Roadtrip -första dagen-

På onsdagens morgon samlades jag, Karro och Carla på stationen i Kyoto för avfärd mot Kobe. Väl där hyrde vi en nätt liten bil för oss tre. Carla var vår utmärkta förare under hela resan, med erfarenhet att köra i vänstertrafik och dessutom pendla med bil genom Sidney i rusningstrafik under bältet kan man ju inte vara annat än impad!!
Vi hade också en GPS-navigatör som var till god hjälp (när vi väl fått styr på den!!)
Från Kobe for vi till Awaji, en liten ö på vägen till Shikoku som är en mycket större ö. Vi stannade i Naruto för att titta på en whirlpool (vad tusan heter det på svenska!!!) och passade på att äta en härlig fisklunch innan stömmarna hade blivit så starka i vattnet att man tydligt kunde se vattenmassorna snurra runt och höra dem fräsa.

När vi sett oss mätta på utsikten äkte vi vidare i bilen. Målet var Dôgo, en liten stad på andra sidan av Shikoku nästan. Det tog sin goda tid att köra men vi stannade för shabushabu (med reservation för stavningen). Det är en gryta som man tillagar vid bordet. Man får in en gryta med vatten och en tallrik med kött och en med grönsaker. Sedan får man efter egen smak koka till vegetabilierna innan det är dags för köttet. Köttet är skuret i tunna skivor som man doppar i grytan som vid det här laget kokar och bubblar friskt. Under tiden som det tar att säga "shabushabu" plaskar man runt med köttet sedan tar man upp det med sina ätpinnar och doppar i dressingen/doppsåsen som man också har fått in. En för grönsakerna och en för köttet. Sedan fiskar man upp vad man vill ha ur grytan, också det med sina egna pinnar och äter. I vår gryta var det purjolök, shiitakesvamp, tofu och kinesisk kål (nappa? vad tusan heter den på svenska??) plus en sallatsart som påminde om eklövssallat.

Vi övernattade i Dôgo på ett Minsyuku (民宿）och bodde i ett rum med tatamimattor, kotatsu och självklart futoner att sova på. Utan frukost kostade det oss runt 4000 yen var för ett stort rum att dela på.



Kotatsu är ett bord med filtar och ett VÄRMEAGGREGAT undertill ♡ Vi drack té och åt hemodlade mikan (en speciell sorts klementiner som är väldigt söt och god!) och värmde oss på kotatsun innan det var dags att dråsa i säng efter en lång dag. Medvetna om att vi hade ett spännande schema för nästa dag!

och helt plötsligt hade jag massor att göra fastän jag var ledig!!

Har inte haft möjlighet att uppdatera på några dagar för jag har varit UPPTAGEN!! Men det betyder att det finns massor att skriva om nu när jag har tid i stället! Håll till godo (^^)

☆Måndag 22 januari ☆
Dagen för de som skulle åka hems avslutningsceremoni. Jag fick ett erbjudande via mail att vara den som pratar mellan alla tal och viktiga personer, för några månader sedan. Trodde då att det var något som de skickat ut till alla för att se vilka som var intresserade och sedan välja någon av dem. Men se det visade sig att de hade bett mig och en till personligen. Smickrad tackade jag genast ja när jag fick veta det. Så efter många repetitioner av vad vi skulle säga (vi fick manus med exakta repliker, monster敬語 såklart＝väldigt artigt språk) stod jag och min korridorsgrane Yi Chian (リッキョウ om man läser namnkanji på japanska）och pratade framför alla utbytesstudenterna. Det gick hyfsat, några stammningar och lite dålig tajming kanske men inte alarmerande dåligt. Det var antagligen en bra erfarenhet och jag måste säga att jag tror att jag har fått mikrofonvana av karaoken. Jag hade det definitivt inte innan jag kom till Japan i alla fall.

Efteråt vad det mottagning med buffé från skolköket (85% friterade saker, vill de döda oss?!?!). Det var trevligt att samlas alla en gång och säga hejdå lite. Även klasserna ändras nästa termin och vilka lärare vi får så det var lite sorgligt faktiskt. Efter buffén visades en slideshow med bilder som folk tagit under året.
Sedan hade någon snabbtänkt utbytis bokat en Mexikansk bar för alla som ville komma, det var bara vi där. I 2 timmar fick vi dricka hur mycket vi ville för runt 100 kronor. Två utbytisar som ska åka hem nu DJ:ade.

På denna nomihôdai (飲み放題）träffade jag på Carla som jag träffat en del i början men som hade ett sådan schema att jag sällan sprang på henne på kampus. Hon undrade om jag var ledig resten av veckan för hon var så sugen på att hyra en bil och åka och se Shikoku, en ö utanför Kobe. Jag var så klart inte sen att tacka ja till ett sånt förslag. Medräknad redan i resan var Karolina från Ulricehamn (?) som kom via Köpenhamns universitet.

Efter att vi var färdiga med våra 2 timmars gratis drinkar på den Mexikanska baren gick några av oss vidare till en Izakaya (bar i japansk stil, där man kan beställa in mat) och satt och pratade lite. Det var trevligt men folk blev ganska trötta och avslagna ganska snabbt. På vägen hem till I-house 1 när det bara var jag, Satine och buddyn Yôhei kvar stannade vi och åt och pratade lite till (det har blivit något av en vara att äta 牛丼 på vägen hem efter en utekväll). Yôhei sa en hel del intressanta saker om japaner och deras relationer sig emellan och med utbytesstudenter. Det är inte lätt att bryta sig in i deras kretsar och gemenskaper. De pratar gärna med en och frågar om ens land och det kan många gånger leda till intressanta diskussioner och att man får lära sig saker om Japan under processen. Problemet är att bli sedd som individ, att de inte gärna betraktar en som vilken människa som helst utan att man behöver någon slags specialbehandling, eller inte kan komma nära, för att man inte är perfekt i språket än.
Jag tycker att jag har lyckats komma en god bit på väg med vänner här, det finns många som jag bryr mig om som jag vet bryr sig om mig men vilka som man egentligen har någon gemensamt med för att vara en vän på samma premisser som hemma vill jag inte tänka på,

På tisdagen sov jag mest men på kvällen var det dags att hoppa på cykeln och dra ner till stadens centralare delar för att träffa min forna klass på en Izakaya. Vi åt och drack till ungefär 10 sedan åkte alla hem -antiklimaaaaxxx- men det gjorde inte så mycket för jag gillade inte dem så mycket ändå :P
Satt uppe hela natten på mitt rum och pratade med Satine och kollade på det nattliga animeutbudet, det har dykt upp några saker som jag definitvt måste ha med mig hem!
Till slut somnade jag mitt i en mening och Satine stoppade om mig med en filt där jag satt sittande i sängen innan hon tyst tassade ut. Innan detta hade jag också så klart packat för roadtripen som började nästan morgon....men den får jag uppdatera lite senare...!

4.4 på skalan, 地震

På söndagsnatten var det jordbävning i Kyoto. Jag satt på min säng och mixtrade med min dator som jag hade i knät när världens största lastbilkörde förbi mitt fönster -not. Fast jag minns att jag tänkte först att det var en underlig tid för en lastbil att köra utanför mitt fönster och att vägen dessutom är lite för smal för sådana stora fordon över huvud taget. Men si det var en jordbävning som ruskade om huset så att alla mina saker på skrivbordet rasslade och disken som jag har travat på kylskåpet klirrade muntert. Det hela varade kanske någon minut och efteråt kom Emily till mitt rum med ögon som tefat och undrade om jag varit vaken (jag sov ju bort den första jorbävningen som var mycket mindre).
Jag vet inte om det är min okunskap eller bara allmän brist på självbevarelsebrist men det var mycket mindre läskigt med jordbävning än vad jag föreställt mig. Som åska, ett naturfenomen som stör men man har ju inget annat val än att vänta tills det passerat. Fast självklart får man ju vara beredd på att det kan bli allvarliga jordbävningar också. Skolan har delat ut visselpipor som vi ska ha tillgängliga i alla lägen ifall något i still med hus rasar etc så kan vi ändå göra oss hörda. Så jag är medveten om allvaret men
det var ganska coolt med jorbävning
ändå
hihi

Skicka lappar äger!

Igår firade Satine och jag att vår första termin i Japan var avslutad med en liten izakaya-turné. Vi började med ett ställe som hette Tanuki (tanuki är en sorts grävlingsliknande djur som jag trodde var lika verkligt som drakar och enhörnignar till för ungefär 3 veckor sedan då Emily berättade att hon sett en!!!) med några av Satines vänner från London och klasskamrater till denna. Vi skildes åt när de gick för att hänga med de amerikanska utbytesstudenterna och vi 2 gick till en annan izakaya som hade så här fina lampor vid varje bord.
Vare bord hade sitt eget lilla bås med ett litet fönster ut mot gången. Det hann inte gå någon längre tid innan det kom 3 japanska killar och satte sig i båset mitt emot. Vi bestämde oss för att vi behövde sällskap. Kvällen till ära hade Satine lyckats hinna bli redigt på lyran vilket gör henne till en väldigt glad och pratig tjej. Hon författade snabbt och kvickt ett litet brev på en servett där hon skrev "hej, vi är två japanskstudenter som gärna skulle vilja öva lite japanska, kom gärna över och prata lite". Hon hade en av servitriserna att lämna över brevet och efter överläggningar på andra sidan kom de över. Det var ett ganska kul sätt att plocka upp folk. Även om jag gick hem utan ens ett telefonnummer så var det en trevlig kväll och ett kul experiment. Hittils 100%s utdelning på att ge lappar till japaner med andra ord!

I feel refleshed [sic] ^ワ^

Såååå nu har jag pysslat färdigt med den förhatliga presentationen av "Japans kvinnor och heltidsanställning". Mitt föredrag blev förfärligt, delvis för att jag var nervös så klart men ännu mer för att jag bara sov 2 timmar natten innan. Bleeeh. Men jag HADE Power Point och det tog 15-20 minuter så det föll förhoppningsvis inom ramen för godkänt. Tisdagens två test torde också räcka till ett godkänt. Då är det bara lite restuppgifter kvar så är jag ledig IGEN. Yeah-he-he-heey
En konstig sak hände mig, den där läraren jag nämnde i början, hon som var så otrevlig och jag har haft ett smärre horn i sidan till under hela terminen kom för att se våra föredrag. Mitt var lagt allra först på morgonen och läraren kom fram till mig när jag stod och gjorde mina förberedelser och frågade om det var jag som skulle gå först och när jag svarade ja sa hon att hon var så glad för att hon fick höra mitt (hon hade ju andra lektioner att hålla så hon kunde inte se alla) och sen så fick jag en spontankram! Det HÄNDER inte i Japan, jag har inte blivit kramad av någon japan spontant förut, de är snarare att kyssa en på kinden än krama en!!! Jag blev så förvånad att jag helt glömde mina Sweden-skills och bara tittade över axeln på min lärarinna innan jag kom mig för att distansklappa henne på skuldran för att besvara den här spontaniteten!
(det är så gott som ett faktum att japaner inte kramas, min sempai här, Carla, har skickat vidare ett tips när det kommer till japanska killar "first kiss, then hug" och tipset funkade för henne, källan är en äkta japansk kille som hon lyckades tjata på tills han gav henne lite matnyttig information om dating etc hur det brukar vara mellan japaner...gaah vilket utlägg!!).

Efter att mitt block med redovisningar var över åkte jag hem och sov till klockan sex på kvällen då jag blev väckt av ett par kompisar som knackade på min dörr och höll fram ett dockhuvud med äkta människohår i ansiktet på mig när jag öppnade dörren. De hade snott det från en soptunna. Hurra för knäppa människor.

Satine spenderade x antal timmar på Gasto för lunch/middag/kvällsté efter det.

Det känns lite sorgligt att ta lov nu... var ska man hänga nu i 2 månader när man inte kan hänga på kampus!! Tur att päronen kommer!!

en paus men mera plugg

Har hängt med Satine och Emily hela fredagskvällen och nästan hela lördagen. På fredagskvällen gick vi till Momojiro, ett ställe ganska nära korridoren, jag har nämnt det förut, det är där man kan äta goda sallader och grilla kött vid sitt eget bord. Man får ett eget litet bås att sitta i och vi brukar ofta bli kvar långt in på småtimmarna. På lördagen skulle det bli en liten förmiddagstur ner på stan eftersom vi alla hade saker som vi behövde plugga till. Men oj det sket sig redan innan uppvaknandet om man säger så (förmiddagen tar ju lixom slut vid 12 ＞.＜;;)
Men det var trevligt, vi åt sushi från rullande band (回転ずし), spenderade timmar i en affär med seriefigurer och allmänt kitch (äger numera en Nighmare Before Christmas-kortlek och oanständigt många jävligt snygga klistemärken från densamma), kollade in en butik som heter Loft också, alla har pratat om den men jag hade till igår ännu inte lyckats hitta den. Det var väl inget jättespeciellt förutom att de hade en avdelning med My neighbour Totoro-Totoro som kramdjur som stod upptravade i en stor hög, det gjorde halva min dag (^^)v


Vi hann också med en femvånings bokaffär... Fast vi koncentrerade oss på "lära sig japanska/för utlänningar"-avdelningen. Köpte en bok om slanguttryck och mer vardagligt tal (Beyond polite Japanese - A Dictionary of Japanese Slang and Colloguialisms) inte för att jag direkt känner att jag vill lära mig att använda det själv men det är ju gött om man fattar att man bli förolämpad, eller vem som säger vad om vems morsa （^＿＜）Jag köpte också en liten bok som hette 70 Japanese Gestures -No Language communication, den är jättesöt, för varje sida är det en gest med förklaring. Alla bilderna är tagna på samma lilla japanska kostymfarbror i 50-60-årsåldern och han är bara så JAPANSK och det är hyfsat högt igenkänningsvärde på det som tas upp. Eller som Emily sa, man har ju sett andra göra det men inte direkt reflekterat över att man fattar vad det betyder.
Ett exempel som tas upp i boken är att man inte pekar på bröstet/hjärtat när man pratar om sig själv här, man pekar mot näsan. Detta tror jag är något som alla som umgås med Japaner har lagt märke till. Eller att man sällan ser japaner asgarva och visa alla tänderna. Eller varför flickor som vill antyda att de är söta trycker pekfingertopparna mot kinderna. Kul, kul och trevligt med lite (förslag på?) förklaringar.
När det redan blivit mörkt anträdde vi vår färd hem men fastnade på ガストmed deras förbannade drinkbar. Det kostar ungefär 12 spänn och man får dricka så mycket kaffe, té, juice, läsk, isté, iskaffe och dessa sorters alla olika smaker och varianter man vill, så länge man vill. Jag är inte orolig för min vätskebalans (längre). Det blev ganska sent innan vi kom hem och jag fick INGENTING gjort...
Så idag tar jag tag lite mer i det här som jag behöver göra färdigt under nästa vecka. Coming up...är en tenta i internationell sociologi (den ligger absolut lägst på prioriteringslistan, vi får FLERVALSFRÅGOR på tentan), nästa grej (samma dags morgon skall jag klara denna) är det japanskatest på 2 kapitel och inte så blodigt mycket grammatik, bara att trycka in mellan det stora, vilktiga, läskiga jag också håller på med. På onsdag ska jag presentera ett litet forskningsprojekt angånde något japanskt. Vi har haft hela terminen på oss och jag har läst en bok plus lämnat ut en halvhjärtad enkät (22 svar än så länge...)som allt ska sammanställas till 15-20 minuters prat inför samlade klasser plus att jag tydligen ska göra en powerpoint av det hela, shit då.
Så om jag inte är inloggad på de program som jag brukar etc ber jag om lite tålamod till onsdag-torsdag så där för nu gäller det att faktiskt få något gjort!!!

En och en halv liter juice senare....

(och oanständiga mängder motivations-choklad) så har jag klarat av en dag och en rapport till. Idag har jag skrivit om problem med jämställdheten inom välfärdssystemet i Sverige (på engelska tack och lov!! Dessutom till en japansk lärare så jag tror inte att hon kommer att döda mig för ett mer talspråkigt och kanske aningens mindre grammatiskt korrekt paper än vad jag skulle lämnat in om jag engagerat mig jättebra och kände att hela mitt betyg hängde på det här...). Så jag har fått läsa på om föräldrapenningen, fan vad bra vi har det i Sverige, speciellt om man jämför med Japan, på den fronten är det rena stenåldern om inte nån sitter och hittar på vår kurslitteratur bara för att djävlas. Jag tyckte iaf att systemet idag missgynnar kvinnor eftersom man kan få högre ersättning om man skaffar två kids snabbt i följd och att det lockar en till att vara borta från arbetsmarknaden vilket leder att man blir "gammal" och kommer efter...! Plus att eftersom det fortfarande är män som tjänar mest (kvinnor i Sverige tjänar 82% av männens lön så vitt jag förstått) kvittar det hur mycket pappamånader man viker om det är helt tokigt olönsamt att låta pappa gå hemma.... Då blir det ju en lyxvara och inte en naturlig rättighet för alla! Mje så har jag tänkt lite iaf. Jag älskar dubbelt radavstånd ♡

Imorgon delar jag ut enkäter inför min presentation på onsdag, vara i tid vaddå, jag jobbar inte utan kniven på strupen verkar det som...! Dessutom presenterar jag och lämnar in mitt paper som jag nyss skrev om samt rapporterar om ett museum vi gick till med Service Learningklassen. Jag ska berätta vilka förbättringar de kan göra för att göra det mer barnvänligt....I 5 minuter! Ajja bra att få det gjort!

Idag blev jag påsprungen av en japansk tjej som jag blivit väldigt god vän med under de få gånger vi setts men sedan haft lite svårt att hålla kontakten med. Men idag så skrev jag ett långt mail till hennes telefon direkt efter att vi skiljdes åt och tyckte att vi skulle ses igen och så och precis när jag skickade det fick jag ett där hon skrev i princip samma sak!! Yatta!!! Hihi

Nu ska jag ta ett bad (om vattnet fortfarande håller någorlunda temperatur men det tror jag nog...)

Vad händer, vad händer!?! typ nada

Alltså ingenting... Eller jo, det snöade igen för några dagar sedan, det var underbart! Tyvärr övergick det i regn men nu har det ändå börjat frysa till lite om nätterna (imorse skrapade jag bort en tunn hinna av rimfrost från min cykelsadel).
Mesta tiden har jag ägnat åt att gå och värka över allt jag har att göra denna och nästa vecka (rapporter, slutprov, inlämningar you name it *bläääää*) resten av tiden har jag ägnat åt att faktikst GÖRA mina åtaganden. Avklarat so far är en rapprort om Makt och Irakkriget (vilket krävde en hel del studium av Irak från min sida faktiskt. Men det var därför jag valde ämnet man kan inte gå omkring som 23-åring och inte riktigt ha någon koll på ett ämne som ALLTID omnämns på nyheterna, var fan man än är), ett häfte med hörövningar och tillhörande hörförståelsetest (idag) samt någon slags ansats till att genomföra en enkätundersökning om "japanska kvinnor och heltidsanställning". Innan veckan är slut ska jag också förbereda en rapport med tillhörande presentation där jag berättar om det svenska pensionssystemet för att sedan jämföra det med det japanska samt att jag ska sammanfatta intrycken från ett museum och berätta hur det kan ändras till att bli mer barnvänligt...(den är till fredag eftermiddag yeah att jag förbereder DEN! ;P ).

Jepp så här händer inte så mycket kul. Mest gnäll men det är väl en sån period, snart är det vårlov och mina kära päron kommer hit och låter mig valla dem runt i stan under några veckor, kanske får man till och med hoppas på ett eller annat gästinlägg under deras vistelse här!

Har äntligen skaffat ett mixi-konto. Mixi är ett slags forum där man kan hålla kontakt med andra mixi-användare (på japanska) det verkar funka helt schysst fast jag har inte fattat var man ska trycka för att begära att lägga till folk på sin "vänner" lista aja det kommer nog vad det lider... Om det finns nån där ute som vill ha en mixi är det bara att smälla ihop ett litet mail till mig så skickar jag inbjudan♪ (^.^)b

Jag har på Emilys inrådan (och efter att ha provsuttit hennes) inhandlat en sk fitness boll. Det är en asfet boll som jag sitter på när jag kollar på TV (^_^)v Så klart kan man träna sig med den också, vi får väl se vad som händer....

Neehej nu är det dags för mig att trolla fram någon slags middag, enbart kaffe de senaste 8 timmarna gör konstiga saker med min hjärna! Huuum undrar vad jag ska hitta på för nåt... Har en massa キムチ（kimuchi, grönsaker inlagda och syrade på nåt vis, enligt koreansk tradition, hyfsat till väldigt kryddstarkt beroende på vilken sort man väljer) mmmh det blir nog något med det och potatis? Dags att handla igen, jag vet! Fastän jag är helt galen och hamstrar mängder (vissa saker ändras visst aldrig).

I natt vaknade jag av att jag hade lyckats vissla med näsan och näsringen så mycket att jag trodde att det var någon mer i rummet. Jag skrattade åt mig själv och var klarvaken, nu har jag uppdaterat blogen 2 gånger, kollat på anime som bara sänds på TV mitt i natten (don't ask me why, anime är inte så vanligt i Japan som man skulle kunna tro!) och jag tror jag kan nyheterna och vädret utanttill för de sänder samma sak en gång i halvtimmen typ (det är ett ganska gulligt inslag om vildsvin).

Men nu är det fan dags att gå och sova igen för de har börjat säga "ohayô gozaimasu" på TV:n. Godmorgon alltså arrrr, dags, dags, dags att sova!

Ytterligare något jag lagt märke till: om jag inte har igång varmluftsfläkten i mitt rum så blir mitt rum superfuktigt. Så till den milda grad att jag inte kan se ut genom fönstret pga all imma... Kan inte vara häslosamt! Det verkar som det här huset är byggt 2002 (hittade en skylt som det stod det på iaf) men det ser ut som om det är 100 år gammalt! Har dock hört att medellivslängden för ett japanskt hus är 35 år. Shit pommesfrites! Sen river de alltihop och bygger nytt. Det är nog schysst att vara byggjobbare här dådå. Coola kläder får man ha iaf. Byxor med extremt låg gren så att man kan klättra omkring som en riktig ninja på byggnadsställningarna och skor som delar tårna i två grupper. Alltså så det ser lite ut som Kalle Ankas fötter. Tabi-skor tror jag att det kallas. Hur som helst ser byggarbetarna jävligt coola ut. Specielt om man jämför med Sveriges ofta korv-med-bröd-och-annat-onyttigt-med-öl-till missnärda, tatuerade, snusmumsande diton. Javsisst generaliserar jag till tusen här, en av mina kompisar här jobbat på byggarbetsplats och han är helt normal (fastän han är från Polen och allt).

Oj kolla!

Här är en lundabo och foren kouhai till mig som ninjat i Japan under hösten utan att höra av sig!! Iaf har han som tidigare skrivit en tiptop blog med högt underhållningsvärde (rekommenderar varmt läsning för den som har tiden). http://www.travelblog.org/Asia/Japan/Aichi/blog-98603.html

Men sen har han också skrivit en tipssida om att resa till Japan; http://www.travelblog.org/Asia/Japan/Aichi/blog-105295.html och den är inte dum alls. *hinta* om man vill åka hit *hinta* inte bara mamma och pappa *sista hinten, boxar brorsan på axeln för att inte verka övertydlig i onödan*. Elin har ju redan varit här och har redan koll på det här tror jag ^_^/

J-draman

Steget från anime till vanliga dramaföljetänger på TV i japan är både väldigt långt och väldigt kort.... Kort för att berättarstilen och sättet att bygga upp historier och karaktärer ofta känns ganska snarlikt men långt för att levande skådespelare alltid är lite stiffare och tja tråkigare kanske. Men om man kan förlåta dem för det så finns det flera olika serier att tillgå. Tillåt mig att presentera vad som har varit populärt i Japan under 2006.

結婚できない男
Om en ungkarl i 30-40-årsåldern.... Ve och fasa, tänk att han är ogift!
Hur som helst, en ganska rolig serie med schyssta bi-karaktärer om inte annat. Om man vill kolla på draman för att öva japanska tror jag att den här serien har enklast ämnen och välartikulerade skådespelare.

花より男子（だんご）
Har inte riktigt fått en uppfattning om handligen ännu men jag har sett en del program strövis. Ganska välproducerad (för att vara en följetång då) och okej skådespelare. Inte så svår att förstå heller. Mer vadagligt tal av yngre personer.

コロサギ
Som jag tidigare skrivit om. Den här serien handlar om en ung kille som sätter dit svindlare genom att själv svindla dem och sedan ge tillbaka pengarna till offren. Inte överdrivet välspelad bitvis men självklart sevärd för huvudkaraktärerna! (Maki Horikita och Tomohisa Yamashita).
Ibland svårt att hänga med i svängarna när de pratar men absolut inte omöjligt!

野ブタをプロジューズ
Ytterligare en serie med Yamashita men denna gång som 高校生。Har bara sett några avsnitt av denna serie men de avsnitt jag såg var roliga och söta. Handlar om en kamratkrets om 3 personer och deras liv, typ. Också ganska välproducerad känns det som... Här pratas det mycket enkelform och så som unga pratar mest om man vill öva på det.

１４歳の母
Har varit ett stort samtalsämne bland folk men jag har bara inte orkat springa omkring och passa tiden för TV:n. Har kanske sett några minuter av någon slump eller så men jag har ingen uppfattning om handlingen förutom vad titeln säger.

Jag är fullt övertygad att det går att gratiskika lite på ovan nämnda program genom youtube!

I kväll tittar jag på premiären av 花より男子 säsong 2 som går på TV. Yay

Välkommen till de välklädda männens land!

Idag har jag lite av en karaoke/allmänt kitch-chock dag och lyssnar på バンザイav ウルフルズ och 大好きだよav 大塚愛, det är mina senaste projekt att lära in till nästa karaokeomgång. Den första låten blir man så glad av och den andra är så fin att man inte kan låta bli att tindra med ögonen och sucka och längta till någon slags Lady och Lufsen idyll som egentligen inte finns (ja バンザイ är väl också en låt man vill vara kär till kanske, men det kan funka med kompisar också, 死ぬまでハッピー liksom!). Oj vilket utlägg det blev, jag skulle ju skriva om KLÄDER igen...

När man inte är ute i samhället på ett tag (sitter och cocoonar hemma i studenthemmet med läxor ＞＿＜;;) får man tillbaka lite av sina utlänningsögon och ser saker lite på nytt som man tidigare blivit lite van vid.

Jag antar att jag har kommit över min fas där jag tyckte att japanska män mest såg ut som kvinnor. Många japanska killar lägger garanterat ner lika mycket tid och pengar som vilken modemedvetet hjärntvättad tjej gör (ja, jag har absolut inräknat mig själv i den här gruppen) på att fixa sitt utseende och utstyrsel för dagen. Det är flärdfullt arrangerade bälten, armband (gärna i läder, det är snyggast) och halsband (olika material både träpärlor och kedjor etc). Vissa stilar tillåter att man har en massa kedjor typ nyckelkedjor hängade i byxfickorna. Man kan också se dingliga örhängen ibland men det är oftast ganska svårt för att det finns en massa välskuret hår i vägen.

Många japaner verkar ha väldigt tjocka hårstrån vilket leder till att håret är mycket glansigt och utan trassel eller rufs av avbrutna hårstrån (som bildar en gloria runt huvudet i motljus *arrrgghh*). Det verkar också göra att håret går att arrangera på helt andra sätt än man är van att se, jag trodde att animehår var just ett påfund från kreativa animatörer men det har jag ätit upp för länge sedan, det finns!! Även om man tittar på små barn ser man att deras hår uppför sig på ett helt annat sätt än vad skaninaviskt gör. På tal om barn och anime, alla coola skoluniformer som man ser i animeer etc, de är också på riktigt!! Det är så klart olika för olika skolor men det finns en skola nära Ritsumeikan som har värsta coola svarta skoluniformen. Som tagen ur vilken anime som helst....Ska försöka fota lite obemärkt vid tillfälle.

Men för att återknyta till rubriken är japanska män mycket öppnare för mode och utseende än vad man är van vid från Sverige. Det finns alltid en egen avdelning för herrarnas produkter när man går till drugstores (och det är inte nån futtig liten avskild hylla, det finns massor produkter), det finns massor kläder och butiker med おしゃれ snofs kanke man kan översätta det till. Jag tycker att det är intressant att se hur man själv trots att man inte visste om det själv rycker till lite obemärkt när man ser en grabb iklädd rosa och/eller kläder i vad man inte visste att man tyckte var feminina material. Men kom igen, velour, stickat och allmänt fluffiga saker som angora eller så bärs ganska sällan av unga män i Sverige! Iaf inte sen jag var där sist (^_＜) Men hur som helst så gillar jag det (ok, pastellrosa är en färg som enligt mig kunde utplånas från jordens yta men pastell är ju pastell och därigenom hysat piss bara för det :P ), varför ska alla mjuka, trevliga material förbehållas tjejer?! Och dessutom jag bär dem ju själv för att jag gillar dem.... Fast pälsdetaljer göre sig icke besvär i min närhet. Det är något slags makabert mode i cirkulation här där man har små päldetaljer i håret och fastsydda på alla möjliga plagg. Visst är det effektfullt med vit kaninpäls mot japanskt svart hår men det håller ju inte!!! Mitt motto är att man kan bära skinnet till de djur man också äter. Helst skulle jag vilja äta ett helt djur, alla delar men det går inte....Det finns inget djur med så mycket filé helt enkelt. Hur som helst kan jag se de flesta töser darra med underläppen om man skulle föreslå att de skulle äta den där kaninen de har i håret (muhahahaha). Osmaklighet skall med osmaklighet bekämpas, någon?

君を好きでよかった！！このままずっと、ずっと死ぬまでハッピー！
バンザーイ、君に会えてよかった！！　det blir jättesliskigt om man översätter (jag började men neeh det blir bara fel, det låter så bra/glatt på japanska så ni som förstår får njuta av det).

Å tillbaka till ämnet en gång till. Jag tror också att det är tack vare skoluniformsvana sedan ung ålder som japanska killar kan bära upp skjortor/kavajer etc utan att se ut som de ska på begravning eller är gangsters. Bara avslappnat liksom. Plus att de är bättre på att hitta en storlek som passar dem, bara en sån sak gör ju att det ser mer avslappnat ut!

Annars har de lager på lager av kläder i likhet med tjejerna. Det är inte ovanligt med fyra lager olika tröjor, är det en vana som hänger kvar sedan kimonons dagar månntro? Hur som helst är det jättesnyggt när man har den smala kroppsbyggnad de allra flesta japaner har, de är både tunna och extremt smala över axlar och höfter. Det enda som man kan reagera över japaner är att de lätt får knubbiga kinder. Vilket gör deras huvuden opropotionerliga till deras kroppar, om man har ett västerländskt öga. Lägg sedan till ett volumöst hår och ja, animefigurerna är inte långt borta.

En av skådepelarna från "Hana yori dango" som för övrigt är ett drama baserat på en manga. Den här killen, Shyun Ooguri, är ett utmärkt exempel på vad jag skrivit om vad gäller mode och stil bland japanska män.

Slödag...

Idag slappar jag, lyssnar på Sneaker Pimps, Goldfrapp, Tujiko Noriko och lite Damien Rice som jag nyligen erhållit. Sitter på sängen och gör min roligaste läxa, att memorera kanji, det är så fridfullt på nåt vis... Det tar sin tid och man får sitta och rita och fantisera för att hitta på bra sätt att komma ihåg det lilla piktogrammet.

Jag går ut på en promenad och hittar en ny liten dal med ett gulligt tempel och sparkar på mig själv för att jag glömde kameran, igen. Inte mobilen heller och inte ens nyckeln in visade det sig. Men det var ingen fara för det är bara att vänta utanför dörren, det är så många som kommer och går i det här huset.

Jag har kommit över en så bra hemsida.... http://www.last.fm/listen/ det är en radiostation där man kan porgrammera in sina favoritband och sedan väljer den ut andra band i samma stil, ett bra ställe att hitta nya favvisar om man har en hyfsat schysst uppkoppling till nätet (jag lyssnar mest på morgnarna hehe). Tack Elin för tipset!



Jag har hängt upp en Kuromi-figur i taket, eller rättare sagt i lampsnöret som jag släcker min lampa med varje natt vilket betyder att jag får dra i Kuromi och hennes farkostdjur vad det nu är wiii♡

☆★☆

Jag gjorde en liten karaoketur idag också men det var väldigt stillsamt, jag tror vi alla var lite trötta. En kompis mormor är väldigt sjuk hemma i Australien och en annan skulle hem tidigare för att komma upp på morgonen. De andra två var jättegulliga och förälskade och ägnade sig mest åt varandra. Och jag sjöng falskt. En ganska avslagen kväll helt enkelt...
Vissa dagar gör en på dåligt humör bara genom att finnas.

Men killen jag dejtade senast ringde idag. Det var snällt av honom. Lite gött också för jag har inte hört av mig till honom först muhahaha maaaakt. Ehum, ja, dagens powertrip.