söndag, april 15, 2007

Sakura ・ lektionerna ・skolklubb・ホストハラ



Sakurasäsongen är över! Under två veckor har Kyotos gator, parker och så gott som alla platser som har möjlighet för minsta lilla träd att växa, fyllts av körsbärsträdens marshmallowaktiga; tyngdlösa, rosavita, puffiga blomsterklasar. I alla parker med anseende har det bretts ut presseningar på marken och man har samlats med sina vänner, sina grannar, sina kolleger eller vilken annan grupp som man möjligtvis skulle kunna tänka sig att samlas med för att beskåda sakuran samt intaga medhavd picknickmat och dricka.




Skillnaden mellan körsbärsblom hemma och i Japan är att blommorna här slår ut innan det kommer några som helst blad. Blommorna växer också väldigt tätt och fyller upp grenarna ordentligt. Som stora puderpuffar. Den andra stora skillnaden är att de verkligen finns överallt. Man går runt ett gathörn där man gått hundratals gånger förut men helt plötsligt måste man stanna och dra efter andan för ens vanliga gata är full av dessa underbara skira blommor som man aldrig hade kunnat föreställa sig.


Jag gick till Hirozawa-ike, min lilla sjö jag brukar promenera till och lyckades fota sakura i solnedgången. Bilderna är söta men det är ingenting emot hur det var att vara där. Det var en ganska blåsig dag men det var varma vindar som hade med sig lukten av luften som alltid kommer att vara mest förknippad med Japan för mig. Det är lukten som slog emot oss när vi kom av tåget första gången i Japan i 30-gradig hetta och luftfuktighet jämställt med mammas växthus i mitten av juli. Lukt eller fukt jag vet inte riktigt förresten. I vilket fall så påminner den mig om hur mycket jag älskar Japan, på samma sätt som det gör att gå förbi ett café där man satt och var alldeles nyförälskad med en pojkvän någon gång i tiden.



Så vidare med skollivet då. Har precis avslutat min första vecka som seiki-student. 3 lektioner i veckan har jag japanska. Enligt lärarnas utsago skall där övas på att ta anteckningar på föreläsningar på japanka och liknande, alltså en slags stöd för att klara av de vanliga lektionerna på japanska. Utöver det har jag satt upp mig för 2 kurser som ges på engelska, Welfare in Asia samt Japanese Society, två klasser som verkar kunna bli intressanta. Resterande klasser är på JAPANSKA då alltså! Jag har satt upp mig för en kurs i genusvetenskap, en om media och det moderna samhället, någonting som kanske kan översättas med konstvetenskap. Det finns klasser riktade till utländska studenter men som hålls helt på vanlig föreläsningsnivå på japanskan, jag tar undervisningsteknik för japanska, japansk lingvistik (aktigt, väldigt fri med översättningarna här) samt Japans historia.
Och sen har jag satt upp mig på en kurs helt och hållet för nöjet, faktum är att jag betalar för att ta den. Det är en kurs i ikebana, japanskt blomsterarrangemang.



För att ytterligare tala om nöjen har jag också lyckats hitta en サークル (skolarrangerad klubb för studenter) som är en kör! Å vad jag har saknat att sjunga med andra människor! Det är minst 4-stämmigt och runt 50-talet deltagare, alldeles, alldeles underbart :D Kören övar 3 gånger i veckan fast inte alla gånger på mitt kampus så jag hinner inte med att gå på alla. Folk är jättetrevliga och öppna som extra grädde på moset. Det är jättekul att vara ensam från alla andra utbytisar och allt engelsktalande som någonsin skulle kunna finnas. Här är det bara japanska som gäller och det funkar!! Jag fattar körinstruktionerna, jag kan hänga med i småpratet runtomkring jag klarar verkligen av att vara en del av den här gruppen! Det är så spännande! Naturligtvis får de förklara vissa ord för mig ibland men det känns ändå som att allting flyter på bra, oftast fattar jag ändå av kontext vad för slags ord de antagligen sade.




Det har också hunnits med att vara helg och Satine och jag har hittat på en nya lek när man går omkring på Kyotos gator om kvällarna. Vi kallar det ホストハラ (hosuto-hara). Det går ut på att prata gratis med hosto-killar som står i gathörnen och väntar på kunder (jag antar att det är dags att förklara det här systemet någon dag...! Att vara en hosuto (host) handlar alltså inte om prostitution av kropp men väl omtanke och intresse. Snygga och eller trevliga killar kan som yrke medan de är unga jobba som en slags personlig underhållare för flickor med för mycket pengar. Som en ställföreträdande pojkvän att gå ut med. Killarnas jobb är att vara trevliga, söta och helt fokuserade på sin kund. De får betalt per timme och/eller per glas/flaska såld sprit. Priserna för vanlig alkohol är satta till fantasihöga summor och det är tydligen lätt att bli runinerad på såna här ställen. Det får räcka med förklaring för nu tror jag.) Nåväl, "-ハラ"-delen av vår lek är att man måste chocka dem på något sätt. Vi gick ut lätt och chockade dem genom att vara utlänningar och prata med dem på japanska (lätta poäng, 99% av alla japaner BLIR verkligen chockade av japanskt tilltal och därefter en uppföljande konversation på deras modersmål).

Nästa gång får vi höja ribban.

fredag, april 06, 2007

Ny start ny termin

Nu är den nya terminen officiellt påbörjad för utbytesstudenterna och placeringstestet avklarat!
Den här terminen blev jag placerad i seiki-nivån vilket innebär att jag får plugga med de vanliga japanska studenterna och ta några extra språklektioner. Just nu har jag fullt upp att bygga schema så att jag hinner med alla klasser jag vill ta och dessutom kören (2ggr i veckan, har inte börjat ännu dock) samt ikebanaklassen (japanskt blomsterarrangemang). Är full av engergi och ser verkligen fram emot att börja!

Hämtade dessutom ut mina betyg från förra terminen; A i alla klasser utom en, där fick jag A+!!

I kväll ska jag kolla på en livespelning

Imorgon hanami (kolla på körsbärsblommor) + gå på izakaya (japansk bar där man äter och dricker)

Söndag också kolla på körsbärsblommor vid Kamo-floden med annat folk än lördagen

Fullt upp m.a.o däremellan lyssnar jag på Alice in Videoland (min brorsa kommer att döda mig för det här men...!)

onsdag, mars 28, 2007

Pladder

Läser ibland modereportage på nätet och det verkar som om japanskt mode har uppmärksammats i samband med en modevecka här som nyligen avslutats. Här finns lite roliga bilder >> http://tokyotidbits.blogspot.com/

Undar om alla kommer att se ut så här när man kommer till skolan om en vecka.... ja det återstår att se.

Imorgon ska jag åta för att se Takarazuka, en teatergrupp bestående av enbart kvinnor. I alla roller. Androgynitet MUCH! muhahaha

och sen... ja det är klart att jag ÄLSKAR det här http://www.youtube.com/watch?v=NuVdsRjMQlU
Har gått och nynnat på den här sedan Satine visade den för mig för några dagar sedan. Total hjärntvätt :D

Annars har Satine matat mig med animen 『Okuran hosuto-bu』ホスト キャァァ ♥ ehm ja hur som helst bara folk med specialintresse tror jag...

*förvirrat inlägg idag men helt plötsligt fick jag en massa tid och pluggade och sov och åt nåt konstigt (inte svamp, vad jag vet) och nu harn min hjärna blivit helt ばらばら, ehm japp, det blir säkert bättre, någon gång*

tisdag, mars 27, 2007

Promenad


Idag gick jag och Satine på pomenad till en liten sjö som ligger på ungefär 20 minuters promenadavsstånd. Det här är ett foto av hur det såg ut....! Vi hade en sån vansinnig tur med ljuset, efter 10 minuter var allt borta. Kanske inte en väldigt vårlik bild men visst är den stämningsfull! Tagen med min mobilkamera.

Det sägs att det finns spöken vid den här sjön 広沢いけ (Hirosawa ike)

söndag, mars 25, 2007

Jordbävning i Tokyo

Läser rubrikerna på Sveriges radios hemsida varje dag och såg att de rapporterade om jordbävning så jag tänkte att det var bäst att tala om att jag lever och inte ens har känt av den här jordbävningen... Antaglien sov jag efter att ha varit uppe hela natten så även om det var märkbart här var jag nog lite svårväckt. Fick ett mail från en kompis som var vaken och han hade inte heller märkt nåt.

********************************************************************************

Lägger in lite bilder som jag ville få med också! Ni har väl inte missat att jag uppdaterat det förra inlägget med bilder och en textsnutt om en ap-park! (mokeeeeeeys)


Såna här tuffa blomsterarrangemang kan man se runtomkring hela vintern. Det här var speciellt tjusigt eftersom man låtit den här kål-atiga växten växa upp till en "blomma" genom att plocka av bladen på stänglarna.

När jag stod i den kejserliga trädgården Goshyo (御所)och siktade för att knäppa en närbild på plommonblomstren kom det här gulliga paret och ställde sig så fint i bakgrunden. Passade på att smygknäppa med dem också!


Satine och jag har flera gånger diskuterat huruvuda vi kommer att vara skitless på blommande träd lagom till körsbärsblommningen, vi har verkligen tittat på massor. Men Axel hävdade att det inte blir så för att det är annorlunda med sakura. Jag hade en känsla av det också kanske. Satine pratar alltid om hur maskulin plommonblom är... Den är uthärdig i alla fall. Den börjar tidigt på våren när det fortfarande är kallt och står sig i flera flera veckor. Doftar underbart.

Det här är också plommonblom. Det finns så många olika sorter, färger, storlekar och mängd kronblad. Gemensamt för de flesta är en ganska stark och nästan tung doft (jag älskar den, har aldrig känt något liknande innan jag kom hit, plommonen hemma är helt annorlunda även om de har en svag men distinkt doft).


Mitt i mesta plommonblomningen dök dessa två upp med följe. Det togs en väldig massa foton och de såg jättegulliga ut. Jag kunde inte med att helt öppet bara fota så det fick bli ett halvkasst smygfoto istället.

torsdag, mars 22, 2007

最近どう? Hur har du haft det på sistone?


På något vis har en massa dagar av mitt till synes oändliga vårlov passerat. Det är redan en månad sedan föräldrarna åkte hem härifrån... Fast det känns faktiskt länge sedan när man tänker tillbaka på det!

Så vad HAR jag hållit på med sedan sist... Kollat på en väldans massa TV-draman, hängt med Satine, dejtat diverse folk, lekt med mina japanska vänner (som inte försvunnit till sina föräldrahem eller på språkresa över lovet!), lärt mig laga några fler japanska rätter, gått på en massa härliga promenader och självklart en del uteliv.

Någon vecka efter att mor och far åkt hem började plommonen blomma på allvar. Jag har verkligen gått loss med kameran ... Enjoy! detta är bilder tagna i 北門天満宮(Kitamon tenmangu).












Så annars om jag fortsätter berätta vad jag hållit på med...
ehh jo.


jag har lärt mig att killar som letar efter en dejt på internet inte är särskilt snygga.... Hur rara och trevliga de än är letar de efter tjejer på internet pga av blyghet och/eller ofördelaktigt utseende ><;;;
och om man sen råkar vara snäll mot dem... ja då blir man översvämmad med mail om vad de har gjort på jobbet idag och hur vädret varit sen senast och gud-vet-vad som man INTE bryr sig om.
japp jag har lärt mig lite läxor. Att lämna ut sin mobilmail till folk ger vissa storhetsvansinne och att sedan komma överens om att kanske ses nån gång kan leda till ett mail på Alla Hjärtans Dags morgon "jag vill ha choklad" från nån typ som man inte känner (ja det är sant!!! Fatta fräckheten!). Man kan också få stå ut med mail som "jag är hemma〜” från folk som är ensamma och bara vill att nån ska svara "välkommen hem". Jag är väldigt trött på det just nu. Var iväg igår och träffade ytterligare en person som jag mailat mycket med på sistone och kände att det var den sista grisen i säcken på lång, lång tid. Jag har mitt namn och mina födelsedata fullt synliga och antog däreifrån att folk i ungefär min ålder skulle kontakta mig. Generellt är det också så, det är mest folk mellan 20 och 25 som hör av sig. Men människan från igår var GAMMAL. :S
Urk näe. som sagt nu får det vara nog.




Jag har fått några riktigt goa kompisar via nätet dock! Sumie-san som skall bli lärare i japanska om något år. Vi brukar ses över en kaffe eller lunch någon gång varje vecka. Hon är som en japansk storasyster för mig och jag är jätteglad att jag träffade henne. För några veckor sedan for Sumie-san, jag och Alice iväg till Osaka i ottan och köpte billiga biljetter till första dagen på Osakas sumoturnering (om man är där före 9 på den aktuella dagen kan man köpa biljetter för 2000 yen! Men bara en biljett per skalle så alla som vill gå får se till att köa).
Eftersom det bara är kassa brottare på förmiddagen så gjorde vi en tur på stan. Vi gick på caféer, kollade på en film (Bobby, amerikansk film men jag kan gott rekommendera den, den var riktigt spännande och en historia som jag inte riktigt kände till plus duktiga skådisar och en snyggt upplagd handling) och gick i affärer innan vi vid 4-tiden bänkade oss för gräddan av sumobrottarnas matcher.

Det blev riktigt spännande eftersom Sumie-san var insatt och kunde berätta om de olika gubbarnas historia och vad de presterat innan och vad man kunde förvänta sig av dem et cetera. Det allra bästa var dock den sista matchen, där den allmänt erkände och högt ansedde utländske brottaren åkte ner mot en av japanerna! Jag svär att varenda sittkudde i hela salen singlade ner mot brottniggsringen en sekund efter att alla fattat vad som hänt. Tydligen gör japanerna så här när det händer något oförväntat och/eller bra. Jag tyckte att det var oerhört tufft! Alla jublade och visslade medan duvblå sittkudar förmörkade ljuset för ett par ögonblick.

Jag önskar att jag hade snabbare kamerainstinkt. Missade ögonblicket.... Dessutom hade jag inte batteri....
Men ändå det var coolt att jag fick gå på sumo igen (första gången gick jag med Gifu-programmet)



J-draman jag kollat på sen sist

Hana yori dango säsong 2 『花より男子 returns 2』
http://www.tbs.co.jp/hanadan2/

Fortsättningen på Hana yori dango. Om skoltjejen Makino Tsukushi och skolans fyra heta och rika killar som av någon mystisk anledning har blivit kompisar med henne. En av dem har till och med varit tillsammans med Tsukushi men på sistone har det varit lite dåligt med kontakten. Om man inte är van vid japanskt skådespeleri ser det hela mest överspelat och fullt av skådespelare med vansinniga egon/kläder/frisyrer. Inte att rekommendera för den Japan-ovane tror jag. (sista avsnittet går på TV på fredag, tror jag!!!)

Kimi wa petto 『君はペット』
http://www.tbs.co.jp/kimipe/

En serie om en karriärkvinna som är (alldeles för?) stark och envis och vältbildad för att hinna med/klara av ett parförhållande egentligen. I första avsnittet hittar hon en ung kille medvetslös och till synes övergiven i en låda utanför sin dörr. Hon tar in honom i sitt hem och ser till att han klarar sig. När han vaknar till medvetande frågar han om han får stanna och hon svarar, på skämt, att visst får han det om han blir ersättare för hennes älskade hund som hon hade som barn. Det låter ju helt galet kinky men som del av dealen så är det INGET sexuellt.
Det är en underbart söt serie!! Den gör typ hela världen rosa och fluffig! Satine och jag satt uppe en hel natt och såg avsnitt 1 till och med sista i ett stäck...Ladda ett i taget man kan inte riktigt sluta.... (ett par år gammal)


Sore wa totsuzen arashi no youni 『それは突然嵐のように』
http://www.tbs.co.jp/sorewa/contents.html

En kvinna som varit hemmafru i ett antal år tröttnar på att gå hemma och går tillbaka till sitt gamla jobb igen (hon verkade uttråkad, who can blame her). Hon springer på den här dansläraren flera gånger, och han verkar gilla henne... Har inte sett mer än 3 eller 4 ep ännu men den är intressant och har dessutom den här underbara (oöversättliga) ordvitsen

「ジェンダーロールってどんなケーキ?」 jag skrattade så att jag dog och grät samtidigt.... En kommentar om könsroller alltså.

Den unga killen i den här serien spelas av samma skådespelare som var med i 『Kurosagi』men han har äckligt blekt hår och ser allmänt undernärd ut så dregelfaktorn är lite mer normal i den här serien.


japp sen då... Vet inte vad mer jag hittat på...motionerat varje dag...nu har jag gått ner de 4kg som jag gått upp sedan jag kom hit :S

*uppdaterar*
Jo jag var iväg till ett ställe som heter Arashiyama (嵐山)där det finns en park med apor. Hade inte sett till så många apor runt om i Japan trots att de tydligen finns vilda i skogarna.

När man går in i apparken blir man tillsagt att undvika att man inte får mata aporna och INTE titta dem i ögonen. Jag vet generellt att man inte ska titta djur i ögonen så jag fick någon slags knäpp och tänkte på det hela tiden!!
Efter att ha följt en stig som slingrade sig upp längs bergssidan fick vi slutligen se apor i alla fall!
Den första jag såg låg och sov högt upp i ett träd så honom kunde jag inte titta i ögonen. När vi kom fram till toppen av det lilla berget vi klättrat upp på fanns där en liten grusplan och ett hus. Man kunde gå in och sätta sig i huset och genom fönstret på alla apor som svärmade omkring överallt. Man kunde också köpa några äppelbitar och ge till aporna om man ville. Jag avstod båddera och stannade utanför och undvek för fulla muggar att titta de små varelserna i ögonen. Sen tog jag några bilder





*

måndag, mars 19, 2007

Miyajima den magiska ön



På måndagen var det återigen en fin dag med solsken. Vi samlade våra saker och efter ytterligare en förträfflig japansk frukost på vårt boende bar det av till en av Japans tre berömda vyer.

Miyajima (宮島)är ön bakom den ernorma röda porten (torii) som står i havet, en mycket berömd och fotograferad vy....

Det finns också ett "flytande" tempel bakom (byggt på pålar som står över glasklart vatten) samt en hel del annat att se runt om på ön.

Det var så underbart vackert och en väldigt speciell trolsk stämmning där. Jag är helt förförd och hänförd och rördes till tårar av alltihopa. Det var som en reiligiös upplevelse för mig och jag vet inte vad jag ska säga eller skriva för att ens i närheten förklara vad som hände där, eller hur det var.

bilder








söndag, mars 11, 2007

föräldrarna i Japan ♥!del 3

Ursäkta uppehållet, här kommer fortsättningen på föräldrabesöket!!

På fredagen den 16:e åkte jag med mor och far och Satine till Nara som ligger ganska nära Kyoto. Med på resan var Momoe (som jag tror att jag har kallat för Persikobarn tidigare, hursomhelst) som var vår guide för dagen! Turen gick först förbi en park mitt i staden (med stora trafikerade vägar på var sida) där det gick fullt med halvvilda hjortar! De var så klart jättesöta och det tog ett tag att vänja sig vid att de bara gick omkring helt som de ville i staden.


När vi hade vant oss vid hjortarna (som inte äts utan är gudarnas budbärare, vikigt att anmärka!) gick färden till templet där den stora berömda buddhastatyn finns. Tyvärr har jag glömt vad allt heter förutom statyn som helt enkelt kallas för 大仏(daibutsu). Det var väldigt imponerande och ganska fridfullt tills vi kom förbi en pelare med ett hål så där lagom smalt att man kanske kan kravla sig igenom men man vet inte säkert förrän man provat. Det var flera som provade men bara för att spaghettismala japaner tar sig igenom kan jag inte repa mod att prova själv. Ja, varför provade man? Jo för hålet sägs ha samma diameter som den stora buddhastatyns näsborre.....! Jag menar man vet ju aldrig när det kan krävas att man ska kravla igenom en stor buddhastarys näsa. Jag skulle skriva det på mitt CV !!


Efter lunch gick färden vidare till en underbart vacker helgedom som låg mitt i en skog i ett parkliknande område. Vägen upp till själva huvudtemplet var kantad med stora stenlanternor (eller vad tusan det heter!! ><)och bakom dem träd... Även här strövade hjortar omkring helt efter eget sinne. Det var som att kliva in i en skapelse av Hayao Miyazaki... Det var underbart!


Trots att jag älskar Kyoto mer än vad som är nyttigt kan jag inte låta bli att gilla Nara väldigt bra också... Det finns en väldigt speciell stämning här som inte går att kopiera.

Tjusiga lampor. De hängde längs med de flesta väggar, tyvärr var jag för upptagen med att insupa stämningen för att göra någon större insats med kameran (antar att jag är TVUNGEN att åka tillbaka för att ordna upp det här, hihi).

Vi hann också med att promenera i en park med blommande plommonträd och halvtama/vilda hjortar samt att springa på en geisha mitt på en gata i stadens äldre delar. Alla blev helt tysta och bara tittare, det var som om att se en historisk person bara kliva rakt ur sin egen tidsålder och rakt ut i våran... Och lite så är det väl... Det var ganska magiskt i alla fall och hon vare grymt vacker!

Från Nara åkte vi tillbaka till Kyoto där vi tog Shinkansen till Hiroshima! Vi kom fram ganska sent på kvällen så det var bara att åka raka vägen till vårt boende, ett 民宿(minshyuku) som jag bokat i förhand. Det var ett större rum med tatamimattor och futoner att sova på. Det kostade 4000 yen/person och natt (700 extra för en hemlagad traditionell och mycket smaklig frukost). Vi hade lite otur med vädret, regn och blåst hela helgen, så det blev en del muséer men det kändes inte som vi skulle ha velat göra så mycket annat ändå.

Självklart var det mycket om atombomber och dess effekter på människokroppen, miljön och vilken roll atombombingarna i Japan spelade i kriget. Det var fruktansvärt rysligt men något som jag tycker man bör känna till...

Vi åkte utanför Hiroshima en bit och spenderade en dag på 温泉(onsen, varma källor) och ägnade oss åt att bli kokta i olika spad med olika påstådda hälsoeffekter. Det som gjorde störst intryck var utomhuspoolen där man kunde sitta och titta ut över havet mot ön Miyajima (宮島)som jag ska skriva om i nästa inlägg....För det stället är något alldeles speciellt....!

söndag, mars 04, 2007

föräldrarna i Japan ♥!del 2

På måndagen den 12:e tog vi det stillsamt på förmmiddagen vill jag minnas. Sedan blev det en tur till に条城(Nijô slottet). Där får man inte ta kort.... Men å vad det är vackert där!! Jag gillar Nijô. På vägen ner till stan cyklar jag alltid förbi och kisar över vallgraven mot de vita murarna som omger trädgårdarna och slottet med sitt knirrande näktergalsgolv och de underbara målade skärmarna och skiljeväggarna.

Efter rundturen på slottet promenerade vi till 二条駅 (Nijô station) där det finns en bra koreansk ät-så-mycket-du-vill-restaurang (食べ放題). För ett ganska resonabelt pris får man sitta i 90 minuter och beställa in så mycket kött, grönsaker, sallad, ris och soppa som man vill för att sedan själv grilla det vid bordet. Det är ett sånt där ställe som man inte borde ta mig till, jag lyckas alltid äta mig till döds! Men det hör till ^^

Tyvärr blev det inte så många bilder alls den här dagen.... Men jag lägger upp några extra på förra inlägget i stället!! ^ワ^

På kvällen lämnade jag föräldrarna på Sunhotel inne i stan. Genom att boka och betala i förväg genom universitetet fick jag en hyfsad rabatt!

Tisdagen den 13:e var det underbart fint väder och vi begav oss till 清水寺(Kiyomizudera).





På vägen upp till templet finns det en massa butiker (med varierande kvaliet och urval, så klart. Allt från plastigt guldiga massproducerade, trista grejer till handgjorda och lokalt bränd keramik). Vi kollade runt och provsmakade allt som bjöds. Jag är väldigt svag för mochi (餅), jag har skrivit om det förut tror jag. Det är ett speciellt klibbigt ris som har slagits till en fast (men ack så klibbig!) degklump. Man kan smaksätta degen med t.ex grönt té eller fylla den med söt bönpasta och rulla bollen i sesamfrön (min favorit!). Kyoto har tydligen som specialitet att kavla risdegen till ett tunt ark, lägga fyllning i mitten och vika ihop så att man får ett litet trekantigt kuvert med fyllning i mitten. Jag har provat alla smaker. Minst 10 gånger.

Vi gick till ett rullbandssushi-ställe till middag den här dagen. Det var roligt att kolla upp exakt vad för något allting är! Jag vet hur mycket smakar och jag kan se på kanjina om det är ett skaldjur eller en fisk som jag äter men jag har aldrig varit väldigt noga med att översätta till svenska. Med föräldrarnas hjälp och mitt trogna elektroniska lekixon ♥ fick vi rätsida på det mesta. Det jag gillar allra bäst på det här sushistället är pilgrimsmusslor (jag skulle nog kunna äta det varje dag, med eller utan wasabi, det är den perfekta kombinationen av lagom tuggmotstånd i konsistensen, frisk smak som stannar lagom länge i munnen och ett uteseende som inte får en att tänka på slaktavfall) och sedan gillar jag deras lax med avokado och lök på. :9

På Alla Hjärtans Dag (バレンタインデ−för oss japanofiler) var det regnigt och mulet så vi hade planerat en dag inomhus. Satine följde med oss när vi besökte Kyotos stora museum. Vi klämde både den permanenta utsällningen och en tillfällig. Det var lite i mesta laget faktiskt, tror att man gör bättre att splittra upp det på 2 dagar för det finns så mycket som man vill ta in och bearbeta men det får liksom inte plats tillslut. Om man vill få extra stor utdelning tar man med sig en historieintresserad japan att visa en runt på den fasta utställningen. Satine och jag lät våra lexikon jobba plus att vi försökte få ihop våra fragmentariska kunskaper om japansk historia. Det var ganska otillfredsställande. Men vackert att se på så klart.

Ute på gården fanns en liten dunge med plommonträd och blommade.
Det var vädigt tjusigt och de första ordentligt blommande träden jag sett sedan jag kom hit. Vi stod alla i regnet och pep över hur vackert det var innan vi gick till nästa byggnad för att gömma oss undan ruskvädret.

Torsdagen den 15:e var vädret klart igen även om det var kallare än tidigare (det var jätteknixigt med temperaturen hela tiden mina föräldrar var här...! Varmt på dagen men griskallt så fort man inte kunde se solen längre). Den här dagen var det 銀閣寺 Silverpaviljongen som stod på schemat.