Gion-matsuri del 2, med yukata utan regn (^^)v

Med den här crewen drogs det ut på söndagskvällen för att titta på Gionfestivalen i mer normala väderförhållanden!
Vi ser min kära japanska väninna som inte kan prata annat än Kansai-dialekt på bild, överst vänster -Mayuko. Längst bak på högra sidan har vi Shinji 100% korean helt uppvuxen i Japan (med Kansai-dialekt, ja). Längst fram till vänster ser vi Rachel från Oklahoma, en riktigt rar tjej som delar min och Alices japanofili i mångt och mycket. Alice (Satine här i bloggen) själv ser vi i mitten (hon rakpermanentade håret för nån månad sedan, för er som håller koll!!) och längst ner i högra hörnet ser man mig. Det är en svart yukata med strora mörkrosa blommor och djupgröna blad på. Obin (skärpet) är ganska ljuslila och har ett invävt mönster med körsbärsblommor (gunåde den som missar att ha sakura någonstans i sin outfit i Japan!!!).



Vi tog fler purikura-bilder! Tyvärr var det rätt kässt med tid för dekorationer så det blev inte alls lika plottrigt som på lördagen!! Men det kanske gör våra fina kläder mer rättvisa så det må väl vara hänt, dårå ^^

När man går på matsuri i Japan finns det några saker man inte får missa! Det första är att man inte får missa att äta saker på spett (desto sötare alt. flötigare desto bättre!!) allt från okända delar av djur osade med kol (aka grillat) eller ananas på is (eller varför inte kyld gurka på pinne, försäljarna intygade verkligen att det var gott men det var i dyraste laget, 500 yen!). När man har ätit sig mätt på saker som ovannämnda kan man ägna sig åt att fånga guldfiskar ur en damm. Man får en liten skål att fånga dem i och ett verktyg som ser ut som en såndär man har när man blåser såpbubblor. Fast där man har såpan är det överdraget med ett rispapper. Så man har lite tidsbegränsning för pappershelvetet smälter ju!


Shinji, Mayuko och jag gav oss in i en match med firrarna...





Mayuko 3, Shinji 1 och jag 1, så här glad var jag för den!!



Om man vill kan man få med sig sin fångst hem i en liten plastpåse men jag har ju faktiskt bara en månad kvar här så det kändes ovärt. Jag fick ju ett foto ändå liksom (^---^)

Dessutom har jag nog med mina oinbjudna husdjur... En 8cm hundrafoting (de är giftiga!!!!) samt en kackerlacka lika lång (och fet) som min tumme. Båda är framgångsrikt avlivade!!! Hundrafotingarna häller man rykande hett vatten över så att de rullar ihop sig till en tillfredsställande liten rykande hög. Kackisen fångade jag i en burk som jag gav till vaktmästaren (^^;) han sa att han tog kål på den och det får man väl ta och lita på!

Gion-matsuri och en passerande tyfon!

Med start igår är det festival i dagarna 4 här i Kyoto. Det är nåt riktigt stort som går av stapeln och hotellen ska tydligen vara fullbokade månader i förväg för detta event.

Det är Gion matsuri, en tradition från gud-vet-när med en parad där enorma vagnar dras omkring på stans allra cenralaste gator.

Folk klär upp sig i yukata (en enklare sommarvariant av kimono dock tillverkad i bomull och därför alldeles överkomlig prismässigt för vem som helst! Mao jag har också köpt en)och vandrar runt på gatorna med nära och kära och tittar på allt som händer, fångar guldfiskar ur vattenbassänger medelst en liten papperssked (ja, typ! det ser ut som en platt sked eller nåt sånt ju) och äter kanderade äpplen, köttspett, okonimiyaki eller vad annars som kan falla på läppen från gatuförsäljarnas utbud.

Tyvärr bestämde sig tyfon nummer 4, den största på 3 år att dra förbi Kyoto under gårdagen så festvalens första dag blev mer eller mindre dränkt.　Som tur var blåste det inte så mycket på dagen eller tidiga kvällen men på nyheterna i morse sa de att det fallti 71 mm regn under en timme under lördagen i Kyoto. Antar att de inte behöver oroa sig för vattenbrist ändå då iår.

Jag har sedan länge varit inbokad för den här helgen med kompisar så vi lät inte regnet påverka oss mer än att vi skippade långa bomullskläder för att slippa gå omkring och vara dyngsura hela dagen.

Ja tillåt mig att presentera Kaori förresten! Vi tar en kurs tillsammans och en dag så dök hon bara upp där jag var och sedan den dagen är vi jättegoa kompisar.
Vi passade på att torka lite och ta purikura-bilder igår, ett urval:




Det blev en massa fler men dessa fick jag också skickade till min telefon så jag passade på att lägga upp dem!! Vi gapskrattade i princip hela tiden vi tog korten vilket man kanske kan se.

Den med papegojorna tillägnar jag speciellt till min pappa, på nåt sätt tror jag att det kommer att få honom att dra på smilbanden.

Tack alla för uppmuntrande kommentarer med anledning av fortsatt blogg!!!!♡♪♫★♡

Idag söndag ska jag kila förbi på kvällen igen men innan dess ska det hinnas med lite studier jag har två tentor samt två inlämningsuppgifter att fixa t.om denna vecka är slut. Sen har jag 3 salstentor nästa vecka också... Men sen är det sommarlov som gäller!!!

Ny start ny termin

Nu är den nya terminen officiellt påbörjad för utbytesstudenterna och placeringstestet avklarat!
Den här terminen blev jag placerad i seiki-nivån vilket innebär att jag får plugga med de vanliga japanska studenterna och ta några extra språklektioner. Just nu har jag fullt upp att bygga schema så att jag hinner med alla klasser jag vill ta och dessutom kören (2ggr i veckan, har inte börjat ännu dock) samt ikebanaklassen (japanskt blomsterarrangemang). Är full av engergi och ser verkligen fram emot att börja!

Hämtade dessutom ut mina betyg från förra terminen; A i alla klasser utom en, där fick jag A+!!

I kväll ska jag kolla på en livespelning

Imorgon hanami (kolla på körsbärsblommor) + gå på izakaya (japansk bar där man äter och dricker)

Söndag också kolla på körsbärsblommor vid Kamo-floden med annat folk än lördagen

Fullt upp m.a.o däremellan lyssnar jag på Alice in Videoland (min brorsa kommer att döda mig för det här men...!)

...och vad hände sen!

faktum är att tiden blurrar ihop sig lite men på fredagkvällen blev det karaoke (testet på dagen var ganska enkelt man fick ha med sig sina anteckningar in och sedan svara på en stor essäfråga, det kändes lugnt). Det var sista kvällen ute med Emily innan hon åkte hem till Kanada för att träffa pojkvän och familj en månad under lovet. Det var de vanliga japanerna och utbytisarna, börjar bli dags för lite nytt folk och lite nya låtar här snart tror jag! Vi blev inte ute till sent den här kvällen, alla var lite trötta redan tror jag.


Så här glada lyckades vi vara i alla fall. Fr. vänster jag-Emily-Satine

På lördagen for jag och Satine till Osaka för att träffa hennes kursare som också är på utbytesår. De var väldigt ynkliga och eländiga och längtade hem mest av allt. Det kändes konstigt att sitta och berätta hur bra man trivdes och att man minsann inte hade kackerlackor överallt och att man faktiskt kände att man lärt sig massor av undervisningen på universitetet sedan man kom. Konstigt att sitta och lysa med sin allmäna vardagstrivsel av att bara vara i Japan. Konstigt att hänga med bara västerlänningar. Det dröjer nog till vi hänger med dem igen!
Kvällen slutade med att Satine och jag satt på en Izakaya och käkade hela natten igenom....Och pratade massor, som vanligt.
Söndagen var dagen för avsked till Emily, efter att ha vinkat av henne sov jag till kvällen. En ful vana som jag skaffat mig :S På nätterna är Satine pigg och vi brukar gå ut och promenera, äta saker och kolla på TV eller anime ihop.

På tisdagskvällen kom Markus från Sendai för att hälsa på mig! Nej, det gjorde han egentligen inte, han hade ärende till Osaka men passade på att kika in i Kyoto på vägen. Markus är en gammal kamrat från gymnasietiden som läser japanska på språkskola i norra Japan. På onsdagskvällen irrade vi runt i Osaka, åt takoyaki, bland annat, och letade efter en nattklubb som jag trodde att jag hittade till lätt som en plätt. Väl där visade det sig att de hade någon slags danstävling men det var rätt OK ändå. Vi stannade till tidiga morgonen för att sedan åka mot Kyoto och Sendai från tågstationen. Det var skoj att se gamla bekanta igen!

och helt plötsligt hade jag massor att göra fastän jag var ledig!!

Har inte haft möjlighet att uppdatera på några dagar för jag har varit UPPTAGEN!! Men det betyder att det finns massor att skriva om nu när jag har tid i stället! Håll till godo (^^)

☆Måndag 22 januari ☆
Dagen för de som skulle åka hems avslutningsceremoni. Jag fick ett erbjudande via mail att vara den som pratar mellan alla tal och viktiga personer, för några månader sedan. Trodde då att det var något som de skickat ut till alla för att se vilka som var intresserade och sedan välja någon av dem. Men se det visade sig att de hade bett mig och en till personligen. Smickrad tackade jag genast ja när jag fick veta det. Så efter många repetitioner av vad vi skulle säga (vi fick manus med exakta repliker, monster敬語 såklart＝väldigt artigt språk) stod jag och min korridorsgrane Yi Chian (リッキョウ om man läser namnkanji på japanska）och pratade framför alla utbytesstudenterna. Det gick hyfsat, några stammningar och lite dålig tajming kanske men inte alarmerande dåligt. Det var antagligen en bra erfarenhet och jag måste säga att jag tror att jag har fått mikrofonvana av karaoken. Jag hade det definitivt inte innan jag kom till Japan i alla fall.

Efteråt vad det mottagning med buffé från skolköket (85% friterade saker, vill de döda oss?!?!). Det var trevligt att samlas alla en gång och säga hejdå lite. Även klasserna ändras nästa termin och vilka lärare vi får så det var lite sorgligt faktiskt. Efter buffén visades en slideshow med bilder som folk tagit under året.
Sedan hade någon snabbtänkt utbytis bokat en Mexikansk bar för alla som ville komma, det var bara vi där. I 2 timmar fick vi dricka hur mycket vi ville för runt 100 kronor. Två utbytisar som ska åka hem nu DJ:ade.

På denna nomihôdai (飲み放題）träffade jag på Carla som jag träffat en del i början men som hade ett sådan schema att jag sällan sprang på henne på kampus. Hon undrade om jag var ledig resten av veckan för hon var så sugen på att hyra en bil och åka och se Shikoku, en ö utanför Kobe. Jag var så klart inte sen att tacka ja till ett sånt förslag. Medräknad redan i resan var Karolina från Ulricehamn (?) som kom via Köpenhamns universitet.

Efter att vi var färdiga med våra 2 timmars gratis drinkar på den Mexikanska baren gick några av oss vidare till en Izakaya (bar i japansk stil, där man kan beställa in mat) och satt och pratade lite. Det var trevligt men folk blev ganska trötta och avslagna ganska snabbt. På vägen hem till I-house 1 när det bara var jag, Satine och buddyn Yôhei kvar stannade vi och åt och pratade lite till (det har blivit något av en vara att äta 牛丼 på vägen hem efter en utekväll). Yôhei sa en hel del intressanta saker om japaner och deras relationer sig emellan och med utbytesstudenter. Det är inte lätt att bryta sig in i deras kretsar och gemenskaper. De pratar gärna med en och frågar om ens land och det kan många gånger leda till intressanta diskussioner och att man får lära sig saker om Japan under processen. Problemet är att bli sedd som individ, att de inte gärna betraktar en som vilken människa som helst utan att man behöver någon slags specialbehandling, eller inte kan komma nära, för att man inte är perfekt i språket än.
Jag tycker att jag har lyckats komma en god bit på väg med vänner här, det finns många som jag bryr mig om som jag vet bryr sig om mig men vilka som man egentligen har någon gemensamt med för att vara en vän på samma premisser som hemma vill jag inte tänka på,

På tisdagen sov jag mest men på kvällen var det dags att hoppa på cykeln och dra ner till stadens centralare delar för att träffa min forna klass på en Izakaya. Vi åt och drack till ungefär 10 sedan åkte alla hem -antiklimaaaaxxx- men det gjorde inte så mycket för jag gillade inte dem så mycket ändå :P
Satt uppe hela natten på mitt rum och pratade med Satine och kollade på det nattliga animeutbudet, det har dykt upp några saker som jag definitvt måste ha med mig hem!
Till slut somnade jag mitt i en mening och Satine stoppade om mig med en filt där jag satt sittande i sängen innan hon tyst tassade ut. Innan detta hade jag också så klart packat för roadtripen som började nästan morgon....men den får jag uppdatera lite senare...!

Skicka lappar äger!

Igår firade Satine och jag att vår första termin i Japan var avslutad med en liten izakaya-turné. Vi började med ett ställe som hette Tanuki (tanuki är en sorts grävlingsliknande djur som jag trodde var lika verkligt som drakar och enhörnignar till för ungefär 3 veckor sedan då Emily berättade att hon sett en!!!) med några av Satines vänner från London och klasskamrater till denna. Vi skildes åt när de gick för att hänga med de amerikanska utbytesstudenterna och vi 2 gick till en annan izakaya som hade så här fina lampor vid varje bord.
Vare bord hade sitt eget lilla bås med ett litet fönster ut mot gången. Det hann inte gå någon längre tid innan det kom 3 japanska killar och satte sig i båset mitt emot. Vi bestämde oss för att vi behövde sällskap. Kvällen till ära hade Satine lyckats hinna bli redigt på lyran vilket gör henne till en väldigt glad och pratig tjej. Hon författade snabbt och kvickt ett litet brev på en servett där hon skrev "hej, vi är två japanskstudenter som gärna skulle vilja öva lite japanska, kom gärna över och prata lite". Hon hade en av servitriserna att lämna över brevet och efter överläggningar på andra sidan kom de över. Det var ett ganska kul sätt att plocka upp folk. Även om jag gick hem utan ens ett telefonnummer så var det en trevlig kväll och ett kul experiment. Hittils 100%s utdelning på att ge lappar till japaner med andra ord!

Sverige!! En intensiv svenskcentrerad helg ♡

Ja kolla bara!! Här har vi herrarna Axel och Masao. För oinsatta läsare är Aku-chan en klasskamrat till mig under första och tredje året på japanskan samt att han är sempai (klass över, "senior") till mig här på Ritsumeikan där han pluggade när jag läste andra året i Lund. Typ så. Plus att vi bodde grannar i Vilanden tillsammans med Joel och Elin. Masao var utbytesstudent i Lund förra läsåret så vi hängde ganska mycket i samma kretsar. Masao bor i Tokyo men blev anställd som chaffis av sina kompisar i bandet number 0 som spelade i Kyoto på lördagen. Det var ett utmärkt tillfälle att dyka upp, jag drog med mig Satine och hände med Masao och Aku-chan för att sedan kolla på konserten. Den hölls på ett helt undangömt ställe, som en lönnkrog på 3:e våningen i ett hus ganska centralt... Hade aldrig hittat dit på egen hand, tusen tack Masao!! Det var flera band som spelade och alla de japanska banden var jättebra! Köpte t.o.m skivan som number 0 sålde, lyssnar på den nu och den är suuuuperbra!! Yay

På söndagen träffade jag Aku-chan igen, tillsammans med en av mina lärarinnor från Sverige, 村尾先生（Murao). Vi var alla tre hembjudna på lunch hos bekanta till henne. Det var jättetrevligt och jag fick klämma lite på japanska barn, äta en massa god mat (ankgryta med yuzo, mmmm) samt prata om Sverige. Och så fick vi äkta smaskig ooooost efterpå maten. OOOooooOOOOooossst!

Sedan har jag också fått ett enormt julklappspaket från Sverige som mamma och pappa skickat! Det fanns godis och lite saker som inte går att köpa i Japan (inlagd sill t.ex!) och en tröja som min mamma stickat och bilder på mina nära och kära hemma (t.om Morris fanns på bild ♡) samt en del annat!! Jag blev så glad och till mig först men man kan inte undgå att bli lite vemodig också på samma gång, men det är väl så när man blir kär i ett annat land som bor så långt från en själv, det kommer alltid att vara lite gött-ont...

Måndagen var sista skoldagen med japanska så Emily och Satine och jag käkade middag ihop och kollade sedan på en film (märkte att jag inte kollat på film ett tag för jag blev helt upprörd när det amerikanska tillrättalagda slutet slog mig i ansiktet som en spikklubba av smält socker). På morgonen idag var vi alla tre uppe i tid och cyklade i väg till 平安神官（Heianjingu).

Det var en kall och klar morgon och det låg faktiskt snö på bergstopparna som omger Kyoto!! Blev alldeles hoppfull och längtar efter snö...!



Det var inte så mycket folk ute så vi tog god tid på oss att promenera runt i trädgårdarna runt helgedomen (=shintoistiskt) och ta en massa kort. Här är ett urval!

Som ni ser är det knappt att löven har fallit av helt och hållet ännu men mycket har rasat dän ändå...

Kommande i veckan är antagligen ett eller två Osakabesök, en årsavslutning med min teckningsklubb (jag gick med för två veckor sedan, ehum), kanske en utekväll i Kyoto och sedan självaste julafton så klart!!! Heja!

大阪 (Osaka) rond 2

Redan en vecka efter första Osakaturen blev det dags för nästa. Satine och jag bestämde oss för att prova en annan klubb den här gången och lika oförberedda som förra gången tog det oss en ganska god stund att irra rätt (smart att dra till en storstad utan en ordentlig karta men gött att kunna prata japanska så att man kan fråga i princip vem som helst om vägen). Efter att ha varit och kollat på ett ställe som inte hade någon klubbverksamhet för kvällen (bara pub) men en hjälpsam (och snygg) bartender som gav oss väganvisningar till ett annat ställe som var öppet för kvällen och låg inom promenadavstånd. Den här klubben var mycket mer lik de uteställen man är van vid hemifrån (Saza*e från förra veckan hade väldigt läcker inredning, t.o.m toaletterna var designade!). Denna veckas klubb var mycket folkligare så till vida att det var mer blandat klientel, mycket gaijins (utlänningar), サラリーメン （kontorsarbetare =kostymnissar) och dansanta japaner så klart. Men snygghetsfatorn var inte så vansinnigt hög här som tidigare och folk var mycket mer framfusiga. Satine ägnade sin kväll åt att rymma från övermogna kontorsfarbröder mer än 10 år äldre än henne och jag min åt att undvika lite väl rättframma sydamerikaner som av någon anledning verkade finnas överallt. Så det blir ingen retur till Sam and Dave på mycket länge har vi lovat varandra. Det var ändå trevligt bitivis, vi dansade och det blev en väldigt billig kväll eftersom det var nedsatt pris på inträdet för tjejer (och ändå var det fler killar än tjejer på plats verkade det som!) och folk bjöd oss på drinkar högt och lågt. Galet galet men lite ångestaddat på samma gång. Haha. Ganska sent på kvällen dök en del folk upp från det andra stället vi gick till förra veckan, de var fortfarande trevliga och där på egen hand efter jobbet. När klubben stängde vid fem gick vi och käkade ramen (nudlar) tillsammans och väntade på det första morgontåget. Här i Japan är det ramen som är det ultimata fyllekäket framför allt. Japanerna berättade att de alltid blev sugna på ramen på väg hem efter en lång natt ute. Jag åt ris och kimchi (inlagda starka grönsaker enligt koreanskt recept). Sedan tog det typ 12 timmar innan jag åt något igen för jag sov bort nästan hela lördagen (vaknade vid 17-tiden tror jag). Utan planer för resten av dagen blev det att jag hängde med Satine och Emily.

Vi gick till en familjerestarurang och käkade middag vid 8-tiden. Jag åt en rätt som heter doria. Det är en bas av ris med en äggstanning/sås med olika saker i, min hade räkor. Eftersom jag ändå inte hade ätit på evigheter innan så beställde jag in friterad potatis också mmmm. De hade drinkbar vilket innebär att man fick ta så mycket man ville av dricka, te och kaffe för ynka 12kr! Vi satt kvar i flera timmar innan vi masade oss den korta biten hem till korridoren igen. Vi hängde på mitt rum och lekte med ett roligt program som heter PhotoBooth som jag har på min dator.




Så här snyggt kan det bli då (^.~)

Efter att hängt runt några timmar hade vi alla blivit hungriga igen så vi drog iväg för en tur till till Gasto med de stängde vid två så vi fick inte komma in men vi hittade ett annat ställe i närheten som hade öppet till fem. Det blev en enorm sallad och kött som vi själva fick steka vid bordet. Supergott...!!! Massor goda såser och dressingar och eget bås att sitta i, definitivt ett ställe som man vill återvända till. Jag kommer att ha många kulinariska drömmar om shisôdressingen som fanns där. Vid fem på morgonen blev det så slutligen dags att gå hem från den här restaurangen (Momojiro) och nu är det dags att rulla i säng för att inte pajja dygnsrytmen mer!

Fler bilder kommer från Emily asap.

Helt galet - Osaka!!!!

**Det här är ett inlägg helt ägnat åt uteliv**

Satine och jag har ett tag spånat på att åka till Osaka för lite riktiga nattklubbar och stanna ute hela natten eftersom　det inte går några tåg hemåt Kyoto efter 10-11-tiden på kvällen. Vi kollade upp några ställen på nätet och tyckte att vi hade en hyfsad aning om varåt vi skulle gå. Efter lite äventyr på jakt efter middag (det inkluderade bland annat att springa runt och kolla på plastmat i montrar på 16:e våningen i ett enormt varuhus) började vi slumpartat (även om vi trodde att vi visste...) gå runt i cirklar åt det hållet vi skulle. Vi blev ganska snart upplockade av två killar som kände någon på en klubb i närheten och där var vi. Vi fick en tredjedel av priset avdraget i inträde och Satine lyckades dessutom flirta med den supersöta bartendern Daisuke så att vi fick en del gratis drinkar också. Det var lite mer fart på nattlivet i Osaka om man jämför med Kyoto och bara att komma som utlänning är rätt speciellt. Satine var helt till sig, hon sa att hon aldrig hade fått så mycket positiv uppmärksamhet i hela sitt liv och jag är böjd att hålla med henne. Det är sällan man blir positivt särbehandlad så öppet, på det sättet.

När nattklubben stängde vid tre-tiden blev vi tillstuckna lappar om efterfest på ett annat ställe och eftersom det fortfarande var　2 timmar kvar till första tåget så tyckte vi så klart "varför inte" och började traska iväg. Efter en liten stund kom det fram ytterligare nya hjälpsamma japaner och undrade om vi visste var vi skulle och som sedan följde oss och visade vägen trots att det inte skulle in själva!

Väl på efterfesten lyckades vi bli kompisar med managern och fick ännu mer gratis drinkar och choklad och jordnötter. Och massor av löften om rabatter och allt möjligt. Helt sanslöst och galet hur folk kan bete sig så bara för att vi är utlänningar...! Man vet inte om man kan med att gilla det när det är en sida av särbehandling men alltså, jag har aldrig varit med om något liknande i hela mitt liv, kommer jag någonsin att kunna gå ut hemma i Sverige igen?!?!

Vi stannade till efterfesten stängde och morgonsolens ljus traskade vi vid 7-tiden tillbaka till stationen och hoppade på tåget hem.... och nu sitter jag här men nu är det verkligen dags att sova...

***

I förrgår (fredag) var det dags för karaoke igen, den här gången var det väldigt få japaner men trevligt och trivsamt ändå. Rätt många utomlandsfödda kineser. Jag, AJ, japanska tjejen Yuki och kines-australiensaren Kevin (kärntruppen när det gäller karaoke!!) blev kvar ända till stället stängde ovh jag passade på att öva på sånger jag är lite osäker på när vi inte var så många. Det blev tidig hemkomst på lördagmorgonen också så om min dygnsrytm blir helt fucked up är det helt och hållet mitt eget fel ^^;

Karaoke x 2 och skolfestival

Den senaste tiden har det blivit mycket musik i form av karaoke. I torsdags eftermiddag gick jag i väg till ett karaokeställe nära kampus tillsammans med en av klasskamraterna som är från Hongkong, några japanska buddiesar, en kille från mitt studenthem och en ny bekantskap från utbytisarnas skara. Det är lite spännande, vi är ju runt 100-talet så det är faktiskt fortfarande folk man knappt känner till av utbytesstudenterna. Vi stannade i ungefär 3 timmar, betalade ca 40 kr var och fick dessutom ta så mycket dricka och kaffe och te som vi ville ha. Det var extra billigt eftersom vi gick dit på en obekväm tid.

På fredagen upprepade vi bravaden med samma folk som på torsdagen i grund och botten med några folk extra. Som t.ex. Satine och Emily (vilket jag var väldigt glad för). Den här gången kostade det lite mer men vi fick också stanna hela kvällen så länge vi ville. Det var jättekul och alla var väldigt avslappnade och det blev en mycket trevlig stämmning (mao inget västerlädskt svinande som man ändå är så invand med. Både hemifrån Sverige och de vanliga utbytis-sammankomsterna). Jag fick löfte om att få musik på japanska så att jag kan lära mig lite fler låtar att sjunga på karaoke. Det finns visserligen västerlänsk musik och jag har några låtar som jag övar på där med men visst är det borde coolare och roligare att sjunga på japanska, dessutom är det ju plugg att lära sig texten till en låt på japanska ;)



På lördagen var det skolfestival. Det innebär att alla klubbar som finns i skolan (allt från mycket seriösa sportklubbar till rena flumklubbar som bara fikar) ställer upp ett litet bord där de säljer något. Det fanns även flera scener med olika sorters framföranden som pågick under dagen. Alla har pratat om detta i flera, flera veckor så man hade ju lite förväntningar men jag vet inte om jag var så imponerad... Som alltid när japaner roar sig hadlade det till en väldigt stor procent om att köpa mat. Jag råkade äta en stor brunch innan jag åkte (glömde att japaner så gott som alltid vill äta något så fort de hittar på något trevligt) och när jag blev hungrig så insåg jag att mycket av maten ändå innehöll vetemjöl.

Det var mörkt och mulet och småningom regnigt och tyvärr inte en särskilt lämplig dag att ha en skolfestival på. Men det var ganska småputtrigt och mysgit ändå. Det kommer att vara ungefär samma sak imorgon också.

Det tuffaste jag såg idag var Ritsumeikans skollag i dubbelhopprep (!). I vanliga fall brukar jag tycka att det är lite töntigt med hurtiga hopprepsmänniskor med för mycket energi och matchande kläder men det här laget har något alldeles extra. Det är lika stora delar dansad koreografi som faktiskt hoppande och repen är inte bara som de hoppar över utan delar av koreografin. Mycket snyggt utfört och många frivolter fick jag se. Hade jag bara haft en vinterkappa så hade det varit ännu bättre, blev kall, åkte hem och somnade som en sten!

Senare på kvällen hasade jag mig ut i köket och träffade Emily och Satine, vi blev sittande och pratade i flera timmar. Man börjar känna sig väldigt bekväma här nu och i Emily har jag träffat min överkvinna i rapar, vad kan jag säga, 尊敬している！

Imorgon skall det regna här hela dagen så jag funderar på att sitta inne och kura hela dagen med en bok eller om jag ska ut och jaga efter en vinterkappa kanske... Eller titta upp till skolfestivalens andra dag. Vädret får nog avgöra!