar att åka till Sverige... Det är väldigt roligt att prata japanska med folk som verkligen inte förväntar sig det, de brukar säga så spontana saker. Fast det är en del som faktiskt inte kan skilja på Sverige och Schweiz ( det kan vara så att jag inte kan stava till det men jag vet fan att jag inte bor där). Då får man lite finkänsligt säga jo men NORRA Europa, mellan Norge och Finland, du vet.

Japp det var detta om idag det... Nu måste jag tvätta (urk) och försöka fundera ut en kostym till fredagkväll då det är Halloweenparty (som jag redan köpt biljett till så inget lättjeskolkade här inte!). Funderar på ko...Jag har ju ringen och sen lite svart／vitt, några horn och en svans så är jag färdig...Om jag hade en rosa fingervante skulle jag fan ha juver på magen med. Mest för att det vore så ko-miskt (ååå jag dööör av skratt åt min egen ordvits --_--;) att ha den töntigaste dräkten bland alla andra lättlädda häxor, djävlar, änglar och what-nots. Frågan är om jag gitter... Har inte massor av inspriation och jag har inte ens hittat några horn...

Har någon någon annan idé? Något som inte kräver för mycket tillbehör men ändå ser utklätt ut....? Neeeh tänkte väl det.. svårt jue.

Hallå alla!! Nu börjar det enkla och sociala livet för mig här i Japan och er därhemma som jag inte kunnat hålla kontakt med så mycket som jag velat (läs brorsan, nu kommer du inte undan!!).

Numera har jag nämligen internetburen dator på rummet och möjlighet att vara fullständigt uppkopplad på både Skype och MSN så gott som hela tiden jag är hemma och vaken!!!



Därför väntar jag ivrigt på era Skype-användarnamn så att jag kan se om ni är online och prata lite, maila mig på e.johanna.gustavsson@gmail.com alternativt skriv en kommentar så hamnar det automagiskt på min mail.



Med datorn kom också mäjligheten att dra bilder från kameran, här kommer lite random grejer...!



Min underbara telefon! Röd med Jack Skellington på, mycket stor prylglädje bor det här



Det blev en massa purikura-bilder bara... laddar upp mer imorgon! Andra bilder alltså!
Men det här är tako-yaki, bläckfiskbollar med majonääääääääääs och god sås på.

Idag har jag hängt med Scottarna (som ganska vanligt) och lagat superkryddig mat. Det har blivit lite av en sport oss emellan att laga så stark köttsås som vi bara vågar. Scott som har varit i Kina kan en massa stygga kryddor och det brukar bli ganska svettigt och snorigt när man äter den mat som vi lagar tillsammans. Det är gött att ha kompisar att laga mat tillsammans med igen, jag saknade det, jag slarvar så lätt när det bara är till mig. Men nu är det dags att dra sig till bädden för några timmars återhämtning, imorgon är det loppis igen och jag har några saker jag måste göra färdigt innan jag kan springa iväg och leka.

Osaka -dator Tids@ldersfestival och skon sondag

Tvarr kan jag varken prestera bilder eller svenska bokstaver idag men forhoppningsvis ar det sista g@ngen jag tvingas anvanda de allmana datorerna har!! Jag har namligen ANTLIGEN lyckats ta mig till Osaka, klampa in p@ Apple Store:n de har dar och kopt mig en macbook medelst medhavt VISAkort. Det var en helt absurd upplevelse och jag hade varsta flowen i sakert 10 minuter innan jag blev helt utmattat och bara ville @ka hem med min nya leksak! Den har karleksfullt fyllts med 100-talet bilder som jag tagit sedan jag kommit hit samt musik jag ej kunnat lyssna till p@ over en m@nad. Det ar underbart. Och den ar s@ soooooot!!
En kort uppdatering om vad jag gjort de senaste dagarna
Fredag - inget planerat men det blev dryckeslekar med kinesen Andy alias Weifeng, AJ som ar fr@n Belfast och kan dricka hur mycket som helst samt australiensiska kinesen Justin (han heter Fung i efternamn, jag vill bara kalla honom for Fungus!!) 53 kg och amerikanska kinesen Darren 58 kg. Jag vet inte hur det gick till men jag blev askalas ungefar precis efter de sm@ kinesiska pojkarna och de andra s@g till att jag gick och lade mig efter att jag fr@n sittande stallning p@ en vanlig stol helt plotsligt bara ramlade av. Kanske var det dags and@. Att sova allts@.

Lordagen-tillbringades hela dagen i Osaka (jaa jag var bakfull, ja det ar gluten i ol, nej jag t@l inte gluten, ja det var oerhort korkat att dricka ol) och med mycket ickealkoholhaltig vatska klarade jag det som en vanlig manniska. Kvallen var det fest uppe p@ taget till huset dar Scottarna bor. Annu ar det s@ pass varmt att man kan sitta ute med en tjockare troja eller en hostjacka bara. Loven har precis borjat se lite torra ut i kanterna, snart borjar de kanske andra farg (det langtar jag lite efter aven om dagarna ar underbara har med 24 som medeltemperatur s@ lange solen ar uppe!!).

Sondagen-tog mig in till den kejerliga tradg@rden for att besk@da en festival som mer p@minner om en parad om man fr@gar mig. Den heter, lite fritt oversatt, "Tidsepoksfestivalen" eller n@got i den stilen. Hela grejen g@r ut p@ att folk klar upp sig i tidsenliga klader och g@r i en l@ng procession och l@ter @sk@darna ta kort p@ dem. Det var intressant att se men det blev lite l@ngsamt i langden. Dessutom var de bra platserna i skuggan redan tagna sedan lange s@ det blev till att st@ mitt i middagssolen s@ jag har faktiskt f@tt en misstankt rodbrand ton p@ min kran. Efter detta tog Scott (Morris) med mig till en amerikansk snubbe som undervisar i teceremoni och arbetar valdigt mycket med sambandet mellan zen och teceremoni. Det var valdigt avslappnat och trevligt samtidigt som mycket tankvart sades, det var en schysst avslutning p@ den har helgen.

Dessutom har jag hittat ett stalle som saljer "min" sorts rokelse (den jag brukade ha hemma), jag ar valdigt nojd med detta och eldar p@ s@ mycket jag v@gar utan att grannarna ska klaga eller brandlarmet g@ ig@ng. Gick lange och @ngrade att jag inte packat med mig n@gon men, som jag sjalv misstankte s@ har v@ra kara japaneser och buddhister/shinotister behov av rokelse.

Och sen ja, det fr@gas en del om denna Scott.... Det g@r bra, men inte bra, det vill saga att vi har blivit goda vanner men inte mer an s@, aven om det verkade s@ ett tag. Men vissa saker kan man inte p@verka och s@ ar det val bara. Jag har inga problem med att det blev som det blev.

Som ett luftskepp

Tiden rullar på med ohejdad fart och det känns väldigt mycket att man har fått sina egna vanor och rutiner här borta. Sverige, det i Japan berömda välfärdslandet känns allt mer avlägset och man glömmer bort att försöka hålla koll på politiken med det enda och det andra. Engelskan börjar flyta på ganska bra nu och mina engelskspråkiga vänner känner mig så bra nu att de till och med vet att rätta mina grammatiska misstag och ger mig nya ord då och då. Däremot glömmer jag inte mina nära och kära därhemma trots att jag har haft dåligt med tid att uppdatera er. Det är väl kanske för att jag har haft fullt upp med att uppleva saker att skriva om ^^
Det har blivit en hel del hängande med amerikanerna så klart... Scott Morris (Scott one) och Scott A som har varit i Norge, Sverige och backpackat i sydostasien samt undervisat i engelska i Kina i ett år. I onsdags lagade scottarna och jag kinesiskinspirerad mat hemma hos mig. Det blev ritkigt, riktigt gott och kryddstarkt med några mystiska röda chilifrukter som Scott A hade med sig hemifrån. Scottarna lärde mig också allt de kunde om ochra. Det visade sig att jag har ätit denna frukt (grönsak?) otaliga gånger här i Japan utan att veta om det. Den är grön och paprika-aktig i utformningen (dvs ihålig med kärnor i). Kärnorna är vita och runda men inte lika hårda som paprikans dito så man tar inte bort dem. Man brukar tydligen oftast tillreda ochra eftersom den är lite träig och trådig i sitt originalskick. När man steker på den bildar den något slags genomskinligt slem som omsluter allt det kommer i kontakt med. Mycket mer fascinerande än äckligt faktiskt!

Igår blev jag iväg en tur ner till stadskärnan tillsammans med en av de andra svenska tjejerna. Det var väldigt kul och befriande att få prata på lite på svenska, både rent språkmässigt att känna att man helt bemästrar det man säger och att kunna prata med någon som har samma grund som en själv. Kristina som denna flicka heter bor också i Lund men kommer som utbyting från Växö visade sig vara en bekant till Axel. Är det så att Axel känner hela världen eller blir välden erövrad av Växö?

Ikväll har jag inga planer för imorgon klockan 11 bär det av till Osaka för datorinköp. Banne mig om jag inte får min efterlängtade macbook i händerna imorgon !!
Förhoppningsvis Skypar jag de flesta av er i helgen!! Yay, 楽しみだよ！！

bildtext: det här vidundret flög över skolgården idag. Det tyckte jag var tufft.

Fredagkvällen tillbringades på tidigare nämnda The World och det gjorde tillika lördagkvällen, båda med min inte-särskilt-amerikansk-alls amerikanska flirt Scott. Mycket trevligt men man blir utmattad av att härja så mycket. Lördagen var egentligen vikt för att åka till Osaka och handla en dator men det blev inte av p.g.a. eeeh trötthet -.-;

< Ett av mina basta landmarken p@ vag till skolan... Ankbusken. Speciellt tillangad till min mor och tillika ankfantast.

Axel tittade in en kort sväng på lördagens tidiga kväll och hade gulliga historier att berätta om sin flickvän Asami. Härligt att se ett gammalt 4-eye!!

På söndagen tog jag det om möjligt ännu stillsammare än lördagen. Jag bor på tredje våningen i studentboendet och det är den sista bebodda våningen men det finns en trappa till uppåt. Jag har gått och klurat ett tag och kikat lite men en låst dörr har stoppat min framfart. Det verkar dock som om det är så att man kan gå ut på taket från dörren.


Jag frågade en av house-buddiesarna och mycket riktigt kan man komma ut på taket. Men inte genom dörren, den är alltid låst! Man får klättra upp en liten bit på en brandstege inomhus för att nå en liten lucka i taket.

Sedan har man tillgång till en av de magnifikaste utsikterna jag sett i Kyoto!

Taket är platt att man kan sitta bekvämt och helt utan risk att ramla ner (eller ens bli sedd nedifrån tror jag). Utsikten inramas på tre sidor av gröna böljande, skogsbeklädda japanska berg, stadsutsikt och frisk luft. Studenthemmet är betydligt högre än de flesta byggnaderna runt omkring och än så länge vet jag bara en till som känner till hur man tar sig ut så det är lite av en hemlighet jag njuter av. Idag satt jag i eftervärmen och mediterade medan solen höll på att gå ner, det var mycket fint och något jag definitivt tänker upprepa.



< Stekta styggisar p@ pinne :S


Vädret här i Kyoto håller sakta på att ändras. Det är redan några veckor sedan som man lärde sig att det blir kallt när det blir mörkt och att man därför måste ha en extra tröja med sig om man ska hem senare än vid 5-tiden. Temperaturen ligger fortfarande runt 25 om dagarna och det är definitivt kjolväder och kortärmat för en nordbo som jag som inte är bortskämd med mer väme. Nu har luften så sakteliga bytts ut och blivit lite klarare, lite friskare och fylligare. Dagarna påminner ganska mycket om ett somrigt maj-Sverige faktiskt. Luften har mist sin fuktiga kvalmighet som hör sommaren till och antagigt en ton av höst. Men härlig höst, varm och solig och mycket mer lätthanterlig än den tryckande sommaren.Jag som är en höstfantast även i regniga Sverige njuter så klart i stora drag och väntar förväntansfullt på att höstlöven skall ändra färg och göra min takutsikt om möjligt ännu mer spektakulär.

wow kolla varfor japaner ar coolare an andra http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=580677&previousRenderType=3
Riktigt snygga insektsbilder tycker jag!

Här kommer bilder...2 st

Några väldigt orangea blommor och den snart berycktade baren "Toan".
Jag har haft full fart hela veckan, ja egentligen sedan i fredags eller så och när jag har satt mig ner för att ta det lugnt har jag för det mesta somnat (somnade i badkaret big time igår, bl.a). Jag vill inte säga för mycket men det har något att göra med ett visst manstyg som jag fått ögonen på.

Idag ska dock inte bara hänga runt och umgås med folk bara utan dra på mig en klänning och gå på No-teater tillsammans med Emily. Vi var tidiga till ett informationsmöte någon gång utav de fösta dagarna och som belöning fick vi gratisbiljetter till en föreställing. Första gången man blivit belönad för att ha kommit i tid, kanske fösta gången jag kom i tid?



Min dag igår: tidig föreläsning, stenhårt spöregn, cyklade, hade hål i paraplyet, dyngsura jeans som torkade först efter 5 timmar, presentation på lektionen och lotteri om vem som skulle gå först. Det var bara att krama ur ärmarna på jackan och ta sig i kragen och kliva upp framför klassen i all sin neddränkthet. Men presentationen (på ämnet "min hemby") gick bättre än vad jag förberett så det kändes ganska coolt ändå.
Jag har fått kontakt med Yoshis lillasyrra via mail och vi har kommit överens om att vi ska ses i november och hitta på något. Det ser jag verkligen fram emot, det är kul att hitta "egna" japaner.
Annars så flyter livet verkligen på här... Vi pratar inte så mycket om Korea och så där. Folk verkar inte så oroliga eller så även om nyheterna rapporterar om att Abe och de andra viktiga gubbarna här i sydostasien.
Jag funderar på om jag skulle försöka ta någonslags extraknäck. Inte så mycket för pengarnas skull (även om jag definitivt har saker jag kan göra slut dem på) som för att komma ut i det japanska samhället och träfffa lite äkta japaner. Det är ju lite skralt med det om man bara hänger runt med utbytisarna hela tiden. Och det är lätt. Alla är öppna och har ganska mycket ledig tid ännu, man kan alltid hänga med någon och käka något eller planera nån utflykt eller något.

På lördag blir det en tripp till Osaka. Har ännu inte kollat med Axel 100%-igt om han hinner med mig men det kan hända att det springs på ett 4-eye från Lund.

Fortsättningen på den smått sömnlösa natten blev såklart om än mer sömnlös! Hade inga direkta planer så jag bestämde mig för att tacka ja till fösta bästa förslag jag fick om det dök upp något. Det visade sig att ett gäng bestående av mestadels europeer hade hittat någon slags nattklubb som de ville prova. Sagt och gjort jag följde med. Vi var säkert runt 20-talet utbytisar utan japaner med. Vi cyklade in till centrum och började på en gaijin-bar (utlänningsbar) med lite att dricka plus att man beställde in lite plockmat för alla att dela på (som ju är kutym här i Japan, dricker man så äter man, undrar om det är för att många japaner tål spriten dåligt och behöver stabilisera sig?).

Sedan gick vi vidare till klubben som hette 世界　(aka the World). Jag har inte hört så mycket om klubbar i Japan och antagit att det var för att det inte fanns så mycket att säga -fel!Det var fullt med folk och de dansade till och med. Till och med så att killarna var mer aktiva än tjejerna på dansgolvet (och det händer aldrig i Sverige annat än 10 minuter innan stängningsdags, möjligtvis) så även det får man väl säga var en positiv överraskning ( ). Hade en total toppenkväll och kom hem vid sextiden på morgonen medelst cykel (det gick väldigt snabbt hem fö det regnade som tusan). Gjorde verkligen inte mycket på dagen, fixade med tvätt och hängde lite med folk från gårdagen. Sen visade det sig att jag hade kommit överens med Carla från Australien att dra ut på lödagen också. Vi kollade schemat för The World och bestämde oss för att gå dit igen. Gissa om det spelades The Knife (!!!!) och annat dylikt bra!! Självklart en bra fortsättning på gårdagens succe även om man begav sig lite tidigare denna kväll då man ändå blivit en smula trött av allt härjande.


Båda kvällarna avrundades fint med att några av oss tog så kallade purikura-bilder (purikura är sammandragningen av "print club" japaner har inte "l" därför blir det "r" istället). I stort sett går det ut på att man knör in valfri mängd vänner och bekanta i en pimpad fotoautomat och poserar vilt under några minuter. Sedan kan man dekorera fotona med en massa hysteriskt mönsterkitch, skriva texter och göra olika effekter på bilderna innan de slutgiltigt skrivs ut på papper som har klister på baksidan så att man kan klistra fast det lilla bildmonstret var man vill. Har förgäves försökt fota av dessa purikuras med min mobilkamera men skärpan blir så kass att det inte går att se något --_--;

Däremot tror jag att ni kan se nedanstående bild från fredagskvällen.Alla barrundor slutar på toan, varför inte bara börja där med en gång liksom, hahaha. Nehe gick ej att ladda upp >_<;;;; det var en bild p@ en bar som hette Toan, iaf. Det var roligt tyckte jag.

Why don`t you take a snap?

När vardagen börjar smyga sig på ser man till att skaffa sig oregelbunda rutiner istället. Satt uppe halva natten igår (var rastlös och kunde inte somna, hade inte föreläsning tidigt på morgonen heller så det var ingen fara). Smög omkring så tyst som jag kunde i korridorerna här men det visade sig sedan att halva huset suttit vaket...! Men nästan alla andra har dator på rummet så de behöver inte hänga runt i de allmänna utrymmena. Men jag tror att jag kommer att göra det ändå, det är ju rätt segt att sitta och kura på kammaren hela dagarna.
I alla fall så var jag ganska trött. Man-Man, en kinesisk tjej som jag alltid springer på i köket och har kommit att prata med en del kläckte den underbara kommentaren "why don`t you have a snap" när jag förklarade att jag var trött. Det bästa var att jag inte alls fattade och hon fick gestikulera (och snarkade jättefint!) tills jag insåg vad hon menade med snap. Det kommer för alltid heta snap för mig nu. Jag vet inte om jag nämnde det men jag betalade hela min hyra fram till i Mars nästa år. Det var en enorm summa i yen kan jag tala om och jag fick göa två uttag via bankomaten eftersom jag lade till en nolla för lite när jag skrev in beloppet. Men på nåt vis känns det lite betryggande att jag har någon slags inre spärr mot att ta ut så mycket från mitt konto...

***

Det har redan utkristalliserat sig lite olika vanor här i huset. T.ex i tredje våningens kök (de andra vet jag inte så mycket om, jag bor ju på trean). Först pa eftermiddagen vid 5 eller så brukar Emily äta middag och jag någon slags mellanmål, frukt eller mat. Vi brukar bli avlösta av asiaterna som lagar mängder med mat och pratar högt och lågt med varandra runt 6-7-tiden (då flyr man fältet litet faktiskt, man blir så mycket ivägen om man sittar kvar och kollar på vad de gör, tyvärr). Några timmar senare, runt 9-10 tar sydeuropeerna köket.

Emellan allt detta kommer vi som vill ha vatten till vattenkokaren på rummet, vill skära till ett mellanmål eller föbereda för något större.

Jag börjar lite förstå dem som köper alla sina måltider färdiga men ännu lockar det inte 100%-igt. Det är ändå ganska snarlika rätter hela tiden om man alltid köper ute. Mycket friterat också. Påminner ofta om de rätter som erbjuds i skolmatsalen. En dag plockade jag mat från plockbordet, tallriken vägs vid kassan så man har inte riktigt koll på hur mycket det blir. Jag kände mig så åpen, jag hade plockat på mig mat för över 400 yen, det brukar jag aldrig göra annars. Det kändes som om det varlite i överkant men sedan började jag räkna på vad det var i svenska pengar och fick lov att fnissa lite för mig själv. Min mat (och det var ordentligt) kostade runt 25 kronor! Det skulle vara helt omöjligt att få så vällagad mat i den mängden. Japan har redan börjat influera mitt vardagliga tänkande verkar det som.
Yoshi sa att japaner är väldigt prismedvetna, varenda yen är viktig för dem. Det är alltså däför de fortfarande har kvar mynt av den där pyttelilla valören, själv blir jag lite smått knapp på dem men betalar snällt med så jämna pengar som möjligt för att slippa översvämmning.

Yoshi sa lite andra roliga saker om Japan också. Han har ju fastnat för Sverige så han kläcker ur sig lite bittra saker om sitt land men det är ganska roligt. Han sade bland annat att japaner är ett folk som älskar att "stå ut". Stå ut som i härda ut alltså. Svaret kom på frågan om varfö det var så trångt på tågen och varför folk kunde acceptera det, jag vet att vi i Sverige aldrig skulle stå ut med en sådan trängsel till vardags. Sada, buddyn som jag skrivit om tidigare, lada samma kommentar om japaner angående att det var outhärdligt trångt i matsalen vid lunchrusningen.
Undrar om det kanske ligger någon slags sanning i det eller om det bara är ord från japaner som hellre vill vara i andra länder än Japan.

och här kommer en liten bild

Japp så här ser han (fortfarande) ut vår lille vän Yoshi.


Har fortsatt att ha lektioner och det börjar kännas som vanligt så jag antar att man kan kalla det för rutin ^_^
En av föreläsningarna hölls i en datasal och då råkade jag av en slump få tag på Axel som satt på ett internetcafe i Osaka, vilken slump! Ja, så nu är tydligen pojkarna (Axel och Peter alltså) här i säkerhet och allt.

Det verkar som om det inte går att nå MSN via de skruttiga datorerna i mitt boende längre. Hoppas att det bara är något tillfälligt men det har inte gått att öppna sidan på några dagar ännu så det ser lite mörkt ut... Dags att dra till Osaka och handla dator snart....jag vet :P

Tofurestarang!

Yoshi som var tuta redan när jag var i Gifu hade vägarna förbi Kyoto så vi passade på att ses. Tog tåget in till Kyoto central (en riktig barnlek!) och sen gick vi och käkade middag på en restaurang som nästan bara hade tofurätter! Det blev lite olika sorter bl.a friterad tofu, tofu, tonfisk och ostbullar och annat gott. Eftersom Yoshi är uppvuxen nära Kyoto fick jag också en massa bra tips om staden, både shopping och sightseeing. Hur trevligt som helst och faktiskt ganska skönt att träffa en "gammal" kompis, hur trevligt det än är med alla nya så är det ganska avslappnande med någon som redan känner en lite så att man inte måste berätta allt från början varenda gång man ska säga nåt.

Det var ett bra slut på en gnällig och lite oengagerad dag.

Annars har jag varit i skolan och haft mycket håltimmar idag. Träffade Sawa, Marcus flickvän men kände inte igen henne direkt, hon såg helt annorlunda ut med kläderna och var i fel land och det tog jättelång tid att koppla, men nu vet jag. ^_^

Tillägg: jag älskar min telefon, jag kanske inte kan använda den 100%-igt än men den är fullprogramerad med massor supergulliga smilies som rör på sig och tusentals andra olika figurer och symboler!!
Jonathan>> Det verkar som om min telefon har detta också, det finns som alternativ att låta nya kontakter kunna hitta en via GPS, om jag inte har missuppfattat det hela!
Syrran>> Bara ett men det ar ganska stort! Det ar Jack fr@n "the Nightmare Before Christmas". Armarna, benen och huvudet ar rorliga s@ det skramlar harligt nar man g@r, raknas nastan som flera bara for det, tycker jag ^_<

det er inte utan att man blir frestad...

N@gon g@ng ska jag undersoka det har stellet. Bilden ar tagen med min mobiltelefon, ursekta att jag inte vent rett p@ den!

Ett inlägg om omgivningarna och folket här

När jag har skrivit fram tills nu har jag kanske mest tagit upp vad jag gjort och upplevt. Har varit lite ambivalent vad gäller att skriva om specifika personer eftersom det som ligger på internet är allmän egendom på något vis.

Men jag ska nog ändå ge mig på att skriva lite om folk för att det är så roligt.

Vi har de två översta-höns-buddiesarna Souchan och Sada.
Souchan är den mest välklädda, modemedvetna japanska tjej jag sett (och det vill inte säga lite! Alla här har stenkoll, modet just nu är högklackat, strumpor till eller över knäna ganska korta shorts som sitter lite lagom löst samt en skjorta eller blus med lite krås eller i sekreterarstil och en tunn kofta över, gärna pärlhalsband också). Skillnaden mellan Souchan och många andra är dock att hon ser bra ut i vad som helst, en dag hade hon på sig ett halsband med pärlor som kanske var 3-4 cm i diameter och det var snyggt. Fösta gången jag träffade henne hade hon målade tånaglar med små glittrande stenar konstfullt arrangerade ovanpå. Helt sanslöst, hon måste lägga ner väldigt mycket tid på sånt där pyssel, ändå lyckas hon bära upp allting på ett helt naturligt och otvunget sätt. Hon har heller ingen kass stil bara för att hon är söt utan pratar och går på som alla andra. Dessutom sjöng hon jättefint när vi var på karaoke, jag kan inte annat än att vara imponerad!

Sada verkar alltid vara glad och hälsar jämt och frågar hur det går. Verkar han varit god vän till Marcus också. Sada har jämt på sig enooormt stora tröjor. Det ser oftast mest ut som klänningar men eftersom han är japan ror han hem projektet. På buddyfesten hade han på sig en baggig björnkostym! När man frågade varför svarade han med en axelryckning "det är ju fest ju" ungefär.

Ritsumeikan är ett universitet som har ett kampus vilket innebär att man är "på skolan" hela dagen fram till man slutar. Det är en ganska stor skillnad från Lunds universitet faktiskt... Det känns lite som att gå tillbaka till gymnasiet faktiskt. Det finns åtminstone 2 matsalar där man kan handla sig lunch för mycket billiga pengar (jag brukar hamna runt 28 kronor om jag verkligen tar mycket mat). Antingen kan man beställa en rätt från en disk där man får allt på en gång (det har jag inte gjort ännu faktiskt. Jag brukar istället plocka till mig fat för fat vad jag vill ha. Det brukar bli en skål ris, en skål sallad (det har blivit något som de kallar "hälsosam sallad" några gånger nu) och sedan har de lite olika varmrätter varje dag. Brukar ta något som jag vet vad det är och något som ser gott ut (eller åtminstone intressant!). Hittills har jag ovetande lyckats plocka efterrätter 2 gånger. Antingen ställer de inte efterrätterna på något speciellt ställe eller så har jag inte fattat systemet ännu.
En annan halv-fadäs var när jag inte kollade på riset sa noga när jag ｐlockade till mig och sedan när jag åt kände att något tittade på mig. Det var små hela fiskar som var blandade i riset. De smakar inte så mycket, lite saltigt bara men...jag gillar inte att ha ögonkontakt med krubbet, det är fel!

Ojoj nu har jag blivit hungrig av allt skrivande om mat att jag kanske bäst borde pallra mig iväg till matsalen, innan stora lunchrusningen börjar!

Torsdag-buddyfest, lördag 寺町 (shopping)

Det har varit trassel med internet i boendet ganska länge nu men det har sina ljusa studer ibland. Då slår jag genast på MSN och hinner inte uppdatera blogen, men här kommer det news.

* Torsdagkvällen var det välkomstfest för alla utbytesstudenterna. Det var buddiesarna som styrde upp det hela och kanske upp mot 100-utbytisar och kanske 40-50 buddiesar umgicks i några timmar med öl, cocktails på burk och japansk shuu (sprit). Så fort man stod ensam dök det upp en talför buddy och om det blev tomt i glasen fyllde de gensast på, tur att kvällen där tog slut relativt tidigt! Träffade en jätterar och ganska blyg tjej som kallas för Gon. Hon engagerade sig som buddy för att träffa lite nytt folk. Gon älskar sprit, alltså tycker att det verklgien är jättesmakligt, det var en rolig bekantskap! Jag lyckades så klart bli på örat och pratade så engagerat med andra människor än min grupp som jag skulle dra vidare till en bar med, att de stack utan mig! Kvar blev jag och Andy, en kines som egentligen heter något annat men helt outtalbart för en utlänning (man måste i princip svälja tungan och kräkas upp den igen för att det ska låta som ett halvtaffligt förskök att säga det). Veliga Kristus och italienska Franceska (omdöpt av alla till Fantastic, hon heter ju typ det, eller hur!) dök också upp efter ett tag så vi gav oss ut på mission att hitta de andra, vilket vi sent omsider också gjorde. Det blev lite mat på ガスと som ligger nära studenthemmet och sedan hemfärd. Klockan närmade sig 12-snåret och den kommande dagen var den andra italienska flickans födelsedag så vi passade på att uppvakta henne. De andra sydeuropeerna hade bakat en liten tårta och hittat lite bubbelvin som vi delade på i ett av korridorköken. Det var jättetrevligt ända till Kristus tvingade folk att översätta oanständiga ord från spanska till japanska (allvarlig kulturkrock uppstod och jag blev ganska irriterad och illa berörd av hans cp-het tillslut, varför har folk så svårt att acceptera att det inte är deras kultur som gäller överallt!!!). Jaja det vart att knyta sig vid 2-tiden och sedan iväg på morgonen till skolan. Det var ingen större fara faktiskt.

*Jag hade japanska (det har jag varje dag, minst en klass) och två tilläggsklasser, på engelska. De heter "welfare and gender" samt "service learning". Det verkar än så länge vara vettiga och intressanta kurser på en ganska lågintensiv nivå vad gäller språket då det är anpassat för studenter som lär sig engelska i Japan. Men vi får se, det är en del inlämningar och prov som man inte kan ta för lätt på kanske! På kvällen var jag stillsam och gjorde inte så mycket (försökte lära mig mer om telefonen, jag gör framsteg hela tiden, små men ändå i rätt riktning!).

*Gick upp tidigt på lördagen och chattade med nattugglor i Sverige, en av dem ringde till och med och pratade en stund, gott att höra av dig AZ!
Sedan somnade jag om... Och sölade rätt mycket. Hade nån vag ide om att se en utställning med alster av Alphonse Mucha om jag är väldigt fötjust i men jag gitte inte riktigt ge mig ut att leta själv...Tvättade lite kläder istället för att känna att jag hade gjort något vettigt den dagen. Sen sprang jag på Lisa från Aberdeen och blev medbjuden att åka ner till de mer centrala delarna och gå och handla i Teramachi. Det kunde jag ju så klart inte säga nej till så jag följde med och bl.a. hjälpte jag Lisa att köpa en riktig värstingkamera. Passade på att köpa 1gig minneskort till min egna kamera också så nu kan jag ta över 700 bilder till innan det brinner i knutarna och jag måste ladda över dem någonstans.

*Kvällen slumpade sig så att jag och sydeuropeerna och kines-Andy drack sake och åt mängder av snacks nere i allrummet i studenthemmet. Så dagen idag har jag mest varit bakis....