föräldrarna i Japan ♥！del 2

På måndagen den 12:e tog vi det stillsamt på förmmiddagen vill jag minnas. Sedan blev det en tur till に条城（Nijô slottet). Där får man inte ta kort.... Men å vad det är vackert där!! Jag gillar Nijô. På vägen ner till stan cyklar jag alltid förbi och kisar över vallgraven mot de vita murarna som omger trädgårdarna och slottet med sitt knirrande näktergalsgolv och de underbara målade skärmarna och skiljeväggarna.

Efter rundturen på slottet promenerade vi till 二条駅 (Nijô station) där det finns en bra koreansk ät-så-mycket-du-vill-restaurang (食べ放題). För ett ganska resonabelt pris får man sitta i 90 minuter och beställa in så mycket kött, grönsaker, sallad, ris och soppa som man vill för att sedan själv grilla det vid bordet. Det är ett sånt där ställe som man inte borde ta mig till, jag lyckas alltid äta mig till döds! Men det hör till ^^

Tyvärr blev det inte så många bilder alls den här dagen.... Men jag lägger upp några extra på förra inlägget i stället!! ^ワ^

På kvällen lämnade jag föräldrarna på Sunhotel inne i stan. Genom att boka och betala i förväg genom universitetet fick jag en hyfsad rabatt!

Tisdagen den 13:e var det underbart fint väder och vi begav oss till 清水寺（Kiyomizudera).





På vägen upp till templet finns det en massa butiker (med varierande kvaliet och urval, så klart. Allt från plastigt guldiga massproducerade, trista grejer till handgjorda och lokalt bränd keramik). Vi kollade runt och provsmakade allt som bjöds. Jag är väldigt svag för mochi (餅), jag har skrivit om det förut tror jag. Det är ett speciellt klibbigt ris som har slagits till en fast (men ack så klibbig!) degklump. Man kan smaksätta degen med t.ex grönt té eller fylla den med söt bönpasta och rulla bollen i sesamfrön (min favorit!). Kyoto har tydligen som specialitet att kavla risdegen till ett tunt ark, lägga fyllning i mitten och vika ihop så att man får ett litet trekantigt kuvert med fyllning i mitten. Jag har provat alla smaker. Minst 10 gånger.

Vi gick till ett rullbandssushi-ställe till middag den här dagen. Det var roligt att kolla upp exakt vad för något allting är! Jag vet hur mycket smakar och jag kan se på kanjina om det är ett skaldjur eller en fisk som jag äter men jag har aldrig varit väldigt noga med att översätta till svenska. Med föräldrarnas hjälp och mitt trogna elektroniska lekixon ♥　fick vi rätsida på det mesta. Det jag gillar allra bäst på det här sushistället är pilgrimsmusslor (jag skulle nog kunna äta det varje dag, med eller utan wasabi, det är den perfekta kombinationen av lagom tuggmotstånd i konsistensen, frisk smak som stannar lagom länge i munnen och ett uteseende som inte får en att tänka på slaktavfall) och sedan gillar jag deras lax med avokado och lök på. :9

På Alla Hjärtans Dag (バレンタインデ−för oss japanofiler) var det regnigt och mulet så vi hade planerat en dag inomhus. Satine följde med oss när vi besökte Kyotos stora museum. Vi klämde både den permanenta utsällningen och en tillfällig. Det var lite i mesta laget faktiskt, tror att man gör bättre att splittra upp det på 2 dagar för det finns så mycket som man vill ta in och bearbeta men det får liksom inte plats tillslut. Om man vill få extra stor utdelning tar man med sig en historieintresserad japan att visa en runt på den fasta utställningen. Satine och jag lät våra lexikon jobba plus att vi försökte få ihop våra fragmentariska kunskaper om japansk historia. Det var ganska otillfredsställande. Men vackert att se på så klart.

Ute på gården fanns en liten dunge med plommonträd och blommade.
Det var vädigt tjusigt och de första ordentligt blommande träden jag sett sedan jag kom hit. Vi stod alla i regnet och pep över hur vackert det var innan vi gick till nästa byggnad för att gömma oss undan ruskvädret.

Torsdagen den 15:e var vädret klart igen även om det var kallare än tidigare (det var jätteknixigt med temperaturen hela tiden mina föräldrar var här...! Varmt på dagen men griskallt så fort man inte kunde se solen längre). Den här dagen var det 銀閣寺 Silverpaviljongen som stod på schemat.