Oj, det var intensivt!!!

Den senaste 2,5 veckan har mina föräldrar kommmit från Sverige för att hälsa på!!
Jag har kört hårt med dem för att vi skulle hinna med alla vikiga tempel, äta all god mat jag tycker om och uppleva alla japanska saker som inte finns hemma! De har kört hårt med mig genom att vara väldigt intresserade och fråga om allting nytt som de sett (även om jag inte haft en suck att svara på mycket känns det som ^^;;;). I alla fall så har det tyvärr inte blivit någon tid att blogga eftersom vi alla i princip har dött på kvällarna.... Men nu under närmaste veckan skall jag se till att uppdatera alla er andra om våra utflykter till tempel i Kyoto och en trip till Hiroshima och Miyajima!! Kan t.o.m utlova en massa bilder ^.~
Så håll ut lite till och ursäkta dålig uppdatering !!

Snowboard!!

På söndagen blev jag medbjuden av en japansk vän att åka snowboard i Shiga, grannprefekturen. Det var väldigt smidigt att ta sig dit för det fanns en bil, på bara en timme var vi där och jag fick låna både kläder och bräda så det enda jag behövde betala var liftkort för 4 timmar (4000 yen) vilket jag anser var att komma undan väldigt billigt!
Snön var cirka 15 cm djup och det var strålande solsken men bara några få minusgrader, knappt blåsigt alls. Det var underbart! Vi befann oss högst upp på ett av bergen nära Shigas största stad (som jag inte vet vad den heter, pinsamt nog) med utsikt över de andra bergen och Japans största sjö, Biwako (och den är INGENTING om man jämför med Vänern! Det enda som är stort i Japan är Godzilla och utlänningar :P ).
Det var en slående utsikt och jag njöt i fulla drag varje gång jag åkte upp i liften. Jag njöt på nedvägen också men då med 75% koncentration på vad fötterna gjorde, eller borde göra. Kom ihåg förvånansvärt bra hur man åker med tanke på att det är 4 eller 5 år sedan den enda vecka jag tillbringat med att åka snowboard.
Ja, det var verkligen en toppendag och antaglien en av de allra finaste dagarna i år att tillbringa i backen, vilken jädra tur man kan ha.

...och vad hände sen!

faktum är att tiden blurrar ihop sig lite men på fredagkvällen blev det karaoke (testet på dagen var ganska enkelt man fick ha med sig sina anteckningar in och sedan svara på en stor essäfråga, det kändes lugnt). Det var sista kvällen ute med Emily innan hon åkte hem till Kanada för att träffa pojkvän och familj en månad under lovet. Det var de vanliga japanerna och utbytisarna, börjar bli dags för lite nytt folk och lite nya låtar här snart tror jag! Vi blev inte ute till sent den här kvällen, alla var lite trötta redan tror jag.


Så här glada lyckades vi vara i alla fall. Fr. vänster jag-Emily-Satine

På lördagen for jag och Satine till Osaka för att träffa hennes kursare som också är på utbytesår. De var väldigt ynkliga och eländiga och längtade hem mest av allt. Det kändes konstigt att sitta och berätta hur bra man trivdes och att man minsann inte hade kackerlackor överallt och att man faktiskt kände att man lärt sig massor av undervisningen på universitetet sedan man kom. Konstigt att sitta och lysa med sin allmäna vardagstrivsel av att bara vara i Japan. Konstigt att hänga med bara västerlänningar. Det dröjer nog till vi hänger med dem igen!
Kvällen slutade med att Satine och jag satt på en Izakaya och käkade hela natten igenom....Och pratade massor, som vanligt.
Söndagen var dagen för avsked till Emily, efter att ha vinkat av henne sov jag till kvällen. En ful vana som jag skaffat mig :S På nätterna är Satine pigg och vi brukar gå ut och promenera, äta saker och kolla på TV eller anime ihop.

På tisdagskvällen kom Markus från Sendai för att hälsa på mig! Nej, det gjorde han egentligen inte, han hade ärende till Osaka men passade på att kika in i Kyoto på vägen. Markus är en gammal kamrat från gymnasietiden som läser japanska på språkskola i norra Japan. På onsdagskvällen irrade vi runt i Osaka, åt takoyaki, bland annat, och letade efter en nattklubb som jag trodde att jag hittade till lätt som en plätt. Väl där visade det sig att de hade någon slags danstävling men det var rätt OK ändå. Vi stannade till tidiga morgonen för att sedan åka mot Kyoto och Sendai från tågstationen. Det var skoj att se gamla bekanta igen!

Roadtrip -tredje dagen- hemfärd

Vi checkade ut från hotellet i gryningen för att anträda vår färd hemåt igen. Vi hade lite tidspress för jag hade en sluttenta klockan ett på eftermiddagen.
Vi stannade till i en park som är ganska berömd. Det var precis efter att solen gått upp helt och det fanns fortfarande frost som låg och glittrade i gräset. Tjusig park var det.


För att hinna i tid till min tenta fick vi köra betalvägar men det blev ändå inte så dyrt i slutändan. Det strulade sig lite på vägen (vi hade problem att hitta tillbaka till platsen där vi hyrde bilen, bl.a för att någon hade programerat in fel adress som hemadress i bilens GPS-mackapär, grrrr). Men med lite flax med tågen och taxi upp till skolan plus att testet startade 15 minuter sent hann jag t.o.m gå på toa och rätta till anletsdragen innan testet började. Sicken röta. Och vilken toppen roadtrip, utmärkt sällskap, vackert landskap och finfint väder. 最高

Roadtrip -andra dagen-(Takamatsu 高松）

Vi passade på att sova lite extra på morgonen, speciellt Carla som kört så länge dagen innan, säkert till klockan 9 eller så (haha). Vi hade berättat om våra planer för föreståndaren till vårt minsyuku (民宿）där vi stannade över natt, hon ringde och såg till att vi vaknade i tid, gav oss en karta där hon hade ritat ut våra resmål plus några egna som hon tyckte att vi inte borde missa. Vi tackade artigt och drog iväg till våra egna ställen -trodde vi! Men si då kom den lilla tanten (gud hon måste ha varit uttråkad) farande och ropade på oss att vi åkte åt fel håll! Så vi var tvungna att berätta att vi tänkte ta det hela i en annan ordning...Men sen åkte vi fel och på nåt vänster lyckades hon gena så att hon fick tag på oss och kunde skicka oss i rätt riktning! Första gången jag verkligen känt skräckblandad tacksamhet tror jag. Ville kalla henne för en stalkertant men hon var ju samtidigt så väldans välvillig. Som sagt, lite läskigt och lite rart.
Vart åkte vi då?
Japans äldsta onsen (baddhus byggt runt en varm källa) enligt den lokala turistkartan.

Karro gör sig iordning för onsen

Vi valde en lite lyxigare variant av de olika sakerna man kunde göra på onsenstället. För cirka hundralappen fick man byta om i ett rum i klassisk japansk stil med tatami-mattor, ett lågt bord i mitten med små sittkuddar runt om. Det fanns också färska blommor i en vas och den här utsikten från den lilla träbalkongen:

Efter att ha legat i blöt i hett mineralhaltigt vatten till ett upplöst, rödmosigt och ganska utmattat tillstånd uppnåtts återvände vi till vårt lilla rum svepte in oss i yukata-liknande rockar som fanns till låns. Det bjöds på grönt té samt söta bollar bestående av ett speciellt klistrigt ris (mochi) som mosas till en klibbig och seg konstistens (jätttegott om nån frågar mig!! Speciellt med jordbubbssmak :9 ). Efter att ha svalnat, inmundigat x antal kannor té och slappnat av ännu mer var det dags att fortsätta resan. Men först lunch, det blev donburi, ris med någonting ovanpå. Jag valde hönan-och-barnet donburi, den är verkligen en favorit.

Sen tittade vi på det lokala slottet, det var verkligen tjusigt. Det var också helt underbart soligt väder som gjorde att man blev jätteglad. Det var fin sikt också men jag kan visst inte få min kamera att fota bra på stora avstånd.


Innan vi fortsatte resan tillbaka österut (norrut?? mot Kobe) passade vi på att sitta på ett traditionellt bord med en röd matta på under ett parasoll. Det var fint som snus. Vi åt också en söt soppa på adzukibönor med klistrigt-ris-bollar i. Mmmmm gott


Körsbärsblomstern har ännu inte börjat men väl de allra tidigaste plommonen


Vi körde iväg i skymingen och det kändes som om vi gjort det bästa av dagens dagsljus. Det blev några stopp på vägen för att bunkra lite bilgodis och kissa och såna där trivialiteter.

När vi blivit hungriga runt 8-9-tiden stannade vi på ett ställe som hade yaki-niku som huvudrätt. Vi var de enda kunderna och kocken själv kom ut och pratade massor med oss. Han var jätterar och visade sig vara halvkorean. När vi berömde hans mat blev han jätteglad och gav oss en massa extra plus lät oss smaka äkta koreansk kimuchi som hans hustru hade lagat. Det var så starkt men verkligen, verkligen jättegott. Vi ville stanna och prata med den rara halvkoreanen halva natten men det gick ju inte, vi hade ett tajt schema som inte klarade såna utflykter. Det blev ytterligare några timmar i bilen innan vi kom fram till vårt hotell för natten...