Okinawa tur och retur i juli ★沖縄★

Hallojs!
Här kommer lite gammalt grojs som jag inte har örkat lägga upp på sidan, vassegoa idag bjuder jag på lite bilder från Okinawa, samlingsnamn för Japans sydligaste småöar.

Jag, Alice och Mayuko reste ner på fredagmorgon (flyg från KIX 2 timmar) och stannade på ett hotell vid stranden över två nätter för att återvända till en betydligt gråare Kansai på söndagförmiddagen.

När man talar om Okinawa kommer ord som shiikwasa, gôya, shiisa-, shyanpuru med mera upp.

Så här en månad i efterhand kan jag ju inte säga annat än att jag fortfarande är helt förälskad i havet där.... Annat intrycksmässigt är alla kackerlackor man såg springa omkring på gatorna på ett sätt som fick dem att mest av allt påminna om herrelösa hundar.

Över till mina grusiga engångskamera-bilder



Fotograferat av Alice Smith denna bild samt den första i denna post är bilder från en slottsruin.

Exotiska blad. Typ

Shiisa-, en slags skyddsande/lejon/gud etc som finns utanför nästan varenda byggnad i Okinawa. Traditonellt skall det dock vara två på var sida om portar etc (påminner rätt mycket om ingångar till tempelt etc fast de här är ganska små).
Mamma kolla!! Det finns myskisar på den här sidan av jorden också!

The crew: Alice/Satine, undertecknad samt lilla söta japanska Mayuko

Solnedgång första dagen (taget med min mobilkamera, alla små bilder kom den vägen)


The crew första dagen, vi rusade ner till havet så fort vi kom fram. Det var helt underbart och vi lång i i flera timmar, tills det blev mörkt och badvakten sa till oss att gå upp. Och ja, Alice badade i det hon har på sig på bilden. Orka köpa baddräkt tjejen!!


Vi bodde på det här hotellet....♡　Turistigt men ack denna frukostbuffé och stranden..... suck


Utflykt till en vacker klippa och underbar utsikt över havet!! Kolla färgen


Frukt som inte är ananas... Men typ lika stor. Såg tung ut. Jag fotade kvickt och såg sedan till att vara ur vägen.


Maaat! Det blev buffé en av kvällarna också... Lite i dyraste laget så vi jobbade på att få valut för pengarna här är rond ett.... det blev många fler omgångar innan vi stillsamt troppade tillbaka till vårt 4-bädds rum på sjunde våningen.

shiikwasa är en citrusfrukt som påminner om en blandning av lime och grapefrukt, fast inte så tokigt sur. En favvis

gôya ser ut som en gurka som infekterats av aliens (den har en massa piggar och ser allmänt sinnesförmörkad ut). Har en vansinnigt bitter smak som okinawianerna påstår upplevs som svalkande i värmen. Jag pallar inte den bittraste varianten men den mildare funkar alldeles OK :9

shyanpuru är om jag förstått allt rätt ett sätt att tillaga mat. Som en wok man köper i Sverige. Grönsaker och ibland strimlat fläskkött. Finns olika kombos.

When in Japan missa förtusan inte Okinawa, underbart ställe och helt annorlunda från huvudöarna!


Nu snart drar jag iväg på nya äventyr i på ön Shikoku! 楽しみにしてね♫

Ikebana - japanskt blomsterarrangemang

Idag uppdaterade jag bloggen med 2 inlägg så missa inte det som ligger före detta ♡

Som ni kanske minns tog jag en kurs i ikebana via Ritsumeikan. Här är några av mina alster! Jag vill minnas att jag tog bilder på allt jag gjort men inte är detta 10 olika arrangemang...! Hmmm jag får leta runt lite mer i mina arkiv här. Håll till godo med dessa så länge.

Speciella minnen från ikebanakursen är när det hoppade ut en gigantisk spindel ur en av buketterna som vi skulle använda. Läraren gjorde ett halvhjärtat försök att fösa ut den ur fönstret men gav snart upp. Så under hela lektionen sprang det omkring en spindel stor som en 10-årings knytnäve!!



Omogna vinbär och pioner



Fritt arrangemang ormbunke, gerbera och långa grässtrån (kanske vass??)



Rönn(?) och en släkting till solros



Nått veset bös, minns inte varför detta blev ett foto, det ser inte färdigt ut



Minns inte vad blommorna heter men den rosa (se närbild nedan) skrivs med kanjina för höna och hjärna höhö...hö...höhö...häh

På promenad i Kyoto

Här kommer lite snapshots från min mobilkamera som jag lyckades tömma över till datorn alldeles nyligen! Håll till godo♫

Jag har skrivit var bilden är tagen under respektive bild!



龍安寺　Ryôanji



龍安寺　Ryôanji



広沢池　Hirosawa ike



広沢池　Hirosawa ike



Det här är templet som finns på 10￥mynten!! (Foto från Shinji Cho)



龍安寺　Ryôanji



龍安寺　Ryôanji


Nedanstående foton är strängt taget inte från Kyoto stad utan från Asahi Beer Oyamazaki Villa Museum of Art som sitt hysteriskt billiga namn är ett jättegulligt museum! Inuti vågade man inte ta några foton men väl ut över trädgården! Det vi ser är blad till vad som antagligen just nu är lotus i full blom!









En tanuki　tro't eller ej :P bilden är tagen av min kompis Kawa-chan när vi åkte till Kyotos djurpark.

Gion-matsuri del 2, med yukata utan regn (^^)v

Med den här crewen drogs det ut på söndagskvällen för att titta på Gionfestivalen i mer normala väderförhållanden!
Vi ser min kära japanska väninna som inte kan prata annat än Kansai-dialekt på bild, överst vänster -Mayuko. Längst bak på högra sidan har vi Shinji 100% korean helt uppvuxen i Japan (med Kansai-dialekt, ja). Längst fram till vänster ser vi Rachel från Oklahoma, en riktigt rar tjej som delar min och Alices japanofili i mångt och mycket. Alice (Satine här i bloggen) själv ser vi i mitten (hon rakpermanentade håret för nån månad sedan, för er som håller koll!!) och längst ner i högra hörnet ser man mig. Det är en svart yukata med strora mörkrosa blommor och djupgröna blad på. Obin (skärpet) är ganska ljuslila och har ett invävt mönster med körsbärsblommor (gunåde den som missar att ha sakura någonstans i sin outfit i Japan!!!).



Vi tog fler purikura-bilder! Tyvärr var det rätt kässt med tid för dekorationer så det blev inte alls lika plottrigt som på lördagen!! Men det kanske gör våra fina kläder mer rättvisa så det må väl vara hänt, dårå ^^

När man går på matsuri i Japan finns det några saker man inte får missa! Det första är att man inte får missa att äta saker på spett (desto sötare alt. flötigare desto bättre!!) allt från okända delar av djur osade med kol (aka grillat) eller ananas på is (eller varför inte kyld gurka på pinne, försäljarna intygade verkligen att det var gott men det var i dyraste laget, 500 yen!). När man har ätit sig mätt på saker som ovannämnda kan man ägna sig åt att fånga guldfiskar ur en damm. Man får en liten skål att fånga dem i och ett verktyg som ser ut som en såndär man har när man blåser såpbubblor. Fast där man har såpan är det överdraget med ett rispapper. Så man har lite tidsbegränsning för pappershelvetet smälter ju!


Shinji, Mayuko och jag gav oss in i en match med firrarna...





Mayuko 3, Shinji 1 och jag 1, så här glad var jag för den!!



Om man vill kan man få med sig sin fångst hem i en liten plastpåse men jag har ju faktiskt bara en månad kvar här så det kändes ovärt. Jag fick ju ett foto ändå liksom (^---^)

Dessutom har jag nog med mina oinbjudna husdjur... En 8cm hundrafoting (de är giftiga!!!!) samt en kackerlacka lika lång (och fet) som min tumme. Båda är framgångsrikt avlivade!!! Hundrafotingarna häller man rykande hett vatten över så att de rullar ihop sig till en tillfredsställande liten rykande hög. Kackisen fångade jag i en burk som jag gav till vaktmästaren (^^;) han sa att han tog kål på den och det får man väl ta och lita på!

Gion-matsuri och en passerande tyfon!

Med start igår är det festival i dagarna 4 här i Kyoto. Det är nåt riktigt stort som går av stapeln och hotellen ska tydligen vara fullbokade månader i förväg för detta event.

Det är Gion matsuri, en tradition från gud-vet-när med en parad där enorma vagnar dras omkring på stans allra cenralaste gator.

Folk klär upp sig i yukata (en enklare sommarvariant av kimono dock tillverkad i bomull och därför alldeles överkomlig prismässigt för vem som helst! Mao jag har också köpt en)och vandrar runt på gatorna med nära och kära och tittar på allt som händer, fångar guldfiskar ur vattenbassänger medelst en liten papperssked (ja, typ! det ser ut som en platt sked eller nåt sånt ju) och äter kanderade äpplen, köttspett, okonimiyaki eller vad annars som kan falla på läppen från gatuförsäljarnas utbud.

Tyvärr bestämde sig tyfon nummer 4, den största på 3 år att dra förbi Kyoto under gårdagen så festvalens första dag blev mer eller mindre dränkt.　Som tur var blåste det inte så mycket på dagen eller tidiga kvällen men på nyheterna i morse sa de att det fallti 71 mm regn under en timme under lördagen i Kyoto. Antar att de inte behöver oroa sig för vattenbrist ändå då iår.

Jag har sedan länge varit inbokad för den här helgen med kompisar så vi lät inte regnet påverka oss mer än att vi skippade långa bomullskläder för att slippa gå omkring och vara dyngsura hela dagen.

Ja tillåt mig att presentera Kaori förresten! Vi tar en kurs tillsammans och en dag så dök hon bara upp där jag var och sedan den dagen är vi jättegoa kompisar.
Vi passade på att torka lite och ta purikura-bilder igår, ett urval:




Det blev en massa fler men dessa fick jag också skickade till min telefon så jag passade på att lägga upp dem!! Vi gapskrattade i princip hela tiden vi tog korten vilket man kanske kan se.

Den med papegojorna tillägnar jag speciellt till min pappa, på nåt sätt tror jag att det kommer att få honom att dra på smilbanden.

Tack alla för uppmuntrande kommentarer med anledning av fortsatt blogg!!!!♡♪♫★♡

Idag söndag ska jag kila förbi på kvällen igen men innan dess ska det hinnas med lite studier jag har två tentor samt två inlämningsuppgifter att fixa t.om denna vecka är slut. Sen har jag 3 salstentor nästa vecka också... Men sen är det sommarlov som gäller!!!

苺 Jordgubbar 苺 samt Golden Week

Idag blir det ett vansinnigt hopkok av olika saker tror jag, ursäkta för spretigt inlägg!

Först och främst vill jag tacka Kalle/Kallewoof för kommentaren på min senaste post på bloggen (om vänner). Jag är mer än villig att skriva under på svenskars och japaners sociala likheter. Inga är så bra på att hålla en aktiv konversation om väder etc etc som vi. Det vill säga att hålla igång en konverstation med kallprat.
Jag tror att svenskar och japaner är mer lika varandra än säg, amerikaner och japaner.
Vi svenskar har ganska bra koll på amerikaner eftersom vi kan alla deras TV-program, filmer, musik, populärkultur, deras språk etc etc. Men amerikaner har skadligt dålig koll på oss svenskar....! Jag har haft fler kulturkrockar med amerikaner än med japaner sedan jag kom hit!!

Nå, det kan ha med min personlighet att göra också (--_--;)

För att fortsätta med japan/svenska likheter så vill jag fortsätta med att berätta om killen som jag träffade efter att ha gett honom en lapp med min mobil-mailadress på (det var i julas, se inlägg då). Jag var hans första kompis som inte var japan. Efter att ha pratat en stund om det ena och det andra, käkat lite kommenterar han rakt ut i luften (alltså utan att riktigt tänka sig för) "att vara med dig är ju som att vara med vilken kompis som helst!". Som att han trodde att det skulle vara annorlunda bara för att jag är utlänning haha. Han envisades med att säga att jag måste vara en väldigt japanskt lagd personlighet...!
Jag vill väl gärna tro det men får nog erkänna att min svenska uppväxt och hans brist på andra utländska vänner bidrog. Hans bild av utlänningar är helt baserad på vad han läst och sett på TV/film!

****☆☆☆********★★★******♪♫******★★★*******☆☆☆******

För att ge en liten rapport på skolarbetet (jag vet att föräldrarna i alla fall brukar fråga...!) så har man väl kommit in i en slags lunk nu. Man vet vilka lärare man behöver hålla tand för tunga hos, vilka man alltid fattar vad de säger och vilka man måste sitta längst fram och vara superkoncentrerad hos.

Min tristaste lektion är på måndag morgon med en lärare som gillar att säga irriterande saker för att få en reaktion. Jag HATAR henne intensivt, så jag undviker helst att säga nåt alls om jag kan.

Genus-kursen är intressant eftersom det är ett ämne jag läst mycket om på min fritid i Sverige bara av skirt intresse. Här börjar vi från början och får allt förklarat som om man inte hade en aning om någonting vilket är jättebra för då hinner jag lära mig alla kanji! Det är väldigt spännande rent linguistiskt eftersom man sätter ihop kanji (piktogram) för att få betydelser som "samma・kön・kärlek・person" jag menar homosexuell, om man ska fatta det direkt man läser det måste man ju vara grek (ojj jisses vilket skämt det blev, kanske bara brorsan som fattar! en ny bottennivå nådd OCH DET VAR INTE ENS MENINGEN!).

Ikebana-klassen är fortfarande den jag hoppas mest på men denna veckan fick vi rosa och vita blommor IGEN. Fasen bara för att håller på med blommor måste vi väl inte ha det allra puttinutigaste? Den här gången var det dock 5 vasstrån, 3 gerberor, små vita blommor (baby's breath på engelska) samt ormbunksblad. Jag var tyvärr oinspirerad... Jag tog hem dem fast var så klart tvungen att ta ur dem ur det ursprungliga arrangemanget (i ikebana har man som en liten spikmatta där man sticker fast blommorna i så att de står perfekt som man arrangerar dem, om man inte ångrar sig för då ser de alldeles söndertuggade ut. Ja, jag vet av egen erfarenhet.).



Så här såg det ut när jag var färdig i klassrummet...



...och detta är några dagar samt en cykelfärd senare. Notera att min mango-konservburk är öppnad uppochner. Det är et fashion statement. Så det så.


♫♪♫♪*******♫♪♫♪*******♫♪♫♪*******♫♪♫♪*******♫♪♫♪******

Annars så ser jag till att inte få järnbrist genom att äta färska jordgubbar ett par gånger i veckan!! Det är säsong nu, önskar bara att de kunde göra något för min
hjärnbrist också... :P

。。。。。。。。。。。♡。。。。。。。。♡。。。。。。。。。♡。。。。。。。。

Just nu är vi precis i begynnelsen för vad japanerna kallar Golden Week. Det är den längsta sammanhängande ledigheten har jag hört. Det är en massa olika helgdagar samt första maj som har råkat hamna i en klump som ger en viss ledighet om dagarna inte sammanfaller med vanliga helgdagar. I år gör det lite det så vi får inte så långt ledigt.

Men måndag går bort (banzaiiii) sen har jag en föreläsning på tisdag och en på onsdag vilket känns rätt soft. Torsdag och fredag blir lediga! Det är helt ok för mig.

På onsdag ska jag gå på ett konpa (fest med lika antal killar och tjejer), på torsdag eller fredag hänga med en kompis från kören och lördag blir det karaoke i Osaka!

Annars har jag inga riktiga planer... Jag menar som att åka långt bort eller så, alla gör så mycket så det kommer att vara folk överallt och det känns rätt b. Jag menar när jag har ett schema som tillåter utflykter på vardagar ibland!


Ok, det var nog det för nu, jag ska nog försöka ta mig samman o uppdatera oftare...!

vänner ?

Det svåra med att komma ny till ett okänt ställe, må så vara en ny skola, en ny stad eller en y världsdel, är att man måste börja helt från början med allt.

När jag flyttade till Skåne och pluggade i Lund tyckte jag att det första året var jättesegt, det var svårt att komma igång och skaffa kompisar och långt att pendla från Landskrona varje dag. Men man började ju ändå på sitt personliga nätverk redan då och flera av mina närmaste kompisar lärde jag känna under den här tiden. Andra året gick så mycket smidigare, man lärde känna vänners vänner och det kom in nytt folk i ens befintliga kretsar automatiskt. Det tredje året hade det eskalerat till att så fort man pratade ordentligt med någon så kände de någon annan som man själv visste vem det var.

För att fortsätta den här historien så måste jag ju knyta ihop det med Japan (som ju är anledningen till att den här bloggen skrivs öht). När man kom hit kände man ingen i Kyoto, ingen av de andra utbytisarna och kände bara till stadens geografi i väldigt vaga drag. Lära sig hitta det gör man ju efter ett tag och kartor finns ju så det är mest spännande. I boendet fanns det också fullt med andra människor i precis samma situation som en själv så bland dem var det väldigt lätt att få vänner att hitta på saker med.

Fast det är väldigt dubbelt att hänga med utbytisar. Å ena sidan har man mycket gemensamt och det är lätt att prata eftersom alla i princip pratar engelska. Å andra sidan finns det grupper som inte har någon kontakt med japansk kultur eller japaner alls förutom på japansklektionerna. Med andra ord måste man se till att inte ge sig i lag med utbytisarna för mycket, då missar man ju hela grejjen med att vara i Japan!

Så vad har man för val då? Ja man gör ju så klart vad man kan (och har man turen att ha en utbytis-kompis som pratar ungefär lika mycket japanska som en själv och dessutom är intresserad av japansk kultur och att skaffa japanska vänner är det väl en smal sak. Äta kakan och ha den kvar är alltid toppen så klart).

Att skaffa japanska vänner är mycket lättsvårt.

Lätt om man bara vill ha folk som man kan kalla vänner.

Svårt om man vill stå dem riktigt nära och att de skall gilla dig som person och inte din coolhetsfaktor som exotiskt utställningsobjekt ehumm jag menar utbytesstudent.

Om man bara gör sig tillgänglig för folk så att de kan prata med en, säg via forum på internet, engelsk konversationsträff eller en klubb för internationellt utbyte, kommer du fram i drösvis och ber en berätta om sitt land så att de kan sucka och säga "jag har alltid velat åka dit!!" och "snälla du MÅSTE lära mig svenska/engelska sen" osv. Det är så uppenbart att de bara säger det för att vara trevliga men det klingar så falskt när man hört det 10 gånger innan redan för dagen.

Än läskigare kan det dock bli. Om man går med på att göra något slags utbyte. Engelska-japanska eller svenska-japanska och man faktiskt träffas för att plugga tillsammans. Och man känner att personkemin inte riktigt funkar, fast de håller fast vid en helt desperat för att man är den enda personen som de har att lära från. Man liksom låtsas vara vänner och sitter där och äter sin lunch tillsammans men allting smakar grus för man vill bara åka hem från den jobbiga situationen.

Fast det kanske ligger på mig. Jag blir ganska stressad när folk säger att de gillar Sverige "ehhh, jahaaa, ehum, alltså, jaa tack!" säger jag. Sen när de tittar så där uppfodrande på mig, som om de väntar på att jag ska förklara hur fantastiskt Sverige är och att de verkligen BORDE åka dit så känner jag smaken av grus igen. Jag vill inte vara i Sverige, om jag inte kunde skiljas från Sverige skulle jag väl inte tusan fara iväg på ett års utbyte!! En landsflykting måste väl inte bli en representant och inkastare? Räcker det inte med att jag är en levande reklampelare för Sverige eller??

Min bästa grej i de här lägena är att börja skämta, "såå du gillar Sverige?! Och jag gillar Japan, kan vi inte byta nationalitet med varandra!".

Jag undrar om jag någonsin kommer att lära mig att undvika folk som söker upp ens sällskap bara för ens nationalitet. Det gör mig inget om folk säger att de vill lära känna utlänningar, bara de vill bli ens vän och lära känna en som person men att samla på utändska vänner...

Så nu undrar man hur mycket man hinner med på 1 år på ett nytt ställe. Hur skulle det vara om man hade 3 år på sig. Hur snabbt växer ens nätverk i ett främmande land jämfört med hemma?

PS nu har jag fixat så att länkarna funkar så gå och kolla upp de fina grejerna jag har samlat ihop för er!!

Ännu mera blommor!

Idag var jag på min första klass i ikebana, japanskt blomsterarrangemang. Eller rättare sagt min första där vi fick prova att göra själva. Det är rätt mycket att tänka på och förvånansvärt mycket mätande(!!) innan man är färdig.

Det här är rosor och en blomma japanerna kallade för ストック　（stock?) Inte mitt val av blommor eller färger (alla fick samma). Läraren är jättetrevlig och har gjort fantastiska arrangemang som jag hoppas kunna hitta länkar till så att ni också kan få se.


***

Sakura ・ lektionerna ・skolklubb・ホストハラ

Sakurasäsongen är över! Under två veckor har Kyotos gator, parker och så gott som alla platser som har möjlighet för minsta lilla träd att växa, fyllts av körsbärsträdens marshmallowaktiga; tyngdlösa, rosavita, puffiga blomsterklasar. I alla parker med anseende har det bretts ut presseningar på marken och man har samlats med sina vänner, sina grannar, sina kolleger eller vilken annan grupp som man möjligtvis skulle kunna tänka sig att samlas med för att beskåda sakuran samt intaga medhavd picknickmat och dricka.




Skillnaden mellan körsbärsblom hemma och i Japan är att blommorna här slår ut innan det kommer några som helst blad. Blommorna växer också väldigt tätt och fyller upp grenarna ordentligt. Som stora puderpuffar. Den andra stora skillnaden är att de verkligen finns överallt. Man går runt ett gathörn där man gått hundratals gånger förut men helt plötsligt måste man stanna och dra efter andan för ens vanliga gata är full av dessa underbara skira blommor som man aldrig hade kunnat föreställa sig.


Jag gick till Hirozawa-ike, min lilla sjö jag brukar promenera till och lyckades fota sakura i solnedgången. Bilderna är söta men det är ingenting emot hur det var att vara där. Det var en ganska blåsig dag men det var varma vindar som hade med sig lukten av luften som alltid kommer att vara mest förknippad med Japan för mig. Det är lukten som slog emot oss när vi kom av tåget första gången i Japan i 30-gradig hetta och luftfuktighet jämställt med mammas växthus i mitten av juli. Lukt eller fukt jag vet inte riktigt förresten. I vilket fall så påminner den mig om hur mycket jag älskar Japan, på samma sätt som det gör att gå förbi ett café där man satt och var alldeles nyförälskad med en pojkvän någon gång i tiden.



Så vidare med skollivet då. Har precis avslutat min första vecka som seiki-student. 3 lektioner i veckan har jag japanska. Enligt lärarnas utsago skall där övas på att ta anteckningar på föreläsningar på japanka och liknande, alltså en slags stöd för att klara av de vanliga lektionerna på japanska. Utöver det har jag satt upp mig för 2 kurser som ges på engelska, Welfare in Asia samt Japanese Society, två klasser som verkar kunna bli intressanta. Resterande klasser är på JAPANSKA då alltså! Jag har satt upp mig för en kurs i genusvetenskap, en om media och det moderna samhället, någonting som kanske kan översättas med konstvetenskap. Det finns klasser riktade till utländska studenter men som hålls helt på vanlig föreläsningsnivå på japanskan, jag tar undervisningsteknik för japanska, japansk lingvistik (aktigt, väldigt fri med översättningarna här) samt Japans historia.
Och sen har jag satt upp mig på en kurs helt och hållet för nöjet, faktum är att jag betalar för att ta den. Det är en kurs i ikebana, japanskt blomsterarrangemang.



För att ytterligare tala om nöjen har jag också lyckats hitta en サークル (skolarrangerad klubb för studenter) som är en kör! Å vad jag har saknat att sjunga med andra människor! Det är minst 4-stämmigt och runt 50-talet deltagare, alldeles, alldeles underbart :D Kören övar 3 gånger i veckan fast inte alla gånger på mitt kampus så jag hinner inte med att gå på alla. Folk är jättetrevliga och öppna som extra grädde på moset. Det är jättekul att vara ensam från alla andra utbytisar och allt engelsktalande som någonsin skulle kunna finnas. Här är det bara japanska som gäller och det funkar!! Jag fattar körinstruktionerna, jag kan hänga med i småpratet runtomkring jag klarar verkligen av att vara en del av den här gruppen! Det är så spännande! Naturligtvis får de förklara vissa ord för mig ibland men det känns ändå som att allting flyter på bra, oftast fattar jag ändå av kontext vad för slags ord de antagligen sade.




Det har också hunnits med att vara helg och Satine och jag har hittat på en nya lek när man går omkring på Kyotos gator om kvällarna. Vi kallar det ホストハラ (hosuto-hara). Det går ut på att prata gratis med hosto-killar som står i gathörnen och väntar på kunder (jag antar att det är dags att förklara det här systemet någon dag...! Att vara en hosuto (host) handlar alltså inte om prostitution av kropp men väl omtanke och intresse. Snygga och eller trevliga killar kan som yrke medan de är unga jobba som en slags personlig underhållare för flickor med för mycket pengar. Som en ställföreträdande pojkvän att gå ut med. Killarnas jobb är att vara trevliga, söta och helt fokuserade på sin kund. De får betalt per timme och/eller per glas/flaska såld sprit. Priserna för vanlig alkohol är satta till fantasihöga summor och det är tydligen lätt att bli runinerad på såna här ställen. Det får räcka med förklaring för nu tror jag.) Nåväl, "-ハラ"-delen av vår lek är att man måste chocka dem på något sätt. Vi gick ut lätt och chockade dem genom att vara utlänningar och prata med dem på japanska (lätta poäng, 99% av alla japaner BLIR verkligen chockade av japanskt tilltal och därefter en uppföljande konversation på deras modersmål).

Nästa gång får vi höja ribban.

Pladder

Läser ibland modereportage på nätet och det verkar som om japanskt mode har uppmärksammats i samband med en modevecka här som nyligen avslutats. Här finns lite roliga bilder ＞＞ http://tokyotidbits.blogspot.com/

Undar om alla kommer att se ut så här när man kommer till skolan om en vecka.... ja det återstår att se.

Imorgon ska jag åta för att se Takarazuka, en teatergrupp bestående av enbart kvinnor. I alla roller. Androgynitet MUCH! muhahaha

och sen... ja det är klart att jag ÄLSKAR det här http://www.youtube.com/watch?v=NuVdsRjMQlU
Har gått och nynnat på den här sedan Satine visade den för mig för några dagar sedan. Total hjärntvätt :D

Annars har Satine matat mig med animen 『Okuran hosuto-bu』ホスト　キャァァ　♥　ehm ja hur som helst bara folk med specialintresse tror jag...

*förvirrat inlägg idag men helt plötsligt fick jag en massa tid och pluggade och sov och åt nåt konstigt (inte svamp, vad jag vet) och nu harn min hjärna blivit helt ばらばら, ehm japp, det blir säkert bättre, någon gång*

最近どう？ Hur har du haft det på sistone?

På något vis har en massa dagar av mitt till synes oändliga vårlov passerat. Det är redan en månad sedan föräldrarna åkte hem härifrån... Fast det känns faktiskt länge sedan när man tänker tillbaka på det!

Så vad HAR jag hållit på med sedan sist... Kollat på en väldans massa TV-draman, hängt med Satine, dejtat diverse folk, lekt med mina japanska vänner (som inte försvunnit till sina föräldrahem eller på språkresa över lovet!), lärt mig laga några fler japanska rätter, gått på en massa härliga promenader och självklart en del uteliv.

Någon vecka efter att mor och far åkt hem började plommonen blomma på allvar. Jag har verkligen gått loss med kameran ... Enjoy! detta är bilder tagna i 北門天満宮（Kitamon tenmangu).












Så annars om jag fortsätter berätta vad jag hållit på med...
ehh jo.


jag har lärt mig att killar som letar efter en dejt på internet inte är särskilt snygga.... Hur rara och trevliga de än är letar de efter tjejer på internet pga av blyghet och/eller ofördelaktigt utseende ＞＜;;;
och om man sen råkar vara snäll mot dem... ja då blir man översvämmad med mail om vad de har gjort på jobbet idag och hur vädret varit sen senast och gud-vet-vad som man INTE bryr sig om.
japp jag har lärt mig lite läxor. Att lämna ut sin mobilmail till folk ger vissa storhetsvansinne och att sedan komma överens om att kanske ses nån gång kan leda till ett mail på Alla Hjärtans Dags morgon "jag vill ha choklad" från nån typ som man inte känner (ja det är sant!!! Fatta fräckheten!). Man kan också få stå ut med mail som "jag är hemma〜”　från folk som är ensamma och bara vill att nån ska svara "välkommen hem". Jag är väldigt trött på det just nu. Var iväg igår och träffade ytterligare en person som jag mailat mycket med på sistone och kände att det var den sista grisen i säcken på lång, lång tid. Jag har mitt namn och mina födelsedata fullt synliga och antog däreifrån att folk i ungefär min ålder skulle kontakta mig. Generellt är det också så, det är mest folk mellan 20 och 25 som hör av sig. Men människan från igår var GAMMAL. :S
Urk näe. som sagt nu får det vara nog.




Jag har fått några riktigt goa kompisar via nätet dock! Sumie-san som skall bli lärare i japanska om något år. Vi brukar ses över en kaffe eller lunch någon gång varje vecka. Hon är som en japansk storasyster för mig och jag är jätteglad att jag träffade henne. För några veckor sedan for Sumie-san, jag och Alice iväg till Osaka i ottan och köpte billiga biljetter till första dagen på Osakas sumoturnering (om man är där före 9 på den aktuella dagen kan man köpa biljetter för 2000 yen! Men bara en biljett per skalle så alla som vill gå får se till att köa).
Eftersom det bara är kassa brottare på förmiddagen så gjorde vi en tur på stan. Vi gick på caféer, kollade på en film (Bobby, amerikansk film men jag kan gott rekommendera den, den var riktigt spännande och en historia som jag inte riktigt kände till plus duktiga skådisar och en snyggt upplagd handling) och gick i affärer innan vi vid 4-tiden bänkade oss för gräddan av sumobrottarnas matcher.

Det blev riktigt spännande eftersom Sumie-san var insatt och kunde berätta om de olika gubbarnas historia och vad de presterat innan och vad man kunde förvänta sig av dem et cetera. Det allra bästa var dock den sista matchen, där den allmänt erkände och högt ansedde utländske brottaren åkte ner mot en av japanerna! Jag svär att varenda sittkudde i hela salen singlade ner mot brottniggsringen en sekund efter att alla fattat vad som hänt. Tydligen gör japanerna så här när det händer något oförväntat och/eller bra. Jag tyckte att det var oerhört tufft! Alla jublade och visslade medan duvblå sittkudar förmörkade ljuset för ett par ögonblick.

Jag önskar att jag hade snabbare kamerainstinkt. Missade ögonblicket.... Dessutom hade jag inte batteri....
Men ändå det var coolt att jag fick gå på sumo igen (första gången gick jag med Gifu-programmet)



J-draman jag kollat på sen sist

Hana yori dango säsong 2 『花より男子 returns 2』
http://www.tbs.co.jp/hanadan2/

Fortsättningen på Hana yori dango. Om skoltjejen Makino Tsukushi och skolans fyra heta och rika killar som av någon mystisk anledning har blivit kompisar med henne. En av dem har till och med varit tillsammans med Tsukushi men på sistone har det varit lite dåligt med kontakten. Om man inte är van vid japanskt skådespeleri ser det hela mest överspelat och fullt av skådespelare med vansinniga egon/kläder/frisyrer. Inte att rekommendera för den Japan-ovane tror jag. (sista avsnittet går på TV på fredag, tror jag!!!)

Kimi wa petto 『君はペット』
http://www.tbs.co.jp/kimipe/

En serie om en karriärkvinna som är (alldeles för?) stark och envis och vältbildad för att hinna med/klara av ett parförhållande egentligen. I första avsnittet hittar hon en ung kille medvetslös och till synes övergiven i en låda utanför sin dörr. Hon tar in honom i sitt hem och ser till att han klarar sig. När han vaknar till medvetande frågar han om han får stanna och hon svarar, på skämt, att visst får han det om han blir ersättare för hennes älskade hund som hon hade som barn. Det låter ju helt galet kinky men som del av dealen så är det INGET sexuellt.
Det är en underbart söt serie!! Den gör typ hela världen rosa och fluffig! Satine och jag satt uppe en hel natt och såg avsnitt 1 till och med sista i ett stäck...Ladda ett i taget man kan inte riktigt sluta.... (ett par år gammal)


Sore wa totsuzen arashi no youni 『それは突然嵐のように』
http://www.tbs.co.jp/sorewa/contents.html

En kvinna som varit hemmafru i ett antal år tröttnar på att gå hemma och går tillbaka till sitt gamla jobb igen (hon verkade uttråkad, who can blame her). Hon springer på den här dansläraren flera gånger, och han verkar gilla henne... Har inte sett mer än 3 eller 4 ep ännu men den är intressant och har dessutom den här underbara (oöversättliga) ordvitsen

「ジェンダーロールってどんなケーキ？」 jag skrattade så att jag dog och grät samtidigt.... En kommentar om könsroller alltså.

Den unga killen i den här serien spelas av samma skådespelare som var med i 『Kurosagi』men han har äckligt blekt hår och ser allmänt undernärd ut så dregelfaktorn är lite mer normal i den här serien.


japp sen då... Vet inte vad mer jag hittat på...motionerat varje dag...nu har jag gått ner de 4kg som jag gått upp sedan jag kom hit :S

*uppdaterar*
Jo jag var iväg till ett ställe som heter Arashiyama (嵐山）där det finns en park med apor. Hade inte sett till så många apor runt om i Japan trots att de tydligen finns vilda i skogarna.

När man går in i apparken blir man tillsagt att undvika att man inte får mata aporna och INTE titta dem i ögonen. Jag vet generellt att man inte ska titta djur i ögonen så jag fick någon slags knäpp och tänkte på det hela tiden!!
Efter att ha följt en stig som slingrade sig upp längs bergssidan fick vi slutligen se apor i alla fall!
Den första jag såg låg och sov högt upp i ett träd så honom kunde jag inte titta i ögonen. När vi kom fram till toppen av det lilla berget vi klättrat upp på fanns där en liten grusplan och ett hus. Man kunde gå in och sätta sig i huset och genom fönstret på alla apor som svärmade omkring överallt. Man kunde också köpa några äppelbitar och ge till aporna om man ville. Jag avstod båddera och stannade utanför och undvek för fulla muggar att titta de små varelserna i ögonen. Sen tog jag några bilder





*