苺 Jordgubbar 苺 samt Golden Week

Idag blir det ett vansinnigt hopkok av olika saker tror jag, ursäkta för spretigt inlägg!

Först och främst vill jag tacka Kalle/Kallewoof för kommentaren på min senaste post på bloggen (om vänner). Jag är mer än villig att skriva under på svenskars och japaners sociala likheter. Inga är så bra på att hålla en aktiv konversation om väder etc etc som vi. Det vill säga att hålla igång en konverstation med kallprat.
Jag tror att svenskar och japaner är mer lika varandra än säg, amerikaner och japaner.
Vi svenskar har ganska bra koll på amerikaner eftersom vi kan alla deras TV-program, filmer, musik, populärkultur, deras språk etc etc. Men amerikaner har skadligt dålig koll på oss svenskar....! Jag har haft fler kulturkrockar med amerikaner än med japaner sedan jag kom hit!!

Nå, det kan ha med min personlighet att göra också (--_--;)

För att fortsätta med japan/svenska likheter så vill jag fortsätta med att berätta om killen som jag träffade efter att ha gett honom en lapp med min mobil-mailadress på (det var i julas, se inlägg då). Jag var hans första kompis som inte var japan. Efter att ha pratat en stund om det ena och det andra, käkat lite kommenterar han rakt ut i luften (alltså utan att riktigt tänka sig för) "att vara med dig är ju som att vara med vilken kompis som helst!". Som att han trodde att det skulle vara annorlunda bara för att jag är utlänning haha. Han envisades med att säga att jag måste vara en väldigt japanskt lagd personlighet...!
Jag vill väl gärna tro det men får nog erkänna att min svenska uppväxt och hans brist på andra utländska vänner bidrog. Hans bild av utlänningar är helt baserad på vad han läst och sett på TV/film!

****☆☆☆********★★★******♪♫******★★★*******☆☆☆******

För att ge en liten rapport på skolarbetet (jag vet att föräldrarna i alla fall brukar fråga...!) så har man väl kommit in i en slags lunk nu. Man vet vilka lärare man behöver hålla tand för tunga hos, vilka man alltid fattar vad de säger och vilka man måste sitta längst fram och vara superkoncentrerad hos.

Min tristaste lektion är på måndag morgon med en lärare som gillar att säga irriterande saker för att få en reaktion. Jag HATAR henne intensivt, så jag undviker helst att säga nåt alls om jag kan.

Genus-kursen är intressant eftersom det är ett ämne jag läst mycket om på min fritid i Sverige bara av skirt intresse. Här börjar vi från början och får allt förklarat som om man inte hade en aning om någonting vilket är jättebra för då hinner jag lära mig alla kanji! Det är väldigt spännande rent linguistiskt eftersom man sätter ihop kanji (piktogram) för att få betydelser som "samma・kön・kärlek・person" jag menar homosexuell, om man ska fatta det direkt man läser det måste man ju vara grek (ojj jisses vilket skämt det blev, kanske bara brorsan som fattar! en ny bottennivå nådd OCH DET VAR INTE ENS MENINGEN!).

Ikebana-klassen är fortfarande den jag hoppas mest på men denna veckan fick vi rosa och vita blommor IGEN. Fasen bara för att håller på med blommor måste vi väl inte ha det allra puttinutigaste? Den här gången var det dock 5 vasstrån, 3 gerberor, små vita blommor (baby's breath på engelska) samt ormbunksblad. Jag var tyvärr oinspirerad... Jag tog hem dem fast var så klart tvungen att ta ur dem ur det ursprungliga arrangemanget (i ikebana har man som en liten spikmatta där man sticker fast blommorna i så att de står perfekt som man arrangerar dem, om man inte ångrar sig för då ser de alldeles söndertuggade ut. Ja, jag vet av egen erfarenhet.).



Så här såg det ut när jag var färdig i klassrummet...



...och detta är några dagar samt en cykelfärd senare. Notera att min mango-konservburk är öppnad uppochner. Det är et fashion statement. Så det så.


♫♪♫♪*******♫♪♫♪*******♫♪♫♪*******♫♪♫♪*******♫♪♫♪******

Annars så ser jag till att inte få järnbrist genom att äta färska jordgubbar ett par gånger i veckan!! Det är säsong nu, önskar bara att de kunde göra något för min
hjärnbrist också... :P

。。。。。。。。。。。♡。。。。。。。。♡。。。。。。。。。♡。。。。。。。。

Just nu är vi precis i begynnelsen för vad japanerna kallar Golden Week. Det är den längsta sammanhängande ledigheten har jag hört. Det är en massa olika helgdagar samt första maj som har råkat hamna i en klump som ger en viss ledighet om dagarna inte sammanfaller med vanliga helgdagar. I år gör det lite det så vi får inte så långt ledigt.

Men måndag går bort (banzaiiii) sen har jag en föreläsning på tisdag och en på onsdag vilket känns rätt soft. Torsdag och fredag blir lediga! Det är helt ok för mig.

På onsdag ska jag gå på ett konpa (fest med lika antal killar och tjejer), på torsdag eller fredag hänga med en kompis från kören och lördag blir det karaoke i Osaka!

Annars har jag inga riktiga planer... Jag menar som att åka långt bort eller så, alla gör så mycket så det kommer att vara folk överallt och det känns rätt b. Jag menar när jag har ett schema som tillåter utflykter på vardagar ibland!


Ok, det var nog det för nu, jag ska nog försöka ta mig samman o uppdatera oftare...!

vänner ?

Det svåra med att komma ny till ett okänt ställe, må så vara en ny skola, en ny stad eller en y världsdel, är att man måste börja helt från början med allt.

När jag flyttade till Skåne och pluggade i Lund tyckte jag att det första året var jättesegt, det var svårt att komma igång och skaffa kompisar och långt att pendla från Landskrona varje dag. Men man började ju ändå på sitt personliga nätverk redan då och flera av mina närmaste kompisar lärde jag känna under den här tiden. Andra året gick så mycket smidigare, man lärde känna vänners vänner och det kom in nytt folk i ens befintliga kretsar automatiskt. Det tredje året hade det eskalerat till att så fort man pratade ordentligt med någon så kände de någon annan som man själv visste vem det var.

För att fortsätta den här historien så måste jag ju knyta ihop det med Japan (som ju är anledningen till att den här bloggen skrivs öht). När man kom hit kände man ingen i Kyoto, ingen av de andra utbytisarna och kände bara till stadens geografi i väldigt vaga drag. Lära sig hitta det gör man ju efter ett tag och kartor finns ju så det är mest spännande. I boendet fanns det också fullt med andra människor i precis samma situation som en själv så bland dem var det väldigt lätt att få vänner att hitta på saker med.

Fast det är väldigt dubbelt att hänga med utbytisar. Å ena sidan har man mycket gemensamt och det är lätt att prata eftersom alla i princip pratar engelska. Å andra sidan finns det grupper som inte har någon kontakt med japansk kultur eller japaner alls förutom på japansklektionerna. Med andra ord måste man se till att inte ge sig i lag med utbytisarna för mycket, då missar man ju hela grejjen med att vara i Japan!

Så vad har man för val då? Ja man gör ju så klart vad man kan (och har man turen att ha en utbytis-kompis som pratar ungefär lika mycket japanska som en själv och dessutom är intresserad av japansk kultur och att skaffa japanska vänner är det väl en smal sak. Äta kakan och ha den kvar är alltid toppen så klart).

Att skaffa japanska vänner är mycket lättsvårt.

Lätt om man bara vill ha folk som man kan kalla vänner.

Svårt om man vill stå dem riktigt nära och att de skall gilla dig som person och inte din coolhetsfaktor som exotiskt utställningsobjekt ehumm jag menar utbytesstudent.

Om man bara gör sig tillgänglig för folk så att de kan prata med en, säg via forum på internet, engelsk konversationsträff eller en klubb för internationellt utbyte, kommer du fram i drösvis och ber en berätta om sitt land så att de kan sucka och säga "jag har alltid velat åka dit!!" och "snälla du MÅSTE lära mig svenska/engelska sen" osv. Det är så uppenbart att de bara säger det för att vara trevliga men det klingar så falskt när man hört det 10 gånger innan redan för dagen.

Än läskigare kan det dock bli. Om man går med på att göra något slags utbyte. Engelska-japanska eller svenska-japanska och man faktiskt träffas för att plugga tillsammans. Och man känner att personkemin inte riktigt funkar, fast de håller fast vid en helt desperat för att man är den enda personen som de har att lära från. Man liksom låtsas vara vänner och sitter där och äter sin lunch tillsammans men allting smakar grus för man vill bara åka hem från den jobbiga situationen.

Fast det kanske ligger på mig. Jag blir ganska stressad när folk säger att de gillar Sverige "ehhh, jahaaa, ehum, alltså, jaa tack!" säger jag. Sen när de tittar så där uppfodrande på mig, som om de väntar på att jag ska förklara hur fantastiskt Sverige är och att de verkligen BORDE åka dit så känner jag smaken av grus igen. Jag vill inte vara i Sverige, om jag inte kunde skiljas från Sverige skulle jag väl inte tusan fara iväg på ett års utbyte!! En landsflykting måste väl inte bli en representant och inkastare? Räcker det inte med att jag är en levande reklampelare för Sverige eller??

Min bästa grej i de här lägena är att börja skämta, "såå du gillar Sverige?! Och jag gillar Japan, kan vi inte byta nationalitet med varandra!".

Jag undrar om jag någonsin kommer att lära mig att undvika folk som söker upp ens sällskap bara för ens nationalitet. Det gör mig inget om folk säger att de vill lära känna utlänningar, bara de vill bli ens vän och lära känna en som person men att samla på utändska vänner...

Så nu undrar man hur mycket man hinner med på 1 år på ett nytt ställe. Hur skulle det vara om man hade 3 år på sig. Hur snabbt växer ens nätverk i ett främmande land jämfört med hemma?

PS nu har jag fixat så att länkarna funkar så gå och kolla upp de fina grejerna jag har samlat ihop för er!!

Ännu mera blommor!

Idag var jag på min första klass i ikebana, japanskt blomsterarrangemang. Eller rättare sagt min första där vi fick prova att göra själva. Det är rätt mycket att tänka på och förvånansvärt mycket mätande(!!) innan man är färdig.

Det här är rosor och en blomma japanerna kallade för ストック　（stock?) Inte mitt val av blommor eller färger (alla fick samma). Läraren är jättetrevlig och har gjort fantastiska arrangemang som jag hoppas kunna hitta länkar till så att ni också kan få se.


***

Mera körsbärspromenad

Igår, söndags gick Alice och jag ut på promenad till Ninnaji, en palts berömd för körsbärsblom och min gud vad det var vackert. Vi stannade i flera timmar och satt under några träd och pratade och insöp den härliga luften och atmosfären. Själklart gick mobilen varm för att få kort på härligheten!

Sakura ・ lektionerna ・skolklubb・ホストハラ

Sakurasäsongen är över! Under två veckor har Kyotos gator, parker och så gott som alla platser som har möjlighet för minsta lilla träd att växa, fyllts av körsbärsträdens marshmallowaktiga; tyngdlösa, rosavita, puffiga blomsterklasar. I alla parker med anseende har det bretts ut presseningar på marken och man har samlats med sina vänner, sina grannar, sina kolleger eller vilken annan grupp som man möjligtvis skulle kunna tänka sig att samlas med för att beskåda sakuran samt intaga medhavd picknickmat och dricka.




Skillnaden mellan körsbärsblom hemma och i Japan är att blommorna här slår ut innan det kommer några som helst blad. Blommorna växer också väldigt tätt och fyller upp grenarna ordentligt. Som stora puderpuffar. Den andra stora skillnaden är att de verkligen finns överallt. Man går runt ett gathörn där man gått hundratals gånger förut men helt plötsligt måste man stanna och dra efter andan för ens vanliga gata är full av dessa underbara skira blommor som man aldrig hade kunnat föreställa sig.


Jag gick till Hirozawa-ike, min lilla sjö jag brukar promenera till och lyckades fota sakura i solnedgången. Bilderna är söta men det är ingenting emot hur det var att vara där. Det var en ganska blåsig dag men det var varma vindar som hade med sig lukten av luften som alltid kommer att vara mest förknippad med Japan för mig. Det är lukten som slog emot oss när vi kom av tåget första gången i Japan i 30-gradig hetta och luftfuktighet jämställt med mammas växthus i mitten av juli. Lukt eller fukt jag vet inte riktigt förresten. I vilket fall så påminner den mig om hur mycket jag älskar Japan, på samma sätt som det gör att gå förbi ett café där man satt och var alldeles nyförälskad med en pojkvän någon gång i tiden.



Så vidare med skollivet då. Har precis avslutat min första vecka som seiki-student. 3 lektioner i veckan har jag japanska. Enligt lärarnas utsago skall där övas på att ta anteckningar på föreläsningar på japanka och liknande, alltså en slags stöd för att klara av de vanliga lektionerna på japanska. Utöver det har jag satt upp mig för 2 kurser som ges på engelska, Welfare in Asia samt Japanese Society, två klasser som verkar kunna bli intressanta. Resterande klasser är på JAPANSKA då alltså! Jag har satt upp mig för en kurs i genusvetenskap, en om media och det moderna samhället, någonting som kanske kan översättas med konstvetenskap. Det finns klasser riktade till utländska studenter men som hålls helt på vanlig föreläsningsnivå på japanskan, jag tar undervisningsteknik för japanska, japansk lingvistik (aktigt, väldigt fri med översättningarna här) samt Japans historia.
Och sen har jag satt upp mig på en kurs helt och hållet för nöjet, faktum är att jag betalar för att ta den. Det är en kurs i ikebana, japanskt blomsterarrangemang.



För att ytterligare tala om nöjen har jag också lyckats hitta en サークル (skolarrangerad klubb för studenter) som är en kör! Å vad jag har saknat att sjunga med andra människor! Det är minst 4-stämmigt och runt 50-talet deltagare, alldeles, alldeles underbart :D Kören övar 3 gånger i veckan fast inte alla gånger på mitt kampus så jag hinner inte med att gå på alla. Folk är jättetrevliga och öppna som extra grädde på moset. Det är jättekul att vara ensam från alla andra utbytisar och allt engelsktalande som någonsin skulle kunna finnas. Här är det bara japanska som gäller och det funkar!! Jag fattar körinstruktionerna, jag kan hänga med i småpratet runtomkring jag klarar verkligen av att vara en del av den här gruppen! Det är så spännande! Naturligtvis får de förklara vissa ord för mig ibland men det känns ändå som att allting flyter på bra, oftast fattar jag ändå av kontext vad för slags ord de antagligen sade.




Det har också hunnits med att vara helg och Satine och jag har hittat på en nya lek när man går omkring på Kyotos gator om kvällarna. Vi kallar det ホストハラ (hosuto-hara). Det går ut på att prata gratis med hosto-killar som står i gathörnen och väntar på kunder (jag antar att det är dags att förklara det här systemet någon dag...! Att vara en hosuto (host) handlar alltså inte om prostitution av kropp men väl omtanke och intresse. Snygga och eller trevliga killar kan som yrke medan de är unga jobba som en slags personlig underhållare för flickor med för mycket pengar. Som en ställföreträdande pojkvän att gå ut med. Killarnas jobb är att vara trevliga, söta och helt fokuserade på sin kund. De får betalt per timme och/eller per glas/flaska såld sprit. Priserna för vanlig alkohol är satta till fantasihöga summor och det är tydligen lätt att bli runinerad på såna här ställen. Det får räcka med förklaring för nu tror jag.) Nåväl, "-ハラ"-delen av vår lek är att man måste chocka dem på något sätt. Vi gick ut lätt och chockade dem genom att vara utlänningar och prata med dem på japanska (lätta poäng, 99% av alla japaner BLIR verkligen chockade av japanskt tilltal och därefter en uppföljande konversation på deras modersmål).

Nästa gång får vi höja ribban.

Ny start ny termin

Nu är den nya terminen officiellt påbörjad för utbytesstudenterna och placeringstestet avklarat!
Den här terminen blev jag placerad i seiki-nivån vilket innebär att jag får plugga med de vanliga japanska studenterna och ta några extra språklektioner. Just nu har jag fullt upp att bygga schema så att jag hinner med alla klasser jag vill ta och dessutom kören (2ggr i veckan, har inte börjat ännu dock) samt ikebanaklassen (japanskt blomsterarrangemang). Är full av engergi och ser verkligen fram emot att börja!

Hämtade dessutom ut mina betyg från förra terminen; A i alla klasser utom en, där fick jag A+!!

I kväll ska jag kolla på en livespelning

Imorgon hanami (kolla på körsbärsblommor) + gå på izakaya (japansk bar där man äter och dricker)

Söndag också kolla på körsbärsblommor vid Kamo-floden med annat folk än lördagen

Fullt upp m.a.o däremellan lyssnar jag på Alice in Videoland (min brorsa kommer att döda mig för det här men...!)