Med den här crewen drogs det ut på söndagskvällen för att titta på Gionfestivalen i mer normala väderförhållanden!
Vi ser min kära japanska väninna som inte kan prata annat än Kansai-dialekt på bild, överst vänster -Mayuko. Längst bak på högra sidan har vi Shinji 100% korean helt uppvuxen i Japan (med Kansai-dialekt, ja). Längst fram till vänster ser vi Rachel från Oklahoma, en riktigt rar tjej som delar min och Alices japanofili i mångt och mycket. Alice (Satine här i bloggen) själv ser vi i mitten (hon rakpermanentade håret för nån månad sedan, för er som håller koll!!) och längst ner i högra hörnet ser man mig. Det är en svart yukata med strora mörkrosa blommor och djupgröna blad på. Obin (skärpet) är ganska ljuslila och har ett invävt mönster med körsbärsblommor (gunåde den som missar att ha sakura någonstans i sin outfit i Japan!!!).
Vi tog fler purikura-bilder! Tyvärr var det rätt kässt med tid för dekorationer så det blev inte alls lika plottrigt som på lördagen!! Men det kanske gör våra fina kläder mer rättvisa så det må väl vara hänt, dårå ^^
När man går på matsuri i Japan finns det några saker man inte får missa! Det första är att man inte får missa att äta saker på spett (desto sötare alt. flötigare desto bättre!!) allt från okända delar av djur osade med kol (aka grillat) eller ananas på is (eller varför inte kyld gurka på pinne, försäljarna intygade verkligen att det var gott men det var i dyraste laget, 500 yen!). När man har ätit sig mätt på saker som ovannämnda kan man ägna sig åt att fånga guldfiskar ur en damm. Man får en liten skål att fånga dem i och ett verktyg som ser ut som en såndär man har när man blåser såpbubblor. Fast där man har såpan är det överdraget med ett rispapper. Så man har lite tidsbegränsning för pappershelvetet smälter ju!
Shinji, Mayuko och jag gav oss in i en match med firrarna...
Mayuko 3, Shinji 1 och jag 1, så här glad var jag för den!!
Om man vill kan man få med sig sin fångst hem i en liten plastpåse men jag har ju faktiskt bara en månad kvar här så det kändes ovärt. Jag fick ju ett foto ändå liksom (^---^)
Dessutom har jag nog med mina oinbjudna husdjur... En 8cm hundrafoting (de är giftiga!!!!) samt en kackerlacka lika lång (och fet) som min tumme. Båda är framgångsrikt avlivade!!! Hundrafotingarna häller man rykande hett vatten över så att de rullar ihop sig till en tillfredsställande liten rykande hög. Kackisen fångade jag i en burk som jag gav till vaktmästaren (^^;) han sa att han tog kål på den och det får man väl ta och lita på!
2 kommentarer:
Bra att veta att du lever och mår bra kära Johanna. Här i Sverige och på engelska institutionen är allt rörigt som vanligt. Min kandidatuppsats har fortfarande inte blivit rättad då den på något vis hade glömts bort av de ansvariga små liven på tredje våningen. Jo man tackar liksom. Tur att man har Japan att se fram emot i alla fall :)
Gion matsuri har man ju gjort. Been there, done that, liksom (TWICE!). :))))) Hej förresten! Har inte hört något från dig på ett bra tag nu. Dels mitt eget fel då jag inte tagit mig tid att läsa din blogg. Om jag fattade det rätt så ska du tillbaka till gråa Sverige redan om en månad? På min tid (fan, man får det att låta som om man vore 70 år eller nåt :P:P:P), så stannade man minsann till oktober!
Nog för att jag vill tillbaka till Japan, men kackerlackor och giftiga miljonfotingar saknar jag då inte. Speciellt inte när de krälar omkring i köket. Brrrrr. Jag slapp dem dock på rummet, något jag är mäkta tacksam för.
Hoppas vi kan ses när du kommer tillbaka. Du lär väl ha hunnit bli helt grym på japanska vid det här laget, som sig bör. Själv har jag väl inte direkt legat på latsidan heller, men det hade ju inte skadat att åka till den uppåtgående solens rike lite oftare. (Eller gick den nedåt? Skitsamma! Ha det bäst!)
Skicka en kommentar