Okinawa tur och retur i juli ★沖縄★

Hallojs!
Här kommer lite gammalt grojs som jag inte har örkat lägga upp på sidan, vassegoa idag bjuder jag på lite bilder från Okinawa, samlingsnamn för Japans sydligaste småöar.

Jag, Alice och Mayuko reste ner på fredagmorgon (flyg från KIX 2 timmar) och stannade på ett hotell vid stranden över två nätter för att återvända till en betydligt gråare Kansai på söndagförmiddagen.

När man talar om Okinawa kommer ord som shiikwasa, gôya, shiisa-, shyanpuru med mera upp.

Så här en månad i efterhand kan jag ju inte säga annat än att jag fortfarande är helt förälskad i havet där.... Annat intrycksmässigt är alla kackerlackor man såg springa omkring på gatorna på ett sätt som fick dem att mest av allt påminna om herrelösa hundar.

Över till mina grusiga engångskamera-bilder



Fotograferat av Alice Smith denna bild samt den första i denna post är bilder från en slottsruin.

Exotiska blad. Typ

Shiisa-, en slags skyddsande/lejon/gud etc som finns utanför nästan varenda byggnad i Okinawa. Traditonellt skall det dock vara två på var sida om portar etc (påminner rätt mycket om ingångar till tempelt etc fast de här är ganska små).
Mamma kolla!! Det finns myskisar på den här sidan av jorden också!

The crew: Alice/Satine, undertecknad samt lilla söta japanska Mayuko

Solnedgång första dagen (taget med min mobilkamera, alla små bilder kom den vägen)


The crew första dagen, vi rusade ner till havet så fort vi kom fram. Det var helt underbart och vi lång i i flera timmar, tills det blev mörkt och badvakten sa till oss att gå upp. Och ja, Alice badade i det hon har på sig på bilden. Orka köpa baddräkt tjejen!!


Vi bodde på det här hotellet....♡　Turistigt men ack denna frukostbuffé och stranden..... suck


Utflykt till en vacker klippa och underbar utsikt över havet!! Kolla färgen


Frukt som inte är ananas... Men typ lika stor. Såg tung ut. Jag fotade kvickt och såg sedan till att vara ur vägen.


Maaat! Det blev buffé en av kvällarna också... Lite i dyraste laget så vi jobbade på att få valut för pengarna här är rond ett.... det blev många fler omgångar innan vi stillsamt troppade tillbaka till vårt 4-bädds rum på sjunde våningen.

shiikwasa är en citrusfrukt som påminner om en blandning av lime och grapefrukt, fast inte så tokigt sur. En favvis

gôya ser ut som en gurka som infekterats av aliens (den har en massa piggar och ser allmänt sinnesförmörkad ut). Har en vansinnigt bitter smak som okinawianerna påstår upplevs som svalkande i värmen. Jag pallar inte den bittraste varianten men den mildare funkar alldeles OK :9

shyanpuru är om jag förstått allt rätt ett sätt att tillaga mat. Som en wok man köper i Sverige. Grönsaker och ibland strimlat fläskkött. Finns olika kombos.

When in Japan missa förtusan inte Okinawa, underbart ställe och helt annorlunda från huvudöarna!


Nu snart drar jag iväg på nya äventyr i på ön Shikoku! 楽しみにしてね♫

Gion-matsuri del 2, med yukata utan regn (^^)v

Med den här crewen drogs det ut på söndagskvällen för att titta på Gionfestivalen i mer normala väderförhållanden!
Vi ser min kära japanska väninna som inte kan prata annat än Kansai-dialekt på bild, överst vänster -Mayuko. Längst bak på högra sidan har vi Shinji 100% korean helt uppvuxen i Japan (med Kansai-dialekt, ja). Längst fram till vänster ser vi Rachel från Oklahoma, en riktigt rar tjej som delar min och Alices japanofili i mångt och mycket. Alice (Satine här i bloggen) själv ser vi i mitten (hon rakpermanentade håret för nån månad sedan, för er som håller koll!!) och längst ner i högra hörnet ser man mig. Det är en svart yukata med strora mörkrosa blommor och djupgröna blad på. Obin (skärpet) är ganska ljuslila och har ett invävt mönster med körsbärsblommor (gunåde den som missar att ha sakura någonstans i sin outfit i Japan!!!).



Vi tog fler purikura-bilder! Tyvärr var det rätt kässt med tid för dekorationer så det blev inte alls lika plottrigt som på lördagen!! Men det kanske gör våra fina kläder mer rättvisa så det må väl vara hänt, dårå ^^

När man går på matsuri i Japan finns det några saker man inte får missa! Det första är att man inte får missa att äta saker på spett (desto sötare alt. flötigare desto bättre!!) allt från okända delar av djur osade med kol (aka grillat) eller ananas på is (eller varför inte kyld gurka på pinne, försäljarna intygade verkligen att det var gott men det var i dyraste laget, 500 yen!). När man har ätit sig mätt på saker som ovannämnda kan man ägna sig åt att fånga guldfiskar ur en damm. Man får en liten skål att fånga dem i och ett verktyg som ser ut som en såndär man har när man blåser såpbubblor. Fast där man har såpan är det överdraget med ett rispapper. Så man har lite tidsbegränsning för pappershelvetet smälter ju!


Shinji, Mayuko och jag gav oss in i en match med firrarna...





Mayuko 3, Shinji 1 och jag 1, så här glad var jag för den!!



Om man vill kan man få med sig sin fångst hem i en liten plastpåse men jag har ju faktiskt bara en månad kvar här så det kändes ovärt. Jag fick ju ett foto ändå liksom (^---^)

Dessutom har jag nog med mina oinbjudna husdjur... En 8cm hundrafoting (de är giftiga!!!!) samt en kackerlacka lika lång (och fet) som min tumme. Båda är framgångsrikt avlivade!!! Hundrafotingarna häller man rykande hett vatten över så att de rullar ihop sig till en tillfredsställande liten rykande hög. Kackisen fångade jag i en burk som jag gav till vaktmästaren (^^;) han sa att han tog kål på den och det får man väl ta och lita på!

Roadtrip -första dagen-

På onsdagens morgon samlades jag, Karro och Carla på stationen i Kyoto för avfärd mot Kobe. Väl där hyrde vi en nätt liten bil för oss tre. Carla var vår utmärkta förare under hela resan, med erfarenhet att köra i vänstertrafik och dessutom pendla med bil genom Sidney i rusningstrafik under bältet kan man ju inte vara annat än impad!!
Vi hade också en GPS-navigatör som var till god hjälp (när vi väl fått styr på den!!)
Från Kobe for vi till Awaji, en liten ö på vägen till Shikoku som är en mycket större ö. Vi stannade i Naruto för att titta på en whirlpool (vad tusan heter det på svenska!!!) och passade på att äta en härlig fisklunch innan stömmarna hade blivit så starka i vattnet att man tydligt kunde se vattenmassorna snurra runt och höra dem fräsa.

När vi sett oss mätta på utsikten äkte vi vidare i bilen. Målet var Dôgo, en liten stad på andra sidan av Shikoku nästan. Det tog sin goda tid att köra men vi stannade för shabushabu (med reservation för stavningen). Det är en gryta som man tillagar vid bordet. Man får in en gryta med vatten och en tallrik med kött och en med grönsaker. Sedan får man efter egen smak koka till vegetabilierna innan det är dags för köttet. Köttet är skuret i tunna skivor som man doppar i grytan som vid det här laget kokar och bubblar friskt. Under tiden som det tar att säga "shabushabu" plaskar man runt med köttet sedan tar man upp det med sina ätpinnar och doppar i dressingen/doppsåsen som man också har fått in. En för grönsakerna och en för köttet. Sedan fiskar man upp vad man vill ha ur grytan, också det med sina egna pinnar och äter. I vår gryta var det purjolök, shiitakesvamp, tofu och kinesisk kål (nappa? vad tusan heter den på svenska??) plus en sallatsart som påminde om eklövssallat.

Vi övernattade i Dôgo på ett Minsyuku (民宿）och bodde i ett rum med tatamimattor, kotatsu och självklart futoner att sova på. Utan frukost kostade det oss runt 4000 yen var för ett stort rum att dela på.



Kotatsu är ett bord med filtar och ett VÄRMEAGGREGAT undertill ♡ Vi drack té och åt hemodlade mikan (en speciell sorts klementiner som är väldigt söt och god!) och värmde oss på kotatsun innan det var dags att dråsa i säng efter en lång dag. Medvetna om att vi hade ett spännande schema för nästa dag!

Platser jag har varit på, saker jag ätit

I söndags blev jag inbjuden till Sawa, Marcus flickvän, på takoyaki-party. Det bjöds på mängder av god mat, bland annat en kycklingsallad bestående av kyckling från någon slags konserv blandat med corn flakes och majonäs (tror jag) och sedan upplagt på chips och salladsblad, jättesynd att jag inte har något foto, det var verkligen gott i alla fall! Sedan var där också ugnsstekt kyckling marinerad i marmelad och soja (tror jag) det var också gott men jag fattar inte hur det inte brände i formen med så mycket sött och lättbränt i. Huvudrätten var ju då de snart i den här bloggen berömda och (ö)kända bläckfiskbollarna. Fast de gjorde bollar med andra saker i också, ooooost till exempel och korv. Tyvärr kom jag sent (hur många gånger försover man sig till klockan 2 =S )så jag fick inte se hur saker och ting lagades till. Efter den enorma festmåltiden fick vi cheesecake, helt osannolikt och jag visste redan att jag skulle känna av glutenet så jag passade på att äta av allt jag inte tål men det blev inte så farligt ändå i slutänden.

Vi åkte sedan från Sawas hem mellan Osaka och Kyoto till Kobe medelst tåg. Det skulle beskådas illumination av staden. Det var väldigt vackert men jag önskar att vi haft lite mer tid att vara i Kobe, det verkade vara en väldigt bra stad! Definitivt en ort jag måste undersöka mer och dessutom ligger den bara en timme härifrån. Även i Kobe pratar man Kansai-dialekt och det är bra tycker jag ♡

Det blev en trevlig och ganska stillsam kväll med Sawa och två av mina klasskamrater (från Tyskland). väldigt trevligt att få prata mer med Sawa också!



Här kommer en bild på något jag åt för några veckor sedan. Utan att tveka stoppade jag bara i mig det efter fotograferingen, något som gjorde väldigt stort intryck på Emily och AJ som var med vid tillfället ^^
Ja mig själv också, om jag ska vara ärlig, ser det inte läskigt ut så säg!! Det var lite segt (såna här djur är ofta det) men också kryddigt med wasabi och purjolök på. Inte illa men ingen favoriträtt som jag kommer att gå och längta efter heller antar jag.


Och slutligen en insikt eller ett tips kanske. Om man vill stöta bort en potentiell partner snabbt och effektivt kan man börja med att prata om hur man dejtade andra medan man hade ett seriöst och långvarigt förhållande med någon annan. Funkar inte det kanske man kan fortsätta att berätta om könsjukdomar och om personen fortfarande är intresserad ska man nog ringa polisen och anmäla att man har en stalker.

Jag drar iaf öronen åt mig vid punkt ett, やっぱりjkだった　(;_;)

大阪 (Osaka) rond 2

Redan en vecka efter första Osakaturen blev det dags för nästa. Satine och jag bestämde oss för att prova en annan klubb den här gången och lika oförberedda som förra gången tog det oss en ganska god stund att irra rätt (smart att dra till en storstad utan en ordentlig karta men gött att kunna prata japanska så att man kan fråga i princip vem som helst om vägen). Efter att ha varit och kollat på ett ställe som inte hade någon klubbverksamhet för kvällen (bara pub) men en hjälpsam (och snygg) bartender som gav oss väganvisningar till ett annat ställe som var öppet för kvällen och låg inom promenadavstånd. Den här klubben var mycket mer lik de uteställen man är van vid hemifrån (Saza*e från förra veckan hade väldigt läcker inredning, t.o.m toaletterna var designade!). Denna veckas klubb var mycket folkligare så till vida att det var mer blandat klientel, mycket gaijins (utlänningar), サラリーメン （kontorsarbetare =kostymnissar) och dansanta japaner så klart. Men snygghetsfatorn var inte så vansinnigt hög här som tidigare och folk var mycket mer framfusiga. Satine ägnade sin kväll åt att rymma från övermogna kontorsfarbröder mer än 10 år äldre än henne och jag min åt att undvika lite väl rättframma sydamerikaner som av någon anledning verkade finnas överallt. Så det blir ingen retur till Sam and Dave på mycket länge har vi lovat varandra. Det var ändå trevligt bitivis, vi dansade och det blev en väldigt billig kväll eftersom det var nedsatt pris på inträdet för tjejer (och ändå var det fler killar än tjejer på plats verkade det som!) och folk bjöd oss på drinkar högt och lågt. Galet galet men lite ångestaddat på samma gång. Haha. Ganska sent på kvällen dök en del folk upp från det andra stället vi gick till förra veckan, de var fortfarande trevliga och där på egen hand efter jobbet. När klubben stängde vid fem gick vi och käkade ramen (nudlar) tillsammans och väntade på det första morgontåget. Här i Japan är det ramen som är det ultimata fyllekäket framför allt. Japanerna berättade att de alltid blev sugna på ramen på väg hem efter en lång natt ute. Jag åt ris och kimchi (inlagda starka grönsaker enligt koreanskt recept). Sedan tog det typ 12 timmar innan jag åt något igen för jag sov bort nästan hela lördagen (vaknade vid 17-tiden tror jag). Utan planer för resten av dagen blev det att jag hängde med Satine och Emily.

Vi gick till en familjerestarurang och käkade middag vid 8-tiden. Jag åt en rätt som heter doria. Det är en bas av ris med en äggstanning/sås med olika saker i, min hade räkor. Eftersom jag ändå inte hade ätit på evigheter innan så beställde jag in friterad potatis också mmmm. De hade drinkbar vilket innebär att man fick ta så mycket man ville av dricka, te och kaffe för ynka 12kr! Vi satt kvar i flera timmar innan vi masade oss den korta biten hem till korridoren igen. Vi hängde på mitt rum och lekte med ett roligt program som heter PhotoBooth som jag har på min dator.




Så här snyggt kan det bli då (^.~)

Efter att hängt runt några timmar hade vi alla blivit hungriga igen så vi drog iväg för en tur till till Gasto med de stängde vid två så vi fick inte komma in men vi hittade ett annat ställe i närheten som hade öppet till fem. Det blev en enorm sallad och kött som vi själva fick steka vid bordet. Supergott...!!! Massor goda såser och dressingar och eget bås att sitta i, definitivt ett ställe som man vill återvända till. Jag kommer att ha många kulinariska drömmar om shisôdressingen som fanns där. Vid fem på morgonen blev det så slutligen dags att gå hem från den här restaurangen (Momojiro) och nu är det dags att rulla i säng för att inte pajja dygnsrytmen mer!

Fler bilder kommer från Emily asap.

Johanna leker med maten

Dagen innan jag blev sjuk var jag en mycket duktig flicka och travade iväg och storhandlade så att jag hade en kyl full av färska gränsaker，det var väldigt lämpligt att bli sjuk och inte kunna äta något på flera dagar efter det!

Så idag när jag kommit tillbaka igen var det bara att ta tag i kylskåpssituationen och laga till alla de där sakerna jag köpt som skulle börja bli minst sagt trista inom en snar framtid.

Jag gör en gryta eller vad man ska kalla det.

Kryddbasen är vitlök, ingefära och lök. Grönsakerna jag använder är :

Shiitake modell mediumstor (ovan)
Vita små svampar som man köper i ett kluster. Enoki heter denna svamp. (nedan)

Det här är konnyaku i trådform, det är här jag leker med maten, det är så flubbrigt och skojjigt!


Det blev så mycket mat att jag fick dela det på två stekpannor för att allt skulle bli stekt ordentligt. Andra grönsaker som inte är med på egna bilder är bambuskott, morötter och annat "vanligt" som finns i en wokmix-påse (hittade äntligen lite sånt stuff i frysdisken på min billiga livsmedelsaffär). Och kinakål, kostar ingenting och räcker i evigheter (om den inte vissnar för att den ligger på kylelementet i kylskpet :P )



Så här blev det när det var färdigt! Det var ganska gott men verkligen inte extraordinärt.


PS!!
Missa inte Emilys blog, hennes foton från Kiyomizudera blev mycket mindre suddiga än mina och dessutom inte alls lika mörka! Länk finns i högerkolumnen ＝＞

Idag har jag ätit mamman och barnet

Jag tror bestämt att den här veckans bloggande är vigt åt mat....

Idag har jag varit och träffat japanen igen, vi gick och käkade en rätt som heter 親子丼ぶり（おやこどんぶり）vilket torde översättas som förälder-och-barn-donburi (donburi är en typ av rätt, det är kortfattat att man har en skål med ris och häller något över så har man en donburi). Hur som helst tycker jag att mamman-och-barnet-donburi låter mycket härligare och groteskare så jag föredrar att säga det :＞

Nåväl så innebär den här maträtten att man tar en skål med ris och häller över god, stekt kyckling och sås och sedan knäcker ett ägg över (=barnet). På vissa restauranger (oftast enligt japanens utsago) brukar man värma på alltihopa litet så att ägget stelnar men den här butiken, som är ett av hans favoritställen, gör inte det. Så jag käkade en maträtt med ett rått ägg knäckt rakt över. Och det var helt tokigt gott!! Jag måste förstås skjuta in att äggen i Japan (som mycket annat men det är en annan historia) smakar helt annorlunda från hemma. Äggen är mycket sötare och mildare än hemma. Hemma smakar rått ägg så himla mycket äggvita och jag vet inte, snusk på något vis. Till detta serverades en ingefärssoppa baserad på kycklingfond och när jag nästan druckit ur hittade jag ett litet vaktelägg som bara kokats så att gulan höll i hop simmandes på botten. Slurp och så hade jag slukat det med! Så här skriver wikipedia om donburi (klicka på länken)＞＞http://en.wikipedia.org/wiki/Donburi　　kanske håller wikipedia på att bli mitt nya huslexikon vilket jag tycker är lite läskigt eftersom vem som helt kan gå in och skriva vad som helst där, det är så mycket på gott och ont det där...


Efter denna kulinariska upplevelse vandrades det vidare till MacDonalds för kaffe (det var det enda stället som fanns inom något som helst avstånd!) och jag blev kvar där några timmar innan det blev dags att dra på halsduk och vantar för att tampas med kylan och blåsten som kommer om nätterna.

Imorgon eftermiddag kanske det blir karaoke och på fredag har ett annat gäng bjudit med mig, får se om något av det blir av alls, man vet aldrig med utbytisar de är ett ombytligt släkte! På lördag och söndag däremot vet jag vad som blir av och det är Ritsumeikans skolfestival. Hela kampus ska förvandlas till någon slags festivalaktig marknadssak och det ska säljas mat och vara uppvisningar av diverse klubbar på skolan, om jag har föstått det hela rätt! Alla har varit väldigt uppspelta över detta i cirka en månad nu så det börjar bli dags för ett antiklimax (ja, idag är det jag som är optimisten!). Hur som haver ser jag mycket fram emot att det händer saker som inte behöver kosta så mycket i helgen för det börjar bli lite pricy att äta ute och göra roliga saker så gott som varje dag.

Nej nu ska jag dra mig tillbaka för ett nöje som bara kostar mig lite tid, boken heter "Power VS Force The Hidden Determinants of Human Behaviour" författad av David R. Hawkins. Det är Prutten som har övertygat mig att läsa den (jag höll ändå på att dö av att inte läst något annat än fåniga lärobokstexter på japanska), han är helfrälst. Jag gillar inte att få teorier nedtryckta i halsen på mig och språket känns lite amerikanskt glansigt och svulstigt men vi får se om innehållet förlåter förpackningen, 20 sidor in kan jag inte avgöra så mycket ännu så jag ber att få återkomma.
Godnatt

PS
Ett underbart citat från i tisdags;
vår lärare i internationell sociologi tackar för att vi skrivit så snälla saker i utvärderingen han lät oss göra veckan innan sedan svarar han på kommentarer och förklarar att han tyvärr inte har möjlighet att använda videofilmer i undervisningen för att det helt enkelt inte finns något som är lämpligt att visa sedan säger han

"I don't have a video, I'm sorry, but I have a poem"

Aaaaah, han är störtskön! En brittisk liten farbror som alltid går omkring med ett pillemariskt smajl och verkar tycka att allting är ganska jolly good i Japan. Dessutom sa han att jag inte skulle oroa mig för min uppsats (halleluja!). Jag hade fixat mina källhänvisningar hyfsat ordentligt men han grumsade lite på klassen att man måste tala om när man skriver av någon annas text var man har tagit det ifrån ( come on! Om man skulle "sno" en texstsnutt (ett citat mao) skulle man bli halshuggen och halstrad över långsam glöd samt få sina inälvor virkade till en julgran på t.ex engelska institutionen i Lund)! Så kanske är det förlåtligt att vara lite sen ändå, om man vet vad man håller på med? Eller, jag klarade mig med nöd och näppe, den här gången, thankyouverymuch!

Mera mat och lite om kansai-/kyotoben (dialekt)

Idag hade jag brandövning tillsammans med mina korridorare här i I-house 1, det var lika tråkigt som alltid men kändes på något sätt mer aktuellt här än vad det brukar göra hemma. Kanske för att det faktiskt har varit lite jordbävningskänningar sedan vi kommit hit och så. Eller bara för det faktum att huset känns som det till stora delar är byggt av billig betong och papper.... I don't know and I don't care så länge det håller och inte är för dragigt (vi får se hur det blir med det...).

Gick och åt lunch till frukost tillsammans med Satine, det blev nikudon för min del. Det är stekta köttremsor med kryddor lagt ovanpå en skål med ris. Det var biff och purjolök och helt ok. Det var värsta stället vi hamnade på dock, såg ut som en galen människas vardagsrum (se bilden nedan, det mesta av galenskapen syns dock inte men det är en torkad blåsfisk som hänger till vänster i fönstret, t.ex!).


Var på två föreläsningar idag och väntade Satine medan hon hade kalligrafiklass (tur att jag inte tar den, de får sitta och göra samma kanji i timmar och aldrig får de någon intruktion av läraren!! Tacka vet jag Shimamura-sensei!!)

Satine skulle iväg och köpa en dator på kvällen men det visade sig vara för långt bort så vi, tillsammans med en japansk väninna till Satine bestämde oss för att ta en middag tillsammans ute istället. vi hamnade på ett ställe som sålde grillspett för 14 kronor styck. Vilket är billigt om man inte äter MÄNGDER, hehe. Det blev dyrt men ååå så gott det var! Den lilla japanskan beställde in åt oss och det blev bland annat fläskkött med picklade-plommon-sås på, nöt och salladslök-spett, kyckling och hjärta. Ja hjärta, jag är en en hjärtslukare för det var faktiskt helt ok! Det smakade ganska fräscht och inte för fett och jag hade aldrig ätit det om jag bara visste innan. Men så här efteråt kan man ju vara lite kaxig :P
Här har vi ätit halvvägs! Vi beställde in sallad och friterad potatis till också...


I skolan idag hade vi en del av en av föreläsningarna om kansai-dialekt och då speciellt Kyotodialekt. Vår lärarinna har bott hela livet i Kyoto och kunde läsa upp exempelmeningarna jättefin för oss. I Sverige får dialekter ofta folk att låta lite efterblivna eller språket att bli mer kantigt eller nästan aggresivt ( som göteborgska eller vissa skånska dialekter) men kyotodialekten är så mjuk och böljande att man blir alldeles kär i den! Jag vill aldrig åka någon annanstans än hit i Japan!

Jag har förstås hört kyotodialekt runt om på kampus och på stan och så men det var roligt att få allt uppstolpat och framlagt som med vanliga studier. Min japan håller också på att lära mig kyoto-/kansaiben så vi får se, kanske kan jag faktiskt plocka upp ett eller annat under året jag är här.
Än så länge har jag lärt mig att svära lite, några andra halvoanvändbara fraser samt verbböjningar som har dialektala varianter här. Min favorit än så länge är おおきに(ôki ni) som används istrället för ありがとう (arigatô) (betyder tack). Många ord har annan betoning här också, korta ljud blir långa och tvärtom, det är lite lurigt men jag gillar det.

Två fina citat som jag har plockat upp de senaste dagarna (ni har förgyllt mina dagar och jag kan inte avstå att sprida glädjen ;)) )
Pappa konstaterar att jag klarar mig rätt bra i Japan och när jag berättar att jag ska träffa japanen jag var på dejt med igen berättar han att han och mamma brukar säga till varandra något i stil med

"Tänk, singel, 23 år och på andra sidan jorden"

hihi jag tycker att det är så fint!!! Och roligt, kanske var det sättet pappa sa det på och sammanhanget som kanske ändå inte riktigt kommer fram här, men roligt var det. Sedan kommer ett till guldcitat från Elin idag, vi chattade och Elin utbrister plötsligt

"fan vad jag blev sugen på ost nu"

Mitt i ingentig! Åååå jag dör, det var så roligt! Oooooooost liksom, å Elin! Vi konstaterade att det nog kommer att bli mycket ost i kollektivet. Härligt, det finns saker att längta till i Sverige också ^＿〜

Idag lyssnar jag på Tujiko Noriko via iTunes delade filer i I-house 1's lokala nätverk. Tujiko Noriko är japansk stillsam electronica och jag kan inte låta bli att bli lite kär...Kanske måste jag gå ner och tigga till mig några låtar att ha på min dator från Daniel som delar med sig av braig musik... Prova att ladda ner lite Tujiko Noriko eller kanske kolla efter henne på P2's låtlista för programmet kalejdoskop (ett alldeles eminent program som jag alltid varmt kan rekommendera) för jag tror att det dyker upp där mer eller mindre frekvent. P2 kan spela Tujiko Noriko lite då och då faktiskt tror jag, när de inte spelar klassisk musik. Jag älskar P2.

Sist lite skojigt skvaller från det andra studenthemmet. Vi på I-house 1 får beröm för att vara de lugnaste och seriösaste studenterna i mannaminne men folket i I-house 2, de minsann... Är stökiga, högljudda har gäster fast de inte får och FESTAR I BADRUMMET! Hihihihi, tydligen hade några amerikanska killar (oidentifierat vilka, det finns rätt många och det kan ha varit andra engelsktalade personer inblandade också) tagit sig friheten att bada och festa med några japanska tjejer mitt i natten i tjejernas stora badrum. Hur vi alla vet detta? En koreansk tjej skulle ta sig en dusch på natten och klev rakt in! Hon lär enligt ryktet ha blivit rätt chockad också! Så galet, så dekadent, så skojigt!

***