最近どう？ Hur har du haft det på sistone?

På något vis har en massa dagar av mitt till synes oändliga vårlov passerat. Det är redan en månad sedan föräldrarna åkte hem härifrån... Fast det känns faktiskt länge sedan när man tänker tillbaka på det!

Så vad HAR jag hållit på med sedan sist... Kollat på en väldans massa TV-draman, hängt med Satine, dejtat diverse folk, lekt med mina japanska vänner (som inte försvunnit till sina föräldrahem eller på språkresa över lovet!), lärt mig laga några fler japanska rätter, gått på en massa härliga promenader och självklart en del uteliv.

Någon vecka efter att mor och far åkt hem började plommonen blomma på allvar. Jag har verkligen gått loss med kameran ... Enjoy! detta är bilder tagna i 北門天満宮（Kitamon tenmangu).












Så annars om jag fortsätter berätta vad jag hållit på med...
ehh jo.


jag har lärt mig att killar som letar efter en dejt på internet inte är särskilt snygga.... Hur rara och trevliga de än är letar de efter tjejer på internet pga av blyghet och/eller ofördelaktigt utseende ＞＜;;;
och om man sen råkar vara snäll mot dem... ja då blir man översvämmad med mail om vad de har gjort på jobbet idag och hur vädret varit sen senast och gud-vet-vad som man INTE bryr sig om.
japp jag har lärt mig lite läxor. Att lämna ut sin mobilmail till folk ger vissa storhetsvansinne och att sedan komma överens om att kanske ses nån gång kan leda till ett mail på Alla Hjärtans Dags morgon "jag vill ha choklad" från nån typ som man inte känner (ja det är sant!!! Fatta fräckheten!). Man kan också få stå ut med mail som "jag är hemma〜”　från folk som är ensamma och bara vill att nån ska svara "välkommen hem". Jag är väldigt trött på det just nu. Var iväg igår och träffade ytterligare en person som jag mailat mycket med på sistone och kände att det var den sista grisen i säcken på lång, lång tid. Jag har mitt namn och mina födelsedata fullt synliga och antog däreifrån att folk i ungefär min ålder skulle kontakta mig. Generellt är det också så, det är mest folk mellan 20 och 25 som hör av sig. Men människan från igår var GAMMAL. :S
Urk näe. som sagt nu får det vara nog.




Jag har fått några riktigt goa kompisar via nätet dock! Sumie-san som skall bli lärare i japanska om något år. Vi brukar ses över en kaffe eller lunch någon gång varje vecka. Hon är som en japansk storasyster för mig och jag är jätteglad att jag träffade henne. För några veckor sedan for Sumie-san, jag och Alice iväg till Osaka i ottan och köpte billiga biljetter till första dagen på Osakas sumoturnering (om man är där före 9 på den aktuella dagen kan man köpa biljetter för 2000 yen! Men bara en biljett per skalle så alla som vill gå får se till att köa).
Eftersom det bara är kassa brottare på förmiddagen så gjorde vi en tur på stan. Vi gick på caféer, kollade på en film (Bobby, amerikansk film men jag kan gott rekommendera den, den var riktigt spännande och en historia som jag inte riktigt kände till plus duktiga skådisar och en snyggt upplagd handling) och gick i affärer innan vi vid 4-tiden bänkade oss för gräddan av sumobrottarnas matcher.

Det blev riktigt spännande eftersom Sumie-san var insatt och kunde berätta om de olika gubbarnas historia och vad de presterat innan och vad man kunde förvänta sig av dem et cetera. Det allra bästa var dock den sista matchen, där den allmänt erkände och högt ansedde utländske brottaren åkte ner mot en av japanerna! Jag svär att varenda sittkudde i hela salen singlade ner mot brottniggsringen en sekund efter att alla fattat vad som hänt. Tydligen gör japanerna så här när det händer något oförväntat och/eller bra. Jag tyckte att det var oerhört tufft! Alla jublade och visslade medan duvblå sittkudar förmörkade ljuset för ett par ögonblick.

Jag önskar att jag hade snabbare kamerainstinkt. Missade ögonblicket.... Dessutom hade jag inte batteri....
Men ändå det var coolt att jag fick gå på sumo igen (första gången gick jag med Gifu-programmet)



J-draman jag kollat på sen sist

Hana yori dango säsong 2 『花より男子 returns 2』
http://www.tbs.co.jp/hanadan2/

Fortsättningen på Hana yori dango. Om skoltjejen Makino Tsukushi och skolans fyra heta och rika killar som av någon mystisk anledning har blivit kompisar med henne. En av dem har till och med varit tillsammans med Tsukushi men på sistone har det varit lite dåligt med kontakten. Om man inte är van vid japanskt skådespeleri ser det hela mest överspelat och fullt av skådespelare med vansinniga egon/kläder/frisyrer. Inte att rekommendera för den Japan-ovane tror jag. (sista avsnittet går på TV på fredag, tror jag!!!)

Kimi wa petto 『君はペット』
http://www.tbs.co.jp/kimipe/

En serie om en karriärkvinna som är (alldeles för?) stark och envis och vältbildad för att hinna med/klara av ett parförhållande egentligen. I första avsnittet hittar hon en ung kille medvetslös och till synes övergiven i en låda utanför sin dörr. Hon tar in honom i sitt hem och ser till att han klarar sig. När han vaknar till medvetande frågar han om han får stanna och hon svarar, på skämt, att visst får han det om han blir ersättare för hennes älskade hund som hon hade som barn. Det låter ju helt galet kinky men som del av dealen så är det INGET sexuellt.
Det är en underbart söt serie!! Den gör typ hela världen rosa och fluffig! Satine och jag satt uppe en hel natt och såg avsnitt 1 till och med sista i ett stäck...Ladda ett i taget man kan inte riktigt sluta.... (ett par år gammal)


Sore wa totsuzen arashi no youni 『それは突然嵐のように』
http://www.tbs.co.jp/sorewa/contents.html

En kvinna som varit hemmafru i ett antal år tröttnar på att gå hemma och går tillbaka till sitt gamla jobb igen (hon verkade uttråkad, who can blame her). Hon springer på den här dansläraren flera gånger, och han verkar gilla henne... Har inte sett mer än 3 eller 4 ep ännu men den är intressant och har dessutom den här underbara (oöversättliga) ordvitsen

「ジェンダーロールってどんなケーキ？」 jag skrattade så att jag dog och grät samtidigt.... En kommentar om könsroller alltså.

Den unga killen i den här serien spelas av samma skådespelare som var med i 『Kurosagi』men han har äckligt blekt hår och ser allmänt undernärd ut så dregelfaktorn är lite mer normal i den här serien.


japp sen då... Vet inte vad mer jag hittat på...motionerat varje dag...nu har jag gått ner de 4kg som jag gått upp sedan jag kom hit :S

*uppdaterar*
Jo jag var iväg till ett ställe som heter Arashiyama (嵐山）där det finns en park med apor. Hade inte sett till så många apor runt om i Japan trots att de tydligen finns vilda i skogarna.

När man går in i apparken blir man tillsagt att undvika att man inte får mata aporna och INTE titta dem i ögonen. Jag vet generellt att man inte ska titta djur i ögonen så jag fick någon slags knäpp och tänkte på det hela tiden!!
Efter att ha följt en stig som slingrade sig upp längs bergssidan fick vi slutligen se apor i alla fall!
Den första jag såg låg och sov högt upp i ett träd så honom kunde jag inte titta i ögonen. När vi kom fram till toppen av det lilla berget vi klättrat upp på fanns där en liten grusplan och ett hus. Man kunde gå in och sätta sig i huset och genom fönstret på alla apor som svärmade omkring överallt. Man kunde också köpa några äppelbitar och ge till aporna om man ville. Jag avstod båddera och stannade utanför och undvek för fulla muggar att titta de små varelserna i ögonen. Sen tog jag några bilder





*