最近どう？ Hur har du haft det på sistone?

På något vis har en massa dagar av mitt till synes oändliga vårlov passerat. Det är redan en månad sedan föräldrarna åkte hem härifrån... Fast det känns faktiskt länge sedan när man tänker tillbaka på det!

Så vad HAR jag hållit på med sedan sist... Kollat på en väldans massa TV-draman, hängt med Satine, dejtat diverse folk, lekt med mina japanska vänner (som inte försvunnit till sina föräldrahem eller på språkresa över lovet!), lärt mig laga några fler japanska rätter, gått på en massa härliga promenader och självklart en del uteliv.

Någon vecka efter att mor och far åkt hem började plommonen blomma på allvar. Jag har verkligen gått loss med kameran ... Enjoy! detta är bilder tagna i 北門天満宮（Kitamon tenmangu).












Så annars om jag fortsätter berätta vad jag hållit på med...
ehh jo.


jag har lärt mig att killar som letar efter en dejt på internet inte är särskilt snygga.... Hur rara och trevliga de än är letar de efter tjejer på internet pga av blyghet och/eller ofördelaktigt utseende ＞＜;;;
och om man sen råkar vara snäll mot dem... ja då blir man översvämmad med mail om vad de har gjort på jobbet idag och hur vädret varit sen senast och gud-vet-vad som man INTE bryr sig om.
japp jag har lärt mig lite läxor. Att lämna ut sin mobilmail till folk ger vissa storhetsvansinne och att sedan komma överens om att kanske ses nån gång kan leda till ett mail på Alla Hjärtans Dags morgon "jag vill ha choklad" från nån typ som man inte känner (ja det är sant!!! Fatta fräckheten!). Man kan också få stå ut med mail som "jag är hemma〜”　från folk som är ensamma och bara vill att nån ska svara "välkommen hem". Jag är väldigt trött på det just nu. Var iväg igår och träffade ytterligare en person som jag mailat mycket med på sistone och kände att det var den sista grisen i säcken på lång, lång tid. Jag har mitt namn och mina födelsedata fullt synliga och antog däreifrån att folk i ungefär min ålder skulle kontakta mig. Generellt är det också så, det är mest folk mellan 20 och 25 som hör av sig. Men människan från igår var GAMMAL. :S
Urk näe. som sagt nu får det vara nog.




Jag har fått några riktigt goa kompisar via nätet dock! Sumie-san som skall bli lärare i japanska om något år. Vi brukar ses över en kaffe eller lunch någon gång varje vecka. Hon är som en japansk storasyster för mig och jag är jätteglad att jag träffade henne. För några veckor sedan for Sumie-san, jag och Alice iväg till Osaka i ottan och köpte billiga biljetter till första dagen på Osakas sumoturnering (om man är där före 9 på den aktuella dagen kan man köpa biljetter för 2000 yen! Men bara en biljett per skalle så alla som vill gå får se till att köa).
Eftersom det bara är kassa brottare på förmiddagen så gjorde vi en tur på stan. Vi gick på caféer, kollade på en film (Bobby, amerikansk film men jag kan gott rekommendera den, den var riktigt spännande och en historia som jag inte riktigt kände till plus duktiga skådisar och en snyggt upplagd handling) och gick i affärer innan vi vid 4-tiden bänkade oss för gräddan av sumobrottarnas matcher.

Det blev riktigt spännande eftersom Sumie-san var insatt och kunde berätta om de olika gubbarnas historia och vad de presterat innan och vad man kunde förvänta sig av dem et cetera. Det allra bästa var dock den sista matchen, där den allmänt erkände och högt ansedde utländske brottaren åkte ner mot en av japanerna! Jag svär att varenda sittkudde i hela salen singlade ner mot brottniggsringen en sekund efter att alla fattat vad som hänt. Tydligen gör japanerna så här när det händer något oförväntat och/eller bra. Jag tyckte att det var oerhört tufft! Alla jublade och visslade medan duvblå sittkudar förmörkade ljuset för ett par ögonblick.

Jag önskar att jag hade snabbare kamerainstinkt. Missade ögonblicket.... Dessutom hade jag inte batteri....
Men ändå det var coolt att jag fick gå på sumo igen (första gången gick jag med Gifu-programmet)



J-draman jag kollat på sen sist

Hana yori dango säsong 2 『花より男子 returns 2』
http://www.tbs.co.jp/hanadan2/

Fortsättningen på Hana yori dango. Om skoltjejen Makino Tsukushi och skolans fyra heta och rika killar som av någon mystisk anledning har blivit kompisar med henne. En av dem har till och med varit tillsammans med Tsukushi men på sistone har det varit lite dåligt med kontakten. Om man inte är van vid japanskt skådespeleri ser det hela mest överspelat och fullt av skådespelare med vansinniga egon/kläder/frisyrer. Inte att rekommendera för den Japan-ovane tror jag. (sista avsnittet går på TV på fredag, tror jag!!!)

Kimi wa petto 『君はペット』
http://www.tbs.co.jp/kimipe/

En serie om en karriärkvinna som är (alldeles för?) stark och envis och vältbildad för att hinna med/klara av ett parförhållande egentligen. I första avsnittet hittar hon en ung kille medvetslös och till synes övergiven i en låda utanför sin dörr. Hon tar in honom i sitt hem och ser till att han klarar sig. När han vaknar till medvetande frågar han om han får stanna och hon svarar, på skämt, att visst får han det om han blir ersättare för hennes älskade hund som hon hade som barn. Det låter ju helt galet kinky men som del av dealen så är det INGET sexuellt.
Det är en underbart söt serie!! Den gör typ hela världen rosa och fluffig! Satine och jag satt uppe en hel natt och såg avsnitt 1 till och med sista i ett stäck...Ladda ett i taget man kan inte riktigt sluta.... (ett par år gammal)


Sore wa totsuzen arashi no youni 『それは突然嵐のように』
http://www.tbs.co.jp/sorewa/contents.html

En kvinna som varit hemmafru i ett antal år tröttnar på att gå hemma och går tillbaka till sitt gamla jobb igen (hon verkade uttråkad, who can blame her). Hon springer på den här dansläraren flera gånger, och han verkar gilla henne... Har inte sett mer än 3 eller 4 ep ännu men den är intressant och har dessutom den här underbara (oöversättliga) ordvitsen

「ジェンダーロールってどんなケーキ？」 jag skrattade så att jag dog och grät samtidigt.... En kommentar om könsroller alltså.

Den unga killen i den här serien spelas av samma skådespelare som var med i 『Kurosagi』men han har äckligt blekt hår och ser allmänt undernärd ut så dregelfaktorn är lite mer normal i den här serien.


japp sen då... Vet inte vad mer jag hittat på...motionerat varje dag...nu har jag gått ner de 4kg som jag gått upp sedan jag kom hit :S

*uppdaterar*
Jo jag var iväg till ett ställe som heter Arashiyama (嵐山）där det finns en park med apor. Hade inte sett till så många apor runt om i Japan trots att de tydligen finns vilda i skogarna.

När man går in i apparken blir man tillsagt att undvika att man inte får mata aporna och INTE titta dem i ögonen. Jag vet generellt att man inte ska titta djur i ögonen så jag fick någon slags knäpp och tänkte på det hela tiden!!
Efter att ha följt en stig som slingrade sig upp längs bergssidan fick vi slutligen se apor i alla fall!
Den första jag såg låg och sov högt upp i ett träd så honom kunde jag inte titta i ögonen. När vi kom fram till toppen av det lilla berget vi klättrat upp på fanns där en liten grusplan och ett hus. Man kunde gå in och sätta sig i huset och genom fönstret på alla apor som svärmade omkring överallt. Man kunde också köpa några äppelbitar och ge till aporna om man ville. Jag avstod båddera och stannade utanför och undvek för fulla muggar att titta de små varelserna i ögonen. Sen tog jag några bilder





*

Miyajima den magiska ön

På måndagen var det återigen en fin dag med solsken. Vi samlade våra saker och efter ytterligare en förträfflig japansk frukost på vårt boende bar det av till en av Japans tre berömda vyer.

Miyajima (宮島）är ön bakom den ernorma röda porten (torii) som står i havet, en mycket berömd och fotograferad vy....

Det finns också ett "flytande" tempel bakom (byggt på pålar som står över glasklart vatten) samt en hel del annat att se runt om på ön.

Det var så underbart vackert och en väldigt speciell trolsk stämmning där. Jag är helt förförd och hänförd och rördes till tårar av alltihopa. Det var som en reiligiös upplevelse för mig och jag vet inte vad jag ska säga eller skriva för att ens i närheten förklara vad som hände där, eller hur det var.

bilder

föräldrarna i Japan ♥！del 3

Ursäkta uppehållet, här kommer fortsättningen på föräldrabesöket!!

På fredagen den 16:e åkte jag med mor och far och Satine till Nara som ligger ganska nära Kyoto. Med på resan var Momoe (som jag tror att jag har kallat för Persikobarn tidigare, hursomhelst) som var vår guide för dagen! Turen gick först förbi en park mitt i staden (med stora trafikerade vägar på var sida) där det gick fullt med halvvilda hjortar! De var så klart jättesöta och det tog ett tag att vänja sig vid att de bara gick omkring helt som de ville i staden.


När vi hade vant oss vid hjortarna (som inte äts utan är gudarnas budbärare, vikigt att anmärka!) gick färden till templet där den stora berömda buddhastatyn finns. Tyvärr har jag glömt vad allt heter förutom statyn som helt enkelt kallas för 大仏（daibutsu). Det var väldigt imponerande och ganska fridfullt tills vi kom förbi en pelare med ett hål så där lagom smalt att man kanske kan kravla sig igenom men man vet inte säkert förrän man provat. Det var flera som provade men bara för att spaghettismala japaner tar sig igenom kan jag inte repa mod att prova själv. Ja, varför provade man? Jo för hålet sägs ha samma diameter som den stora buddhastatyns näsborre.....! Jag menar man vet ju aldrig när det kan krävas att man ska kravla igenom en stor buddhastarys näsa. Jag skulle skriva det på mitt CV !!


Efter lunch gick färden vidare till en underbart vacker helgedom som låg mitt i en skog i ett parkliknande område. Vägen upp till själva huvudtemplet var kantad med stora stenlanternor (eller vad tusan det heter!! ＞＜）och bakom dem träd... Även här strövade hjortar omkring helt efter eget sinne. Det var som att kliva in i en skapelse av Hayao Miyazaki... Det var underbart!


Trots att jag älskar Kyoto mer än vad som är nyttigt kan jag inte låta bli att gilla Nara väldigt bra också... Det finns en väldigt speciell stämning här som inte går att kopiera.

Tjusiga lampor. De hängde längs med de flesta väggar, tyvärr var jag för upptagen med att insupa stämningen för att göra någon större insats med kameran (antar att jag är TVUNGEN att åka tillbaka för att ordna upp det här, hihi).

Vi hann också med att promenera i en park med blommande plommonträd och halvtama/vilda hjortar samt att springa på en geisha mitt på en gata i stadens äldre delar. Alla blev helt tysta och bara tittare, det var som om att se en historisk person bara kliva rakt ur sin egen tidsålder och rakt ut i våran... Och lite så är det väl... Det var ganska magiskt i alla fall och hon vare grymt vacker!

Från Nara åkte vi tillbaka till Kyoto där vi tog Shinkansen till Hiroshima! Vi kom fram ganska sent på kvällen så det var bara att åka raka vägen till vårt boende, ett 民宿（minshyuku) som jag bokat i förhand. Det var ett större rum med tatamimattor och futoner att sova på. Det kostade 4000 yen/person och natt (700 extra för en hemlagad traditionell och mycket smaklig frukost). Vi hade lite otur med vädret, regn och blåst hela helgen, så det blev en del muséer men det kändes inte som vi skulle ha velat göra så mycket annat ändå.

Självklart var det mycket om atombomber och dess effekter på människokroppen, miljön och vilken roll atombombingarna i Japan spelade i kriget. Det var fruktansvärt rysligt men något som jag tycker man bör känna till...

Vi åkte utanför Hiroshima en bit och spenderade en dag på 温泉（onsen, varma källor) och ägnade oss åt att bli kokta i olika spad med olika påstådda hälsoeffekter. Det som gjorde störst intryck var utomhuspoolen där man kunde sitta och titta ut över havet mot ön Miyajima (宮島）som jag ska skriva om i nästa inlägg....För det stället är något alldeles speciellt....!

föräldrarna i Japan ♥！del 2

På måndagen den 12:e tog vi det stillsamt på förmmiddagen vill jag minnas. Sedan blev det en tur till に条城（Nijô slottet). Där får man inte ta kort.... Men å vad det är vackert där!! Jag gillar Nijô. På vägen ner till stan cyklar jag alltid förbi och kisar över vallgraven mot de vita murarna som omger trädgårdarna och slottet med sitt knirrande näktergalsgolv och de underbara målade skärmarna och skiljeväggarna.

Efter rundturen på slottet promenerade vi till 二条駅 (Nijô station) där det finns en bra koreansk ät-så-mycket-du-vill-restaurang (食べ放題). För ett ganska resonabelt pris får man sitta i 90 minuter och beställa in så mycket kött, grönsaker, sallad, ris och soppa som man vill för att sedan själv grilla det vid bordet. Det är ett sånt där ställe som man inte borde ta mig till, jag lyckas alltid äta mig till döds! Men det hör till ^^

Tyvärr blev det inte så många bilder alls den här dagen.... Men jag lägger upp några extra på förra inlägget i stället!! ^ワ^

På kvällen lämnade jag föräldrarna på Sunhotel inne i stan. Genom att boka och betala i förväg genom universitetet fick jag en hyfsad rabatt!

Tisdagen den 13:e var det underbart fint väder och vi begav oss till 清水寺（Kiyomizudera).





På vägen upp till templet finns det en massa butiker (med varierande kvaliet och urval, så klart. Allt från plastigt guldiga massproducerade, trista grejer till handgjorda och lokalt bränd keramik). Vi kollade runt och provsmakade allt som bjöds. Jag är väldigt svag för mochi (餅), jag har skrivit om det förut tror jag. Det är ett speciellt klibbigt ris som har slagits till en fast (men ack så klibbig!) degklump. Man kan smaksätta degen med t.ex grönt té eller fylla den med söt bönpasta och rulla bollen i sesamfrön (min favorit!). Kyoto har tydligen som specialitet att kavla risdegen till ett tunt ark, lägga fyllning i mitten och vika ihop så att man får ett litet trekantigt kuvert med fyllning i mitten. Jag har provat alla smaker. Minst 10 gånger.

Vi gick till ett rullbandssushi-ställe till middag den här dagen. Det var roligt att kolla upp exakt vad för något allting är! Jag vet hur mycket smakar och jag kan se på kanjina om det är ett skaldjur eller en fisk som jag äter men jag har aldrig varit väldigt noga med att översätta till svenska. Med föräldrarnas hjälp och mitt trogna elektroniska lekixon ♥　fick vi rätsida på det mesta. Det jag gillar allra bäst på det här sushistället är pilgrimsmusslor (jag skulle nog kunna äta det varje dag, med eller utan wasabi, det är den perfekta kombinationen av lagom tuggmotstånd i konsistensen, frisk smak som stannar lagom länge i munnen och ett uteseende som inte får en att tänka på slaktavfall) och sedan gillar jag deras lax med avokado och lök på. :9

På Alla Hjärtans Dag (バレンタインデ−för oss japanofiler) var det regnigt och mulet så vi hade planerat en dag inomhus. Satine följde med oss när vi besökte Kyotos stora museum. Vi klämde både den permanenta utsällningen och en tillfällig. Det var lite i mesta laget faktiskt, tror att man gör bättre att splittra upp det på 2 dagar för det finns så mycket som man vill ta in och bearbeta men det får liksom inte plats tillslut. Om man vill få extra stor utdelning tar man med sig en historieintresserad japan att visa en runt på den fasta utställningen. Satine och jag lät våra lexikon jobba plus att vi försökte få ihop våra fragmentariska kunskaper om japansk historia. Det var ganska otillfredsställande. Men vackert att se på så klart.

Ute på gården fanns en liten dunge med plommonträd och blommade.
Det var vädigt tjusigt och de första ordentligt blommande träden jag sett sedan jag kom hit. Vi stod alla i regnet och pep över hur vackert det var innan vi gick till nästa byggnad för att gömma oss undan ruskvädret.

Torsdagen den 15:e var vädret klart igen även om det var kallare än tidigare (det var jätteknixigt med temperaturen hela tiden mina föräldrar var här...! Varmt på dagen men griskallt så fort man inte kunde se solen längre). Den här dagen var det 銀閣寺 Silverpaviljongen som stod på schemat.

Föräldrarna i Japan ♥！

På fredagen den 9:e kom föräldrarna hit till mig och hälsade på!! Det visade sig att det var betydligt smidigare och enklare att beställa en taxi som körde dem och allt deras bagage direkt från flygplatsen hem till mig än för mig att komma och möta upp dem. Fast man ville ju ändå på nåt sätt stå där med öppna armar och ta emot dem precis när de kom!

De första nätterna hade vi ordnat så att de kunde bo i mitt rum här i I-house. Vi (jag ehum) bestämde att vi skulle köra hårt från början och inte sova på dagtid för att snabbast möjligt bli av med jetlag. Vi var iväg på en liten promenad i mitt område, åt lunch och fika plus gjorde en tur till en hundrayens-affär för att plocka upp lite saker som de inte fått med sig. För de hade ooost till mig istället!!! ♥lycka!!! ♪♫ Så fort det började mörkna hade jag dock inte hjärta att hålla mina kära föräldrar vakna längre. Jag tror vi alla sov från 8 på kvällen till 8 eller 9 nästa dag!

Lördag 10:e Mars

Vi tog tåget till Kyoto station och vandrade runt i den stora underjordiska shopping mallen som finns där i flera timmar. Det jag minns mest är att vi provsmakade väldigt många olika sorters inlagda grönsaker(pickles typ) 漬物 som är en av Kyotos specialiteter. Jag älskar 漬物！Vi passade också på att titta på 西本願寺 (Nishihonganji), ett tempel i närheten.

Det här är en bild jag tror att pappa har tagit, jag tog en liknande men kan inte hitta den på min dator ＞＿＜; All heder till pappa för den här bilden alltså!

Vi åt en mycket japansk rätt till lunch den här dagen; okonomiyaki (お好み焼き). Det skulle väl närmast kunna jämföras med en omelett men jag vet inte, omelett är fjuttigt i jämförelse! Vi valde alla samma sort med ALLT på (^ワ^）bland annat bläckfisk och konnyaku (en sjöväxt som jag skrivit om tidigare, kallas ibland även djävulstunga). Det som gör okonomiyaki för mig är dock såsen som man har på och nori(rostat sjögräs)pulver.

Söndag 11:e februari

Vädret var ganska fint så vi tog och cyklade runt till de tempel som ligger närmast där jag bor. Jag hade passat på att se till att få cykelnycklar från kompisar som ändå skulle vara borta under lovet så det var bara att åka iväg när vi var färdiga.
Vi gjorde en tur förbi 金閣寺 (Gyllene paviljongen), 龍安寺（Ryôanji) och 仁和寺 (Ninnaji). Vi pausade för lunch och den här turen tog en stor del av vår dag! Det kom en del regnskurar men i det hela var det en väldigt fin dag!

Gyllene paviljongen...



Stenträdgården i Ryôanji. Jag älskar stämmningen här...! Trädgården på vägen upp till den här delen är också underbar, det är jättefint med mossa överallt på marken under träden. Det ser väldigt sagolikt ut. Tyvärr har jag inte hittat någon bra inställning på kameran som gör mossan rättvisa. 頑張るわね！　　☆



Ninnaji. En nyupptäckt som kommer att återbesökas när det är dags för körsbärsblomning...!

Oj, det var intensivt!!!

Den senaste 2,5 veckan har mina föräldrar kommmit från Sverige för att hälsa på!!
Jag har kört hårt med dem för att vi skulle hinna med alla vikiga tempel, äta all god mat jag tycker om och uppleva alla japanska saker som inte finns hemma! De har kört hårt med mig genom att vara väldigt intresserade och fråga om allting nytt som de sett (även om jag inte haft en suck att svara på mycket känns det som ^^;;;). I alla fall så har det tyvärr inte blivit någon tid att blogga eftersom vi alla i princip har dött på kvällarna.... Men nu under närmaste veckan skall jag se till att uppdatera alla er andra om våra utflykter till tempel i Kyoto och en trip till Hiroshima och Miyajima!! Kan t.o.m utlova en massa bilder ^.~
Så håll ut lite till och ursäkta dålig uppdatering !!

Snowboard!!

På söndagen blev jag medbjuden av en japansk vän att åka snowboard i Shiga, grannprefekturen. Det var väldigt smidigt att ta sig dit för det fanns en bil, på bara en timme var vi där och jag fick låna både kläder och bräda så det enda jag behövde betala var liftkort för 4 timmar (4000 yen) vilket jag anser var att komma undan väldigt billigt!
Snön var cirka 15 cm djup och det var strålande solsken men bara några få minusgrader, knappt blåsigt alls. Det var underbart! Vi befann oss högst upp på ett av bergen nära Shigas största stad (som jag inte vet vad den heter, pinsamt nog) med utsikt över de andra bergen och Japans största sjö, Biwako (och den är INGENTING om man jämför med Vänern! Det enda som är stort i Japan är Godzilla och utlänningar :P ).
Det var en slående utsikt och jag njöt i fulla drag varje gång jag åkte upp i liften. Jag njöt på nedvägen också men då med 75% koncentration på vad fötterna gjorde, eller borde göra. Kom ihåg förvånansvärt bra hur man åker med tanke på att det är 4 eller 5 år sedan den enda vecka jag tillbringat med att åka snowboard.
Ja, det var verkligen en toppendag och antaglien en av de allra finaste dagarna i år att tillbringa i backen, vilken jädra tur man kan ha.

...och vad hände sen!

faktum är att tiden blurrar ihop sig lite men på fredagkvällen blev det karaoke (testet på dagen var ganska enkelt man fick ha med sig sina anteckningar in och sedan svara på en stor essäfråga, det kändes lugnt). Det var sista kvällen ute med Emily innan hon åkte hem till Kanada för att träffa pojkvän och familj en månad under lovet. Det var de vanliga japanerna och utbytisarna, börjar bli dags för lite nytt folk och lite nya låtar här snart tror jag! Vi blev inte ute till sent den här kvällen, alla var lite trötta redan tror jag.


Så här glada lyckades vi vara i alla fall. Fr. vänster jag-Emily-Satine

På lördagen for jag och Satine till Osaka för att träffa hennes kursare som också är på utbytesår. De var väldigt ynkliga och eländiga och längtade hem mest av allt. Det kändes konstigt att sitta och berätta hur bra man trivdes och att man minsann inte hade kackerlackor överallt och att man faktiskt kände att man lärt sig massor av undervisningen på universitetet sedan man kom. Konstigt att sitta och lysa med sin allmäna vardagstrivsel av att bara vara i Japan. Konstigt att hänga med bara västerlänningar. Det dröjer nog till vi hänger med dem igen!
Kvällen slutade med att Satine och jag satt på en Izakaya och käkade hela natten igenom....Och pratade massor, som vanligt.
Söndagen var dagen för avsked till Emily, efter att ha vinkat av henne sov jag till kvällen. En ful vana som jag skaffat mig :S På nätterna är Satine pigg och vi brukar gå ut och promenera, äta saker och kolla på TV eller anime ihop.

På tisdagskvällen kom Markus från Sendai för att hälsa på mig! Nej, det gjorde han egentligen inte, han hade ärende till Osaka men passade på att kika in i Kyoto på vägen. Markus är en gammal kamrat från gymnasietiden som läser japanska på språkskola i norra Japan. På onsdagskvällen irrade vi runt i Osaka, åt takoyaki, bland annat, och letade efter en nattklubb som jag trodde att jag hittade till lätt som en plätt. Väl där visade det sig att de hade någon slags danstävling men det var rätt OK ändå. Vi stannade till tidiga morgonen för att sedan åka mot Kyoto och Sendai från tågstationen. Det var skoj att se gamla bekanta igen!

Roadtrip -tredje dagen- hemfärd

Vi checkade ut från hotellet i gryningen för att anträda vår färd hemåt igen. Vi hade lite tidspress för jag hade en sluttenta klockan ett på eftermiddagen.
Vi stannade till i en park som är ganska berömd. Det var precis efter att solen gått upp helt och det fanns fortfarande frost som låg och glittrade i gräset. Tjusig park var det.


För att hinna i tid till min tenta fick vi köra betalvägar men det blev ändå inte så dyrt i slutändan. Det strulade sig lite på vägen (vi hade problem att hitta tillbaka till platsen där vi hyrde bilen, bl.a för att någon hade programerat in fel adress som hemadress i bilens GPS-mackapär, grrrr). Men med lite flax med tågen och taxi upp till skolan plus att testet startade 15 minuter sent hann jag t.o.m gå på toa och rätta till anletsdragen innan testet började. Sicken röta. Och vilken toppen roadtrip, utmärkt sällskap, vackert landskap och finfint väder. 最高

Roadtrip -andra dagen-(Takamatsu 高松）

Vi passade på att sova lite extra på morgonen, speciellt Carla som kört så länge dagen innan, säkert till klockan 9 eller så (haha). Vi hade berättat om våra planer för föreståndaren till vårt minsyuku (民宿）där vi stannade över natt, hon ringde och såg till att vi vaknade i tid, gav oss en karta där hon hade ritat ut våra resmål plus några egna som hon tyckte att vi inte borde missa. Vi tackade artigt och drog iväg till våra egna ställen -trodde vi! Men si då kom den lilla tanten (gud hon måste ha varit uttråkad) farande och ropade på oss att vi åkte åt fel håll! Så vi var tvungna att berätta att vi tänkte ta det hela i en annan ordning...Men sen åkte vi fel och på nåt vänster lyckades hon gena så att hon fick tag på oss och kunde skicka oss i rätt riktning! Första gången jag verkligen känt skräckblandad tacksamhet tror jag. Ville kalla henne för en stalkertant men hon var ju samtidigt så väldans välvillig. Som sagt, lite läskigt och lite rart.
Vart åkte vi då?
Japans äldsta onsen (baddhus byggt runt en varm källa) enligt den lokala turistkartan.

Karro gör sig iordning för onsen

Vi valde en lite lyxigare variant av de olika sakerna man kunde göra på onsenstället. För cirka hundralappen fick man byta om i ett rum i klassisk japansk stil med tatami-mattor, ett lågt bord i mitten med små sittkuddar runt om. Det fanns också färska blommor i en vas och den här utsikten från den lilla träbalkongen:

Efter att ha legat i blöt i hett mineralhaltigt vatten till ett upplöst, rödmosigt och ganska utmattat tillstånd uppnåtts återvände vi till vårt lilla rum svepte in oss i yukata-liknande rockar som fanns till låns. Det bjöds på grönt té samt söta bollar bestående av ett speciellt klistrigt ris (mochi) som mosas till en klibbig och seg konstistens (jätttegott om nån frågar mig!! Speciellt med jordbubbssmak :9 ). Efter att ha svalnat, inmundigat x antal kannor té och slappnat av ännu mer var det dags att fortsätta resan. Men först lunch, det blev donburi, ris med någonting ovanpå. Jag valde hönan-och-barnet donburi, den är verkligen en favorit.

Sen tittade vi på det lokala slottet, det var verkligen tjusigt. Det var också helt underbart soligt väder som gjorde att man blev jätteglad. Det var fin sikt också men jag kan visst inte få min kamera att fota bra på stora avstånd.


Innan vi fortsatte resan tillbaka österut (norrut?? mot Kobe) passade vi på att sitta på ett traditionellt bord med en röd matta på under ett parasoll. Det var fint som snus. Vi åt också en söt soppa på adzukibönor med klistrigt-ris-bollar i. Mmmmm gott


Körsbärsblomstern har ännu inte börjat men väl de allra tidigaste plommonen


Vi körde iväg i skymingen och det kändes som om vi gjort det bästa av dagens dagsljus. Det blev några stopp på vägen för att bunkra lite bilgodis och kissa och såna där trivialiteter.

När vi blivit hungriga runt 8-9-tiden stannade vi på ett ställe som hade yaki-niku som huvudrätt. Vi var de enda kunderna och kocken själv kom ut och pratade massor med oss. Han var jätterar och visade sig vara halvkorean. När vi berömde hans mat blev han jätteglad och gav oss en massa extra plus lät oss smaka äkta koreansk kimuchi som hans hustru hade lagat. Det var så starkt men verkligen, verkligen jättegott. Vi ville stanna och prata med den rara halvkoreanen halva natten men det gick ju inte, vi hade ett tajt schema som inte klarade såna utflykter. Det blev ytterligare några timmar i bilen innan vi kom fram till vårt hotell för natten...