Kvinnor och karriär - i japanska såpor

Kom via ett tips över hemsidan www.crunchyroll.com
som är som ett youtube fast med asiatisktillverkade TV-serier (både anime och spelfilmer)

De serier som fångat mitt intresse har alla haft ett gemensamt tema (är detta mitt undermedvetna så säg, haha); kvinnor och karriär i Japan.

＞ Sore wa totsuzen, arashi no you ni　『それは突然、嵐のように』
om hemmafrun som bestämmer sig för att gå tillbaka till arbetslivet (hon har ju ändå inte fått några barn och hushållsarbetet hinns nog med ändå...!) och hur det är för henne att komma tillbaka till sin gamla arbetsplats. En arbetsplats där hon en gång startade en karriär som blev avbruten. Väl tillbaka serverar hon kaffe till de tjejer som en gång var hennes kolleger. Mycket intressant, speciellt om man känner till det japanska anställningssytemet med en tydlig skillnad mellan heltidsanställda och deltidare.

＞Sapuri『サプリ』
om karriärtjejen som är så förbannat duktig, har en perfekt flört på jobbet och skulle kunna få familjeliv, deltidsjobb och allt i en liten påse...men

Båda ovannämnda serier är helt eller delvis uppbyggda på kärlekshistorier eller åtminstone möjligheten för en med yngre män (aaa, ytterligare en beröringspunkt men låt oss även låta den passera ^^; vill dok insjkuta att det handlar om minst 5-6 år eller mer). Många av mina manliga bekanta i Japan sa att de inte brydde sig så mycket om tjejen var äldre men många påpekade också att det var ett tankesätt som var nytt för deras generation.

Jag önskar att jag hade studerat mer om maktförhållanden manligt/kvinnligt!!

När jag har suttit och tittat på de här TV-serierna (för att jag längtar efter Japan så att jag håller på att gå åt, för att höra japanska och för att fylla ut min tid om dagarna eller nätterna mellan mina ganska oregelbundna arbetspass) och börjat tänka på en massa saker. En helt oväntat bieffekt måste jag erkänna hähä.

Jag har funderat på vem som har skapat dessa serier och vem den tänkta mottagaren är. Hur pass mycket ett inlägg i samhällsdebatten är det som en avbildning av hur många själva upplever sin situation? Eller　もしかしたら、är det kanske rent av ett försök att indoktrinera och styra folk i någon specifik riktning?

För samtidigt som det är kvinnoproblem (talar för att det är självupplevt) som diskuteras men många gånger kommer åsikter från kvinnorna själva som får mig att skära tänder. Som t.ex att Fuji-san (Sapuri) tycker att hon själv är okvinnlig och borde le mer. Eller hur hon ursäktar sig för att hon inte kan laga mat etc (detta är dock bara hennes egna åsikt, i själva serien så kvittar det nog). Eller är det meningen att man som tittare ska skära tänder snarare än att känna igen sig? 微妙だなぁ, vet inte men har lite svårt att tro det.

Alla TV-serier skapas kanske inte heller för något syfte men tydligen är flera av serierna ursprungligen mangor som har blivit hyfsat populära i alla fall.

Det känns som om jag har kört fast lite i diskussionen här. Får se om jag kan få ny fart på den vad det lider...

Passar på att skjuta in en till serie som jag inte vet hör till diskussionen ännu, med tanke på att det är en helt annan sorts jobb (varför är japaner så förtjusta i att måla ut egenföretagande som något fanastiskt roligt och fridfullt, känner de inte till sitt eget pensionssystem eller!!＞＜）

＞Lunch Queen　　『ランチ女王』
Om en tjej som har hamnat lite snett i tillvaron kanske man kan säga. Ingenting betyder något på riktigt och hennes ljuspunkt i tillvaron är att äta en god, mättande lunch för under 1000￥om dagen. Historien handlar om hur hon hittar hem till en familj där alla hjälps åt i familjens restaurang. Det är en fin, ja rar historia som gör en glad alldeles ohemult sugen på omuraisu efteråt.

Känns lite ofärdigt som inlägg det här men som sagt, jag får väl återkomma.