Idag har det varit en ganska stillsam dag. Har försökt plugga någon timme eller så på dagen (har språktest på onsdag, gaah). Hängde resten av eftermiddagen med Emily med det röda håret, hon är ganska nice. På eftermiddagen stack hon och jag ut tillsammans med de två franska tjejerna som bor här och AJ (från Belfast) vi kikade på ett random tempel som inte låg alldeles för långt bort för att gå till fots till. På vägen hem tittade vi in i en matvaruaffär och en drugstore (vad säger man på svenska egentligen, de säljer allt från tvättmedel till smink och godis...inte som apoteket direkt!). Den här lilla utflykten slutade med att vi tjejer käkade sushimiddag tillsammans i det lilla korridorköket. Jag hade också köpt lite japanska sötsaker, dango, som vi delade på till efterrätt. Jag kan inte låta bli att känna mig lite som en storasyster här, de flesta av dem jag leker med är här för första gången och så, så jag får berätta en massa om hur saker är och funkar här. Det känns lite konstigt för egentligen tycker jag att jag inte kan så mycket jag heller. Mja ja.
Jag somnade -igen- efter maten och vaknade efter 4 timmar tror jag, min kropp har nog inte tagit till sig tidsomställningen till 100% tror jag.

Nästan överallt när man går här i omgivningarna ser man en massa vågiga bergstoppar alldeles beklädda i tät japansk grönska. När det är fuktigt ute så smyger moln fram mellan de olika veckningarna i bergen, det är mycket vackert. Cikadorna vars oljud höll på att göra hål i min hjärna medan vi var i Gifu har fått ett mildare nästan kvittrande ljud som är mycket mer behagligt att lyssna på, jag förstår att Yoshi saknade det här ljudet när han var i Sverige.
Yoshi, ja, vi får se om jag träffar honom snart. Han har hört av sig men inte svarat på mitt svar den lilla rackarungen. Jaja jag har väl ingen brådska...! Hittade just en länk till en bild med en cikada, det är en blog som verkar lite kul också men jag orkar inte läsa den just nu. Här är länken iaf>> http://nipponinsider.blogspot.com/2006/08/insekter-i-storstaden.html

jag har mer saker att skriva om men tröttheten tar ut mig för stunden, uppdaterar resten av deta inlägg imorgon så tills dess, hej.

Jag får mitt ego närt här borta, inte nog med att min japanskanivå verkar vara över medel bland västerlänningarna här, britterna frågar om jag är från USA eller　Kanada och amerikanerna frågar om jag är britt. Det känns ju väldigt mycket som en komplimang!