Idag var det den första skoldagen. I samlad tropp med buddiesarna för huset cyklades det till skolan. Det var ungefär som att cykla på ett dragspel, Kyoto är backigt! Tack Axel för tipset om behov av växlar på cykeln.
Vi hade två test, ett med läsföståelse och grammatik och ett med hörförståelse. Emellan detta fick vi en smarrig lunch på skolans bekostnad. Kul med buffe så man kan prova å lite olika grejer.
Jag mötte den andra tjejen från Lunds universitet idag, hon är japan så hon behövde inte ta några test eller något utan ska gå med i den vanliga undervisningen direkt bara. Hon var jätterar och jag är glad att jag träffade henne. Det finns några fler svenskor har faktiskt, ett tag trodde jag att jag skulle vara helt själv men vi är 5 stycken tror jag. 2 från Växjö 2 från Lund och 1 från Köpenhamn. Utöver oss finns det en isländska jag inte mött ännu och en dansk som retar gallfeber på mig (Satine och jag har redan ingått en pakt mot honom, han ska få vi vet inte vad ännu bara men he`s going down!).
Ja, nu ser jag att jag inte har sagt något om hur det gick på testen... Varken bra eller dåligt skulle jag väl kunna säga. De började med mycket enkla, grundläggande saker och ökade svårighetsraden för varje sida. Det var ju rena söndagsskolan till att börja med så klart då men sen kom det en del kanji som jag inte kände igen och jag har säkert gjort dumma missar och kopplat fel på sina ställen. Men jag kunde svara på allt, dvs jag fattade i stora drag vad som frågades efter, eller tillräckligt för att åtminstone chansa på ett svar och faktiskt tro att det skulle kunna vara rätt. Hörföståelsen var taget från ett gammalt 能力試験 på 2kyunivå (den svåraste är 1kyu) så jag borde ha gjort bra ifrån mig på det men jag vettefan alltså. Det känns som om jag gjorde en rätt luden prestation där. Men jag får resultatet imorgon, så varför spekulera. Imorgon gör jag också det avslutande testet som kommer att innefatta konversation med en lärare verkar det som.
Japans klimat är förädiskt och japaner med luftkonditionering är ännu värre. Satt mitt under kallblåset under de timmar testen varade och har till min förvåning märkt att en förkylning har smugit fram från ingenstans.
När skoldagen var slut hände jag på några taiwaner och hongkongeser (eller vad heter det, Hong Kong-människor låter ju heller inte bra) hem till I-house 1. Det blev en härlig mix av japanska, engelska och kinesiska och -hör och häpna- svenska. En av flickorna från Taiwan (tror jag) hade varit på utbytesår i Sverige 2003 så vi pratade svenska. Tänka sig liksom. Så idag har jag fått prata massor svenska och det kändes ganska härligt. Ett tag var jag lite orolig att jag inte skulle få några chanser alls. Det kändes redan lite avigt faktiskt så det är nog bra att det finns några att vädra modersmålet med, när behov uppstår. Ja alltså, nu sitter jag ju inte här och tror att jag glömmer mitt modersmål på en vecka men man längtar ändå på något sätt efter att tala utan att behöva tänka sig för hela tiden. Eller ja, tänka och tänka men åtminstone formulera sig.
onsdag, september 20, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men det ÄR ju skönt att få prata sitt modersmål då och då när man är utomlands. Pratar man bara utrikiska hela tiden så känns det som om man bara säger "god mat", "blå bil", "tack så mycket" och andra riktigt djupa tänkvärda saker...
God mat är väl inte alls en dum tanke? Blev jag riktigt hungrig....
Skicka en kommentar