Resan till Japan - äntligen!

Efter all denna planering, allt snack fram och tillbaka och allt som har ordnats har jag inte lyckats fatta att jag skulle till Japan, inte när jag köpte biljetten, inte när jag sagt farväl till alla och inte när jag satt på planet men väl på tåget på väg till Kyoto från flygplatsen. När jag tittade ut genom fönstret så blev jag jätteglad och tänkte "men titta det ju Japan!!". Men om man ska ta hela resan i rätt ordning... Så startade jag och mamma resan hemirfån vid 3-tiden på morgonen. Bilresan till Landvetter var inte särskilt komplicerad och vi hann med att äta dagens andra frukost innan jag fick traska iväg till säkerhetskontrollen. Somnade som en gris och flygvärdinnan fick hålla min frukostbricka under näsan på mig i flera minuter innan jag kopplade vad det var hon ville mig. Det är inte alla dagar man hinner äta frukost 3 gånger!

Jag bytte flyg i Paris men hade turen att mitt transferflyg gick från samma avdelning som den jag anlände till så det var bara att köa lite och sedan kliva på planet når det väl kom efter några timmar. Det var mest japaner som satt och väntade så de få västerlänningar man såg drog ögonen till sig, jag undrade nyfiket om det skulle kunna vara några blivande klasskamrater eller korridorgrannar. Det var det. Ett par systrar i 60-årsåldern hade fått tag på en som de frågade ut och det visade sig att han skulle till Ritsumeikan. Jag lade mig i samtalet helt fräckt för jag tyckte att det kunde vara trevligt att åtminstone känna igen någon när man ändå kommer helt ny från en annan del av världen. Tanterna var jätterara och jag fick ett handvikt kuvert med pappersnäsdukar i (foto kommer så fort det går!!) samt kort på när den ena dansar klassisk japansk dans (fråga mig inte varför jag fick det men det var fint). Många har frågat mig hur jag ska göra med min näsring under resan och jag har haft svårt att bestämma mig men lät den sitta kvar till slut eftersom jag varken ville eller orkade byta till ett "osynligt" smycke. Redan på flygplatsen kom den första kommentaren och det var en av systrarna pigg som sa "jag gillar din piercing" och visade med fingrarna mot näsan, syrran hennes höll med. Jag blev ganska paff, hur många 60-åringar skulle säga det i Sverige? Jag trodde nog snarare att folk skulle glo lite för att sedan ignorera en och/eller mig framför att säga att den var bra. Lustigt var det och jag blev ju lite lättat också är man ok för en dam på 60 borde man inte få några större problem resonerar jag.

Killen de pratade med hette Fred och kom från Bordeaux och han skulle inte bo i samma korridor som jag men skulle plugga japanska i alla fall. Jag sov som en klubbad oxe på flyget och hade lyxen att sitta både vid fönstret OCH att ha ett tomt säte bredvid mig. Efter flyget hängde jag med Fred och hans japanska kompis som mötte upp honom så jag hade turen att få perfekt guidening nästan hela vägen till min hållplats (foto tillkommer även här). Sen var det bara en promenad om 20 minuter innan jag skulle komma fram till I-house där jag bor. Men det var 20 minuter om man hittar och det inte ösregnar fick jag lära mig. Efter att ha frågat några gånger (och gått tillbaka 50% av vägen) kom jag på rätt spår. Jag fick till och med ett paraply (genomskinligt och jättefint!) av en förbipasserande japan som hade två. De upphör aldrig att fascinera mig...
Det kändes väldigt speciellt att vara tillbaka i Japan och var faktiskt väldigt annorlund från första gången. Då var allt nytt och man förundrades över allt annorlunda och bara insöp allting. Den her gången var alltings utseende mycket mera självklart och det kändes nästan hemtamt! Det var ganska speciellt faktistkt men knappast ologiskt, eller hur. Mer så att man går och småler och erkänner för sig själv hur mycket man har saknat små löjliga grejjer.
Väl framme vid boendet möttes jag av husets 3 "buddies" som är någon slags kompisar och hustomtar här verkar det som. Alla tre drog genast igång att berätta om husets regler och var allting finns och hur allt ska vara, jag hade inte ens tagit in väskan innan de drog igång ^^;
På vanligt japanskt maner blandades stort med smått som t.ex systemet i duscharna och hur man (inte) bokar tvättid med själklarheter om att man ska torka av bordet när man ätit och att man inte får sno saker från de allmänna rummen.
Rummet var konstigt möblerat när jag kom så ag fick börja med att röja runt med sängen och skrivbordet för att komma kunna komma in i garderoben men jag tror det blev bra tillslut. Sen hörde jag av mig hemåt mycket kort och sen äntligen kunde jag ge mig ut på jakt efter lite mat och en handduk så att jag skulle kunna dushca utan attbehöva självtorka.Jag hade en karta som buddysarna hade skrivitut och valde på måfå en affär som skulle vara både billig och ha lite av allt möjligt. Min middag blev alg-soppa med sparris på burk som extra fyllning. jag köpte också en slags gelegodis som jag är ganska förtjust i, det är bara fruktjuice och konnyaku i tror jag. Konnykaku är väldigt geleartat och används både till godis och i vegetariska- eller fiskrätter för att ge en "köttig" substans. Jag köpte också lite torkad riven och kanske på något sätt tillredd bläckfisk men jag orkade inte hitta på något med den när jag väl tryckte i mig maten.

Nu är klockan här 20:12 och jag kan nog äntligen gå och lägga mig utan att riskera att pajja min japan-tidsuppfattning. Imorgon bär det av tidigt för att fixa med någon försåkringsgrej så det är lika bra att komma i säng tidigt från början här. Dessutom ä jag så trött att jag knappt kan prata japanska längre.
Det har varit ett händelserikt dygn (i klumpar iaf) så jag kommer kanske att uppdatera den här posten under kommande dagar.På återseende
PS jag har fått " å ä ö " genom www.resedagboken.se der jag har skrivit i en gestbok for att texten ska bli hyfsat latttlast och inte san har :P

おやすみなさい (oyasumi nasai = godnatt)