http://www.jonas.i.vadheterdet.se Den bästa jäkla bloggen jag någonsin läst, jag skulle läsa en instruktionsbroschyr med största nöje om det bara var Jonas som skrev den! Plus att det är om Japan och att den här killen har varit mitt SI-barn för 2 år sedan.
http://life-is-an-article.blogspot.com/ Hjalmar, killen som är med på massor av bilderna i ovanstående blogg. Det här är en nyare (och ännu pågående) blog på engelska. Även här förekommer ett väldigt tjusigt språkbruk.
http://www.jnto.go.jp/affordable/ En sajt med tips på saker man kan göra gratis eller väldigt billigt i Japan, vem sa att det måste vara svindyrt att vara i Japan? Avliva myten lite i.a.f med den här sidan!
http://www.gaijinsmash.net/ en amerikansk kille som skriver om hur det är att arbeta som engelsklärare i Japan. Om du inte vet vad kanchô är så måste du läsa den och om du vet vad kanchô är...måste du nog läsa den också!
http://www.shell.linux.se/draxoo/ Axels blog om när han var i Kyoto (han hade en sida med fina foton men jag har slarvat bort adressen, återkommer om jag hittar den)
http://www.viona-art.com/pages/frameset01/setmenu.html En oerhört begåvad ung fotografs hemsida. Jag är så kär i alla hennes bilder, hon är ett geni!! Önskar att jag hade samma känsla för färg och form och komposition som hon har ^^
http://dojo.fi/~rancid/loituma__.swf kan någon förklara den här sidan? Och varför kan jag inte sluta titta? gaah
måndag, augusti 21, 2006
söndag, augusti 13, 2006
England -tur och ännu inte retur
Planerade så fort jag fått mitt arbetsschema för sommaren så att jag skulle kunna åka och hälsa på en nära vän som har flyttat till London. På två år hade jag ännu inte lyckats komma iväg och det var verkligen hög tid att jag kom till henne så att hon fick visa stan och alla roliga uteställen etc för mig och självklart att bara umgås (hon har varit i Sverige iaf sen hon flyttade!).
Trots att det var ett helt långt sommarlov som knappt ens var påbörjat så hade vi båda ganska många inbokade saker redan så mitt beskök fick påbörjas samma dag som när min väninna kom tillbaka efter en månad i Ghana, men det var ingen fara, vi skulle åka upp till hennes familj först, tisdag till onsdag eller torsdag för att sedan få några dagar i slutet av veckan till shopping och museibesök och kanske teater eller musikal i London.
Det var en jättefin plan och det kunde ha blivit så om inte Minis farfar hade dött, hon hade inte kunnat kontakta mig sedan hon själv fått beskedet så vi möttes som avtalat men sen fick ju alla de andra planerna ändras....
Jag har
varit i Tamworth en liten halvt gudsförgäten ort utanför Birmingham och bott i familjens hus
träffat alla hennes släktingar på pappans sida (de var väldigt snälla och trevliga allihop)
lärt mig äta massa god, stark, indisk mat med fingrarna (!)
haft på mig indier-muslimska kläder och suttit med på minnesgudstjänst (eller-vad-det-nu-kan-tänkas-kallas)
lärt mig 2 fraser och några ströord gujrati (guddjraati) ("Maru nam Johanna che" och "kem che/cho"
fått insiderknep om indisk matlagning från Minis mamma
det ni!
Det har faktiskt varit väldigt kul och intressant att se min kompis liv från den här sidan också, hemma så brukade jag aldrig vara med på sånt här (jo mat har jag ju fått några gånger ^_~ ). Lite kul att se har det faktiskt varit. Som tur var var det ingen chock att farfadern dog, han hade tydligen varit trött och vid hög ålder länge. Fast det är klart det är alltid tråkigt när folk försvinner, döden är så permanent.
När jag så skulle hem åkte jag med en långfärdsbuss kl 5 på morgonen från Birmingham (sov 2 timmar den natten trodde jag skulle kunna sova i bussen, as if!). Väl framme vid flygplatsen i Stansted, efter ett antal timmar på bussen, fick jag beskedet att mitt flyg var inställt. That's it, inget mer.
Mitt trötta och numer allt mer modstulna jag troppade runt runt på flygplatsen i jakt på någon slags information, som t.ex om jag var tvungen att köpa en ny biljett nu, var jag skulle ta vägen och liknande. Inte konstigt att Ryanair gömmer sin informationsdisk så långt borta, de lär ju få en del högljudda åsikter om företaget varje dag, om man säger så. De talade snabbt och effektivt om för alla att de inte kunde boka om några flyg åt oss och om vi inte hade några andra ärenden kunde vi avlägsna oss.
Som tur var mötte jag en svensk kvinna i kön som behövde komma hemåt, hon delade med sig av telefonnummer till ombokningen. Det var ju förstås helt fullt på tråden och svårt att komma fram men det var ju i alla fall någon slags hjälp. Utmattad och komplett modstulen som jag var ringde jag hem till mamma (mamma!) och ynkade mig lite (ok jättemycket), mamma fick telefonnumret och på en kvart eller där omkring hade hon ordnat en ny biljett åt mig. Tur att de finns mammorna, mammor som kan och fixar ^_~
Jag får iofs flyga till Malmö i stället för Göteborg och jag fick inte komma hem igår utan imorgonkväll. Men ack så skönt ändå för jag var bland de sista att få någon biljett alls hem innan fredag nästa vecka. Så är det mer Ryanir.
Som grädde på moset är det förbjudet att ta med något annat än sitt pass, biljetten och medicin som man måste ha under flighten. Allt måste bäras i en genomskinlig plastpåse. Ingen dricka, inget att läsa, inget annat får man ta med. Jag har redan funderat på om jag ska behöva smuggla tuggumin i munnen (blä). Jävla terrorister (ja, alla tolkningar).
Så nu väntar jag på det andra flyget...
Senare....
Nu är jag hemma igen och välbehållen dessutom! Några tillägg till ovanstående berättelse.
Jag har lärt mig att världen är full av trevliga personer. Både på vägen till England och på vägen hem har jag genom trassel med busstrafiken till flygplatsen och långa köer kommit i samspråk med medresenärer och faktiskt lyckats hålla en hyfsat lång och vettig konversation nästan hela vägen.
På vägen dit träffade jag AZ som jag fick följe med hela vägen till London från Göteborg, det var mycket trevligt att ha sällskap och dessutom en guide som kunde London. På vägen hem var det två tjejer som bodde i Malmö, de bjöd mig på skjuts till Lund eftersom sista flygbussen hade gått (jah, flyget hem var naturligtvis väldigt föresenat, över timmen minst). Jag trodde aldrig att det skulle vara så kul att resa själv! Men man har ju inte börjat prata med folk förrän något har börjat krångla så om man får en helt problemfri resa kanske den blir tråkig istället ^_~
Eftersom mitt flyg var ombokat blev det också en ny resrutt via Malmö istället för via Göteborg (som är mycket närmare till mitt föräldrahem där jag numera bor, har inte någon lägenhet i Lund längre T.T ) fick jag också tillfälle att hälsa på Elin lite! Vi satt uppe halva natten och pratade och drack té och allt var precis som det skulle vara, tack Elin för att jag fick komma och bo hos dig!!
Passade också på att käka falafel (mmmm) och att ta en sväng förbi Axel på förmiddagen innan tåget gick hem. Nu är det bara Joel som jag inte har sett på eeeevigheter men han är ju å andra sidan i utrikiska länder och reser. Men men snart samlas 4-4-eyes igen *muhahahahaha (jag vet inte varför men det kändes på sin plats med ett evil laughter precis där)*. Är på väg med mamma och brorsan ner kvällen den 24:e.
Kika på bilderna jag tog under resan här>> http://s57.photobucket.com/albums/g204/Johanna_i_Kyoto/England%20augusti%202006/
Trots att det var ett helt långt sommarlov som knappt ens var påbörjat så hade vi båda ganska många inbokade saker redan så mitt beskök fick påbörjas samma dag som när min väninna kom tillbaka efter en månad i Ghana, men det var ingen fara, vi skulle åka upp till hennes familj först, tisdag till onsdag eller torsdag för att sedan få några dagar i slutet av veckan till shopping och museibesök och kanske teater eller musikal i London.
Det var en jättefin plan och det kunde ha blivit så om inte Minis farfar hade dött, hon hade inte kunnat kontakta mig sedan hon själv fått beskedet så vi möttes som avtalat men sen fick ju alla de andra planerna ändras....
Jag har
varit i Tamworth en liten halvt gudsförgäten ort utanför Birmingham och bott i familjens hus
träffat alla hennes släktingar på pappans sida (de var väldigt snälla och trevliga allihop)
lärt mig äta massa god, stark, indisk mat med fingrarna (!)
haft på mig indier-muslimska kläder och suttit med på minnesgudstjänst (eller-vad-det-nu-kan-tänkas-kallas)
lärt mig 2 fraser och några ströord gujrati (guddjraati) ("Maru nam Johanna che" och "kem che/cho"
fått insiderknep om indisk matlagning från Minis mamma
det ni!
Det har faktiskt varit väldigt kul och intressant att se min kompis liv från den här sidan också, hemma så brukade jag aldrig vara med på sånt här (jo mat har jag ju fått några gånger ^_~ ). Lite kul att se har det faktiskt varit. Som tur var var det ingen chock att farfadern dog, han hade tydligen varit trött och vid hög ålder länge. Fast det är klart det är alltid tråkigt när folk försvinner, döden är så permanent.
När jag så skulle hem åkte jag med en långfärdsbuss kl 5 på morgonen från Birmingham (sov 2 timmar den natten trodde jag skulle kunna sova i bussen, as if!). Väl framme vid flygplatsen i Stansted, efter ett antal timmar på bussen, fick jag beskedet att mitt flyg var inställt. That's it, inget mer.
Mitt trötta och numer allt mer modstulna jag troppade runt runt på flygplatsen i jakt på någon slags information, som t.ex om jag var tvungen att köpa en ny biljett nu, var jag skulle ta vägen och liknande. Inte konstigt att Ryanair gömmer sin informationsdisk så långt borta, de lär ju få en del högljudda åsikter om företaget varje dag, om man säger så. De talade snabbt och effektivt om för alla att de inte kunde boka om några flyg åt oss och om vi inte hade några andra ärenden kunde vi avlägsna oss.
Som tur var mötte jag en svensk kvinna i kön som behövde komma hemåt, hon delade med sig av telefonnummer till ombokningen. Det var ju förstås helt fullt på tråden och svårt att komma fram men det var ju i alla fall någon slags hjälp. Utmattad och komplett modstulen som jag var ringde jag hem till mamma (mamma!) och ynkade mig lite (ok jättemycket), mamma fick telefonnumret och på en kvart eller där omkring hade hon ordnat en ny biljett åt mig. Tur att de finns mammorna, mammor som kan och fixar ^_~
Jag får iofs flyga till Malmö i stället för Göteborg och jag fick inte komma hem igår utan imorgonkväll. Men ack så skönt ändå för jag var bland de sista att få någon biljett alls hem innan fredag nästa vecka. Så är det mer Ryanir.
Som grädde på moset är det förbjudet att ta med något annat än sitt pass, biljetten och medicin som man måste ha under flighten. Allt måste bäras i en genomskinlig plastpåse. Ingen dricka, inget att läsa, inget annat får man ta med. Jag har redan funderat på om jag ska behöva smuggla tuggumin i munnen (blä). Jävla terrorister (ja, alla tolkningar).
Så nu väntar jag på det andra flyget...
Senare....
Nu är jag hemma igen och välbehållen dessutom! Några tillägg till ovanstående berättelse.
Jag har lärt mig att världen är full av trevliga personer. Både på vägen till England och på vägen hem har jag genom trassel med busstrafiken till flygplatsen och långa köer kommit i samspråk med medresenärer och faktiskt lyckats hålla en hyfsat lång och vettig konversation nästan hela vägen.
På vägen dit träffade jag AZ som jag fick följe med hela vägen till London från Göteborg, det var mycket trevligt att ha sällskap och dessutom en guide som kunde London. På vägen hem var det två tjejer som bodde i Malmö, de bjöd mig på skjuts till Lund eftersom sista flygbussen hade gått (jah, flyget hem var naturligtvis väldigt föresenat, över timmen minst). Jag trodde aldrig att det skulle vara så kul att resa själv! Men man har ju inte börjat prata med folk förrän något har börjat krångla så om man får en helt problemfri resa kanske den blir tråkig istället ^_~
Eftersom mitt flyg var ombokat blev det också en ny resrutt via Malmö istället för via Göteborg (som är mycket närmare till mitt föräldrahem där jag numera bor, har inte någon lägenhet i Lund längre T.T ) fick jag också tillfälle att hälsa på Elin lite! Vi satt uppe halva natten och pratade och drack té och allt var precis som det skulle vara, tack Elin för att jag fick komma och bo hos dig!!
Passade också på att käka falafel (mmmm) och att ta en sväng förbi Axel på förmiddagen innan tåget gick hem. Nu är det bara Joel som jag inte har sett på eeeevigheter men han är ju å andra sidan i utrikiska länder och reser. Men men snart samlas 4-4-eyes igen *muhahahahaha (jag vet inte varför men det kändes på sin plats med ett evil laughter precis där)*. Är på väg med mamma och brorsan ner kvällen den 24:e.
Kika på bilderna jag tog under resan här>> http://s57.photobucket.com/albums/g204/Johanna_i_Kyoto/England%20augusti%202006/
söndag, augusti 06, 2006
Fyllefest med 70-åringar
Jepp it's true igår var jag på en mycket blöt fest för och med sjuttioåringar. Det var ett födelsedagskalas med finska förtecken och outtömligt spritförråd. Folk drack sig till det stadiet då det sjungs mycket och man måste förklara "och hon hon är så jävla snäll och fin det, ska du veta, har jag alltid tyckt" eller "du är min bästa vän" etc och det vinglades omkring så att det lilla partytältet i trädgården var mycket nära att rasa flera gånger. Det ramlades också, och utropades högt att man skulle gå på toaletten. Naturligtvis förekom också det klassiska kramandet och tafsandet från överförfriskade personer. Det var klockrent!
Med andra ord så var det ingen som hade kunnat skilja denna fest från ett fylleslag med 20-åringar eller 15-åringar heller för den delen. Folk är och förblir tydligen ganska oförändrade genom livet, ändå.
Det enda dåliga med den här festen var väl att jag var en av två nyktra personer.
Med andra ord så var det ingen som hade kunnat skilja denna fest från ett fylleslag med 20-åringar eller 15-åringar heller för den delen. Folk är och förblir tydligen ganska oförändrade genom livet, ändå.
Det enda dåliga med den här festen var väl att jag var en av två nyktra personer.
fredag, augusti 04, 2006
Här verkar det inte komma in några bilder
...så kila vidare till http://s57.photobucket.com/albums/g204/Johanna_i_Kyoto/ för bilder som tagits under sommaren.
Om det är någon som vet hur man får bilduppladdningen att funka är alla tips välkomna (ja, jag vet hur det ska gå till, det funkar inte, jag har heller inte fått upp några bilder med tips och trix från FAQ:en och jag har inte fått svar på en vecka från Blogger. Böh) Skitirriterande.
Om det är någon som vet hur man får bilduppladdningen att funka är alla tips välkomna (ja, jag vet hur det ska gå till, det funkar inte, jag har heller inte fått upp några bilder med tips och trix från FAQ:en och jag har inte fått svar på en vecka från Blogger. Böh) Skitirriterande.
Om landsbygdsortens inavel
Var ute i Mariestad i fredags (jag lär mig visst aldrig verkar det som =P). Den här gången gjorde jag stan grundligare än jag någonsin gjort tidigare, t.o.m när jag bodde här på riktigt. Detta innefattade väldigt mycket springande mellan de två olika uteställena som finns i Mariestad (en krog och ett dansställe). Man måste spendera minst lika mycket tid med att gå mellan ställena som att verkligen vara inne på dem (ja det var 50 jävligt bortkastade spänn att betala i inträde), det är så det skall göras.
Eftersom det är en liten stad är det ju fullt med människor som man känner till eller känner igen ute. Vet inte om det är bra eller dåligt men jag verkar ha ett ganska bra ansiktsminne jämfört med många här, det är inte så många som känner igen mig som jag känner igen. Men det gör faktiskt ingenting.
I alla fall så sprang jag på lillebrorsan till killen jag var tillsammans med under högstadiet och gymnasiet. Lillebrorsan pratade mer med mig under den kvällen än han sagt sammanlagt under den tid hans bror och jag var tillsammmans. Han hade med sig en tjej som jag genast kände igen och försökte placera men hon tittade bara besvärat på mig och sa "nej mig känner du nog inte igen" och "nej vi har inte gått på samma skola" etc etc. Men det visade sig sen att hon hade tagit över mitt ex 4 dagar efter att det tagit slut (!). Det visste jag mer eller mindre om då det var aktuellt också.
Men nu var hon alltså ihop med lillebrorsan i stället, min buksvägerska. Så bara där började inaveln bli ganska koncentrerad sen så hade hennes lillasyrra varit tillsammans med min lillebror också. Så liten är den här staden. Man träffar aldrig någon ny, det är alltid någon man känner som varit där tidigare.
urk
Nåväl jag pratade med den här tjejen och kom fram till att hon faktiskt var riktigt sympatisk och jag hade riktigt trevligt till slut! Joa och jag hängde på lillebrorsan och tjejens kompisar på efterfest men först skulle det själklart intagas någon slags fyllekrubb så det blev att gå till grillen på Bantorget. Det är där alla raggare håller till, jag har aldrig ens tänkt tanken på att gå dit, jag gillar varken korv eller raggare men dit gicks det. Det var... precis som jag trodde att det skulle vara... Alla satt och gapade och skröt om sina jobb på Volvo blandat med bilsnack. Ehe. När efterfestfolket smörjt sina krås begav vi oss iallafall till fots tvärs över stan (det tog 15 min att gå ^^;) till en kille som hade gått hem tidigare men ville ha efterfest. Problemet var bara att han hade däckat där inne och vi inte kunde väcka honom, eller komma in för den delen. Men någon stor person forcerade dörren till trapphuset och lägenheten var öppen. Det gick inte att väcka lägenhetsinnehavaren på plats heller, han vaknade inte ens när folk började pilla på hans elgitarr, det brukar ju sitta i ryggmärgen att vakta sådana annars. Men folk gick och försåg sig ur hans barskåp (OK det var hemmagjort vin från skafferiet) och hängde, det verkade inte som om det var första gången som det här hänt.
Man kan säga att det här var en ganska slumpvis vald grupp, de var i min ålder och vi träffade dem på krogen. Men en av killarna var uppvuxen i Lugnås och har dejtat en av mina arbetskamrater i Skövde, en av tjejerna har jag sjungit i flera olika körer med och så var där en ex-flickvän till min bror med. Ytterligare en person var kompis och klasskamrat till min bror under högstadiet och hemma och hälsade på här flera gånger, han hade dessutom stenkoll på att jag skulle till Japan och jag kunde inte fatta varför men han hade hittat min blog (hej John om du fortfarande läser).
Vid 5-tiden gav jag upp och körde hem till Lugnås. Ja, jag hade varit nykter hela kvällen, kanske lika bra det för annars hade jag nog inte trott att allt var sant haha.
Eftersom det är en liten stad är det ju fullt med människor som man känner till eller känner igen ute. Vet inte om det är bra eller dåligt men jag verkar ha ett ganska bra ansiktsminne jämfört med många här, det är inte så många som känner igen mig som jag känner igen. Men det gör faktiskt ingenting.
I alla fall så sprang jag på lillebrorsan till killen jag var tillsammans med under högstadiet och gymnasiet. Lillebrorsan pratade mer med mig under den kvällen än han sagt sammanlagt under den tid hans bror och jag var tillsammmans. Han hade med sig en tjej som jag genast kände igen och försökte placera men hon tittade bara besvärat på mig och sa "nej mig känner du nog inte igen" och "nej vi har inte gått på samma skola" etc etc. Men det visade sig sen att hon hade tagit över mitt ex 4 dagar efter att det tagit slut (!). Det visste jag mer eller mindre om då det var aktuellt också.
Men nu var hon alltså ihop med lillebrorsan i stället, min buksvägerska. Så bara där började inaveln bli ganska koncentrerad sen så hade hennes lillasyrra varit tillsammans med min lillebror också. Så liten är den här staden. Man träffar aldrig någon ny, det är alltid någon man känner som varit där tidigare.
urk
Nåväl jag pratade med den här tjejen och kom fram till att hon faktiskt var riktigt sympatisk och jag hade riktigt trevligt till slut! Joa och jag hängde på lillebrorsan och tjejens kompisar på efterfest men först skulle det själklart intagas någon slags fyllekrubb så det blev att gå till grillen på Bantorget. Det är där alla raggare håller till, jag har aldrig ens tänkt tanken på att gå dit, jag gillar varken korv eller raggare men dit gicks det. Det var... precis som jag trodde att det skulle vara... Alla satt och gapade och skröt om sina jobb på Volvo blandat med bilsnack. Ehe. När efterfestfolket smörjt sina krås begav vi oss iallafall till fots tvärs över stan (det tog 15 min att gå ^^;) till en kille som hade gått hem tidigare men ville ha efterfest. Problemet var bara att han hade däckat där inne och vi inte kunde väcka honom, eller komma in för den delen. Men någon stor person forcerade dörren till trapphuset och lägenheten var öppen. Det gick inte att väcka lägenhetsinnehavaren på plats heller, han vaknade inte ens när folk började pilla på hans elgitarr, det brukar ju sitta i ryggmärgen att vakta sådana annars. Men folk gick och försåg sig ur hans barskåp (OK det var hemmagjort vin från skafferiet) och hängde, det verkade inte som om det var första gången som det här hänt.
Man kan säga att det här var en ganska slumpvis vald grupp, de var i min ålder och vi träffade dem på krogen. Men en av killarna var uppvuxen i Lugnås och har dejtat en av mina arbetskamrater i Skövde, en av tjejerna har jag sjungit i flera olika körer med och så var där en ex-flickvän till min bror med. Ytterligare en person var kompis och klasskamrat till min bror under högstadiet och hemma och hälsade på här flera gånger, han hade dessutom stenkoll på att jag skulle till Japan och jag kunde inte fatta varför men han hade hittat min blog (hej John om du fortfarande läser).
Vid 5-tiden gav jag upp och körde hem till Lugnås. Ja, jag hade varit nykter hela kvällen, kanske lika bra det för annars hade jag nog inte trott att allt var sant haha.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
